Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till kapitlen.

10:1 Aktivister i kostym

En av de saker som förvånat mig mest när jag dykt ner i klimatdebatten är det stora antal marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer som finns runt om i västvärlden. Och hur mycket pengar de omsätter (men naturligtvis inte enbart på klimatfrågan).[1] Det är också slående hur bra kontakter med styrande politiker de tycks ha.

När man försöker följa informationsvägarna i klimatdebatten går det inte att låta bli att tänka på de skalbolagshärvor som nystas upp i diverse finansbedrägerier. Ett närmast oräkneligt antal organisationer med sina ofta mycket aktiva medarbetare ger ibland ett intryck av att de företräder en enorm folklig rörelse. Men även om det myllrar av tankesmedjor som upprepar samma budskap i klimatdebatten visar det sig nästan alltid leda tillbaka till ett fåtal organisationer och personer. Ibland känns nätverken lika inavlade som den svenska vargstammen.

Att beskriva detta är en utmaning utan att söla ner texten med en uppsjö av namn på personer och diverse organisationer. Så jag ber om ursäkt på förhand, för det kommer det bli en del av den varan i resten av detta kapitel – men det är ett helt medvetet val från min sida. Dessa nätverk är nämligen en helt essentiell del av hur desinformationsspridningen gått till genom åren. Det har varit särskilt tydligt i USA men i följande text kommer jag visa att så varit fallet även i Europa.

Med det sagt, lobbyism är en del av demokratin, även företag måste få försöka påverka politiker. WWF och Greenpeace lägger också ganska mycket pengar på lobbyism. Man kan lösa problem på olika sätt, miljöorganisationerna har inte ensamrätt på vad som är att föredra. Man måste få ha åsikten att de olika klimatavtalen (Kyoto/Paris) inte är det bästa sättet för att få ner koldioxidutsläppen. Det är dock slående hur ofta de som motsätter sig dessa avtal samtidigt inte heller accepterar IPCC:s slutsatser, inte ens de mest säkerställda. Och samtidigt har besvärande intressekonflikter. Dessa debattörer kan också leverera undergångsretorik även om det då sällan lyfts som alarmism eller aktivism. Nedan följer några exempel. Bedöm själv.

---

Efter att USA avvisat Kyotoavtalet 2001 skickade Competitive Enterprise Institute (CEI) sin konsult Chris Horner över Atlanten. Han var även advokat för Cooler Heads Coaltion, en gruppering som beskriver sig själva som en informell ad hoc-grupp, fokuserad på att skingra myterna om global uppvärmning. Bland medlemmarna hittas ett stort antal av de organisationer som varit mest aktiva i att sprida desinformation om klimatvetenskapen samt några oljebolag. Mellan 1997–2015 har de fått uppemot 98 miljoner dollar i donationer från Exxon Mobil, konservativa stiftelser och så kallade dark money organizations.[2] Horner är dessutom författare till ett par storsäljande böcker där IPCC:s slutsatser utmålas som vänstervriden alarmism (även om de utgavs efter det nedan beskrivna hände).

Avsikten med Horners uppdrag var att starta en tankesmedja som skulle påverka europeiska politiker. Det vet vi eftersom en oförsiktig person kastat en utskriven powerpointpresentation i en papperskorg som Greenpeace hittade. Horner har bekräftat äktheten. Där framgår planen:

”I USA har en informell koalition bidragit till att framgångsrikt förhindra Kyoto-liknande program genom att upprätthålla en rationell röst för civilsamhället i debatten om klimatekonomi, vetenskap och politik. Denna modell bör efterliknas, när så är lämpligt, för att vägleda liknande ansträngningar i Europa.”[3]

Horner beskrev också hur han via en annan tankesmedja hade direktkanaler in till EU-parlamentet där han hållit flera föredrag. Tankesmedjan han syftade på var European Enterprise Institute (EEI), startad och driven av Gunnar Hökmark (M) under sin tid som EU-parlamentariker. Horner menar att det var EEI som hade kontaktat honom för att få hjälp med energi- och miljöfrågor.

Förutom att Hökmark själv var vice ordförande för EPP – den största politiska grupperingen inom EU – fanns en rad politiska högdjur med i smedjans rådgivande kommittéer (exempelvis vicepresidenten för europeiska investeringsbanken, sittande finansminister för Slovenien, före detta finansministern för Slovakien, tidigare vice premiärminister i Österrike och tillika dåvarande EU:s särskilda samordnare för stabilitetspakten för sydöstra Europa).[4] Trots de uppenbara potentiella intressekonflikterna vägrade de uppge vilka som finansierade deras verksamhet.[5]

Nu lyckades Horner inte starta upp sin tänkta tankesmedja och han uttryckte sin förvåning över att intresset inte fanns. Men i EEI lade han kraft på att påskina hur dyrt och meningslöst Kyotoavtalet skulle bli för EU.

Det var dock inte det enda fossildrivna amerikanska påverkansförsöket för att få EU att inte acceptera Kyotoprotokollet.

2003 startades tankesmedjan International Council for Capital Formation (ICCF) med hemmabas i Bryssel. Eller rättare sagt, de hade en registrerad adress alldeles jämte EU-parlamentet i Bryssel. Men när Corporate Europe Observatory (CEO) tänkte avlägga ett besök upptäckte de att det endast fanns ett postfack att prata med.

En receptionist bekräftade att ICCF inte hade något kontor och CEO fick istället ett telefonnummer de kunde kontakta dem på. Numret gick dock till en annan lobbyorganisation. I praktiken hade ICCF:s verksamhet (workshops i EU-parlamentet och liknande) under tre år drivits av denna organisation. CEO efterfrågade information om detta samarbete men företagets chef vägrade ge någon info med hänvisning till sekretessavtal.[6]

Men i själva verket är ICCF ingen europeisk tankesmedja utan ett dotterbolag till American Council for Capital Formation (ACCF), ännu en av dessa tankesmedjor som vurmar för frihandel och bekämpar myndigheters regleringsiver. De var exempelvis väldigt aktiva i kampanjerna att hålla USA borta från Kyotoavtalet. ExxonMobil bidrog med 1,6 miljoner dollar till ACCF:s arbete.[7] Och nu drev de samma kampanj i EU (enligt inläggen på ICCF:s webbsida tycks deras enda syfte ha varit att agitera mot Kyotoavtalet).

ACCF startade alltså ICCF och dess chef blev Margo Thorning, som då hade, och fortfarande har, höga poster inom ACCF. Hon har tidigare jobbat på bland annat USA:s energidepartement och varit med och påverkat skeenden både i USA och internationellt.

Thorning skrev några rapporter för ICCF:s räkning som skulle bevisa att EU-ländernas ekonomier skulle drabbas mycket hårt om Kyotoavtalet efterlevdes.[8] Tyskland, Spanien, Storbritannien och Nederländerna skulle tappa 4–5 procent av BNP och leda till ett närmast katastrofalt ras i antalet jobbtillfällen. Dessa uppgifter användes exempelvis i en artikel i EEI:s tidskrift.[9] Likaså i rapporten Vad varje europé bör veta om global uppvärmning från 2007 utgiven svenska tankesmedjan Eudoxa AB.[10] Rapporten kom dock ursprungligen från Competitive Enterprise Institute och Eudoxa AB hade bett om att få översätta den. Författaren var också verksam i nämnda Cooler Heads Coaltion.

ICCF uppdaterade rapporterna 2005 (då diskussionerna om vad som skulle komma efter Kyotoavtalet började på allvar) och skrev ner de alarmerande siffrorna något. Men det var fortfarande ett stålbad av rang som väntade EU om Kyotoavtalet skulle uppfyllas. Dessa rapporter uppmärksammades i stora medier som BBC, ABC News, Bloomberg, Reuters, MSNBC News med flera.[11] För Bloomberg uppgav Thornberg att: ”Kostnaden för avtalet överskrider nyttan med råge”. Likaså uppgav hon att ICCF finansierades av handelsorganisationer, försäkringsbolag och företag inom fossilbranschen.

Idag har vi facit på detta och vet att det var ren skräckpropaganda, EU sänkte utsläppen betydligt mer än vad målen krävt (även de konsumtionsbaserade koldioxidutsläppen sjönk) utan någon ekonomisk kris.[12] Men det är sällan dessa personer eller organisationer kallas alarmister. Kanske skulle man rent utav kunna kalla dem aktivister?

Men tillbaka till ICCF. Det brukar sällan vara mer än något enstaka steg bakåt i kontaktkedjorna tills man stöter på någon av de mest kända och drivande tankesmedjorna i klimatförvillarbranschen. ICCF är inget undantag. I deras Board of advisers hittas exempelvis:

Richard Rahn, tidigare chef för ACCF, rådgivare åt Bush d ä, senior fellow på Cato Institute och talare på Heartland institutes klimatkonferenser (som utgjort en central del i klimathotsskepticismens spridande).

Gerd-Rainer Weber – finns på Heartland Institutes websida och har också talat på deras klimatkonferenser. Med i German Coal Mining Association.

ICCF:s Board of Trustees är också full av prominenta herrar som innehaft riktigt höga poster inom både näringsliv och tidigare amerikanska regeringar.[13]

ICCF har vidare ordnat en rad arrangemang där dignitärer från EU-parlamentet deltagit.[14] Bilden nedan är tagen ur programmet från ett evenemang 2004 som ICCF arrangerade ihop med tre andra tankesmedjor, alla välkända i klimatdebatten. EU-parlamentets vicepresident deltog i arrangemanget, liksom andra betydelsefulla ledamöter. Lena Ek (C) var moderator. ICCF:s rubrik om workshopen på sin webbsida berättar vad den handlade om:

”Tankesmedjor varnar ’kostnaden för Kyoto 10 till 15 gånger högre än EU-förutsägelser’ och uppmanar till ett radikalt omtänk i 2012 års policy.”[15]

Förutom Thorning höll exempelvis Mitra Barun föredrag som representant för den indiska tankesmedjan Liberty Institute. Han har även varit kolumnist för Wall Street Journal och har där förklarat att IPCC bildades med syfte att stater skulle roffa åt sig mer makt på bekostnad av det privata näringslivet.[16]

Han påtalade även hur andra miljölarm och ”gröna profetior varit patetiska” och tog upp DDT-larmen på 1960-talet som skulle kostat miljontals liv (se kapitel 6:4), befolkningsbomben på 1970-talet, skydda skogen-åtgärder på 1980-talet (antar att han syftar SO₂-utsläppen och surt regn), freoner och ozonhålet på 1990-talet. Och nu då klimatförändringarna som han 2010 slog fast inte visade sig stämma.

Likt många andra inom den här debatten har även Mitra Barun en egen sida på Heartland Institutes webbplats.

En annan presentatör var ekonomiprofessor Richard Tol som varit medförfattare till flera IPCC-rapporter. Ett par år innan detta möte hade han publicerat en studie som sade att klimatförändringarna skulle få en relativt liten påverkan på ekonomin och länge till och med vara positiv.[17].

Tol väckte stor uppmärksamhet när han hoppade av skrivandet av IPCC:s sammanfattning för beslutsfattare i IPCC:s femte rapport (IPCC AR5 WG2) 2014. Anledningen var att han tyckte det blev för alarmistiskt och att det inte togs hänsyn till de många positiva effekter som uppvärmningen förde med sig. Han hade ju själv gjort studier som kommit fram till att klimatförändringarna skulle ge en positiv effekt, åtminstone upp till 2,2 °C.[18] En studie som förstås använts av så kallade skeptiker:

Uppståndelsen gjorde ekonomer uppmärksamma på Tols aktuella studie från 2009 och vid närmare granskning upptäcktes en rad felaktigheter.[19] Det ledde till att Tol fick uppdatera sin artikel inte bara en utan två gånger. Han kallade felen ”små gremlins” som smugit sig in. Men även efter korrigeringarna konstaterades att av de totalt tjugoen angivna slutsatserna var tio felaktiga och kunde inte replikeras.[20] Inte heller tidskriftens redaktörer var nöjda efter uppdateringarna utan lade till en egen kommentar.[21]

Tol publicerade en liknande artikel 2018.[22] Han hade där sammanställt resultaten från tjugotvå studier och kommit till slutsatsen att klimatförändringarna skulle ha en övervägande positiv effekt (åtminstone till en början). Men utav dessa studier var bara tio publicerade under de senaste femton åren. Endast två, båda mer än femton år gamla, visade på en positiv nettoeffekt från klimatförändringarna. Den ena visade en effekt på 0,1 procent på ekonomin – men den behandlade enbart marknadseffekter och inte påverkan på ekosystem och liknande. Den andra positiva artikeln var skriven av Tol själv. Det finns också ett antal studier som pekade på negativa effekter som Tol hade ignorerat. I princip byggde hans slutsats i mycket hög grad på hans egen studie som i sammanhanget avvek markant från de övriga (en så kallad outlier).

Tol har varit inblandad i en rad kontroverser där han inte tagit saklig kritik särskilt bra. Ett fall resulterade i att ett femtiotal ekonomiprofessorer kritiserade Tols beteende i ett gemensamt uttalande.[23]

Med andra ord, det finns gott om anledningar till att EU-delegaterna skulle förhålla sig skeptiska till den information de fick vid detta tillfälle.

Det var ICCF. Och de andra tankesmedjorna som var med att ordna eventet, hur har de förhållit sig till IPCC:s slutsatser?

---

Tankesmedjan Centre for New Europe (CNE) har fått gedigna bidrag från oljejätten ExxonMobil. År 2004 var 80 000 dollar dessutom öronmärkta för att gå till utbildning om klimatförändringarna.[24]

Bild: Från ExxonMobils rapporter World Wide Giving 2004 resoektive 2005

Och vad kan tänkas ingå i dessa utbildningar undrar man? Jag har ingen aning men på CNE:s numera nedlagda webbsida beskriver de sin mission:

”Att avslöja den moraliskt panikdrivna skräpvetenskap som alltför ofta dominerar dagens miljödebatt, CNE är främst engagerade i områden som klimatförändringar, global uppvärmning och allmänt främjande av sund vetenskap.”

