En film jag inte hört talas om tidigare men hade fått bra betyg och fått festivalpriser i Cannes, Sundance och Toronto.

Och jag gillade den verkligen.

Martha rymmer från en isolerad lantgård där hon levt två år med en grupp människor med ekologisk odling och självförsörjning osv. Det framgår dock snart att det inte är så idylliskt som det kan verka, sexuellt förtryck, hot och våld.  Martha hamnar hos sin syster och hennes man där hon har svårt att skaka av sig det som trängt sig under skinnet på henne under sin tid sekten. Det är inte lätt att anpassa sig till ett normalt liv och hela tiden finns skräcken att de ska komma efter henne där.

En stillsamt berättad historia, långa tagningar med en stillastånde kamera. Men jag tycker ändå inte det blir tråkigt, nä jag gillar det verkligen och hela filmen har en creepy känsla av att sväva mellan en otäck dröm och verklighet. Elizabeth Olsen gör en grym roll och Sean Durkins debutfilm får klart godkänt.

Och John Hawkes sång Marcy’s Song är ju grym: