Jo, filmen heter så. Felstavad alltså…

Ja vad ska man säga, muntrare påskafton kan man ju ha än att titta på denna rullen, inte direkt någon feel-good-film.

Det är mexikanaren Iñárritu som har regisserat den dvs samme man som gjort Babel och 21 gram -två av de absolut bästa filmer jag sett  (inte heller de är några feel-good-filmer för övrigt) så jag hade ganska stora förväntningar på denna. Kritikerna har dessutom lusat ner den med getingar, filmklappor, plustecken och allt vad de nu har för betygssymboler.

Men, fan det blev för mycket misär även för min mörka smak. Huvudpersonen (Javier Bardem är förvisso hur bra som helst (filmen är på spanska)) får reda på att han har cancer. Ännu ett steg neråt från den låga nivå han redan befann sig i… Helan filmen bygger sedan på hur han ska kunna reda upp den röra hen lever i, kunna ta farväl till sina två barn osv. Ta allt skit du kan hitta på; slitande skilsmässoscener där barnen far illa, fattigdom, horeri, droger, illegal handel och de slavliknande förhållanden illegala invandrare lever under, mutor… Ja, då har du denna film….

Visst, som vanligt i hans filmer är tempot lågt och fantastiskt berättat, ibland är det riktigt gripande, framförallt slutet. Men det blir för mycket vardagsrealistisk (nåja, kanske inte för de flesta…) misär, jag orkar inte riktigt…

Summa summarum, en  riktigt bra gjord film, absolut, men den föll inte mig riktigt på läppen, så den får en, hmm, trea… Tyckte det var passande med gråtande gubbar som betyg till denna film….: