Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2 Kulturkriget och att flytta gränser

Klimatdebatten har som redan nämnts ändrat karaktär något under de senaste åren. Många som tidigare kämpat stenhårt för att bevisa att det inte skett någon uppvärmning alls, eller att människan inte har orsakat något av uppvärmningen, har i alla fall delvis övergett den strategin (det kommer alltid att finnas undantag dock).

Även de flesta ”skeptiker” erkänner numera uppvärmningen och likaså att människan kan ha orsakat en del, men vidhåller att det inte går att avgöra med hur mycket. Det innebär att de som bara slänger ur sig att ens opponent förnekar klimatförändringarna utan övrig saklig kritik oftast gör självmål.

En studie publicerad 2021 undersökte publikationer från millenniumskiftet och framåt skrivna av kända ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor och bloggar.[1] Inte ens där är ”totalförnekandet” särskilt vanligt längre. Men samtidigt tonas allvaret ner. En stående talepunkt är att det finns ingen klimatkris. Likaså påstås att åtgärder kräver att vi kastar oss tillbaka till 1800-talets standard. Uttalande likt nedanstående från Ann Charlott Altstadt i Bulletin är inte ovanliga:

”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”[2]

Klimatvetenskapens och klimatforskarnas integritet angrips dock med samma kraft som tidigare. Motsättningar bygger fortfarande i grunden på tvivel om det går att lita på vetenskapliga slutsatser som en överväldigande majoritet av forskare anser vara säkra. Hur uppstår den här situationen?

För alla som uttrycker tvivel är naturligtvis inte köpta av oljeindustrin. Många som sitter hemma i stugorna och undrar vad som är sant är knappast några extremister heller för den delen.

En bärande del är det som beskrivits i tidigare kapitel, omfattande och välfinansierade kampanjer understödda av ett fåtal meriterade akademiker. Men gränser flyttas undan för undan. Små steg i taget. Den veritabla flod av desinformation som flödar fram på nätet kan vara övertygande om man inte bryr sig om att kolla upp källor. Man kanske inte köper allt, men det sås ett frö av tvivel. Sedan läser man en krönika från någon man anser vara en förståndig person. De ställer en fråga. Påvisar en överdrift. En till synes vetenskaplig graf. Fröet gror.

De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks.

Sen kan det bara rulla på. I efterföljande avsnitt följer några exempel på hur denna typ av tvivel fått fäste i samhällsdebatten.

Det är också tydligt att klimatdebatten allt mindre handlar om den fysikaliska vetenskapen utan mer har blivit en del i det som kallas kulturkriget. Begreppet brukar användas på konflikter mellan traditionellt konservativa och progressiva ståndpunkter. Så här beskrivs det i en essä från Timbros tidskrift Smedjan (som inte handlar om klimatfrågan):

”På ena sidan står ett etablissemang som distanserat sig från merparten av medborgarna genom att söka pådyvla dessa en radikal agenda som få efterfrågar. På den andra står en brokig skara som motsätter sig att få en sådan nedkörd i halsen.”[3]

Även detta ges exempel på i följande avsnitt. Bland annat oroande trender från en växande konservativ opinion som tycks vara i fritt fall vad det gäller kontakt med verkligheten.

11:2:1 Att kritisera klimatdebattörer

2018 skrev filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö en debattartikel i Dagens Nyheter.[4] Han beskrev att hoppet om att komma tillrätta med klimatförändringarnas konsekvenser försvann efter det att journalisten David Wallace-Wells publicerat sin artikel ”The uninhabitable earth” (den obeboeliga planeten) i New York Magazine 2017. Tännsjö hänvisade också till en vetenskaplig rapport från Johan Rockström.

Med stöd av detta kom han fram till en slutsats som gick emot de åsikter han tidigare haft:

”… men jag tror att lösningen på problemet måste vara inte global demokrati utan global despoti. Ja, det är inte bara en rekommendation, utan rent av en förutsägelse. Om mänskligheten alls kommer att räddas, vilket är högst osäkert, så kommer det att ske med hjälp av en global upplyst despotisk styrelse.”

Dystert, och i mina ögon obehagligt, men det är en åsikt Tännsjö förstås får ha. Många kritiserat honom.

