Moderaterna vill införa tvångsvaccinering…

Mässling_i_Sverige_1911-2013

Bild från Wikipedia common.

Mycket prat om mässling nu och moderaterna motionerar om tvångsvaccinering ( 2017 och här 2015). Populistisk batongpolitik som bara kommer få motsatt effekt, bättre bekräftelse på diverse konspirationsteorier går väl knappast att skapa (ska vi skicka polisen att hålla fast barn och föräldrar medan de tvångsinjiceras?). Eftersom min kommande bok Tvivel (släpps 28 apr) tar upp ämnet kunde jag inte låta bli att skriva några rader…

JA, det finns seriös forskning som stöder en koppling mellan några autoimmuna sjukdomar och några så kallade adjuvanter i vaccin (som tillsätts för att trigga den immunologiska responsen). Det har t o m fått ett namn: ASIA, ‘Autoimmune (Auto-inflammatory) Syndrome induced by Adjuvants.

Men NEJ, man kan inte ta enstaka vetenskapliga artiklar och tro att det är enda verkligheten utan att sätta det i ett sammanhang. Det är fortfarande väldigt ovanligt (ASIA-adjuvanter inkluderar t ex även silikon från bröstimplantat, miljögifter mm). T o m professorn som namngett ASIA säger:

”Vacciner är den bästa medicinska utvecklingen som mänskligheten haft under de senaste 300 åren …”

Det här är vad som ligger i andra vågskålen:

Av de som smittas av mässling så dör 1 på 1000 (ja, i våra rika länder). 1 på 1000 får hjärninflammation (för påssjuka är det 1/100). Fundera på de siffrorna ett ögonblick. 

Mellan 1987-2000 så har över sextiotusen fall av mässling bekräftats i USA. Av dem dog 177 personer (det vill säga tre på tusen), 97 drabbades av hjärninflammation och det är bara några av komplikationerna. Nästan tjugotusen av de smittade tvingades till inläggning på sjukhus. Perry RT, Halsey NA (May 1, 2004). ”The Clinical Significance of Measles: A Review”. The Journal of Infectious Diseases 189 (S1): S4–16

I Frankrike insjuknade 22000 människor i mässlingen 2008-2011. Nästan 5000 patienter lades in på sjukhus och 10 dog. I Holland insjuknade 2013-2014 över 2600 personer i ett område där många av religiösa skäl valt bort vaccination, 182 barn lades in på sjukhus och ett barn dog. (Folkhälsomyndigheten)

Och NEJ, viruset bryr sig inte om ifall du går på lchf-diet eller något annat magiskt. Och nej, att dödsfallen gått ner innan vaccinet började ges har inte med saken att göra. Läs mer på t ex Folkhälsomyndighetens sida istället för att läsa på obskyra bloggar. Mässlingsvirus har dessutom getts sedan 1982 i Sverige.

Ger mässlingsvirus autism? Följande studier är ett axplock av dem som inte hittar något samband:

Sedan är det upp till dig att avgöra om du vill vaccinera ditt barn. Och så tycker jag det ska fortsätta att vara…

Studier angående vaccin och autism

  • Increasing exposure to antibodystimulating proteins and polysaccharides in vaccines is not associated with risk of autism DeStefano F, Price CS, Weintraub ES. Journal of Pediatrics. 2013
  • n-time Vaccine Receipt in the First Year Does Not Adversely Affect Neuropsychological Outcomes Smith M and Woods C, Pediatrics. 2010; 125(6): 1134-41
  • Evaluation of Immunization Rates and Safety Among Children With Inborn Errors of Metabolism Klein N, et al., Pediatrics. 2011; 127(5), e1139-46
  • Measles-Containing Vaccines and Febrile Seizures in Children Age 4 to 6 Years Klein N, et al., Pediatrics. 2011; 129(5): 809-14
  • No Evidence for Measles, Mumps, and Rubella Vaccine-Associated Inflammatory Bowel Disease or Autism in a 14-year Prospective Study Peltola H, et al., Lancet. 1998; 351:13278
  • Autism and Measles, Mumps, and Rubella Vaccine: No Epidemiological Evidence for a Causal Association Taylor B, et al., Lancet. 1999; 353(9169): 2026-9
  • Mumps, Measles, and Rubella Vaccine and the Incidence of Autism Recorded by General Practitioners: A Time Trend Analysis Kaye JA, et al., British Medical Journal. 2001; 322:460-63
  • MMR and autism: further evidence against a causal association Farrington CP, et al., Vaccine. 2001; Jun 14; 19(27): 3632-5
  • Time Trends in Autism and in MMR Immunization Coverage in California Dales L et al., Journal of the American Medical Association 2001; 285(9): 11835
  • Measles-Mumps-Rubella and Other Measles-Containing Vaccines Do Not Increase the Risk for Inflammatory Bowel Disease: A Case-Control Study from the Vaccine Safety Datalink Project Davis RL, et al., Archives of Pediatric and Adolescent Medicine. 2001;155(3): 354-9
  • No Evidence for a New Variant of Measles-Mumps-Rubella-Induced Autism Fombonne E, et al.,Pediatrics. 2001; 108(4): e58
  • Measles, Mumps, and Rubella Vaccination and Bowel Problems or Developmental Regression in Children with Autism: Population Study Taylor B, et al. British Medical Journal 2002; 324(7334): 393-6
  • Relation of Childhood Gastrointestinal Disorders to Autism: Nested Case Control Study Using Data from the UK General Practice Research Database Black C, et al., British Medical Journal. 2002; 325: 419-21
  • Neurologic Disorders after MeaslesMumps-Rubella Vaccination Makela A, et al., Pediatrics. 2002; 110: 957-63
  • A Population-Based Study of Measles, Mumps, and Rubella Vaccination and Autism Madsen KM, et al., New England Journal of Medicine. 2002; 347(19): 1477-82
  • Prevalence of Autism and Parentally Reported Triggers in a North East London Population Lingam R, et al., Archives of Disease in Childhood. 2003; 88(8): 666-70
  • MMR Vaccination and Pervasive Developmental Disorders: A Case Control Study Smeeth L, et al., Lancet 2004; 364(9438): 963-9
  • Age at First Measles-Mumps-Rubella Vaccination in Children with Autism and School-Matched Control Subjects: A Population-Based Study in Metropolitan Atlanta DeStefano F et al., Pediatrics 2004; 113(2): 259-66
  • No evidence for links between autism, MMR and measles virus Chen W, et al., Psychological Medicine. 2004 April; 34(3): 543-53
  • No effect of MMR withdrawal on the incidence of autism: a total population study Honda H, et al., Journal of Child Psychology and Psychiatry. 2005; 46(6): 572-9
  • Immunization Safety Review: Vaccines and Autism Institute of Medicine,The National Academies Press: 2004
  • Relationship between MMR Vaccine and Autism Klein KC, Diehl EB. The Annals of Pharmacotherapy. 2004; 38(7-8):1297300
  • Is There a ‘Regressive Phenotype’ of Autism Spectrum Disorder Associated with the Measles-Mumps-Rubella Vaccine? A CPEA Study Richler, et al., Journal of Autism and Developmental Disorders. 2006; 36(3): 299-316
  • Pervasive Developmental Disorders in Montreal and Quebec, Canada: Prevalence and Links with Immunizations Fombonne E, et al., Pediatrics. 2006; 118(1): e139-50
  • Immunizations and Autism: A Review of the Literature Doja A, and Roberts W, The Canadian Journal of Neurological Sciences. 2006; 33(4): 341-6
  • No Evidence of Persisting Measles Virus in Peripheral Blood Mononuclear Cells from Children with Autism Spectrum Disorder D’Souza Y, et al., Pediatrics. 2006; 118(4): 1664-75
  • MMR-Vaccine and Regression in Autism Spectrum Disorders: Negative Results Presented from Japan Uchiyama T, et al.,Journal of Autism and Developmental Disorders. 2007; 37(2): 210-7
  • Measles Vaccination and Antibody Response in Autism Spectrum Disorders Baird G, et al., Archives of Disease in Childhood. 2008; 93(10): 832-7
  • Lack of Association between Measles Virus Vaccine and Autism with Enteropathy: A Case-Control Study Hornig M et al., PLoS ONE. 2008; 3(9): e3140
  • Lack of Association Between MeaslesMumps-Rubella Vaccination and Autism in Children: A Case-Control Study Budzyn D, et al., The Pediatric Infectious Disease Journal. 2010; 29(5): 397-400
  • Vaccin som innehåller tillsatsen Thimerosal
  • Association Between ThimerosalContaining Vaccine and Autism Hviid, et al., Journal of the American Medical Association. 2003; 290(13):1763-6
  • Thimerosal Exposure in Infants and Developmental Disorders: A Prospective Cohort Study in the United Kingdom Does Not Support a Causal Association Heron, et al., Pediatrics. 2004;114(3)3: 577-83
  • Thimerosal and the Occurrence of Autism: Negative Ecological Evidence From Danish Population-Based Data Madsen, et al., Pediatrics. 2003; 112(3): 604-6
  • Autism and thimerosal-containing vaccines: Lack of consistent evidence for an association Stehr-Green P, et al., American Journal of Preventive Medicine. 2003; 25(2):1016
  • Thimerosal Exposure in Infants and Developmental Disorders: A Retrospective Cohort Study in the United Kingdom Does Not Support a Causal Association Andrews N, et al., Pediatrics. 2004; 114(3): 584-91
  • Immunization Safety Review: Vaccines and Autism Institute of Medicine, The National Academies Press: 2004
  • Pervasive Developmental Disorders in Montreal, Quebec, Canada: Prevalence and Links With Immunizations Fombonne, et al., Pediatrics. 2006; 118(1); e139-50
  • Early Thimerosal Exposure and Neuropsychological Outcomes at 7 to 10 Years Thompson, et al.,New England Journal of Medicine. 2007; 357: 1281-92
  • Infants After Receipt of Thimerosal Containing Vaccines Pichichero, et al., Pediatrics. 2008; 121(2): e208-14
  • Continuing increases in autism reported to California’s developmental services system: mercury in retrograde Schechter and Grether, Archives of General Psychiatry. 2008; 65(1):19-24
  • Prenatal and Infant Exposure to Thimerosal From Vaccines and Immunoglobulins and Risk of Autism Price C, et al., Pediatrics. 2010; 126(4): 656-64
  • Lack of Association Between MeaslesMumps-Rubella Vaccination and Autism in Children: A Case-Control Study Budzyn D, et al., The Pediatric Infectious Disease Journal. 2010; 29(5): 397-400
  • How the case against the MMR vaccine was fixed Deer B, British Medical Journal. 2011; 342: 77-84

Intressekonflikt: Jag jobbar inom läkemedelsbranchen men sysslar inte med vaccin. Inget av ovanstående är information från läkemedelsbranschen.

Miljöskandalen ingen behöver ta ansvaret för …

mni_5855

Den 19 augusti 2006 anlöpte fartyget Probo Koala hamnen i Abidjan, Elfenbenskustens största stad. Ombord fanns en last de försökt bli av med i flera hamnar i både Europa och Afrika men utan att lyckas. Skeppet var leasat av Trafigura, ett av världens största oljetradingföretag med en omsättning flera gånger större än Elfenbenskustens BNP. De hävdar att det var så kallad slop, det vill säga det vatten tankarna sköljs ur med mellan varje last.

I Amsterdam började de pumpa av det men det stank så fruktansvärt att det avbröts och räddningstjänst tillkallades. Initiala analyser visade att det innehöll ohyggligt mycket mer brännbara produkter än vad Trafigura ville göra gällande. Luftprover visade att den mycket giftiga gasen divätesulfid  fanns i luften (tänk ruttet ägg). Det skulle kunna gå att ta hand om även detta kemiska avfall men det skulle förstås bli mycket dyrare än vad Trafigura hade tänkt sig. Så de pumpade tillbaka det ombord och drog därifrån utan att ha en plan på vad de skulle göra med det (förbjudet enligt EU-lagar).

Till slut hamnade det alltså på arton olika ställen i Abidjan, bland annat på flera soptippar där många fattiga lever sina liv i jakt efter något användbart bland det som blivit över. Följderna blev att över hundra tusen fick uppsöka sjukhus och myndigheterna har uppgett att femton personer avlidit.

I år är det alltså 10-årsjubileum för denna händelse och än har inga ansvariga dömts trots mängder med bevis.

Men Trafigura tar inget ansvar för händelsen och efterspelet är en sorglig historia om hur pengar kan köpa bolag fri från ansvar och hur myndigheter har gett upp i brist på kompetens och resurser. I en uppgörelse med den ivorianska regeringen har de köpt sig åtalsfrihet (Trafigura uttrycker det kanske inte så dock …). I en utomrättslig uppgörelse har de betalat en del pengar till en del drabbade (en av de största grupptalan i Storbritannien (Trafigura har sitt operativa säte där)). De har blivit dömda i Nederländerna för att ha fört ut lasten men inte för dumpningen av avfallet. Företagets vd (eller om det var styrelseordförande) slapp vidare åtal efter att ha betalat en summa pengar.

Men ingen har alltså dömts för detta brott (förutom kaptenen som fick villkorlig dom …). Trafigura säger sig ha bevis för att deras last inte skulle ha kunnat orsaka den skada som det rapporterats om men bevisen är hemligstämplade. Det är ganska parodiskt att de nu försöker hävda att de är ett transparant och ansvarstagande företag genom att ansluta sig till Extractive Industries Transparency Initiative in 2014

Amnesty International och Greenpeace har engagerat sig hårt i det här och har presenterat en mängd bevis men de brittiska myndigheterna medger att de i princip gett upp. De kan inte föra den här typen av fall mot rika multinationella bolag:

“[The Agency] is not set up to undertake lengthy and complex investigations involving these areas … Trafigura will take any and every available procedural opportunity to challenge steps taken in a further investigation … The Agency has limited experience in conducting complex significant investigations, especially where the vast majority of the evidence would appear to be abroad … [It] would not have the appropriately skilled and experienced staff to undertake such an investigation.”

Med andra ord, har du pengar och jurister är det bara att köra på. År 2015 hade Trafigura en vinst på 1,1 miljarder USD … Läs mer på Amnesty Internationals hemsida.

Mitt manus Det som blir över är inspirerad av denna händelse (som faktiskt har förgreningar upp till Norge). Fick svar från Harper Collins förlag att deras lektör gett manuset toppbetyg och att jag var prio ett, men det sket sig (jag e int bitter …) med orden:

Det beror inte på kvaliteten – inte alls! – utan bara på vilken typ av bok det är och vad vi redan har fattat beslut om att ge ut.

Jag tror att du kan hitta ett annat förlag som vill ge ut din bok, den är så pass aktuell, intressant och välskriven.

Nu verkar det inte bli så, kanske ger ut den själv men är faktiskt inte säker på hur jag ska göra, blir en hel del pengar att investera. Att trycka upp en bok på Print-on-Demand (PoD) som jag gjort med Minotauros Tårar funkar ju men det är inget alternativ om man vill ha in dem i någon bokhandel. Försäljningspriset för en pocket till en bokhandel är som mest 35kr och för en inbunden kanske 120-150 kr medan en PoD kostar ca 50 resp 120 kr att tillverka …

Jaja, vi får väl se …

 

 

Drick champagne -vetenskap eller PR?

Glass_of_champagne

Bild av bgvjpe – originally posted to Flickr as champagne, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5236631

 

Drick några glas champagne i veckan och stoppa demens och Alzheimer!

Fantastiskt, eller hur!? Det är i alla fall vad en nyhet som fått viral spridning på nätet säger. Och den är faktiskt baserad på en riktig vetenskaplig studie[1] utförd på Readings universitet i Storbritannien för tre år sedan (2013).  Enligt ”nätet” och övrig media får man lätt intrycket att det skulle vara en färdigutvecklad behandling för människor …

I verkligheten involverade studien endast 24 råttor som delades in i tre grupper om åtta i varje där respektive grupp fick sin mat spetsad med antingen champagne, någon sorts drink eller läskeblask under sex veckors tid. Forskarna såg att champagneråttorna var betydligt bättre än de övriga att ta sig genom labyrinter i jakten på godsaker. Efteråt undersöktes deras hjärnor under mikroskop och champagnedrickarna hade en ökad mängd proteiner som stimulerar nervtillväxt i områden som har med minne och inlärning att göra. Den ”goda effekten” anses bero på de fenoliska syrorna (antioxidanter) som finns i vindruvorna.

Intressant men … hm, det känns som något skaver … Nej, det finns ingen anledning att misstro resultaten i sig men ändå…

För den tråkiga verkligheten är att fenoliska syror även finns i frukt och grönsaker och man kan ju undra varför de valde just champagne i denna studie? Hade det inte varit bättre att testa de specifika substanserna, eller åtminstone vindruvorna eller någon annan frukt? Den konspiratoriskt lagde funderar kanske på vem som finansierat alltihop? Forskning är dyrt men en bättre och mer självspelande reklamkampanj går knappast att köpa för pengar.

Denne någon kanske också lägger märke till att längst ner på pressmeddelandet från Readings universitet meddelas att avdelningen samarbetar med matindustrin och genomför en stor mängd industrifinansierade studier (men utan att specifikt nämna just denna). Att läsa hela artikeln och se om de uppger några intressekonflikter kostar dock femtionio dollar.

Jag har ingen aning om hur det ligger till och det är kanske ett oskyldigt och spexigt exempel men det är ändå en del av ett allt allvarligare problem: situationen inom forskningen samt interaktionen mellan akademin och näringslivet. En nödvändighet men ändå en växande källa till ”skoskav” … Det blir allt svårare att få forskningsanslag och anställningsförhållanden för forskare blir allt bistrare.

Inom akademin pågår samma utveckling som i övriga samhället,  de ”kända” forskarna som redan har anslag till sina projekt får ännu mer och mångmiljarder läggs på hög istället för att utnyttjas till forskning. Mellan 1998 och 2009 hade de statliga bidrag  som inte utnyttjades ökat med 74 procent i Sverige och motsvarade då nästan 13 miljarder, 2015 var det uppe i 17 miljarder. Många forskare anger otrygghet som en orsak; det är så svårt att få pengar att när de väl fått dem så gäller det att hålla i dem. Men annars skylls det kanske mest på att det är ett fåtal som får ta del av pengarna.

”Mycket av de nya anslag som har kommit går till redan starka forskningsmiljöer i stället för att långsiktigt bygga upp nya forskare. Vi ser också hur yngre forskare och kvinnliga forskare har svårt att konkurrera om de här medlen”, säger forskningsminister Helene Hellmark Knutsson. (Sveriges Radio)

Det här blir en negativ spiral eftersom de som har flest vetenskapliga publikationer får mer pengar (10% av forskarna fick 50% av pengarna) och kan på så sätt utöka sitt försprång enligt känt mönster i marknadsekonomin. Men det är uppenbarligen ett önskvärt tillstånd för vissa, enligt liberala tankegångar har det rent politiskt varit ett önskemål att satsa på enstaka ”stjärnor”:

”Vi måste lämna jantelagen och våga peka ut våra mest framgångsrika forskare och även satsa på talangfulla yngre forskare. Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet”

Jan Björklund
dåvarande utbildningsminister i debattartikel i Dagens Nyheter 9 feb 2012

 

Varför inte ta hand om dem vi redan har till att börja med? Vi har lyckats vara världsledande i ”evigheter” utan den typen av populistiska satsningar. I USA har de statliga bidragen till forskning minskat drastiskt sedan finanskrisen 2008 och de som har pengar styr allt mer vad som ska göras (kanske champagneforskning 😉  ):

”På gott och ont börjar vetenskapsforskningen på 2000-talet att präglas allt mindre av nationella prioriteringar och mer av de enskilda preferenserna hos individer med gigantiska förmögenheter”,

Steven Edwards, en analytiker på American Association for the Advancement of Science, till New York Times i en artikel i DN.

 

Kvantitet trumfar i allt högre grad kvaliteten i de vetenskapliga artiklar som publiceras (också det som i samhället i övrigt). Forskare tvingas att ställa de ”enkla frågorna med snabba och säkra svar”:

”[Finansieringen] påverkar vad vi studerar, vad vi publicerar, de risker vi (oftast inte) tar. Det tvingar oss till att fokusera på säker, förutsägbar (läs: finansierbar) vetenskap.”

Gary Bennett, forskare vid universitetet i Duke (USA)

 

”Jag tror att eftersom du måste publicera för att behålla ditt jobb och hålla finansiärerna nöjda så finns det en mängd (mediokra) vetenskapliga rapporter […] där inte mycket ny vetenskap presenteras.”

Kaitlyn Suski, postdoc vid Colorado States universitet

 

 Därav mina konspiratoriska tankar runt champagneforskningen …

Men det är väl så vi vill ha det. Allt i samhället ska ju styras efter kortsiktiga vinster med en direkt mening med allt. Och då ekonomisk mening förstås. Grundforskning är tänkt att göras för själva kunskapens skull och det är först efteråt man vet om det kan tillämpas i någon praktisk mening eller inte. Vi hade t ex knappast haft våra smartphones idag utan den förutsättningslösa forskning som gjorts inom akademin på saker företag aldrig skulle ”våga” lägga pengar på. Men universiteten drivs allt mer som företag med otaliga utvärderingar och bisarr uppstrukturering och målfokusering och toppstyrning. Precis som inom större företag där en allt mindre del av vinsterna investeras för att istället läggas på hög hos ett fåtal ägare.

Samtidigt som näringslivet inte lyckats höja produktiviteten ett skvatt de senaste tio åren trots att vinsterna är större än någonsin förr (gäller förstås inte alla…). Det här borde oroa oss mer än några procent i skattesatser hit eller dit. På lång sikt spelar det ingen roll om Wall-Enberg och övriga aktieägare får x eller (x +2%) miljoner i vinstutbetalningar, kommer det inga nya produkter/innovationer är det kört på sikt. Sen kan vi ha hur många enkla och lågbetalda tjänster vi vill…

Men är något annat att vänta när man bygger allt på en orimlighet som evig exponentiell tillväxt till att börja med… Rent matematiskt fungerar det utmärkt till en början men sen brakar det iväg, alldeles oavsett hur liten årlig ökning man har.

Exponentiell tillväxt

 


[1] Giulia Corona, David Vauzour, Justine Hercelin, Claire M. Williams, and Jeremy P.E. Spencer. Antioxidants & Redox Signaling. October 2013, 19(14): 1676-1689. doi:10.1089/ars.2012.5142

Kriget mot terrorn, statistik

Ytterligare ett meningslöst dåd. En docka ligger på asfalten bredvid en liten övertäckt kropp. Bilden av okontrollerad sorg, ilska och hat. Det är väl bara naturligt att vilja ge igen. Trump och liknande människor twittrar omgående om krig och upptrappning.

Men frågan är om vi vill ha hämnd eller lösa problemet? En titt på statistiken från ”Kriget mot terrorn” (som startade 2001 efter 9/11) visar hur det går…

Antal terrordåd i Irak:Terror irak

Antal terrordåd i Afghanistan:terror afga

Antal terrordåd Mellanöstern:terror mellanöster

Antal terrordåd i Asien:terror asien

Antal terrordåd globalt

terror globalt

Enligt forskning gjord av professor Robert A Pape kan 95% av alla terrordåd förklaras utifrån militär ockupation och inte att det skulle vara någon specifik religion bakom. Enligt Bushs retorik för att starta ”Kriget mot terrorn” var det för att muslimerna ”hatade oss för de vi var och ville förstöra vår frihet”, inte för det vi i väst gjorde. På samma sätt resonerar Israel. Men ett talande exempel kan väl vara att sedan Israel drog tillbaka sina trupper från Libanon ska det inte ha inträffat en enda självmordsattack från libanesiskt håll (enligt samma källa som föregående).

Jag är inte så naiv att jag tror det finns en enkel lösning på problemet eller att det ska gullas och förlåtas oavsett vad som inträffar. Men det är ganska uppenbart att nuvarande taktik inte fungerar. Detsamma gäller den batongpolitik som alltmer förordas i Sverige för att lösa problemen i förorterna, det kommer knappast lösa situationen. USA har sjukt hårda straff för knarkbrott men allt det lett till är överfulla fängelser och inget annat. Så länge vi fortsätter att bygga upp klyftor i samhället kommer spänningarna fortsätta att öka.

Inom kemin är det en självklarhet att ju mer polariserad en molekyl är desto större är chansen/risken att den reagerar med någon annan molekyl. De flesta molekyler kan fås att reagera bara man tillför tillräckligt med energi. Till slut kan det leda till något vi kallar runaway reactions, reaktionen i sig själv genererar så pass mycket energi (värme) att den triggar igång nya reaktioner. Visst kan man fortsätta att elda på vilket leder till att alla reaktioner går till slutet med en explosion som resultat. Hade jag rekommenderat det som åtgärd i ”min fabrik”, istället för nödkylning,skulle jag nog inte få behålla jobbet. Heter man Trump eller Le Penn bärs man istället fram av (delar av) massorna för sådana förslag …

 

 

 

 

 

 

Upp på barrikaden…

Klimatsans är ett nätverk vars mission är att, tja, jag vet inte… lika bra att ta deras egna ord (från deras hemsida):

”Tyvärr måste vi konstatera att de flesta nyheter om klimatet i media är ofullständiga, vilseledande eller helt felaktiga. Sällan behandlas den helt fundamentala frågan OM utsläppen av koldioxid alls påverkar klimatet så mycket att det märks. Det framställs istället som en etablerad sanning.

