Så har då resistens mot antibiotikumet kolistin upptäckts i USA. Ett gammalt preparat som brukar benämnas sista utvägen mot multiresistenta bakterier. Resistensen upptäcktes i Kina och har snabbt spritt sig runt om i världen, ungefär lika oväntat som att Annie Lööf baxnar av Jonas Sjöstedts politiska förslag, det vill säga inte alls.

Och idag rekommenderar WWF att vi inte ska köpa kyckling från Thailand eftersom den innehåller för mycket antibiotika. Men det är förstås inte bara där det används i djuruppfödningen och det är inte bara för att hålla djuren friska som det används…

Det började på 1950-talet när ett läkemedelsbolag, American Cyanamid, testade om inte kycklingarna skulle bli lite fetare om de fick extra tillskott av vitamin B12. Och det fungerade. Men det var inte var hela sanningen, det vitamin som användes var en biprodukt från tillverkningen av antibiotikumet aureomycin och det stod snart klart att det var den som hade haft effekt på tillväxten.

Det var mumma för köttindustrin och i USA fick snart i princip alla kycklingar, kalkoner, grisar, kalvar och kossor sig en slev av medicinen och växte så det knakade. Likaså gjorde branschen som helhet.

Samtidigt kom allt fler vetenskapliga studier som pekade på att det kunde innebära en katastrof om det fortsatte eftersom bakterier utvecklade resistens mot antibiotikan (en risk som för övrigt var känd sedan 40-talet…). I Storbritannien konstaterades att resistensen kunde spridas från djur till människa på 60-talet och 1972 sa amerikanska FDA att antibiotikatillverkarna skulle vara tvungna att bevisa att deras jordbruksprodukter inte bidrog till att sprida resistens, annars skulle de inte få säljas.

Så Animal Health Institute (en handelsorganisation för tillverkare av djurmediciner) satte igång en studie som skulle bevisa att det inte var någon fara på taket. Två flockar kycklingar avsattes för studien, den ena fick små mängder antibiotika (tetracycline) medan den andra inte fick det. Inom 48 timmar hade resistenta E. coli-bakterier upptäckts i kycklingarnas avföring. Efter en vecka var i princip alla E. coli-bakterier resistenta och efter tre månader upptäcktes något märkligt, det fanns resistens hos bakterierna mot fyra preparat de inte ens hade utsatts för (sulfonamider, ampicillin, streptomycin och carbenicillin). Likaså dök de upp i avföringen hos familjen som skötte gården men inte hos grannarna. (Stuart, Levy, New England Journal of Medicine, 1975)

Och då förbjöds det? Nja, inte riktigt. Industrin som sponsrat studien hade invändningar mot resultaten men till slut, 1977, tog FDA ändå fram ett nytt lagförslag som skulle förbjuda hanteringen. Här en rapport från ett kongressförhör samma år. Men den gick inte igenom. Rep. Jamie Whitten beordrade FDA att mer forskning skulle inväntas.

Och man väntar fortfarande, trots att det finns en uppsjö med studier som bevisar problemet har inget förbud kommit i USA även om man upprepade gånger försökt få till ett frivilligt upphörande.

År 2012 försökte man i alla fall att få köttproducenterna att gå över till de preparat som inte är så kritiska för att behandla människor. Men samtidigt som FDA sa att antibiotika inte bör användas som tillväxtpreparat för boskap så fick det användas i förebyggande syfte, det vill säga på samma sätt som man använder det om det vore för tillväxt.

Och vad fick uppmaningen för resultat?

År 2013 användes över 9 miljoner ton antibiotika av den typ av preparat som är viktig för att behandla infektioner hos människor till att föda upp köttdjur. Det är en ökning med 3 procent från 2012.

Samtidigt minskade användningen av de inte så medicinskt viktiga preparaten med 2 procent till 5,6 miljoner ton.

Det används med andra ord större total mängd antibiotika efter ”förbudet” och dessutom av ”fel preparat”, som hade kunnat användas till människor.

Mellan 2009 och 2014 har användningen av antibiotika i USA ökat med 23 %. I runda tal används 10 miljoner ton antibiotika till djuruppfödning i USA per år och ”bara” 3,5 miljoner ton till människan.

 

 

Numera visar studier att det inte ens har någon verkan på djurens tillväxt längre (man tror det beror på att näringstillförsel och annat har blivit så pass mycket bättre nu). Men det är inget som har minskat användningen.

Liknande fall hittar vi i Danmark. När allt fler grisar med resistenta bakterier upptäcktes i landet, uppmanade danska Livsmedelsverkets rådgivande expert att avelsgårdarna skulle undersökas. Om avelsgrisarna var smittade skulle det vara meningslöst att bekämpa de enskilda fallen ute på gårdarna så att säga.

Men myndigheterna lyssnade hellre på köttindustrin (danska avelsgrisar är en riktig guldgruva). Så mellan 2008 och 2014 vägrade de att göra en undersökning men när det sen gjordes visade det sig mycket riktigt att resistensen hittades där. Så istället för att ha kunnat stoppa alltihop verkar det nu vara försent och nu får man rikta in sig på att hindra smittspridning.

Ekonomiprofessor Hamilton tycker ändå att det bästa är att öka frihandeln och prioritera ännu billigare kött…

Källa Mother Jones