En bok blir till, resan mot utgivning

Reflektioner om skrivande och att bli utgiven

Förra året la jag ner mitt skrivande, det har jag visserligen gjort flera gånger men den här gången var det mer på riktigt. Det är i år tio år sen jag skrev min debutbok Själseld som gavs ut på det då nyuppstartade förlaget Mörkersdottir. Sen dess har det blivit fyra böcker till, alla utom en har fått bra respons från etablerade förlag även om det inte nådde ända fram (det normala är annars att få en standardrefusering då mängden manus de får in är ansenlig). Jag snubblade på upploppet för ett par av dem känns det som.

Det slutade med att jag gav ut via eget förlag och Minotauros Tårar nådde final i Selmapriset. Det har vidare lett till kontrakt på e-bok/ljudbok hos riktiga förlag (Minotauros Tårar och Det som blir över).

Det har varit kul att ge ut själv men det finns mycket med det som inte är min grej, att få ihop distribution, sätta inlagor (göra framsidor är dock kul 🙂 ) att nå ut och sköta än det ena än det andra som inte har med skrivande att göra.

Under våren förra året skrev jag klart en thriller men kände ingen glädje alls när jag var klar, det var mest ångest över att jag kastat bort en massa tid och det kändes helt meningslöst att fortsätta. Visst är det kul att skriva men samtidigt är det väldigt mycket jobb och lite som att ständigt ha läxa som måste göras. Om sen ”ingen” är intresserad av att läsa så får jag ibland känslan av att vara en av de där som testar inför Idol trots att de bevisligen inte har minsta anlag för att sjunga.

Jag orkade inte ens färdigställa den för att skicka in till förlag. Den blev liggande i den digitala byrålådan. Finito.

Men tack vare några uppmuntrande ord från er bloggföljare fick jag i höstas ett ryck att skriva en bok om klimatdebatten utifrån mina blogginlägg. När jag började skriva kom det istället att bli mer av en genomgång av hur debatten kommit att bli så polariserad som den blivit. Skickade ut manuset till ett gäng förlag och det blev till en början samma visa som tidigare: nej tack, nej tack och nej tack. Nähe.

Men sen: Vi är intresserade av det du skrivit!

Ja, hurra!

Men …

… det fanns några saker som behövde ordnas för att det skulle bli tal om utgivning. Först en bekräftelse från någon med dokumenterad kompetens inom klimatvetenskap att det jag skrivit höll måttet så att säga. Kändes som ett rimligt krav. De ville också att någon med lite bättre räckvidd än jag själv (pratar inte om armlängd här) kunde tänka sig att rekommendera det ”offentligt”. En ”relevant kändis” alltså.

Jag kan förstå även detta, har hört från flera håll att det blivit allt svårare att nå ut med okända författares verk och det blir väl inte mindre aktuellt när det handlar om klimatfrågan. Och förlagen är förstås ingen välgörenhetsinrättning, de måste sälja för att överleva.

Problemet var att jag inte kände någon relevant kändis och jag har också ohyggligt svårt att be folk om tjänster. Nu skulle jag alltså få någon jag inte kände att läsa flera hundra sidor utan att kunna erbjuda något i retur. För mig var det ett enormt berg att bestiga men det blev ändå av.

Skrev bland annat till Anders Wijkman (ordförande i Miljömålsberedningen som tog fram Sveriges Klimatlag, ordförande i Programkommittén för det nationella klimatforsknings-programmet) som nappade och kom ganska snabbt med ett för mig överväldigande svar: Boken fyller ett stort, stort tomrum. Anders hjälpte mig sen att få kontakt med meteorologen Martin Hedberg som erbjöd sig att skriva förord.

Det är stort och jag är så oerhört tacksam för er hjälp, det hade inte blivit något av det här annars!

På toppen av Yalung Ri i Nepal 5630 möh

Så i början på sommaren skrev jag på kontrakt för utgivning av min bok om klimatdebatten på förlaget Roos&Tegnér och nu har resan att få texten att bli en tryckfärdig bok börjat. Grymt kul och spännande. Nu känns skrivandet på riktigt så att säga. (Och ja, jag har även börjat titta på det däringa senaste skönlitterära manuset i byrålådan…)

Får ofta frågan hur lång tid det tar att skriva en bok och det har varierat allt från några månader till mer än ett år för mina böcker, för den nu aktuella boken är det nästan omöjligt att ge en siffra för det beror lite på vad man menar, själva skrivandet tog några mycket intensiva månader i slutet av förra året och in på detta men det är inte hela sanningen.

Jag har intresserat mig för klimatdebatten i snart femton år eller så (som kanske märkts i mina blogginlägg är det framförallt själva debatten i sig som fascinerar, nästan mer än själva sakfrågan). Naturligtvis har jag samlat på mig mycket kunskap och länkar genom bloggskrivandet och det måste förstås räknas in i skrivtiden men det är svårt att dra en gräns. Vågar inte riktigt räkna hur många timmar det blivit.

Men att skriva en bok är att börja om. Gå igenom igen och igen och igen. Jag är kanske konstig men just den biten tycker jag faktiskt är kul (okej, inte hela tiden och vi får väl se hur det låter mot slutet av året 🙂 ).

Ett villkor för utgivning var dock att manuset skulle kortas rejält och under våren har jag våndats för att plocka bort ett sextiotal A4-sidor. Det är alltid svårare att skriva kort och kärnfullt och klimatdebatten är enorm och det saknas inte saker jag vill ta upp. Boken skulle kunna bli hur lång som helst. Men det gick.

Igår fick jag mejl från förlaget och efter en ganska kämpig vecka på jobbet var det skönt att höra att manuset ”håller mycket hög klass” och att längden nu är okej. Men naturligtvis med en del förbättringsförslag, en text blir nog aldrig helt färdig.

Det handlade nu mest om övergripande innehåll och de större dragen, senare kommer en redaktör ”granska, utmana och förädla” i mer detalj. Det är ett givande och tagande, vissa saker vill jag naturligtvis ha på ett visst sätt och det är i slutänden min text men vi har ju samma mål, att det ska bli så bra som möjligt. Och jag är brutalt medveten om hur blind man kan bli på sina egna texter!

Sen följer ren korrektur (rätta skrivfel och liknande) och formgivning. Parallellt ska framsida, säljtext mm fram och inte minst ska pressbilder tas 😉

Vi har inte bestämt exakt titel eller datum för släpp ännu men det blir till våren någon gång (själv vill jag ju publicera den imorgon).

To be continued …

12 reaktioner på ”En bok blir till, resan mot utgivning

  1. Fredrik Warberg

    Stort grattis! Ser fram emot publikationen. Förstår att det kan känns skönt att få spridning på det som du borrat ner dig i och engagerat skrivit om under så lång tid.
    //Fredrik Warberg

  2. Gunilla Teckenberg

    Nu har jag något att se fram emot när din bok ligger på disken! Jag läser enormt mycket, har alltid gjort och de senaste 10 -15 åren har klimatet blivit ett stort intresse. Tyvärr är det glest med svensk litteratur i ämnet, litteratur som håller en anständig nivå i alla fall. Har läst Jeppsons bok samt Erika Bjerströms bok men nu är det åter tomt på den svenska klimatbokhyllan.

    Du har ett angenämt och tilltalande språk när du skriver, gillar dina texter väldigt mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s