Etikett: resistenta bakterier

Så tog sig antibiotikan in i djuruppfödningen

Den Av Mathsi Samhälle, Vetenskap2 kommentarer

Komule MNI_9990_redigerad-2

Så har då resistens mot antibiotikumet kolistin upptäckts i USA. Ett gammalt preparat som brukar benämnas sista utvägen mot multiresistenta bakterier. Resistensen upptäcktes i Kina och har snabbt spritt sig runt om i världen, ungefär lika oväntat som att Annie Lööf baxnar av Jonas Sjöstedts politiska förslag, det vill säga inte alls.

Och idag rekommenderar WWF att vi inte ska köpa kyckling från Thailand eftersom den innehåller för mycket antibiotika. Men det är förstås inte bara där det används i djuruppfödningen och det är inte bara för att hålla djuren friska som det används…

Det började på 1950-talet när ett läkemedelsbolag, American Cyanamid, testade om inte kycklingarna skulle bli lite fetare om de fick extra tillskott av vitamin B12. Och det fungerade. Men det var inte var hela sanningen, det vitamin som användes var en biprodukt från tillverkningen av antibiotikumet aureomycin och det stod snart klart att det var den som hade haft effekt på tillväxten.

Det var mumma för köttindustrin och i USA fick snart i princip alla kycklingar, kalkoner, grisar, kalvar och kossor sig en slev av medicinen och växte så det knakade. Likaså gjorde branschen som helhet.

Samtidigt kom allt fler vetenskapliga studier som pekade på att det kunde innebära en katastrof om det fortsatte eftersom bakterier utvecklade resistens mot antibiotikan (en risk som för övrigt var känd sedan 40-talet…). I Storbritannien konstaterades att resistensen kunde spridas från djur till människa på 60-talet och 1972 sa amerikanska FDA att antibiotikatillverkarna skulle vara tvungna att bevisa att deras jordbruksprodukter inte bidrog till att sprida resistens, annars skulle de inte få säljas.

Så Animal Health Institute (en handelsorganisation för tillverkare av djurmediciner) satte igång en studie som skulle bevisa att det inte var någon fara på taket. Två flockar kycklingar avsattes för studien, den ena fick små mängder antibiotika (tetracycline) medan den andra inte fick det. Inom 48 timmar hade resistenta E. coli-bakterier upptäckts i kycklingarnas avföring. Efter en vecka var i princip alla E. coli-bakterier resistenta och efter tre månader upptäcktes något märkligt, det fanns resistens hos bakterierna mot fyra preparat de inte ens hade utsatts för (sulfonamider, ampicillin, streptomycin och carbenicillin). Likaså dök de upp i avföringen hos familjen som skötte gården men inte hos grannarna. (Stuart, Levy, New England Journal of Medicine, 1975)

Och då förbjöds det? Nja, inte riktigt. Industrin som sponsrat studien hade invändningar mot resultaten men till slut, 1977, tog FDA ändå fram ett nytt lagförslag som skulle förbjuda hanteringen. Här en rapport från ett kongressförhör samma år. Men den gick inte igenom. Rep. Jamie Whitten beordrade FDA att mer forskning skulle inväntas.

Och man väntar fortfarande, trots att det finns en uppsjö med studier som bevisar problemet har inget förbud kommit i USA även om man upprepade gånger försökt få till ett frivilligt upphörande.

År 2012 försökte man i alla fall att få köttproducenterna att gå över till de preparat som inte är så kritiska för att behandla människor. Men samtidigt som FDA sa att antibiotika inte bör användas som tillväxtpreparat för boskap så fick det användas i förebyggande syfte, det vill säga på samma sätt som man använder det om det vore för tillväxt.

Och vad fick uppmaningen för resultat?

År 2013 användes över 9 miljoner ton antibiotika av den typ av preparat som är viktig för att behandla infektioner hos människor till att föda upp köttdjur. Det är en ökning med 3 procent från 2012.

Samtidigt minskade användningen av de inte så medicinskt viktiga preparaten med 2 procent till 5,6 miljoner ton.

Det används med andra ord större total mängd antibiotika efter ”förbudet” och dessutom av ”fel preparat”, som hade kunnat användas till människor.

Mellan 2009 och 2014 har användningen av antibiotika i USA ökat med 23 %. I runda tal används 10 miljoner ton antibiotika till djuruppfödning i USA per år och ”bara” 3,5 miljoner ton till människan.

untitled

 

 

Numera visar studier att det inte ens har någon verkan på djurens tillväxt längre (man tror det beror på att näringstillförsel och annat har blivit så pass mycket bättre nu). Men det är inget som har minskat användningen.

Liknande fall hittar vi i Danmark. När allt fler grisar med resistenta bakterier upptäcktes i landet, uppmanade danska Livsmedelsverkets rådgivande expert att avelsgårdarna skulle undersökas. Om avelsgrisarna var smittade skulle det vara meningslöst att bekämpa de enskilda fallen ute på gårdarna så att säga.

Men myndigheterna lyssnade hellre på köttindustrin (danska avelsgrisar är en riktig guldgruva). Så mellan 2008 och 2014 vägrade de att göra en undersökning men när det sen gjordes visade det sig mycket riktigt att resistensen hittades där. Så istället för att ha kunnat stoppa alltihop verkar det nu vara försent och nu får man rikta in sig på att hindra smittspridning.

Ekonomiprofessor Hamilton tycker ändå att det bästa är att öka frihandeln och prioritera ännu billigare kött…

Källa Mother Jones

 

 

När bakterier blir resistenta mot antibiotika

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Har ju tidigare skrivit om antibiotika och hur akut det är med nya läkemedel och hur långt ifrån vi är att ha dem framme, bl a på grund av ren girighet (se Newsmillartikeln här).  Idag är det en artikel i DN och en debattartikel i SvD som rapporterar om World Economic Forum som skrivit en rapport om just detta och vår säkerhet att vetenskapen ska rädda oss. Sorry folks, som vi beter oss räcker det inte, vetenskapen är som sagt många många år ifrån att få fram något nytt (framförallt mot s k gramnegativa bakterier) men även om det skulle vara fallet så skulle det inte hjälpa.

Dagens globala värld är som gjord för att sprida bakterier inte bara det att vi själva reser kors och tvärs men vi matar dessutom boskap, räkor, ja, till och med ekologiska frukter kan besprutas med antibiotika som sedan skickas runt halva världen och tillbaka. Ton efter ton.

Men det är klart, om nu även ekonomerna inser att det skulle kunna hota världsekonomin och tillväxten, ja dååå kanske vi kan reagera…??

Vi hade en representant från Creative Antibiotics (Umeåbaserat forskningsföretag) på besök på jobbet och som han uttryckte det (ungefär):

”Utvecklingen kommer bli som med cancer, alla kommer känna någon som har dött på grund av resistenta bakterier inom en ganska snar framtid.”

Likaså gäller det läkemedlen, de tidiga cancermedicinerna slog hej vilt och tog död på även friska celler. Med tiden har detta blivit mycket bättre och man kan mer och mer rikta in sig på specifika mål som (nästan) bara skadar det man vill skada.

Dagens antibiotika är likadan, den slår sönder allt, även de bakterier vi vill ha kvar. Man jobbar hårt på att hitta nya angreppssätt som är mer riktade och som inte leder till resistens uppstår så lätt. Men det kommer ingen lösning imorgon direkt…

Och då frågar man sig, varför uppstår resistens?

Ibland kan man få uppfattningen att det är något nytt fenomen och jag har även sett att folk som sökt på just ”när uppstod resistens” som har hamnat på min blogg.

Och svaret är att resistens uppstår hela tiden. Det är ett ständigt krig om överlevnad som pågår i naturen och … ja överallt helt enkelt. Antibiotika är inget annat än ett specialfall. Se bilden nedan från Nature Chemical Biology 3, 541 – 548 (2007) Published online: 20 August 2007. Där kan man se att t ex resistens mot penicillin noterades redan några år efter man börjat använda det.

resistens_2007_24-F1

Översikt över olika sorters antibiotiska preparat och dess resistens:
Över linjen med årtal: när man började använda preparatet
Under linjen: när man observerade resistens. Referens här.

Hur lång tid det tar innan resistens uppstår beror lite på hur svårt bakterierna har att övervinna problemet och det behöver också vara en fördel att inneha denna resistens för att det ska spridas vidare (nu är det inte så lätt att bakterierna sprider resistens ”lodrätt” dvs till sin ”avkomma” utan det kan även gå i horisontell riktining dvs de kan kommunicera på något sätt till andra bakterier i sin omgivning, och inte bara till dem av sin egen sort).

Man kan likna det lite vid en stor äng där det finns svarta och vita sorkar samt en ängshök som bara äter vita möss. Så länge det bara finns en hök och en himla massa möss kommer det inte märkas att det är en fördel att vara svart mus, populationen av vita och svarta möss kommer bibehålla samma fördelning. Ökar man antalet hökar kommer det dock snabbt visa sig att de vita mössen kommer försvinna och de svarta vara kvar och med tiden dominera ängen över de vita mössen. Antibiotikan är alltså höken i den här liknelsen och mössen bakterien. Med andra ord ju mer vi sprider ut i naturen desto värre blir det (och jo, en stor del av det vi stoppar i oss och djuren kommer ut genom kisset och vi renar INTE avloppsvattnet från dessa även om tekniken finns (ozon). Vi pratar många många ton bara i Sverige).

I brist på ängshökar får det väl duga med en fiskgjuse till illustration 🙂
Fiskgjuse

Resistenta bakterier och kapitalet…

Den Av Mathsi UncategorizedLämna en kommentar

Kommentar i efterhand, har fått en artikel publicerat på Newsmill i ämnet som kanske kan nases vara lite mer välformulerad, finns här. 

För ungefär 100 år sedan visste man att leukemi var en sjukdom i blodet. Snart upptäckte man att det fanns två olika varianter och nu har vetenskapen identifierat ett hundratal olika orsaker till sjukdomen.

År 2006 dog ett ammande barn sedan mamman ätit vanlig värkmedicin som innehöll kodein. Kodein bryts ned av ett enzym i kroppen och bildar morfin som i sin tur är smärtlindrande. Man vet att knappt 10% av alla vita människor saknar detta enzym och får därför ingen effekt av kodein. Men å andra sidan har t ex 30% av alla etiopier istället en ultrasnabb nedbrytning av kodein och riskerar därför bieffekter pga för hög halt av morfin. Den ammande mamman hade just denna enzymuppsättning och hennes morfinhalter blev därför alldeles för höga vilket överfördes till barnet som senare dog.

Och vad har det med resistenta bakterier att göra? Ingenting direkt. Däremot med kapitalet. För ju mer vi lär oss om sjukdomsförlopp desto mer kan vi specialisera behandlingar och bota diverse sjukdomar med färre biverkningar. Men det innebär också sannolikheten att hitta ett ”one-size-fits-all-läkemedel” blir mindre, chansen att hitta ett läkemedel man kan sälja till ”alla” minskar.  Det leder också till att varje behandling förmodligen kommer att bli dyrare (men kanske går det på ett ut med den ökade effekten?).

Men redan idag går ju sjukvården på knäna med överbeläggningar, stress och låga löner. Ja, även dödsfall förekommer. Läste en artikel i SvD idag att man skulle dra in på kaffet till personalen för att spara (tror det var i Jämtland)!!!

Jag kan inte låta bli att fundera på vem som ska betala de ökade kostnaderna i framtiden? Och för vad? Vi lägger ohyggliga pengar på att behandla och utveckla mediciner mot våra välfärdssjukdomar som fetma, diabetes och hjärt- kärlsjukdomar. Mycket som skulle kunna botas med en ”enkel (nåja)livsstilsändring”. Är det verkligen DET vi vill lägga pengar på? Göra allt för att friheten att mosa is sig skumbananer och sitta som en blobb framför TV:n istället för att lägga pengarna på t ex att hitta nya antibiotika? För det är ett verkligt problem.

År 2009 gjorde EU (Emea) en undersökning som visar att ca 25 000 människor i Europa dör pga resistenta bakterier varje år. Man beräknar att kostnaden och produktivitetsbortfallet det medför (för det är ju som vi alla vet bara ekonomin som är viktig) ligger på en 14 miljarder SEK eller så och det är lågt räknat. Och utvecklingen verkar ju accelerera åt fel håll…
Den naive människan skulle väl tro att läkemedelsindustrin nu laddar till tänderna för att möta detta hot.
Tyvärr är verkligheten en helt annan. På 80-talet fanns det 36 större företag som producerade antibiotika men numera på sin höjd 7 stycken. (AstraZeneca är en av de större)

”In 1980, 36 U.S. and European companies were in the antibiotic business, said Dr. Karen Bush, an Indiana University professor who recently left antibacterial development at Johnson & Johnson. ”Today there are somewhere between four and seven large companies, depending on how you count,” she said.”

