Jag har flera gånger påpekat att det kan vara svårt att veta om vissa klimatdebattörer pratar om samma sak. Och nästan alltid handlar det då om (vissa) ekonomers syn på framtiden kontra naturvetenskapliga forskare. Fick syn på en artikel som också beskriver en enorm skillnad i det ”akademiska intresset” att studera klimatförändringarnas effekter. Skillnaden är tydlig även i IPCC-rapporterna. Så här skrevs det i IPCC:s andra summerande rapport från 1996:

En ökning av jordens medeltemperatur på 10°C påstås här bara åsamka världen kostnader om 6% av världens BNP – inte bra, men ingen undergång. Det här används som stöd för att det inte skulle vara ekonomiskt försvarbart att införa drastiska åtgärder.

Men för de naturvetenskapliga forskarna är 10°C helt utanför skalan. Det skulle innebära rena rama katastrofen för en stor del av både jordens flora och fauna.

Ingen tror att vi är på väg mot dessa temperaturer (worst-case scenario brukar ligga på strax över 4 °C till år 2100) men bara det att kostnaden vid 8-10 °C räknas fram och på allvar används i vetenskapliga artiklar än idag. Är inte det lite, tja … konstigt? (som referens: förra istiden hade bara 5-6 °C lägre temperatur än nu). Här Lomborg t ex:

Jag har skrivit om detta förut, sifforna bygger på ekonomiska modeller utvecklade av exempelvis Richard Tol men kanske framförallt Ted Nordhaus, ekonomiprisvinnare till Nobels minne 2018. Enligt ekonomiprofessor Steve Keen har deras modeller varken med verklighet eller vetenskap att göra då de bedömer att 90% av de branscher som bidrar till BNP inte påverkas alls av klimatförändringarna. Utöver det görs en del häpnadsväckande antaganden om diskontering och svaga korrelationer mellan temp och BNP (se bild nedan), läs mer här. Keen menar att dessa herrars teorier har fått dominera den klimatekonomiska debatten alldeles för mycket.

Samband med denna urusla korrelation används i Nordhaus modell enligt Keen.

Men alla ekonomer håller naturligtvis inte med. 2006 släppte ekonomen Stern en mycket omtalad rapport som ”uppskattar att kostnaden för en 5 graders medeltemperaturökning fram till år 2100, skulle uppgå till mellan 5 och 20 procent av den globala bruttonationalprodukten. Däremot hävdar rapporten att det bara skulle kosta 1 procent av världens samlade bruttonationalprodukt fram till år 2050 att bromsa de skenande växthusgasutsläppen om det görs i god tid. Rapporten drar slutsatsen att samhällskostnaderna är mycket högre än vad som uppskattats av andra undersökningar.” (Wikipedia).

Stern och en kollega har också visat vilken enorm skillnad det har varit i det akademiska intresset mellan naturvetenskapen och ekonomin. Idag räknas de naturvetenskapliga studierna i tiotusentals och det finns en lång rad vetenskapliga tidskrifter som enbart publicerar klimatrelaterade artiklar. På ekonomisidan ser det annorlunda ut.

De gjorde en sökning efter artiklar som handlade om klimatförändringarna i nio av de största ”generella” ekonomiska vetenskapliga tidskrifterna. Av totalt cirka 77 000 artiklar berörde 57 klimatet! Alltså, femtiosju ekonomiska vetenskapliga studier genom alla dessa år fram till 2019! Hur är det ens möjligt?

Why are economists letting down the world on climate change? | VOX, CEPR Policy Portal (voxeu.org)

Ja, jag får allt oftare känslan av att vår ekonomiska verklighet inte riktigt har kontakt med den verkliga verkligheten… Men vad vet jag, en ekonomisk analfabet? Läs mer från de som kan lite mer här: Why has climate economics failed us? – Noahpinion (substack.com)