Men inte om det gäller din dotter av Guillou

Jag läste och gillade Hamiltonserien när det begav sig. Men inte om det gäller din dotter är sista delen i denna serie om vår älskade svenska spion. Och ska jag vara ärlig så känns det ganska bra för detta var en ganska trött historia…

Men inte om det gäller din dotter

Visst är det tankeväckande och intressant ämne men det blir mer en debattartikel än en spännande roman. Det handlar förstås om terrorism och det som hänt i världen efter 11 september och följderna av de lagar som instiftas i kriget mot terrorn.

Boken är på ca 400 sidor och de första 300 går ut på att få ihop någon trovärdighet i varför Hamilton och Pierre (f d överste i Främlingslegionen) ska ingripa när hela världen står handfallen efter ett terrorbrott (avslöjar inte mer av handlingen för det behövs inte).  Och nej Guillou lyckas inte direkt. Faktum är att jag kan inte få bort bilden av att istället för elitsoldaterna så är det Guillou och Leif GW Persson som sitter där och pimplar vinare efter vinare medan de planerar fritagningar med militärisk disciplin, samtidigt som de förstås ser ner på alla andras kompetens… (sorry, elakt förmodar jag men jag fick inte bort bilden). Och vurmen för elitsoldater blir nästan också lite löjjeväckande (jag lovar, inget jag tyckte var jättepåfrestande i hans tidigare böcker).

(och jo, det dricks så ininhelvete med vin. (Och lite finvodka faktiskt). I nästan varje scen. Och det lagas finmat, man bara väntar att Mat-Tina ska dyka upp med ett käckt skånskt jättegott följt av Carl Jan med en enorm vinkupa i handen).

Karaktärerna känns ganska platta och livlösa, vilket kanske beror på att det var så länge sedan jag läste Hamiltonseriens övriga böcker? Upplägget känns också ganska förutsägbart, i princip allt du förväntar dig ska hända händer utan några överraskningar…

Det Guillou gör riktigt bra är som vanligt när det väl börjar hända saker, ja då blir det spännande om än bara för de sista 50-60 sidorna…. Hela boken andas trötthet, det mräks att han ville uttrycka sin frustration över det som händer men det leder ju inte automatiskt till en bra bok.

Tycker jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s