Man behöver inte ägna många minuter på deras sidor för att inse att deras syn på ”sund vetenskap” inte är liktydigt med det IPCC representerar, snarare motsatsen – några av klimatförvillandets allra vanligaste myter sprids på deras sidor. IPCC kallas för ”en märklig samling ägghuvuden” och blogginläggen är fulla av liknande kommentarer.[25]

2004 ordnade de ett event där ovan nämnda Chris Horner, efter cocktails, höll ett föredrag med titeln Climate Alarmism Reconsidered, som enligt beskrivning skulle visa att klimatförändringarna till största delen var positiva och att obligatoriska utsläppsminskningar av växthusgaser byggde på orealistiska antaganden. Horner presenterades så här:

”Han fungerar som rådgivare till Cooler Heads Coalition, senior fellow vid fri-marknadsinriktade Competitive Enterprise Institute (CEI), och som policyrådgivare och chef för institutionella relationer för European Enterprise Institute (EEI).”[26]

Ingen som jobbade med honom då kan komma och påstå att hans kopplingar till fossilindustrin, och likaså hans inställning till IPCC:s slutsatser, var okända.

Samma år ordnade CNE även ett föredrag med Fred Singer – som redan nämnts varit en av IPCC:s mest notoriska och aktiva kritiker.[27] CNE har även publicerat rapporter skrivna av Singer.

En annan föreläsning ordnades med Carlo Stagnaro. Förutom att han bloggat på CNE:s webbsida var han även chef för tankesmedjan Istituto Bruno Leoni (se nedan) och likaså Fellow vid ovan beskrivna ICCF. Stagnaros föredrag skulle undersöka vilka som gör påståenden om klimatförändringarna, varför de gör dem och om det fanns några vetenskapliga grunder för dem.

CNE:s vd mellan åren 2005–2007 var Mattias Bengtsson. Dessförinnan hade han varit chef för Timbro. Jag har ingen aning om hans åsikter i klimatdebatten, men det som har beskrivits ovan utgjorde uppenbarligen inget problem då.

---

Nämnda Instituto Bruno Leoni är en italiensk libertariansk tankesmedja. De har finansierat Heartland Institutes klimatkonferenser[28] och har likaså publicerat rapporter ihop med en lång rad andra kända tankesmedjor som inte går hand i hand med IPCC:s slutsatser. De är, eller har i alla fall varit, medlemmar av fossilbundna Cooler Head Coalition.[29]

Vid en konferens på Bali 2007 skulle FN:s klimatkonvention avhandla vad som skulle följa efter Kytotoavtalet. Många marknadsliberala organisationer ville för allt i världen inte ha ett förlängt avtal med bindande krav på att minska koldioxidutsläppen. Ett sextiotal av dessa tankesmedjor startade därför en ny samarbetsorganisation (de tycks aldrig ta slut) kallad Civil Society Coalition on Climate Change (CSCCC). En månad innan FN-konferensen publicerade de en rapport som ifrågasatte både IPCC:s objektivitet och hur den vetenskapliga bilden av klimatfrågan framställdes. Rapporten inleds:

”Vetenskapen om klimatförändringar är fortfarande hett omtvistad, med betydande oenighet om vilken effekt mänskligheten kan ha på jordens framtida klimat. Ändå finns det ett stort tryck på politikerna att vidta åtgärder. Tyvärr har organisationen som inrättats för att ge råd om vilka åtgärder de ska vidta, Intergovernmental Panel on Climate Change, visat sig vara starkt partisk.”[30]

CSCCC tog också upp hur forskare på 1970-talet varnade om en ny istid (se kapitel 11.3.5) och att klimatfrågan seglat upp till att bli the mother of all environmental scares. Istället för att acceptera, som de uttrycker det, ”rapporter skrivna av IPCC (och andra partiska analyser)” låter de i sin rapport några av de mest aktiva klimathotsskeptikerna formulera sin syn på saken (Paul Reiter, Indur Goklany med flera).

De frågade sig också om fortsatta regleringar á la Kyotoavtalet var nödvändiga, eller om de egentligen bara var ett knep som mäktiga särintressen tar till för att kunna fortsätta att tjäna miljarder dollar från dessa ”på vår bekostnad”.

---

Institut Economique Molinari är en fransk tankesmedja i samma stöpning som de ovan. Inte heller de tycker att IPCC:s slutsatser är något att lita på och har valsat runt de vanliga gamla motbevisade argumenten.[31]

De hänvisar också till ICCF:s rapporter om att Kyotoprotokollet skulle bli en ekonomisk katastrof för EU. Och allt det för att fixa ett problem som ”kanske inte ens existerar”:

”Man kan undra över grunden för ett protokoll [Kyoto] som föreslår att man ska sluka resurser till ett värde av miljarder för att bekämpa den illa definierade orsaken (mänskliga utsläpp av CO2) till den globala uppvärmningen, ett problem som kanske inte ens existerar.”

