Det vankas ju klimatmöte i Brasilien i dagarna och en majoritet av världens länder har struntat att skicka in sina uppdaterade mål till 2035. EU kan inte heller komma överens om detta.
I en debattartikel i Expressen meddelar KD:s EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe att hon kommer rösta mot för höga klimatmål. Detta eftersom: ”EU:s klimatlag har fått större konsekvenser för Europa än troligtvis någon annan lag. 2040-målet kommer att få oöverblickbara följder för företag och myndigheter, familjer och skogar, välstånd och klimat.” Självklart lyfts universalargumentet i dessa sammanhang upp: Satsa på kärnkraft.
Men nej, jag tänkte inte kommentera det vidare.
Kan inte påstå att jag är jätteförvånad över ATM:s utspel men ska villigt erkänna att jag heller inte är jätteinsatt i exakt vad som diskuteras om målen och vilka konsekvenser det kommer få. Men eftersom hon framför ett par saker som vi kommer få höra till leda fram till nästa val tänkte jag ändå kommentera det.
ATM: ”Det oppositionen glömmer bort är att EU i dag endast står för omkring sex procent av de globala utsläppen. Sedan 2005 har såväl Sverige som EU minskat sina koldioxidutsläpp med runt en tredjedel. Under samma period har de globala utsläppen ökat med 28 procent.”
Det låter förstås förnuftigt att Sveriges och EU:s utsläpp är så små i jämförelse med Kina och USA och att det är där krutet ska satsas. För det är ju sant att de släpper ut mest. Men för närvarande är det endast sex länder i världen som har utsläpp som enskilt står för mer 2 procent av de globala totala utsläppen: Kina, USA, Indien, Ryssland, Japan och Iran. Varje annat land i världen släpper ut mindre än 2 procent och kan betrakta sina utsläpp som ”försumbara”.
Problemet är att dessa länder med försumbara utsläpp tillsammans står för över en tredjedel av de totala utsläppen (konsumtionsbaserade utsläpp är ett par procent högre än så):
Bild härifrån: Why “my country only emits 1% of emissions” is a lame excuse for rich countries to not tackle climate change
Om alla vi med försumbara utsläpp dissar våra åtaganden kommer det totala målet inte att uppnås. Hela Parisavtalet bygger på att alla länder gör sin del. Det man faktiskt kommit överens om att göra. Det är en förutsättning för att det ska funka. Ja, men om inte du gör din del tänker inte jag heller göra det. Typ.
Det är inte sällan man ser nedlåtande kommentarer i stil med att jag tänker då inte ändra mig för miljönissarna inte lever ju inte som de lär. Exakt samma människor vill nu att Kina på samma sätt ska acceptera att göra sin del men utan att vi gör vår – och detta trots att det är vi i den rika världen som historiskt släppt ut det mesta av det som nu ackumulerats i atmosfären.
Och på tal om Kina så ser det ut som att deras utsläpp håller på att plana ut, ja till och med minska. Även om man förstås måste ta detta med några dosor salt och se om trenden håller i sig. China: 2025 Mid-Year Emissions Report Card – Climate Scorecard Samtidigt sopar de banan med resten av världen vad det gäller utveckling ”miljöteknik”.
Men jo, de släpper fortfarande ut en massa …
Det andra jag kort ville kommentera är det här med omöjliga mål som kommer leda till ekonomisk katastrof. Vi kommer säkerligen få ältat för oss hur duktiga vi är i EU (och Sverige förstås) som faktiskt har minskat våra utsläpp. Ungefär i stil med det som ATM skriver:
”I stället för att sätta orealistiska mål som pressar redan högpresterande länder som Sverige att ställa om på marginalen, bör fokus ligga på att bekämpa den verkliga boven globalt: kolen.” […]
”Klimatpolitikens baksida drabbar i dag gemene man, och kostnaderna kommer att öka med oppositionens överilade åtgärder och symbolhandlingar.”
Fine, bekämpa kolanvändningen. Gör det. Bra.
Här bör man komma ihåg att väldigt många av dem som nu klappar oss (EU) själva på ryggen om hur duktiga vi varit ansåg att just detta var totalt omöjligt att uppnå. Kyotoprotokollet skulle leda till ekonomisk katastrof.
Timbros samarbetspartner ordnade exempelvis workshops för EU:s höjdare ihop med ICCF – en fossildriven tankesmedja, dotterbolag till ACCF som lobbade hårt för att få USA att dissa Kyotoavtalet. Bland annat via dystopiska rapporter om hur Kyotoavtalet riskerade amerikanska förluster upp mot 400 miljarder dollar årligen och hotade miljontals jobb.
A Workshop Co-sponsored by
International Council for Capital Formation, Centre for the New Europe, Istituto Bruno Leoni and Institut Economique Molinari
Wednesday, November 24th, 2004
Place: The European Parliament – Room ASP 1G2
Efter att ha lyckats i USA öppnade de en brevlåda i Bryssel och tog fram liknande skräckrapporter för EU. Utsikterna var inte nådiga. I enbart Tyskland skulle antalet jobb minska ”med 1,0 miljoner jobb årligen under budgetperioden 2008–2012” och BNP braka in i väggen.
Nyheter som spreds av världsmedia:
Competitive Enterpise Institute (CEI) är en av de mest aktiva aktörerna i det här spelet. 2005 gav de ut rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning (som svenska tankesmedjan Eudoxa AB lät översätta) där ICCF:s rapport tas upp.
Klipp från rapport “The Impacts of Climate Change on European Employment and Skills in the Short to Medium-Term: A Review of the Literature Final Report (Volume 2) May 2009”
Gunnar Hökmark anställde den fossildrivna lobbyisten Chris Horner (ökänd i klimatdebatten) till sin tankesmedja European Enterprise Institute som han drev parallellt med att vara EU-ledamot och vice ordförande för EPP. Horner skulle sköta energi- och miljöfrågor. I realiteten verkar hans roll mest handlat om att prata ner klimatavtal och hur jävla dyrt det skulle bli för EU.
Men EU drev igenom Kyotoavtalet. Målen uppfylldes med råge. EU kollapsade inte. Det är många som inte borde ta cred för att detta lyckades, men som med all säkerhet kommer göra det.
(Så här har det låtit i alla stora miljöfrågor. EU tog t ex självmord när man införde kemikalielagstiftningen REACH: Går det att ”miljöpåverka” Kina? Fallstudie REACH – Maths Nilsson, författare
Ja, det var väl ungefär det jag ville säga. Inte för att det lär ha någon effekt mer än att skriva av mig lite frustration 🙂
Ett par nya rapporter på temat…:
I rapporten State of Climate Action, publicerad i BioScience, analyserar forskare globala data om jordens atmosfär, hav, ekosystem, livsmedelssystem med mera för att följa upp hur jorden reagerar på den globala uppvärmningen.[1] Nyligen kom den sjätte i ordningen. Av de 34 så kallade vitala tecknen de följer var 22 på rekordnivåer. Och då inte rekord på ett bra utan oroande sätt, och tydliga bevis på att ”jordsystemet” är väldigt stressat.
En annan årlig vetenskaplig rapport om klimatets tillstånd publicerades i augusti 2025: Bulletin of the American Meteorological Society, författad av fler än 500 forskare, presenterade liknande oroande indikatorer på ett stressat jordsystem. [2]
Samtidigt har alltså en majoritet av världens länder inte brytt sig om att skicka in sina uppdaterad klimatmål till 2035 inför klimatmötet COP30 i Brasilien.
[1] Schumer, C., et al, State of Climate Action 2025 Bezos Earth Fund, Climate Analytics, ClimateWorks Foundation, the Climate High-Level Champions, and World Resources Institute 2025 https://doi.org/10.46830/wrirpt.25.00006
[2] William J Ripple, et al, The 2025 state of the climate report: a planet on the brink, BioScience, 2025;, biaf149, https://doi.org/10.1093/biosci/biaf149
Maths Nilsson, författare 