Vi följer och granskar debatten samt kompletterar den med sans och vett, fakta och logik.”

Deras sans och fakta består i att bortse från alla de tiotusentals vetenskapliga artiklar som finns publicerade inom klimatologin och istället plocka ut enstaka detaljer som de anser bevisar att det inte finns någon klimatförändring (men om det gör det så är det bara bra…). Ignoreringen av vetenskapen görs eftersom det är en massiv konspiration bakom alltihop, en rödgrön elitsfärs försök att skapa en ny världsordning … (nej, jag skojar inte).

Frontfigur är Sture Åström som hade skrivit en insändare i Gefles Dagblad. Var bara tvungen att svara på inlägget. Du kan läsa det här.

 

 

Några siffror att fundera över

 

I CAS-registret databas finns 114 miljoner unika kemiska substanser.
15 000 nya läggs till varje dag.

*

Av dem finns mer än 85 000 registrerade för ”kommersiell produktion” i USA.
2000 tillkommer varje år.[1]

*

Under fyrtio år har fem av dem reglerats i USA och 195 riskgranskats.[2]
År 2015 utfördes inte en enda riskbedömning.[3]

*

200 miljoner ton av giftiga kemikalier produceras i EU varje år,
liksom 31 miljoner ton av cancerogena, mutagena och reprotoxiska kemikalier,
och 134 miljoner ton kemikalier skadliga för marint liv.[4]

*

Över fyrahundra misstänkt cancerogena ämnen har hittats i människor, oftast i små doser men väldigt mycket är okänt om blandningars effekt.[5]

*

Samhällets kostnader för effekterna av hormonstörande ämnen uppskattas uppgå till till hundratals miljarder varje år inom EU.[6]

*

Antalet människor som drabbas av diabetes typ 2 har fördubblats sedan 80-talet.
Bröst-, prostata-, testikel- och sköldkörtelcancer ökar stadigt och kan inte förklaras av ökad ålder en genetik.[7]

*

Samhällets kostnader för luftföroreningar uppskattas till 1,7 biljoner i OECD-länderna.[8]

*

Idag dör 700 000 människor varje år på grund av antibiotikaresistens.
En siffra som förväntas stiga till 10 miljoner år 2050.[9]

*

Bisamhällen kraschar världen över, inte helt klart varför men 57 olika bekämpningsmedel har hittats i de döda honungsbina.[10]

*

BASF, Dow Chemicals, Monsanto har, var och en, omsättningar som motsvarar 10-20 % av Sveriges BNP.

*

USA:s femtio största företag hade mer än en biljon dollar gömda i skatteparadis, mer än hela BNP för länder som Spanien, Mexiko eller Australien. [11]

*

Företagen som inkluderar Pfizer, Goldman Sachs, Dow Chemicals, Chevron med flera hade en total vinst på 4 biljoner dollar under åren 2008-2014 men fick samtidigt statligt stöd från USA med 11 biljoner dollar. För varje dollar de betalade i skatt fick de 27 dollar i stöd.[12]

*

Tillgångar motsvarande 74 000 miljarder kronor finns gömda i skatteparadis. Det motsvarar USA:s och Japans hela BNP.[13]

*** 

Är frihandel, billigare kött, mer konsumtion och ökade vinster i en förblindad ekonomisk tillväxt verkligen högsta prioritet? Det handlar inte om att företag inte ska få gå med vinst utan en sjuk förväntan på hur mycket saker och ting kan växa i all oändlighet.

Referenser:

[1] Enligt National Toxicology Programs hemsida vid besök 20160618 http://ntp.niehs.nih.gov/about/index.html

[2] Artikel i The Guardian skriven av John Replogle, publicerad 20 dec 2013 http://www.theguardian.com/sustainable-business/regulation-remove-toxic-chemicals-supply-chain-household

[3] Vice.com artikel av David Heath, 8 feb 2016 https://news.vice.com/article/meet-the-rented-white-coats-who-defend-toxic-chemicals

[4] Enligt statistikfrån EU http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Chemicals_production_statistics

[5] Environmental Working Group, The Pollution of People, 14 juni 2016 http://www.ewg.org/cancer/the-pollution-in-people.php

[6] Trasande et al, J Clin Endocrinol Metab. 2015 Apr;100(4):1245-55. doi: 10.1210/jc.2014-4324. Epub 2015 Mar 5.

[7] WHO rapport ”State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012

[8] OECD rapport, The cost of Air Pollution 2014 ISBN 978-92-64-2108448  http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/environment/the-cost-of-air-pollution/summary/english_9789264210448-sum-en#page1

[9] Rapport från RAND Europe, Taylor et al, Etsimating the economic cost of antimicrobial resistance 2014.

[10] Kiljanek et al, Journal of Chromatography A, 2016; 1435: 100 DOI: 10.1016/j.chroma.2016.01.045

[11] Rapport Broken at the top från Oxfam America 14 april 2016 https://www.oxfamamerica.org/static/media/files/Broken_at_the_Top_FINAL_EMBARGOED_4.12.2016.pdf

[12] Ibid

[13] Gabriel Zucman, Gömda rikedomar: en undersökning av skatteparadisen, förlag Daidalos, 2015, ISBN 978-9171734549

 

Det blev en tummetott …

Inside

Nästan tre år efter utsatt tid, som inkluderar mycket märkliga turer (se mitt förra inlägg), lyckades EU-kommissionen då idag komma fram med ett förslag på kriterier för att klassa en kemikalie som hormonstörande och därmed kunna förbjuda den. Förslaget presenterades ihop med två nya lagförslag om reglering av bekämpningsmedel baserat på detta.

Resultatet är ganska nedslående, vi lär få leva med den här typen av kemikalier länge än.

Enligt förslaget ska en substans klassas som hormonstörande om den:

-har negativ effekt på människans hälsa,
-har en endokrin (hormonell) verkningsmekanism
-och om det finns ett orsakssamband mellan den negativa effekten och verkningsmekanismen, det vill säga det räcker inte med att bara statistiskt konstatera att de som exponeras för kemikalie x i hög grad också drabbas av sjukdom y, det måste finnas bevis på hur det går till.