---

Och så här kan man fortsätta. Brittiska Institute of Economic Affairs (IEA) har nämnts i kapitel 5. Unearthed avslöjade 2018 att IEA har finansierats av bland annat oljejätten BP sedan 1967. De utnyttjar IEA för att få ”tillgång till” ministrar bortom allmänhetens kännedom. I ett filmklipp från en undercoveroperation ger Mark Littlewood, dåvarande chef för IEA, en potentiell klient ett erbjudande: för ett bidrag om 42 500 pund skulle en rapports innehåll kunna påverkas för att gynna klientens affärsintressen.[32]

Thatcher, som blev känd för att vilja ta krafttag i klimatfrågan, skrev i sina memoarer att bland annat boken Climate Change: Challenging the Conventional Wisdom fick henne att tänka om och inse att allt hade handlat om hysteri med syfte att ge världen en anledning att införa socialism. Författare var Julian Morris – ekonom på IEA. De har gett ut andra böcker på samma tema, exempelvis Climate Alarmism Reconsidered av Robert Bradley Jr (2004).

Och håll i er nu, för här följer ännu ett exempel på ett inte alls ovanligt inavelsmönster bland dessa tankesmedjor:

Bradley Jr är Energy & Climate Change Fellow vid IEA men har också haft positioner på, ja, du gissade rätt, Cato Institute och CEI och har talat på Heartland Institutes klimatkonferenser. Han har dessutom jobbat sexton år på oljebolaget Enron. Som sig bör har han även startat och drivit en egen tankesmedja: Institute for Energy Research (IER), finansierad av bland annat ExxonMobil och andra inom fossilindustrin.[33]

Ett av deras pressmeddelande från 2009 hade rubriken Låt inkvisitionen börja och handlar om hur Spaniens satsning (subventionering) på jobb inom den förnybara energisektorn i realiteten leder till att mer än två jobb går förlorade för varje nytt som skapades.[34] Det varnades för att om USA slog in på samma väg med liknande subventioner, som Obama då hade aviserat, riskerades miljontals arbetstillfällen.

Uppgifterna kom från en rapport skriven av en spansk ekonomiprofessor, Gabriel Calzada Álvarez. Han var Research Fellow vid ovan nämnda Centre for New Europe och har talat vid Heartland Institutes klimatkonferenser. Även Calzada startade en egen marknadsliberal tankesmedja, Instituto Juan de Mariana, 2005 som var med och publicerade den aktuella rapporten som väckte stor uppmärksamhet i USA, med stor hjälp av IER. Calzada hamnade i Fox News såväl som i amerikanskt kongressförhör.

Men rapporten fick genast hård kritik från både USA:s och Spaniens administrationer som bemötte den i utförliga repliker. Liknande kritik kom från andra oberoende ekonomer. Uppgifterna om antalet jobb stämde exempelvis inte överens med officiell jobbstatistik och det framgick inte varifrån Calzada hade fått sina siffror. Studien skulle också ha byggt på väldigt förenklade och orimliga scenarier som jämfördes på sätt som inte var relevanta. Även Wall Street Journal tyckte studiens metodik haltade betänkligt.[35]

En närmast identisk historia utspelade sig i vårt grannland. Obama hade inte bara hyllat Spaniens satsning på förnybar energi utan även Danmarks satsningar på vindkraft. Han hade påstått att den täckte 20 procent av landets elbehov och använt det som argument för att USA skulle göra något liknande.

Center for Political Studies (CEPOS) är en dansk tankesmedja i Timbrostil. CEPOS publicerade en rapport som hävdade att Obamas påstående var fel, och att danskarna fick betala dyrt för vindkraften som bara stod för några få procent av behoven.[36] Även här dök det upp massiv kritik, bland annat i en utförlig rapport från ett stort antal forskare:

”Men detta påstående bygger på en felaktig tolkning av statistik och en bristande förståelse för hur de internationella elmarknaderna fungerar. Följaktligen är resultaten av CEPOS-studien i allmänhet inte korrekta. Dessutom hävdar CEPOS-studien att användning av vindkraftverk i Danmark är ett mycket dyrt sätt att minska CO2-utsläppen och att detta är orsaken till de höga energiskatterna för privata konsumenter i Danmark. Dessa påståenden är också vilseledande. Kostnaden för CO2-minskning genom användning av vindkraft under perioden 2004-2008 var endast 20 EUR/ton. Dessutom betalas de danska vindkraftverken inte av energiskatter.” [37]

Precis som i fallet med rapporten från Spanien åkte författarna till CEPOS-rapporten över Atlanten och presenterade sina slutsatser i en rad framträdanden i USA med hjälp av Institute for Energy Research (IER).[38]

Det framkom senare att det också var IER som beställt rapporten av CEPOS och betalt författarnas lön.