Till exempel hoppade läkemedelsgiganten Pfizer av antibiotika-racet förra året (2011). I den undersökning Emea gjorde fann man 66 st läkemedelskanditater höll på att testas men mer än hälften av dessa avsåg  behandling enligt metoder som redan finns (dvs de kommer förmodligen inte ha någon effekt mot resistenta bakterier). Vad värre är att de allra flesta befann sig i mycket tidig fas i utvecklingen. Sannolikheten att det blir ett läkemedel av de substanser som går in i klinisk fas varierar mellan 5-20% ungefär (beroende på sjukdom).

Normalt tar det MINST 8-10 år (oftast mer) att få fram ett fungerande preparat efter det att man hittat en lämplig molekyl men de allra flesta sorteras bort på vägen pga biverkningar eller för dålig verkan.
Det mest alarmerande var dock att mot resistenta gram-negativa bakterier (som enkelt uttryckt har dubbla membran som skyddar dem) finns det knappt några preparat alls idag och endast två nya substanser fanns i utveckling, men de var i mycket tidig fas.

Men varför jagar då inte företagsjättarna nya preparat när det ser mer och mer akut ut i världen?

Det är ganskla enkelt. Och precis som vanligt handlar det om pengar….

För det är helt enkelt så att läkemedelsjättarna jagar ”blockbusters” som säljer för mångmiljardbelopp. Och tvärtemot vad man kan tro så kommer inte ens ett lyckosamt antibiotikum komma i närheten av de inkomster man kan göra på att behandla en av alla dessa välfärdsjukdomar som fetma och diabetes. En antibiotikakur är relativt kortvarig medan t ex kolesteroldämpande mediciner ofta ges under flera år (Lipitor, en kolesterolsänkare, sålde för 10,7 miljarder USD 2010 medan en storsäljande antibiotikum på sin höjd kan ge 1 miljard USD).
En ny antibiotikamedicin med ett nytt angreppssätt på bakterier kommer förmodligen också bara sättas in när inget annat hjälper.

Kort sagt. Jättarna vill ha mer pengar än vad man kan få in på antibiotika. Och det ska väl tilläggas att det inte är helt snutet ur näsan att plocka fram ett nytt läkemedel…

Samtidigt matas man med hur läkemedelsbranschen står inför en växande kris. Inte minst blev det konkret när AstraZeneca (AZ) la ner sin forskning i Södertälje och till och med Jan Björklund konstaterade att AZ befann sig i kris i en Rapportsändning…

Så man undrar ju, vem ska betala utvecklingen av ny antibiotika?

Staten? Den som vill betala högre skatt räcker upp en hand. Tänkte det… Och faktum är att mycket av den grundforskning som görs i området sker ju på universitet så staten är redan med och finansierar en del.

Men kanske man ska titta på den däringa läkemedelsbranschen och dess kris en gång till? Hur mycket kris är det egentligen?

Jodå, branschen står inför rejäla utmaningar det är helt klart. Mycket info kan hämtas ur AZ egna årsredovisning. Ökade regleringar och högre krav från myndigheter, prispress från generikatillverkare och patentutgångar mm. Men framförallt är det kostnaden för forskningsverksamheten (FoU) som skenar (det är inte bara AZ som stänger ner sina forskningsanläggningar).

Lite siffror kanske kan ge en bättre bild på hur allvarligt läget faktiskt är:

Investeringarna i Forskning o Utvecklings-verksamheter gjorda av topp 500 pharma-företag låg år 2002 på 69 mdr USD och år 2011 på 133 mdr USD (enligt AZ årsredovisning 2011). Samtidigt har inte antalet nya läkemedel som registrerats (i USA) ökat alls (ca 25 st/år). Det skrivs överallt om hur dyr forskningen är och hur dåligt det går och AZ är sämst i klassen med 11 mdr USD per nytt läkemedel. Klart man måste göra något eller hur?

(Själv funderar jag lite över varför så dåliga resultat inte får någon som helst effekt på ägare och ledning. Jag menar AZ underkänner hela sin forskning och lägger över det på andra. En rejäl sågning av sig själv (och det är ju faktiskt ägarna som är ansvariga…)
Om det nu är så krisigt kanske man inte skulle höja aktieutdelningen (i år igen?)  Kanske spara lite till de kommande svåra åren? Eller är det bara mina småländska gener som gör sig påminda? För det är inget nytt som plötsligt har uppstått . Trenden har varit tydlig länge och att patenten går ut vet man med 20 års förvarning…

Eller kanske det är så att det krisen inte är så farligt ändå?