Vad det gäller David Wallace-Wells artikel så underkände klimatforskare dess trovärdighet på faktakollen Climate Feedback då de bedömde den vara ”alarmistisk, oklar och missvisande”.[5]

Jörgen Randers, professor i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo har liksom Tännsjö ifrågasatt om demokratin kan lösa klimatproblemen. Men han vittnar också om att hans åsikt möter en storm av kritik var i världen han än framför den[6].

Det är alltså knappast en allmänrådande åsikt att införa en klimatdespoti, men en ack så tacksam ytterlighet att argumentera emot i en känslostyrd debatt: Miljörörelsen vill införa klimatdiktatur. Jag tror jag hittat kritiken mot Tännsjös åsikt i snudd på alla ”man-får-inte-kritisera-klimatlarmen”-texter jag har läst.

Men om man nu vill ha högt i tak så måste väl även åsikter som dessa få luftas? För det handlar om just åsikter, inte fakta. Att använda detta för att påvisa att IPCC skulle vara ute och cykla är varken sakligt, skeptiskt eller intellektuellt hederligt. För det är väldigt ofta dessa saker framförs i samma andemening.

Men på samma sätt måste man kunna erkänna att all undergångsretorik som publiceras har inte stöd i vetenskapen. Även så kallade alarmistiska klimatforskare vittnar om att de numera blir anklagade för att vara klimatförnekare av människor som i princip är panikslagna över klimatförändringarna. Detta för att forskarna inte skriver under på de värsta undergångsteorierna och att det skulle vara för sent att göra något åt det. Dessa personer är ofta precis lika oresonliga och otrevliga som nätets horder av klimatförnekare.

I en BBC-intervju påstod Roger Hallam, en av grundarna till Extinction Rebellion, att om uppvärmningen överstiger 2°C kommer rika människor vara skyldiga till mord på en miljard fattiga människors.[7]

Han tog inte detta ur luften utan läste innantill från en vetenskapligt publicerad artikel. Vetenskapsjournalisten Mark Lynas som bevakat klimatdebatten länge kände trots det inte igen siffrorna. Han kontrollerade därför den aktuella studien och hittade en lång rad orsaker till att dess trovärdighet var mycket låg.[8]

Dödstalen byggde på ett högst tvivelaktiga resonemang och var i realiteten inte mer än en gissning. Det två författarna hade heller ingen relevant bakgrund i ämnet de skrev om. Uppgiften om antal döda hade tagits från en av författarnas (Richard Parncutt) tidigare artiklar. Han uppgav att han jobbade vid universitetet i Graz, Österrike. Men det framgick inte att hans ämnesområde var musik. Och så där fortsatte det. Man kan bara stämma in i Lynas slutsats om att även klimataktivister måste se till att få vetenskapen rätt. (Återigen, man ska vara försiktig med att dra för långtgående slutsatser på enskilda studier.)

Så visst finns det alarmism som inte har stöd i vetenskapen. Jag har också sett att många kritiserar detta, och det utan att hängas ut som kättare och klimatförnekare. Jag har själv gjort det åtskilliga gånger. Men vissa debattörer och skribenter hävdar istället att ”de som inte sjunger med i klimatkören brännmärks”.[9]

Skulden för detta läggs inte sällan på nyhetsmedier och att de inte sköter sitt jobb och att journalister har lagt allt kritiskt tänkande åt sidan. Jag vill dock hävda att vissa av dessa kritiker borde ägna några minuter åt självrannsakan och fundera över hur de framfört sin kritik. För ofta är den faktiskt erbarmligt dålig, svepande och inte särskilt saklig.

11:2:2 Kritiken mot nyhetsmedia

Enligt Vi-skogen publicerades år 2019 över 145 000 artiklar i media som rörde klimatet. Det vore ytterst förvånande om det inte gick att hitta både fel och osakligt alarmerande rubriker bland dessa. (Och det hade gällt även om det handlat om något annat ämne.)

Men ofta är den kritik som framförs anekdotisk och missvisande. Ett exempel på hur media felaktigt misskrediteras hittas i rapporten Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, utgiven av lobbygruppen Näringslivets medieinstitut (NMI) 2021.[10] Resultatet presenterades även på SvD:s ledarsida 30 september 2021:

”Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar.”