”Jag vet inte vem som stöttar dem. Det intresserar mig inte. De kontaktade mig och så skrev vi rapporten, säger Agerup [CEPOS chef].

Agerup medgav dock att han och en av rapportens författare, Hugh Sharman, under deras företags turné i USA i höstas gjordes medvetna om förhållandet mellan [Institute for Energy Research] och den amerikanska kol- och oljeindustrin.”[39]

Nej, självklart visste de inget om kopplingarna till fossilindustrin.

När Gunnar Hökmark av Mats Engström, då ledarskribent på Aftonbladet, blev konfronterad med frågor om sitt samarbete med CEI:s konsult Chris Horner, svarade han på politikers vis:

”Men de uppfattningar som jag eller andra för fram räcker inte för Engström eftersom han har bestämt vad andra ska tycka så att han kan angripa deras uppfattningar. Faktum är att han menar att man inte ens bör träffa eller samtala med personer som har en annan uppfattning om man ska vara trovärdig i hans ögon. Jag bör omedelbart bryta kontakten med Chris Horner och European Enterprise Institut som har gett Horner en möjlighet att framföra sina åsikter i debatter med andra som inte delat hans uppfattning, däribland mig själv som är vice ordförande i detta institut. Tala om vibrationer från andra tider.

Problemet för min del är att jag ständigt träffar människor som har olika uppfattningar än mina egna, och jag tycker det är spännande. Väldigt många av de diskussioner och debatter som EEI arrangerar handlar om att olika uppfattningar ska brytas.”[40]

Nu var det, enligt Horner själv, EEI som kontaktade honom om hjälp.[41] Det handlar inte om att träffa människor med andra uppfattningar för att det är spännande som Hökmark låter påskina. De anställde Horner för att framföra tankesmedjans åsikter. Att vid den tiden påstå att man inte kände till CEI:s eller Horners uppfattning om IPCC:s slutsatser är att helt inkompetensförklara sig själv.

Av publikationer och framträdande i EEI:s regi att döma var Horners jobb att hjälpa dem att sprida skräckpropaganda om Kyotoavtalet och de avtal som skulle komma därefter. Man får ha olika åsikter om hur man ska minska utsläppen men att EEI spridit obefogad alarmism över klimatavtalen är ett faktum. Likaså att Horner knappast tog klimatfrågan på allvar, nedan är en bild på framsidan av hans bok The Politically Incorrect Guide to Global Warming and Environmentalism från februari 2007:

Peter Jungen, en tysk affärsängel, var EEI:s ordförande, har även suttit i styrelsen för den tyska lobbygruppen Institute of Free Enterprise som sponsrat Heartland Institutes klimatkonferenser.[42] De har även själva ordnat liknande arrangemang där bland annat Horner hållit föredrag. En programbeskrivning från 2015 inleddes:

”Enligt ’World Climate Council’ IPCC har det inte varit någon global uppvärmning under de senaste 18 åren. Men trots denna uppenbara skillnad mellan alarmistiska klimatmodeller och empiriska data slutar inte världens politiska ledare att ’bekämpa klimatförändringarna’.”

Bland föreläsarna fanns flera företrädare för Heartland Institute liksom kända ”klimatförnekare” som Christopher Monckton och Willie Soon.

Den polske entreprenören Jerzy Samborski, startade EEI tillsammans med Hökmark. 2009 signerade han ett öppet brev till deltagarna på FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 som inleddes:

“Fri handel, Inga klimatskatter! Teorin om en mänskligt orsakad global uppvärmning, oavsett om du håller med om den eller inte, är inget annat än en vetenskaplig hypotes.”

Det är svårt att tro på utsagor om att någon inom EEI tog klimatförändringarna på särskilt stort allvar.

---

De ovan beskrivna kontaktvägarna och sättet som information sprids är inget specialfall, det är så här det har sett ut. Det är dock fel att tolka det jag beskrivit ovan som att jag påstår att alla marknadsliberaler och deras organisationer skulle vara klimatförnekare – så är förstås inte fallet.

Och påståenden att marknadsliberaler generellt helt skulle strunta i miljön är rena halmgubbeargument. Det finns dock olika åsikter om hur problem ska övervinnas och där lär libertarianer och miljöorganisationer förmodligen aldrig komma överens. Och det är helt i sin ordning. Det är en del av demokrati att få tycka olika.

Men det är bevisat bortom alla tvivel att många av dessa ideologiskt drivna tankesmedjor har spelat en avgörande roll i desinformationsspridningen om klimatvetenskapen. De är direkt ansvariga för att klimatförnekeriet har kunnat få ett så starkt fäste i samhällsdebatten. Att helt ta avstånd från IPCC och istället aktivt sprida budskapet att klimatvetenskapen bara handlar om fusk har uppenbarligen heller inte varit ett problem för att bedriva samarbeten i de här miljöerna (även om det inte rörde klimatarbete).

