Etikett: SOM-institutet

Att ytterhögern misstror public service är bevis på att sändningstillståndet fungerar som det ska!

Den Av Mathsi Uncategorized1 kommentar

Ingen kan väl ha missat att debatten om förtroendet för public service har blossat upp igen. Detta efter att nättidningen Kvartal larmat om att SD-väljare är underrepresenterade i SOM-institutets opinionsundersökningar, dvs det är färre andel SD-väljare som deltar än vad som röstade på dem i valet men ändå görs ingen viktning av resultatet. ”Skandal”, tycker förstås Jimmie Åkesson och kompani. Men är det verkligen en viss underrepresentation och val av statistisk metod som är det stora problemet här? Misstron från ytterhögern är nog snarare ett tecken på att public service sändningstillstånd fungerar som det ska – och visst är det problematiskt.

SOM-institutet har svarat på kritiken: Om samverkan, förtroendemätningar och viktning | Göteborgs universitet. Det är känt sedan länge att personer på den yttre högerkanten har lägre förtroende för public service. Likaså att de i högre grad avstår från att delta i såna här opinionsundersökningar, vilket förstås skapar problem när man ska tolka resultaten.

Huruvida man ska vikta dessa eller inte är en relevant fråga som definitivt inte har mörkats, men det är inte alldeles självklart att så ska göras och om man gör det, hur och mot vad? I sitt svar har SOM-institutet redovisat hur det ser ut om man viktar svaren mot valresultatet. Skillnaden var minimal, förtroendet är fortfarande mycket högt, med eller utan viktning:

Två statsvetare skrev ett inlägg i SvD där de förklarar varför Kvartals resonemang inte håller och att den undersökning Kvartal använder som ”facit” är betydligt mindre tillförlitlig än SOM-institutets. Sammantaget borde det klargöra för alla som inte är ideologiskt övertända att ”avslöjandet” är en populistisk soppa kokt på en spik.

Kvartals angrepp mot SOM/Public service kom nästan samtidigt med Kvartals reklamkampanj som målar upp DN, SVT och SR som partiska och anti-SD, se bild från tunnelbanan i Stockholm nedan. Effektfull och säkert uppskattad av tänkt målgrupp. Kvartals vd Ludde Hellberg medger att det inte var en slump att de båda kom samtidigt. Lyssna på Medierna där ämnet tas upp och bland annat Hellberg intervjuas: Hela soppan kring Kvartal, SOM-institutet och förtroendet för public service | Medierna | Sveriges Radio

Reklamkapanj, Sthlms tunnelbana. Mathias Cederholm har för övrigt skrivit bra om Kvartals maskot: en vit kanin med kopplingar till både Matrix och djupa hålor av internet: Kvartal, en vit kanin och oavsiktliga kaninhål – Magasinet Konkret

Hellberg tycker kritiken mot deras framställning är substanslös, själv anser jag att han inte har mycket att komma med i sitt försvar. Att Jens ”public-service-är-folkets-fiende” Ganman i anslutning till publiceringen skriver på Kvartal att det handlar om avsiktlig manipulation ser Hellberg heller inte som ett problem.

Viktningen mot enbart SD räcker inte, säger Hellberg, men han får inte frågan vad som ytterligare måste till. (Övriga partier fick för övrigt 1,5% i förra riksdagsvalet och i de senaste SOM-undersökningarna är de överrepresenterade (3%).) Jag vägrar att tro att en så pass rutinerad journalist som Hellberg och en drös andra på Kvartal på allvar menar att opinionsundersökningar ska tolkas på den detaljnivå Kvartal vill få det till. I så fall måste man väl ändå fundera på varför det ser ut som det gör. Vilka röster är det som saknas? Vad skulle det innebära om public service och samhället anpassar sig till denna grupp?

Nedan ger jag några exempel och man inser att det inte är en lätt problematik att hantera.

(Ja, jag har skrivit om detta förr …)

Forskningen är tydlig: 1) det finns ingen systematisk partiskhet inom public service, ibland kan visserligen någon sida gynnas men det skiftar och beror mest på medielogiken och vad som händer i världen 2) uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.

Men självklart är mediekritik viktig och nödvändig. Både du och jag kan hitta saker att klaga på när det gäller Public service, det är en utopi att någon media skulle vara felfri.

Public service har ett antal regler att förhålla sig till, låt oss ta en titt på två av dessa:

Demokratibestämmelsen

SVT och SR har en skyldighet att ta hänsyn till allas lika värde och att ta avstånd från rasistiska och antidemokratiska uttalanden.

Man måste ha levt under en sten om man inte hittar en uppsjö av rasistiska uttalande från SD:s företrädare och deras väljare. Det är alltså helt inkompatibelt med public service uppdrag.

Högerns poster boy Henrik Jönsson, letar svt-fjädrar att göra jättehönor av (och i brist på fynd hittar han på) och har öppet deklarerat att han tycker det är fel att SVT tog avstånd från att en SD:are kallade muslimer för inte helt mänskliga varelser:

Jens Ganman, en favorit hos islamofoberna och tillika skribent på Kvartal tycker det är bra att regeringen rör sig i en auktoritär riktning för att komma tillrätta med ”institutionaliserad släpphänthet på framförallt invandrings- och kriminalpolitikens område”:

Detta som respons på en f d UD-diplomats larm om att ”Regeringen viftar bort remissinstanser, kontrollerar utredningar och uppmuntrar till tystnadskultur.” Andreas Norman om regeringens maktmissbruk och ministerstyre.

När Tjeckiens förre president Václav Klaus tilldelades pris på och i ett tal på Grand Hôtel kritiserade mänskliga rättigheter fick han stående ovationer av publiken, inklusive Jimmie Åkesson och Nigel Farage. SD var arrangör.

Sverigedemokraterna vill att myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter läggs ner och att bidrag till arbete mot rasism och diskriminering tas bort (det senare gynnar sossarna menar de).

Om Public service ska bli populärt hos detta klientel innebär det att sändningstillstånden måste göras om i grunden där mänskliga rättigheter likställs med woke och där rasism är helt acceptabelt. Det handlar inte om att finjustera en statistisk metodik utan förändra samhället i grunden (och där public service höga förtroende då kommer att rasa hos en stor majoritet av Sveriges befolkning). Och ja, det är ju precis vad de vill, se vad som framförs på konservativa konferenser (där SD deltar):

Hur många av de röster som Kvartal menar saknas i opinionsundersökningen ratar själva grunden för public service nuvarande verksamhet? Hur ska en demokrati förhålla sig till detta? Om andelen medborgare som vill ha sharialagar blir tillräckligt stor och högljudd, ska public service anpassa sig till detta?

Krav på saklighet

Det råder ingen vetenskaplig oenighet om att klimatförändringarna beror på den mänskliga faktorn. Visst är det svårt att bestämma exakta siffor men det framgår med all tydlighet att naturliga variationer är försumbara i jämförelse:

The likely range of human-induced warming in global-mean surface air temperature (GSAT) in 2010–2019 relative to 1850–1900 is 0.8°C–1.3°C, encompassing the observed warming of 0.9°C–1.2°C, while the change attributable to natural forcings is only −0.1°C to +0.1°C. Chapter 3: Human Influence on the Climate System | Climate Change 2021: The Physical Science Basis

När desinformation kommer på tal så är det nästan alltid Ryssland som – med rätta – hamnar i fokus. Men när det gäller klimatfrågan har USA och världens nyliberala aktivistorganisationer, förlåt, tankesmedjor, inte behövt någon hjälp från öst (även om de förstås bistår när tillfälle ges). Detta är extremt väldokumenterat.

Mot bakgrund av detta är det inte konstigt att tvivel har börjat gro och fått djupa rötter i samhället. Numera har de allra flesta accepterat faktum, men det finns några undantag: de som politiskt klassar sig vara långt till höger. I SOM-Institutets undersökning från 2023 anser nästan var fjärde person (23%) ”klart till höger” att IPCC har fel när det gäller orsaken till klimatförändringarna, var femte SD:are (21%) och KD:are (18%). Miljö- och klimatopinion i Sverige 2023:

Det är ungefär på samma nivåer som motsvarande undersökningar 2019 och 2020. Siffror som bekräftas i Novus undersökning 2023-2024. Nästan hälften (42%) av SD-väljare anser att IPCC har fel. (Men såklart, ”inte alla SD:are” osv.) Novus klimatrapport vintern 2023-24:

SD-knutna Riks har i närtid bjudit in Torbjörn Ripstrand. Han ”ifrågasätter koldioxidhypotesen, pekar på ökad solinstrålning och minskat albedo som förklaringar till temperaturökningen.” Han är aktiv på Klimatupplysningen och SwebbTV och tillika partikamrat med Elsa Widding (Ambition Sverige) – fyra av deras sju styrelseledamöter är aktiva på SwebbTV.

Från Widdings presentation: ”Elsa Widding är idag allvarligt bekymrad över hur klimatforskningen förvanskas redan innan den når ut från FN:s klimatpanel IPCC.” Kom ihåg att hon var nr 12 på SD:s riksdagslista i förra valet – självklart var SD:s ledning medvetna om hennes dissande av IPCC.

Konservativt kristna ARC håller konferenser i London som blivit en tummelplats för politiker på högerkanten ihop med oljelobbyister. I förra årets deltagarlista hittas bland annat SD:s Björn Söder och Charlie Weimers. På scenen satt Jordan Peterson och Farage och hånade klimatforskningen, även sådant IPCC slagit fast med hög säkerhet. Chefen för Palantir UK beskyllde universitet, medier, experter och faktagranskare för att vara ett enda stort censureringskomplex.

Janerik Larsson, skribent på SvD:s ledarsidor, PR-konsult och tidigare även vice vd för Svenskt Näringsliv:

Moderata riksdagsledmöter hävdar på fullt allvar att mainstream media hjärntvättar medborgare med alarmistiskt färgade väderkartor. Ja, även Widding svamlar om detta i sin senaste bok som hon gav ut när hon satt i riksdagen som SD-ledamot.

Nedan en bild från Frihetsnytt där Staffan Mörner påstår att den största delen av uppvärmningen de senaste 150 åren skedde före 1945 och att alla förändringar hittills bara varit positiva (Widding gav ut hans bok på sitt förlag 2020).

Det här, liksom vaccinmotståndet, är vardagsmat på sajter som SwebbTV, Newsvoice och allt vad de heter. Ska man utvärdera SD:ares brist på förtroende för public service vill jag hävda att man bör veta hur stor andel av dem som anser att dessa sajter är tillförlitliga. Jag vet inte, men det är fullständigt inkompatibelt med public service nuvarande uppgift. Och det vore helt bisarrt att tillmötesgå dem.

Nej, de vill inte bara nyansera

Visst kommer det alltid att finnas saker att kritisera inom alla komplexa samhällsdebatter och den om klimatet är inget undantag.

Men jag och andra har i otaliga inlägg visat att ”skeptiker” knappast bara vill nyansera debatten – eventuell befogad kritik drunknar i havet av falsarier och propaganda. I nedanstående länk finns flera exempel på hur självutnämnda skeptiska mediekanaler som Kvartal och Fokus bedriver ren känslodriven aktivism och inte journalistik inom klimatområdet:

Man får ha olika åsikter och alla kan göra fel men jag (och andra) har visat att demagoger som Henrik Jönsson och Jens Ganman (utsedd till årets svensk 2019 av tidskriften Fokus) helt medvetet ljuger om det gagnar deras syften. Den senare visar tydligt hur fakta inte spelar någon roll, i ett Facebookinlägg med en rad felaktigheter lägger han till en länk till en faktagranskning som är helt omöjlig att missförstå och skrev:

”För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.” Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem: ”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”

Det går inte att komma vidare i en sådan här ”debatt”. Ganman vet vilka strängar han ska spela på och vilka kodord som väcker känslor (vita, heterosexuella, män). 11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall? – Maths Nilsson, författare Och han behöver inte förklara sig. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger trots att det är ren nonsens.

Charlie Kirk, den amerikanska högerdebattören som blev skjuten i USA, har hyllats för att han ”tog debatten”. Så kanske det är, men när han påstår att klimatförändringarna är en bluff så är det inte en vilja att debattera för att klargöra och komma vidare, det är enbart för att provocera. Det finns ingen anledning att ”samhället” eller public service måste ta sånt skit på allvar.

Läs gärna hur jag fått både hot om polisanmälan, mentala diagnoser och förtal för att ha recenserat Widdings bok hon gav ut när hon var SD-ledamot: Vägen till förtal – Maths Nilsson, författare

Och på den här nivån fortsätter det. Huitfeldt skrev för några år sedan på DN:s ledarsidor att han var rädd för att den mediala utvecklingen gick åt samma polariserade håll som i USA. Tänk, jag skulle vilja påstå att han och Kvartal är drivande på den punkten.

Med det sagt, jag har bara tagit del av Kvartals klimatrapportering, de producerar säkert bra material också. Huitfeldt är fortfarande en av landets bästa intervjuare. Deras samtal med partiledare är ett utmärkt initiativ. Svt satsar istället på tramsprogram med influencer som intervjuare. Även DN satsar på influencers såg jag.

Orkar bara inte med sånt skit, men jag börjar väl bli för gammal.

Det hela slutar ju i en filosofisk fråga. Demokrati har en akilleshäl (vilket historien visat oss). I den bästa av världar borde alla (nåja) medborgare ha ett högt förtroende för public service, men innebär det att om en tillräckligt röststark minoritet inte ställer upp på demokratiska värderingar, mänskliga rättigheter och ser på vetenskap som vänsteråsikter man inte behöver bry sig om, måste public service tillmötesgå dem? Var och när sätter man gränserna?

Själv tycker jag alla varningslampor lyser, vad tycker du? Men hur kommer man till rätta med det? Jag har ingen aning mer än att om den stora massan vill annorlunda är det dags att säga ifrån, och då inte enbart på valdagen.

Ber om ursäkt för att jag skrivit nästan samma inlägg tidigare. Det beror på att jag är frustrerad över sakernas tillstånd och att ”klimatdebatten” har sett exakt likadan ut i evigheter (med enda skillnaden att högernationalister i stor utsträckning nu har tagit över det moras av lögner som nyliberala och konservativa tankesmedjor sått under decennier).