De nya regleringsförslagen hyllas på flera håll eftersom det är första gången någon försöker sig på att reglera hormonstörande kemikalier, men protesterna lät inte vänta på sig.

Noterbart är att det bara är negativa effekter på människan som ska beaktas, inte djur och natur. Likaså är kravet på att det ska finnas mekanistiska bevis för hur de negativa effekterna uppstår inget lätt krav att uppnå och har heller aldrig applicerats i riskbedömning av kemikalier tidigare. Kritiker menar att följden blir att få kemikalier kommer kunna regleras om kravet ska vara uppfyllt.

Även texten i den lag om reglerar bekämpningsmedel (Pesticide Regulation (Annex II; 3.6.5 och 3.7)) har ändrats, i den nu gällande lagen står det att en substans kan regleras om den har hormonstörande egenskaper som kan ge negativa effekter på människor. Nu har ordet ”kan” (may) plockats bort och det ska med andra ord bevisas att den verkligen ger negativa effekter innan kemikalien kan förbjudas. Många anser det vara ett avsteg från ”försiktighetsprincipen” som ska ligga till grund för den här typen av lagstiftning, det vill säga en kemikalie ska visas vara ofarlig innan den får användas.

Sista ordet lär inte vara sagt i det här….

Läs mer om kritiken:

# Pesticide Action Network 15 juni 2016  http://www.pan-europe.info/press-releases/2016/06/eu-health-commissioner-andriukaitis-decides-leave-europeans-unprotected

# Health and Environment Alliance http://env-health.org/resources/press-releases/article/europe-s-opportunity-to-stop

Svenska politiker i hormonstinn kemikaliestrid

Jag misstänker att det ibland kan vara tröstlöst att vara politiker, oavsett vad man säger eller gör kommer någon tycka att man är en idiot. Och så finns det ju de som sliter i det tysta. Här får ni en rykande aktuell historia om fulspelet bakom kulisserna i EU och där Sverige spelar en huvudroll. Till de inblandade svenska EU-politikerna, jag vet inte vilka ni är, men stå på er!!!

(det är ett, något styckat, utdrag ur en av mina pågående manus och inte helt redigerat ännu. Kommentera gärna om det funkar att läsa eller inte..?)

MNIL5981

Bild från Kathmandu får symbolisera skitgöra 😉

År 2013 gav WHO ut rapporten ”State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012[1] om hormonstörande kemikalier där Åke Bergman, professor i miljökemi vid Stockholms Universitet varit den som lett arbetet. Slutsatserna från den var att många sjukdomar som uppstår på grund av fel i hormonregleringen ökar stadigt (olika typer av cancer, diabetes typ 2 har mer än fördubblats sedan 1980, spermakvaliteten sjunker och genitala missbildningar hos unga pojkar ökar mm mm). Ökningarna är så pass kraftiga att genetiska skillnader inte kan förklara dem.

Ett problem med den här typen av kemikalier är att de kan vara verksamma vid extremt små doser och att de inte alltid uppvisar en normal dos-respons-kurva, det vill säga en högre dos ger inte alltid en större skadlig verkan, ibland kan det till och med ge den raka motsatta effekten i kroppen.

TCDD

TCDD (”dioxin”)

Det är i alla fall vad många forskare hävdar även om frågan är kontroversiell då det skulle innebära att dagens sätt att riskbedöma kemikalier inte fungerar, eftersom det då ofta sätts en lägsta exponeringsgräns som anses vara säker (Dan Fagin, Toxicology: The Learning Curve, Nature 24 October 2012). Idag finns många av dessa kemikalier i maten vi äter men då i ytterst små mängder, ibland kanske tusen gånger under de gränsvärden som satts utifrån vad toxstudier säger är säkert. I vissa fall skulle dessa gränser alltså inte längre gå att lita på. Det kan då bli kontroversiellt av en annan anledning, flera av dessa kemikalier produceras i stora kvantiteter och vid en eventuell reglering av dem skulle många kemikalieproducenter få se sina inkomster dala.

EU upprättade 2009 en förordning med avsikt att kunna reglera denna typ av kemikalier och i den ingick att kommissionen skulle ta fram ett förslag på vilka vetenskapliga kriterier som skulle gälla för att ett ämne kunde klassas som hormonstörande. De fick fyra år på sig och förslaget skulle vara klart senast i december 2013.

Men det gick som det brukar göra i den i den här typen av frågor, det drog ut på tiden och inkluderar mängder med märkliga turer. Journalister på Le Monde och Environmental Health News har dokumenterat det ljusskygga spelet bakom kulisserna som mycket kretsar runt ett topphemligt dokument som förvarats i ett bevakat rum långt in bland EU-kommissionens vindlande korridorer. Endast ett fyrtiotal tjänstemän har haft tillgång till rummet men då utan mobiltelefon och att kopiera något var förstås uteslutet. Det ingick även en visitation på vägen ut, vilket innebär att rapporten varit mer övervakad än dokumenten om TTIP-handelsavtalet med USA.

Men tillbaka till kommissionens arbete med att ta fram kriterier för hormonstörande ämnen. Tiden gick och slutdatumet i 2013 närmade sig och en draft av ett arbetsdokument från denna process läckte ut och en mindre storm av lobbyaktiviteter bröt ut, främst organiserat av European Crop Protection Association and European Chemical Industry Council men inkluderade även jättekoncernerna Bayer, BASF och Syngenta. De krävde att en konsekvensanalys över vilka kostnader det skulle innebära gjordes innan några beslut fattades. Men det var tydligt deklarerat att lagen inte var tänkt att ta hänsyn till sådana ekonomiska överväganden.

Samtidigt skrev arton vetenskapsmän en artikel som kritiserade de nya planerna som ”stred mot sunt förnuft” och att de redan existerande toxikologiska bedömningsrutinerna var fullt tillräckliga. Att ändra på dem skulle få stora ekonomiska följder, vilket, enligt dem, var helt i onödan eftersom det inte fanns någon vetenskaplig grund för att stödja en ändring.

Artikeln fick fyrtioen forskare på hormonstörande ämnen att reagera och de författade en motartikel, bland undertecknarna fanns Åke Bergman, professor vid Stockholms Universitet. Senare kom ytterligare en artikel, publicerad i tidskriften Endocrinology, som gav understöd till Bergman och kompani, den här gången var artikeln undertecknad av hundrafyra forskare inom ämnet. För att ytterligare fördjupa kontroversen publicerade den oberoende och icke-vinstdrivande organisationen Environmental Health News bevis för att sjutton av de arton som skrivit under den första artikeln som kritiserade de planerade lagförändringarna hade band till den kemiska industrin genom att de fått forskningsanslag, jobbat som konsult åt dem eller liknande.

Men lobbyaktionerna gav resultat och till slut gick kommissionen med på att en konsekvensanalys trots allt skulle göras, och det är denna konsekvensanalysrapport som vaktades så nogsamt inne i EU-kommissionens domäner. The Impact Assessment Report.

Tiden gick men något förslag från kommissionen kom aldrig eftersom de skulle färdigställa konsekvensanalysen innan de lade något förslag. Till slut stämde Sverige kommissionen för att ha brutit mot förordningen med sin passivitet. En aktion som fick stöd av Franskrike, Danmark, Finland och Nederländerna, men inte nog med det, även Europaparlamentet och Europarådet ställde sig på Sveriges sida i frågan, en minst sagt ovanlig situation. Och domen löd enligt ett pressmeddelande i december 2015, (två år efter det att den ursprunliga tidsplanen löpt ut):

”Tribunalen drar följaktligen slutsatsen att kommissionen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning nr 528/2012 genom att inte anta delegerade akter för att närmare ange vetenskapliga kriterier för att fastställa hormonstörande egenskaper.”

Till sitt försvar hänvisade Kommissionen framförallt till att konsekvensanalysen inte var klar men även det argumentet avfärdades av rätten, det fanns inget i den gällande förordningen som sade att en sådan skulle göras. Men samma dag som domen kom uttalade sig EU-kommissionären Vytenis Andriukaitis att rapporten skulle tas fram ändå, vilket skapade en mindre storm i EU-parlamentet och flera skrev brev till kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker men det fick ingen som helst effekt.

Till slut skrev även parlamentets president, Martin Schulz, till Juncker i mitten på januari och sade att dröjsmålet var oacceptabelt och att fortsätta utfärdandet av konsekvensanalysen stred mot lagen. Men varken det eller hans andra brev som skickades i mars 2016 gjorde någon verkan. Sverige har försökt stöta på ytterligare och i ett brev daterat 13 maj 2016 påmindes kommissionen om att domstolen förbjudit användandet av ekonomiska överväganden för att fastställa de hormonstörande kriterierna.

MNIL5924

Sopig hantering av EU? Bilden har egentligen inget med artikeln att göra 🙂

I ett försök att reda ut den polariserade debatten och komma fram till ett sätt att fastställa de vetenskapliga riktilinjerna samlades ett drygt tjugotal forskare i Berlin. Det upprättades ett konsensus-dokument om detta i mitten av april 2016 där behovet av mer forskning och undersökningar av låg-dos-effekter underströks.

Men det dröjde inte länge innan det blev känt att ett annat möte ägt rum mellan Vytenis Andriukaitis, det vill säga EU-kommissionären med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, och sju forskare som nu hävdade nu att det inte fanns vetenskapliga belägg för att ändra gällande praxis för toxikologiska bedömningar av hormonstörande ämnen. Det var mindre än en månad sedan konsensus-dokumentet upprättats i Berlin.

En springande punkt i motsättningarna är, förutom konsekvensanalysen, frågan om lagen ska ta hänsyn till fara eller risk. Majoriteten av dem som kämpar för en strängare kemikalielagstiftning menar att det är en kemikalies ”inneboende” egenskaper att orsaka sjukdomar eller annan skada som ska avgöra hur den ska regleras. Kort sagt, det är hur farlig en kemikalie är som ska bestämma om den ska förbjudas. Andra, vilket inkluderar i prinicp alla industriorganisationer, vill däremot att det är risken för att kemikalien ska orsaka sjukdom eller skada är det som ska tas hänsyn till. Det vill säga, en farlig kemikalie ska kunna användas så länge risken för att allmänheten exponeras för farligt höga nivåer är tillräckligt låg. Det var en infekterad fråga redan under framtagandet av REACH-lagstiftingen, se senare kapitel, och det har inte ändrats. Men frågan blir om möjligt än knivigare vad det gäller hormonstörande ämnen för är det risken som ska utvärderas så krävs det mängder med information om bland annat hur olika människor exponeras. Likaså krävs det att man kan sätta en lägsta gräns för vad som är en acceptabel nivå att exponeras för. Mycket av den informationen saknas för ett närmast oändligt antal kemikalier idag.

MNIL5940

Rörigt?

Definitivt, det enda som är klart i den här soppan är att sista ordet inte är sagt ännu. Konsekvensanalysen sägs ska bli officiell inom kort, vi får se om den tar hänsyn till samhällets kostnader för hormonstörande ämnen, en beräkning gjord av forskare på Utrechts universitet kom fram till att inom EU rör sig om 46-288 miljarder euro per år.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Så tog sig antibiotikan in i djuruppfödningen

Komule MNI_9990_redigerad-2

Så har då resistens mot antibiotikumet kolistin upptäckts i USA. Ett gammalt preparat som brukar benämnas sista utvägen mot multiresistenta bakterier. Resistensen upptäcktes i Kina och har snabbt spritt sig runt om i världen, ungefär lika oväntat som att Annie Lööf baxnar av Jonas Sjöstedts politiska förslag, det vill säga inte alls.

Och idag rekommenderar WWF att vi inte ska köpa kyckling från Thailand eftersom den innehåller för mycket antibiotika. Men det är förstås inte bara där det används i djuruppfödningen och det är inte bara för att hålla djuren friska som det används…

Det började på 1950-talet när ett läkemedelsbolag, American Cyanamid, testade om inte kycklingarna skulle bli lite fetare om de fick extra tillskott av vitamin B12. Och det fungerade. Men det var inte var hela sanningen, det vitamin som användes var en biprodukt från tillverkningen av antibiotikumet aureomycin och det stod snart klart att det var den som hade haft effekt på tillväxten.

Det var mumma för köttindustrin och i USA fick snart i princip alla kycklingar, kalkoner, grisar, kalvar och kossor sig en slev av medicinen och växte så det knakade. Likaså gjorde branschen som helhet.

Samtidigt kom allt fler vetenskapliga studier som pekade på att det kunde innebära en katastrof om det fortsatte eftersom bakterier utvecklade resistens mot antibiotikan (en risk som för övrigt var känd sedan 40-talet…). I Storbritannien konstaterades att resistensen kunde spridas från djur till människa på 60-talet och 1972 sa amerikanska FDA att antibiotikatillverkarna skulle vara tvungna att bevisa att deras jordbruksprodukter inte bidrog till att sprida resistens, annars skulle de inte få säljas.

Animal Health Institute (en handelsorganisation för tillverkare av djurmediciner) satte igång en studie som skulle bevisa att det inte var någon fara på taket. Två flockar kycklingar avsattes för studien, den ena fick små mängder antibiotika (tetracycline) medan den andra inte fick det. Inom 48 timmar hade resistenta E. coli-bakterier upptäckts i kycklingarnas avföring. Efter en vecka var i princip alla E. coli-bakterier resistenta och efter tre månader upptäcktes något märkligt, det fanns resistens hos bakterierna mot fyra preparat de inte ens hade utsatts för (sulfonamider, ampicillin, streptomycin och carbenicillin). Likaså dök de upp i avföringen hos familjen som skötte gården men inte hos grannarna. (Stuart, Levy, New England Journal of Medicine, 1975)

Och då förbjöds det? Nja, inte riktigt. Industrin som sponsrat studien hade invändningar mot resultaten men till slut, 1977, tog FDA ändå fram ett nytt lagförslag som skulle förbjuda hanteringen. Här en rapport från ett kongressförhör samma år. Men den gick inte igenom. Rep. Jamie Whitten beordrade FDA att mer forskning skulle inväntas.

Och man väntar fortfarande, trots att det finns en uppsjö med studier som bevisar problemet har inget förbud kommit i USA även om man upprepade gånger försökt få till ett frivilligt upphörande.

År 2012 försökte man i alla fall att få köttproducenterna att gå över till de preparat som inte är så kritiska för att behandla människor. Men samtidigt som FDA sa att antibiotika inte bör användas som tillväxtpreparat för boskap så fick det användas i förebyggande syfte, det vill säga på samma sätt som man använder det om det vore för tillväxt.

Och vad fick uppmaningen för resultat?

År 2013 användes över 9 miljoner ton antibiotika av den typ av preparat som är viktig för att behandla infektioner hos människor till att föda upp köttdjur. Det är en ökning med 3 procent från 2012.

Samtidigt minskade användningen av de inte så medicinskt viktiga preparaten med 2 procent till 5,6 miljoner ton.

Det används med andra ord större total mängd antibiotika efter ”förbudet” och dessutom av ”fel preparat”, som hade kunnat användas till människor.

Mellan 2009 och 2014 har användningen av antibiotika i USA ökat med 23 %. I runda tal används 10 miljoner ton antibiotika till djuruppfödning i USA per år och ”bara” 3,5 miljoner ton till människan.

untitled

 

 

Numera visar studier att det inte ens har någon verkan på djurens tillväxt längre (man tror det beror på att näringstillförsel och annat har blivit så pass mycket bättre nu). Men det är inget som har minskat användningen.

Liknande fall hittar vi i Danmark. När allt fler grisar med resistenta bakterier upptäcktes i landet, uppmanade danska Livsmedelsverkets rådgivande expert att avelsgårdarna skulle undersökas. Om avelsgrisarna var smittade skulle det vara meningslöst att bekämpa de enskilda fallen ute på gårdarna så att säga.

Men myndigheterna lyssnade hellre på köttindustrin (danska avelsgrisar är en riktig guldgruva). Så mellan 2008 och 2014 vägrade de att göra en undersökning men när det sen gjordes visade det sig mycket riktigt att resistensen hittades där. Så istället för att ha kunnat stoppa alltihop verkar det nu vara försent och nu får man rikta in sig på att hindra smittspridning.

Ekonomiprofessor Hamilton tycker ändå att det bästa är att öka frihandeln och prioritera ännu billigare kött…

Källa Mother Jones

 

 

Fighten Exxon vs USA hårdnar till

MNIL3780

Inside Climate News (ICN) reportageserie Exxon: the road not taken, nådde finalen till det prestigefyllda Pulitzerpriset men nyheten har varit ganska sval här hemma i Sverige. Den börjar dock få rejäla konsekvenser i USA…

Det har länge varit känt att fossilindustrin lagt mångmiljonbelopp på att sponsra diverse organisationer som sprider budskapet att det inte existerar något klimathot och att den ”etablerade forskningen” i frågan inte går att lita på. Därför var det något förvånande när ICN och senare även Los Angeles Times visade att Exxons egna forskare i princip varit världsledande inom klimatforskningen på sjuttio och åttiotalet. De programmerade egna klimatmodeller och satte mätutrustning på några av sina tankers för att kontrollera koldioxidhalterna.

Dokument visar att de förutsåg att den massiva förbränningen av fossila bränslen skulle orsaka en global uppvärmning med ”katastrofala följder” om det fortsatte. Inställningen tycktes vara att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt för att kunna sitta med och bidra vid förhandlingar om utsläppsregleringar som de tog för givet skulle komma. Man vidtog även åtgärder som att höja sina oljeriggar för en kommande havsnivåhöjning på grund av uppvärmningen.

Men i mitten på åttiotalet svängde marknaden, oljan flödade över och priserna sjönk och detsamma verkade Exxons klimatengagemang. Trots sin vetskap om problemen började man skriva artiklar i New York Times och liknande och finansiera grupper som spred motsatt information än den sina egna forskare hade. Till exempel hävdade Global Climate Coalition att forskningsläget var oklart medan interna memo sa precis tvärtom:

“The scientific basis for the Greenhouse Effect and the potential impact of human emissions of greenhouse gases such as CO2 on climate is well established and cannot be denied.”

Som en följd av detta skrev tjugo amerikanska klimatforskare ett öppet brev till president Obama om att dessa företag borde ställas inför rätta eftersom de medvetet lurat det amerikanska folket. En av forskarna var Dr Shukla, professor vid George Mason University, som bland annat var huvudförfattare till IPCC:s rapport 2007. Det slutade med att den republikanske politikern Lamar Smith, ordförande i House Committee on Science, Space and Technology hotade Dr Shukra med en utredning inför kongressen för sina tilltag som han benämnde ”partisan political activity.”

Hur som helst plockade justitieämbetet i New York upp bollen och inledde en undersökning mot Exxon, flera andra har följt efter. Exxon accepterar förstås inte detta och har laddat upp med en hop egna stjärnadvokater. De hävdar att själva undersökningen bryter The First Amendment och yttrandefriheten.

Hur detta slutar står skrivet i stjärnorna…