Jag kan därför tycka det är en aning stötande, och en hel del historierevision, när personer som Timbros dåvarande vd Benjamin Dousa skriver ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” (Smedjan 8 mars 2021). Istället är det klimataktivisterna som påstås vara det verkliga hotet mot vår välfärd. Hur mycket av dessa klimatprotester hade vi sett om inte dessa organisationer i över trettio år – i samarbete med fossilindustrin – bestridit att det ens existerar ett problem?

Nästa kapitel ->>

---

[1] Brulle, R.J. Institutionalizing delay: foundation funding and the creation of U.S. climate change counter-movement organizations. Climatic Change 122, 681–694 (2014). https://doi.org/10.1007/s10584-013-1018-7

[2] Climate Investigations webbsida om Cooler Head Coalition https://climateinvestigations.org/climate-deniers/cooler-heads-coalition/ Cooler Head Coalitions webbsida: https://web.archive.org/web/20151018180349/http://www.globalwarming.org/about/

[3] Pressure to reverse the winds of change, The Irish Times 2005-12-10 https://www.irishtimes.com/news/pressure-to-reverse-the-winds-of-change-1.1286480

[4] Hämtat från Euoropean Enterprise Institutes hemsida november 2023 http://www.european-enterprise.org/items/aboutus/index.html

[5] Rapporter om finansiering av lobbyorganisationer i EU, bland annat European Enterprise Institute: Corporate Europe Observatory (CEO): 2005: http://archive.corporateeurope.org/thinktanksurvey.html  

2006: http://archive.corporateeurope.org/ThinkTankSurvey2006.html  

[6] Corporate Europe Observatory webbsida: Awarding deception: Rewarded for anti-Kyoto lobbying ? 2007-06-25 https://archive.corporateeurope.org/awardingdeception.html

[7] DeSmogs webbsida: The American Council for Capital Formation (ACCF) https://www.desmog.com/american-council-for-capital-formation/

[8] Thorning, M., “Kyoto Protocol and Beyond: Economic Impacts on EU Countries”, International Council for Capital Formation, oktober 2002  https://iccfglobal.org/pdf/economic-impact2002.pdf

[9] Stagrano, Carlo, The cost of Kyoto, Enterprise Europé 2004 (sid 16) http://www.european-enterprise.org/items/whatwedo/journal/Entreprise20Europe20Issue1.pdf

[10] Murray, Iain, Vad varje europé bör veta om global uppvärmning, Eudoxa AB, 2007 https://web.archive.org/web/20070110100915/http:/www.eudoxa.se/content/archives/klimatet.pdf

[11] Se ICCF:s webbsida https://web.archive.org/web/20230802022236/https://www.iccfglobal.org/news/index.html

[12] Se sammanställning i inlägg på mathsnilsson.se: Aktivist i kostym, 2022-11-14: https://mathsnilsson.se/2022/11/14/aktivist-i-kostym/ samt https://mathsnilsson.se/2023/02/13/lobbyismens-dunkla-bakvagar/

[13] Från International Council for Capital Formations webbsida: https://www.iccfglobal.org/about/directors.html

[14] Se exempel på  https://mathsnilsson.se/2023/02/13/lobbyismens-dunkla-bakvagar/

[15] Från International Council for Capital Formations webbsida 2004-12-10: https://web.archive.org/web/20211019234748/http://www.iccfglobal.org/research/climate/cop-10dec2004.html

[16] Barun S. Mitra, Environmental ‘Crisis’ and Government Power, Wall Steet Journal 2010-03-10 https://www.wsj.com/articles/SB10001424052748703775504575136733707732628

[17] Tol, R.S. Estimates of the Damage Costs of Climate Change. Part 1: Benchmark Estimates. Environmental and Resource Economics 21, 47–73 (2002). https://doi.org/10.1023/A:1014500930521

[18] Tol, Richard S J. 2009. ”The Economic Effects of Climate Change.” Journal of Economic Perspectives, 23 (2): 29-51. DOI: 10.1257/jep.23.2.29 

[19] Ward, Bob, More flaws in estimates of the economic impacts of climate change, 2018-02-07 https://www.lse.ac.uk/granthaminstitute/news/more-flaws-in-estimates-of-the-economic-impacts-of-climate-change/

[20] Nordhaus, William and Moffat, Andrew, (2017), A Survey of Global Impacts of Climate Change: Replication, Survey Methods, and a Statistical Analysis, No 23646, NBER Working Papers, National Bureau of Economic Research, Inc, https://EconPapers.repec.org/RePEc:nbr:nberwo:23646.

