Nya objektivet fick godkänt (Sigma 17-50/2.8)

Fredagen som gick kan ha varit årets bästa dag. Vårsol och helt tyst, alltså inte Stockholmstyst utan tyst på riktigt. Inga båtmotorer, inget trafikbrus på avstånd, inga rökande människor, ingen hets. Ändå är det inte långt från city.

MNIL4551

Var nere på Gålö och promenerade längs med den klippiga stranden med utgångspunkt från Gålö havsbad. Fortsatte in i ”gammelskogen” och fick närkontakt med en älg som ljudlöst gled fram mellan tallar och vitmossa (-eller det är ju för faaan ingen mossa vi har i ljusstakarna till jul, det är ju fönsterlav :-), Kolla in den här roliga videon  ).

Sedan kom två kacklande spillkråkor och landade i ett träd inte långt från mig. Helt oberörda av mig fortsatte de sin ljudliga tafattlek (love was in the air..?). Helt otroligt starkt ljud de får fram, och helt fantastiskt att se dem på så nära håll.

Men det bidde inget fotograferande vid någondera tillfället, hade (förstås) mitt nya vidvinkelzoom, Sigma 17-50/2.8, på, så det var ingen mening, skulle bara ha blivit prickar (älgen hade jag iofs inte hunnit med oavsett objektiv). För några år sedan hade jag säkert försökt ändå, nu var jag nästan glad att jag kunde fokusera på att uppleva händelserna istället. Magiskt.

Men objektivet då? Jodå, helnöjd, framför allt med tanke på hur missnöjd jag varit med mitt pentax 18-135. Sålt två av mina gamla objektiv för 3000:- och köpte det här för 3600:- (som får följa med till Nepal tillsammans med ett 70-200/2.8). Det blev en del reflexer när jag fotade mot solen men inget jag lider av direkt. Vid ett par tillfällen hittade den inte fokus utan spelade lite fram och tillbaka men jag tror att det var tillfälligheter.

Här är några bilder, kompositionen och skärpedjupen är ju knappast objektivets fel och det var knastrande hårt solsken så det var ganska svårt att få till det. Hur som helst en superdag (som jag fick lida för i efterhand, pollenallergin slog till och varit håglös hela helgen… men det var det värt).

MNIL4580

MNIL4541

MNIL4616

Klicka för större vy:

Objektiv ångest…

 

Nja, någon objektiv ångest är det inte, snarare objektivångest under avdelningen oplanerade utgifter…

Ska ju till Nepal i slutet på denna månaden och det känns som att ett vidvinkelobjektiv är ett måste. Haft ett Tamron 17-50/2.8 och varit helnöjd med det men det mår inte så bra längre. Ganska dött faktiskt. Zoomen har lagt av/låst sig och likaså är autofokusen ur funktion.

Köpte ett Pentax 18-135/3,5-5,6 istället, läste en hel del recensioner som verkade ok. Men FAN!

Okej, zoomomfånget 18-135 mm är det bästa och mest användbara jag någonsin haft som ”låta-sitta-på-objektiv”. Men värre är det med skärpan, jag vet inte om det är autofokusen som inte hittar rätt eller om det är optiken i sig. Det blir oftast inte särskilt bra i alla fall. Och så här i efterhand så verkar det vara fler än jag som har samma problem.

Och Himalaya då… Åka ner dit med ett objektiv som suger? Näfan, jag vägrar. Men så var det pengarna … det är ju inte så att det saknas grejor att lägga ut pengar på en sån här resa…  Allt jag egentligen vill ha kostar mer än vad jag vill lägga ut  😉

Nåväl, precis beställt ett Sigma 17-50/2.8, verkar vara good bang for the buck. Bara blunda för utgiften, hoppas på den däringa V75-vinsten och hålla tummarna för att objektivet håller vad det lovar. Fått bra plus både på Cyberphoto och Pentax forums.

Hepp. Nu blir det författande istället… (där handlar ångesten mest om vilken av alla mina påbörjade historier jag ska ta tag i…)