Nja, någon objektiv ångest är det inte, snarare objektivångest under avdelningen oplanerade utgifter…

Ska ju till Nepal i slutet på denna månaden och det känns som att ett vidvinkelobjektiv är ett måste. Haft ett Tamron 17-50/2.8 och varit helnöjd med det men det mår inte så bra längre. Ganska dött faktiskt. Zoomen har lagt av/låst sig och likaså är autofokusen ur funktion.

Köpte ett Pentax 18-135/3,5-5,6 istället, läste en hel del recensioner som verkade ok. Men FAN!

Okej, zoomomfånget 18-135 mm är det bästa och mest användbara jag någonsin haft som ”låta-sitta-på-objektiv”. Men värre är det med skärpan, jag vet inte om det är autofokusen som inte hittar rätt eller om det är optiken i sig. Det blir oftast inte särskilt bra i alla fall. Och så här i efterhand så verkar det vara fler än jag som har samma problem.

Och Himalaya då… Åka ner dit med ett objektiv som suger? Näfan, jag vägrar. Men så var det pengarna … det är ju inte så att det saknas grejor att lägga ut pengar på en sån här resa…  Allt jag egentligen vill ha kostar mer än vad jag vill lägga ut  😉

Nåväl, precis beställt ett Sigma 17-50/2.8, verkar vara good bang for the buck. Bara blunda för utgiften, hoppas på den däringa V75-vinsten och hålla tummarna för att objektivet håller vad det lovar. Fått bra plus både på Cyberphoto och Pentax forums.

Hepp. Nu blir det författande istället… (där handlar ångesten mest om vilken av alla mina påbörjade historier jag ska ta tag i…)