[21] Journal of Economic Perspectives—Volume 29, Number 1—Winter 2015—Pages 217–220

[22] Tol, Richard J, The Economic Impacts of Climate Change, Review of Environmental Economics and Policy 2018 12:1, 4-25

[23] Statement on Richard Tol för stöd av Ackerman : http://frankackerman.com/Tol/Support_Statement_Sept2013.pdf

[24] ExxonMobil World Wide Giving report 2005: https://www.documentcloud.org/documents/1019881-2005-exxon-giving-report.html ExxonMobil World Wide Giving report 2004 https://www.documentcloud.org/documents/1019878-2004-exxon-giving-report

[25]Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071007194128/http:/www.cneenvironment.org/

[26] Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071020052710/http://www.cne.org/events/by_date/event_2004_1109_horner.htm

[27] Centre for New Europes arkiverade webbsida: https://web.archive.org/web/20071020052150/http://www.cne.org/events/by_date/event_2004_0527_singer.htm

[28] https://www.brunoleoni.it/6th-international-conference-on-climate-change

[29] Climate Investigations webbsida om Cooler Head Coalition https://climateinvestigations.org/climate-deniers/cooler-heads-coalition/ Cooler Head Coalitions webbsida: https://web.archive.org/web/20151018180349/http://www.globalwarming.org/about/

[30] Civil Society Report on Climate Change, Civil Society Coalition on Climate Change, 2007, ISBN 1-905041-15-2 https://web.archive.org/web/20141102103257/http://csccc.info/wp-content/uploads/2007-Civil-Society-Report.pdf

[31] Institut Economique Molinari, Earth warming myth, Oktober 2004 https://www.aos.wisc.edu/~ahulme/aos101/IEM_GW.pdf

[32] Carter, Ross, Revealed: BP and gambling interests fund secretive free market think tank, Unearthed, 2018-03-07 http://web.archive.org/web/20190503113951/https://unearthed.greenpeace.org/2018/07/30/bp-funding-institute-of-economic-affairs-gambling/ Ross, Carter, A hard Brexit think tank told a potential donor it could influence its research reports in exchange for funding, Unearthed, 2018-07-29 https://unearthed.greenpeace.org/2018/07/29/a-hard-brexit-think-tank-offered-a-prospective-us-agribusiness-donor-the-chance-to-influence-its-report-on-green-brexit/

[33] Desmogs webbsida om Institute for Energy Research https://www.desmog.com/institute-energy-research/

[34] Institute for Energy Research, pressmeddelande  Let the Inquisition Begin 2009-09-21 https://www.instituteforenergyresearch.org/uncategorized/let-the-inquisition-begin/ Rapporten: Gabriel Calzada Álvarez, INSTITUTO JUAN DE MARIANA 2009, senare publicerad i PROCESOS DE MERCADO. Volumen VII, Número 1, Primavera 2010. ISSN: 1697-6797-13. https://www.instituteforenergyresearch.org/wp-content/uploads/2015/05/090327-employment-public-aid-renewable.pdf

[35] Morris, Craig, Grist 2009-08-24 https://grist.org/article/2009-08-24-conservative-studies-on-clean-energy-jobs-miss-mark/ En sammanställning av kritik hittas på Altman, Peter, Debunking the “Spanish Jobs Study”: 9 Inconvenient Truths You Should Know About , NRDC 2009-09-23 https://www.nrdc.org/bio/pete-altman/debunking-spanish-jobs-study-9-inconvenient-truths-you-should-know-about

[36] Sharman, Meyer, Wind Energy — The Case of Denmark, Center for Politiske Studier, September 2009 https://www.wind-watch.org/documents/wind-energy-the-case-of-denmark/

[37] Lund, Henrik et al, Danish Wind Power Export and Cost. research project Coherent Energy and Environmental System Analysis (CEESA) 2009, ISBN 978-87-91830-40-2

[38] Pressmeddelande: Something Rotten? Obama Says Danes Receive 20% of Their Power Via Wind; New Study Tells the Real Story, Institute for Energy Research, 2009-09-14 https://www.instituteforenergyresearch.org/renewable/wind/something-rotten-obama-says-danes-receive-20-of-their-power-via-wind-new-study-tells-the-real-story/ 

[39] Kroldrup, Lars, Fossil Fuel Interests Paid for Danish Study Critical of Wind Power. Does It Matter?, New York Times 2010-03-10 https://archive.nytimes.com/green.blogs.nytimes.com/2010/03/22/fossil-fuel-interests-funded-danish-study-critical-of-wind-power-does-it-matter/

[40] Hökmars egna blogg Aftonbladet och synen på andras åsikter 2006-05-07 http://hokmark.eu/aftonbladet-och-synen-pa-andras-asikter/

[41] Pressure to reverse the winds of change, The Irish Times 2005-12-10 https://www.irishtimes.com/news/pressure-to-reverse-the-winds-of-change-1.1286480

[42] DeSmogBlog om Peter Jungen och Institute for Free Enterprise, https://www.desmogblog.com/institute-free-enterprise