Det som inte nämns i AZ årsredovisning eller i flertalet ekonomiska tidningsartiklar och TV-inslag är att under samma tid som FoU-kostnaderna bevisligen har skenat så har inkomsterna skenat ännu mer.

”And, yes, research and development costs have risen significantly for drug companies (by an estimated $34.2 billion between 1995 and 2010), but revenues have risen faster (by $200.4 billion within that same time period).”

Till exempel tjänar AZ 1,6 miljoner SEK per anställd, mer än någonsin tidigare. År 2004 var det 512 000 SEK per anställd. Världsmarknaden beräknas till i runda slängar 1 000 miljarder USD och förväntas öka med 5-8% fram till åtminstone 2014. Det finns branscher som har det värre kan man säga…

Men visst, forskningen ÄR svindyr hur man än vänder och vrider på det. För om man återigen tittar ner i AZ årsredovisning så spenderar man 5,5 mdr USD i FoU varje år. Enorma belopp, jajjemän. Det är förmodligen mer än vad all svensk biotechverksamhet omsätter på många många år.

Samtidigt återköper man egna aktier för 5,6 mdr USD år 2011… (vilket förstås bara är ett sätt att öka utdelningen). Hoppla.

Big Pharma verkar dessutom lägga två gånger så mycket pengar på reklam än forskning (även om det verkar vara en stridbar uppgift…)

Låter det som en bransch i kris? Njaee…
Och AZ är långt ifrån störst eller vinstrikast så det finns pengar så det förslår i branschen.

Nu är det ju vinstdrivande företag så de gör väl som de vill kan man tycka. Varken du eller jag vill ju satsa pengar i något som inte ger något tillbaka. Men det är faktiskt svårt att tycka synd om dem och någon kris är det inte tal om, kanske lite hälsosam konkurrens…

Och frågan kvarstår. När inte en sådan ohyggligt penningstinn bransch vill satsa pengar på ny antibiotika vem ska då göra det?

Nu finns det mindre företag som forskar på det här, t ex har svenska Medivir nyligen inlett ett samarbete med SLU med mål att hitta nya antibiotika. Men det är ju långsiktiga planer och småföretag har inte råd att genomföra alla de studier som krävs för att få ut det på marknaden. Och vi pratar tio-tjugo år i framtiden innan det kommer ge något läkemedel.

Men en positiv nyhet kom ut idag, forskare i Uppsala har kommit på att en blandning av gamla antibiotikum kan ta död på en del resistenta baggar.

Små ljuspunkter i ett mörker, för det ser inte speciellt bra ut. Den strategi där flera storbolag lägger ner sin egen forskning och litar på att småbolag gör jobbet och sedan köps upp med jättesummor är i realiteten bara ett sätt att få mer och mer forskning att ske baserat på lånade pengar. Samtidigt som man plockar ut absurda vinster uppblåsta av konstgjorda loopar som verkar vara legio i ekonomins maniska tillväxtjakt. Är det så vi vill ha det? Är det en tillväxt vi vill ha? Ska man bara kunna plocka ut vinster under de goda åren och sen sjappa när det börjar bli jobbigt (nåja, sååå jobbigt är det inte för läkemedelsbolagen direkt…)

Lika illa är det på användarsidan, visst verkar förskrivningen av antibiotika minska något i Sverige men kommer det hjälpa? I USA går 70% av all antibiotikaanvändning till boskap främst för att det ger en ökning i köttillväxt med 4-5%… Och så gäller det ju där som i all form av djurhållning om man nu är människa, fisk eller ko; föser man ihop oss på en vidrigt liten yta kommer bakterier att frodas, det är deras variant av skumbananer och TV-soffa. Det förefaller omöjligt att producera så billigt kött som görs idag utan denna behandling…

Så frågan lyder ännu en gång: Vem fanken ska betala? När marknaden, jag menar förstås ägarna (någon marknad som kan tänka och agera finns ju förstås inte) inte levererar, snarare tvärtom, ja vad ska man göra? För nya medel vill vi ju alla ha eller hur? Helt klart verkar ju vara att den heliga fria marknaden inte kommer lösa det helt utan vidare. Så vem?

Och varför kan jag inte få bort känslan av att det är Miracle Mike som styr vår ekonomiska värld..? USA:s statsskuld 16 000 miljarder USD and counting…