Ooops I did it again…

Sådär, då var senaste manuset skickat till lektör för översyn. Sakprosa den här gången efter tre skönlitterära alster, men å andra sidan skriver jag faktabaserade saker på jobbet hela tiden. Tyvärr skickade jag in det till en del förlag redan för ett år sedan trots att det var inte i rätt skick för det (märkte jag i senaste redigeringsrundan…). När ska man lära sig?

Jaja, gjort är gjort.

Kan sakna den där naiva känslan jag hade efter första manuset (Själseld) men numera har jag tyvärr inte längre särskilt stora illusioner om att bli antagen av något förlag (jaaa, jag tänker vara bitter någon vecka till 🙂  ). Kommer förstås ändå försöka och vill göra något av det med tanke på all tid jag lagt ner (och naturligtvis  tycker jag ämnet är viktigt). Efter ett tag blir man själv blind för det man skrivit och därför blir det nu  lektörsläsning, känns som en nödvändighet för att få en objektiv bedömning.

Kommer i vilket fall bli Print On Demand på eget förlag även om det inte är det jag vill. Men oavsett vad det nu blir ångrar jag inte att jag skrivit manuset trots all möda jag lagt ner. Många timmars research har det blivit och även om jag dissat en mängd referenser blev det ändå upp mot femhundra referenser ändå … men jag tycker ju det är intressant 🙂 Kommer förmodligen rensa bort några, en utmaning med att skriva faktabaserat är att undgå att stapla fakta istället för att sålla och skapa flyt i texten, vi får väl se vad lektören säger…).

Men det är lite som Ironman, väl i målfållan är det inget av alla träningspassen man ångrar direkt… Och att hålla sin egna bok i handen är en speciell känsla.

Inte bestämt någon titel ännu men som vanligt brukar jag leka lite omslagsritning när jag är ”klar”.

Tvivel omslag III_1

 

 

Glad och frustrerad…

Att skriva en bok är verkligen inte nåt man gör för de snabba kickarnas skull… Men den smygande känslan av välbehag när det faktiskt börjar bli något av det är skön (nästan 150 sidor skrivna). Dagdrömmer om när den är färdig. Om det stora genombrottet som väntar hehe.
Fick feedback från läraren om min senaste inlämning igår.

”Spännande, man vill sträckläsa.”

Då blir man lite glad 🙂 Eller ganska mycket glad faktiskt, det är ju trots allt en hel del tid man skyfflar in i de där ordflödena…
Men efter en intensiv period av tokskrivande (jag har ju en tendens att vara av eller på…) har jag just nu grymt svårt att komma igång igen. Blir att jag surfar på nätet vid minsta motgång, skriver blogginlägg som detta. Eller artiklar på natursidan.se.

Idag publiceras en om malaria och kopplingen till DDT. I pseudodebatterna som förs här och var hävdas att förbudet mot DDT skulle ha orsakat 50 miljoner dödsfall i den fattiga världen. Likställs med Hitler och Stalin av många. En typisk internetmyt som sprids av många, t ex Bjorn Lomberg, en dansk ekonom som ofta ges utrymme på SvD:s ledarsidor. Märkligt nog är det nästan alltid av samma människor som anser att IPCC är en sammansvärjning med en dold agenda och att klimatförändringarna inte har ett dyft med människans aktiviteter att göra (förut erkände de inte ens att det fanns en uppvärmning).

Jaja, bara att andas, acceptera läget och försöka låta bli att bli frustrerad (jäpp, går en mindfulnesskurs 😉  Bra skit! ). Man är ju trots allt ganska liten i världen:

One tree sunset MNI_7396 800pxl

Faktiskt en av mina favoritbilder (från Kenya i våras).