Jo, filmen heter så. Felstavad alltså…

Ja vad ska man säga, muntrare påskafton kan man ju ha än att titta på denna rullen, inte direkt någon feel-good-film.

Det är mexikanaren Iñárritu som har regisserat den dvs samme man som gjort Babel och 21 gram -två av de absolut bästa filmer jag sett  (inte heller de är några feel-good-filmer för övrigt) så jag hade ganska stora förväntningar på denna. Kritikerna har dessutom lusat ner den med getingar, filmklappor, plustecken och allt vad de nu har för betygssymboler.

Men, fan det blev för mycket misär även för min mörka smak. Huvudpersonen (Javier Bardem är förvisso hur bra som helst (filmen är på spanska)) får reda på att han har cancer. Ännu ett steg neråt från den låga nivå han redan befann sig i… Helan filmen bygger sedan på hur han ska kunna reda upp den röra hen lever i, kunna ta farväl till sina två barn osv. Ta allt skit du kan hitta på; slitande skilsmässoscener där barnen far illa, fattigdom, horeri, droger, illegal handel och de slavliknande förhållanden illegala invandrare lever under, mutor… Ja, då har du denna film….

Visst, som vanligt i hans filmer är tempot lågt och fantastiskt berättat, ibland är det riktigt gripande, framförallt slutet. Men det blir för mycket vardagsrealistisk (nåja, kanske inte för de flesta…) misär, jag orkar inte riktigt…

Summa summarum, en  riktigt bra gjord film, absolut, men den föll inte mig riktigt på läppen, så den får en, hmm, trea… Tyckte det var passande med gråtande gubbar som betyg till denna film….:

I sanningens namn har läsandet av Tre Sekunder av Roslund och Hellström skett i intervallform vilket nog påverkat helhetsintrycket. Boken blev utsedd till Bästa Svenska Kriminalroman 2009.

Boken känns  ganska gedigen och trovärdig men ändå lite släpig, bitvis tjatig. Jag vet inte om det beror på att de är två som skriver (hur de får ihop det är för mig en gåta, skulle inte för mitt liv klara att skriva ihop med någon….), men lite för ofta upprepas hur Ewert (poliskommissarien) och andra sammanfattar vad som har hänt. Nästan så att det ältas. Fler än en gång fick jag också läsa om stycken för jag inte riktigt hängde med i vem som sa vad, men det kanske mest beror på mig … 🙂
Berättelsen inleds med en urspårad knarkleverans som slutar i ett mord. En av de närvarande är Piet Hoffman, en före detta kriminell som  infiltrerat den polska maffian och dess knarkhandel. För att lyckas måste han verka kriminell även i polisens system och register, ett faktum som gör att ytterst få vet vem han egentligen är. Allt annat betyder dödsdom men också en del praktiska problem för polisen.  Piet Hoffman är nära ett genombrott när han får i ansvar att ta över knarkhadeln inne på fängelserna, ett uppdrag som gör att han måste hamna på ett utav dem och ett brott måste sopas under mattan….

Poliskommissarie Ewert Grens börjar utreda det begångna mordet och det är mycket som inte riktigt stämmer. …

För att uttrycka det kort och konsist; helt okej underhållning medan man läser men redan direkt efteråt känner jag att den inte lämnat några större intryck. Den börjar lite trevande, de bygger metodiskt, och lite segt, upp handlingen men när det sedan väl kommer igång blir det spännande. Bokens innehåll bygger ju också på en intressant frågeställning, är det okej att sopa vissa brott under mattan för att kunna komma åt andra brott??

Blir inte mycket mer än en trea av fem möjliga…

Att Skriva -en hantverkares memoarer av Stephen King.

Som underrubriken antyder är det i stor utsträckning även en resume av herr Kings liv. Och som för det stora flertalet av ”de som lyckats”, i vilken bransch det nu än må vara, så är det slående hur mycket slit som ligger bakom det där genombrottet. Han växte upp med en ensamstående mamma som fick jobba livet av sig för att få ihop det och detsamma gällde för honom själv när han växte upp. Det var dubbeljobb för inga pengar alls, de hade knappt pengar till att köpa mat men ändå orkade han med att skriva. Konstant och jämt. Tänk vilken känsla att sedan få det där telefonsamtalet från en person man aldrig träffat som meddelar att pocketrättigheterna för Carrie hade sålts för 400 000 dollar och hälften tillföll honom…

Nu väntar jag bara på att min telefon ska ringa 🙂

Som aspirerande författare fann jag boken ytterst inspirerande även om man såklart ville ha den där gyllene formlen för att slå igenom…. tyvärr är ju svaret bara hårt slit. Eller tyvärr egentligen, vad vore saker och ting värt om man inte fick jobba för det? Lyckan att ta sig genom en Ironman  kommer ju knappast från att man lyckats göra något enkelt och helt trivialt, eller hur?

SK går igenom sin syn på hur man ska angripa berättandets konst och han berättar hur han gör, ibland med ganska handfasta råd (man får t ex ta del av några sidor råmanus från boken 1408 (som f ö blivit film regisserad av svensken Håfström), före och efter redigering, ganska kul att se) och ibland mer ”filosofiskt”.

Något som fick mig att le lite och känna en viss befrielse var det här med intriger och strukturerande av manuset i förväg. I mitt första manus ”Själseld” som nu finns i handeln har jag i mångt och mycket skrivit lite som det kommer. I mitt andra manus har jag försökt vara mer strukturerad, mycket pga att jag skulle slippa få skriva om så mycket då jag ändrar inriktining efter hand. I det som jag håller på med nu har jag hamnat i någon sorts skrivkamp. Mycket tror jag beror på att jag försökt få ihop en helt (nåja) klar story i huvudet/på papper innan jag sätter igång att skriva. Resultat: det funkar inte. Punkt. Jag har försökt men det blir just ingenting av det. Det var likadant när jag labbade som kemist, jag kunde inte få ner en lång handlingsplan i förväg (vilket många i chefsnivå tycker är liktydigt med effektivisering…) men trots allt blev det några patent mm.

Och nu säger Kungen att han heller inte gör så, han utgår från en scen, én frågeställning och tar det sedan som det kommer. Lycka 🙂 Ju mer han ”lär känna” karaktärerna kommer de leda honom vidare i storyn. Hur många gånger har jag inte i förväg bestämt vad som ska hända men när man väl kommer dit känns det bara så fel, huvudpersonen skulle aldrig reagera på detta sätt! Och säger Kungen att det är så så tänker jag inte argumentera emot 🙂

På det hela taget var det en underhållande bok, kanske mer inspirerande än rådgivande, för som King säger, det finns inga hemligheter med att lyckas. Skriv mycket. Läs mycket. Och en viss själrannsakan, vissa saker är man inte helt ämnad att bli bra på helt enkelt… Som med allt annat alltså…

 

2011 års Augustpris gick som kanske är bekant till Tomas Bannerheds debutbok Korparna.
Hade lite tudelade förväntningar om jag ska vara ärlig, en prisbelönt bok som beskriver en pojkes uppväxt i mörkaste Småland: ”en knivskarp skildring av en pojkes våndor inför världen och vuxenheten”, säger AdLibris. Lite urtypen av bok som får kulturnördarna att gå i taket men ingen annan, eller hur? Hade dessutom precis försökt läsa en tidigare Augustvinnare som hyllades för ”det fantastiska språket” (får återkomma med namnet) -efter 40-50 sidor gav jag upp just på grund av ett obegripligt jobbigt språk… Var detta ännu en sådan däringa bok?

Nej. Absolut inte.

Eller jo, på ett sätt, för i ärlighetens namn händer det inte så mycket om man tänker på spännande actionscener och dylikt. Inte för att det är något jag helst av allt vill ha av en bok direkt. Men det blir aldrig tråkigt. Man vill verkligen veta vad som händer härnäst, när ska pappans ”något” kackiga psyke brista, ska Klas få till det med den nyinflyttade tjejen osv?
Språket är alldeles fantastiskt, det är en mörk och dyster historia men det känns ändå inte sådär blytungt.
Tips för författarwannabes: som en sådan brottas man ju en del med begreppet gestaltning, dvs en oskriven (!?) regel inom författandet är att man ska inte skriva ”pappa är dum” utan istället beskriva just detta genom saker han gör, tänker, känner och dylikt och därigenom förmedla känslan att han är dum (för att förenkla det en del). Allt för att få det mer levande, som att man liksom står där vid deras sida, eller ännu hellre finns inne i deras huvuden. Och du som fuskar med ett eget gerillaförfattande, läs och ta rygg på denne man, jävlar vad han gör det bra! Likaså är han sjukt bra på miljöbeskrivningar. Visst, ibland blir det lite väl snirkligt och nästan lite tjatigt, men det är bara vid något enstaka tillfälle jag kände så (och jag läste mestadels i bussen på väg till jobbet och jag är inte direkt morgonpigg 🙂 ).

Men som sagt, ett uppenbart (nåja) fel har ju smugit sig in i boken…. Klas, huvudpersonen, flyr allt det jobbiga i vardagen genom att sticka ut och spana fåglar och uppleva naturen. Flera gånger nämns tornseglare och det är här det blir lite fel. Historien utspelar nämligen på sjuttiotalet med femkronorssedlar och allt. Men det var faktiskt inte förrän efter 1980 man kallade dem tornseglare. Innan dess var dess trivialnamn tornsvala, men det är faktiskt ingen svala.

Visst är det fruktansvärt vårdslöst!!! 🙂
Men skriver man en så pass bra bok så må det vara hänt. En klar tumme upp för Bannerhed och det ska bli spännande att läsa nästa (intressant och se om han behärskar andra miljöer lika klockrent, språket är liksom gjort för ett småländskt jordbruk på något sätt…)

Tornseglare, bild från Wikipedia.

En liten mening kan betyda så mycket…

Det går ju inte att sticka under stol med att en del av författeriet handlar om bekräftelser och naturligtvis vill man ju att folk ska gilla det man skriver. För en tid sedan recenserade Ilena min bok Själseld på sin blogg. Fick precis ett mail av henne, hon ville bara hälsa att hennes mamma nu hade läst boken och skickade ett sms:

”Vad bra boken var! Hälsa Maths att den var riktigt bra! ;)”

En bra avslutning på helgen 🙂

Jahopp, håller på att uppdatera. Ska väl bli någon ordning på det inom kort hoppas jag 🙂

Welcome to WordPress.com. After you read this, you should delete and write your own post, with a new title above. Or hit Add New on the left (of the admin dashboard) to start a fresh post.

Here are some suggestions for your first post.

1. You can find new ideas for what to blog about by reading the Daily Post.
2. Add PressThis to your browser. It creates a new blog post for you about any interesting  page you read on the web.
3. Make some changes to this page, and then hit preview on the right. You can always preview any post or edit it before you share it to the world.