I själva verket visar NMI:s egna siffror att värstascenariot nämndes i enbart 15 procent av artiklarna. När jag påpekade detta i en debattartikel i Aftonbladet (1 januari 2022) replikerade de med att flytta målstolparna: ”Men när medierna kvantifierar [havsnivåökningen] så dominerar de värsta utfallen.”[11]

Nu gällde tydligen deras slutsats enbart för en utvald delmängd av de undersökta artiklarna – tvärtemot vad de tidigare påstått. För att komma fram till detta bortsåg de från 75 procent av det material som ingick i studien. Men inte ens då var resultatet överväldigande, det var bara nätt och jämnt att dessa ”alarmistiska artiklar” utgjorde mer än hälften av delmängden. När jag dessutom på måfå valde ut några av de artiklar som klassificerats som att enbart nämna IPCC:s värstascenario fann jag flera där detta inte stämde. En artikel med rubriken Klimatvarning får kritik klassades som alarmistisk.[12] I en annan påstått alarmistisk artikel uttalar sig en professor i fysisk oceanografi:

”Det är så pass ny kunskap att vi inte har hunnit göra något scenario ännu. Men jag skulle gissa att man hamnar i det lägre spannet av dagens scenarier, säger Anna Wåhlin.”[13]

Men rapportens slutsats användes av de som man på förhand visste skulle göra det. En av dem var den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson som länge avfärdat mycket av IPCC:s slutsatser. På sin blogg skrev han:

”Rapporten är inte särskilt smickrande för media – man drivs av en tydlig klimatalarmistisk agenda i stället för att ge en objektiv och balanserad rapportering. Och man upplåter mer utrymme åt dem som vill ge en ännu mörkare bild av läget än IPCC:s värstascenarier, medan de som vill ge en mer nyanserad bild nästan inte får något utrymme alls.”[14]

Som så många gånger i klimatdebatten handlar det om ett omfattande material och få orkar kontrollera uppgifterna. Men producerar man rapporter som den här får man skylla sig själv om man inte blir tagen på allvar i debatten. Och eftersom det är en lobbygrupp förmodar jag att någon har betalt för arbetet. Det är svårt att undvika tanken att uppdragsgivarna även hade beställt ett i förväg bestämt utfall. Men om det har jag ingen aning.

11:2:3 Havsnivåerna

Havsnivåerna är ett kärt ämne när klimatalarmismen ska kritiseras. I inlägget på NMI:s hemsida som presenterade den ovan beskrivna rapporten, hänvisades även till en artikel på nättidningen Kvartal. Kvartals vetenskapsjournalist Henrik Höjer hade nämligen två dagar innan NMI:s rapportsläpp skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen? [15] Säkert en tillfällighet förstås, men vad stod i artikeln?

Jag betvivlar inte att det går att hitta överdrifter men här ges ett exempel på hur en lögn har planterats, uppenbarligt medvetet, som sedan sprids via de som ”bara vill nyansera debatten lite”.

Höjer skrev: ”I nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.”

Låter galet förstås. Så pass uppåt väggarna att ens första reaktion borde vara att fråga sig om det verkligen var sant, påstod ABC verkligen detta?

Likt andra påstådda överdrifter i artikeln ges ingen kontrollerbar källa så jag vet inte varifrån uppgifterna kommer. Men låt mig gissa: En artikel från 2015 finns på Media Research Center Newsbuster (MRC) som har rubriken: FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015.[16] Samma artikel länkas till i flera ”skeptikerforum” liksom i en artikel på NetZeroWatch (en av Europas mer aktiva ”klimathotsskeptiska” lobbygrupper).

MRC har beskrivits som ”en av de mest aktiva och bäst finansierade, och ändå minst kända grenarna av den moderna konservativa rörelsen i USA”. De avvisar IPCC:s syn på klimatvetenskapen och jobbar aktivt med att kritisera mainstream medias bevakning av densamma.[17]

Det borde få några varningsklockor att ringa hos en journalist.

I den ovan nämnda webartikeln visar MRC en reklamsnutt från 2009 för ett kommande program på ABC, Earth 2100, som ska visa hur världen kan komma att se ut år 2100. Och visst är den dramatisk och alarmistisk. I klippet visas också en animation av hur New York kommer hamna under vatten, men ingenstans nämns att detta skulle ske år 2015.

Det visade sig att hela Earth 2100 fanns på Youtube. Visst, den ÄR i mina ögon olidligt dystopisk och mörk. Och den påstådda översvämningen av Manhattan? Det är en animerad sekvens som ska föreställa år 2075. New York drabbas då av en ödesdiger stormflod och Manhattans gator dränks av vattenmassorna. I animeringen är orsaken till detta att de då byggda översvämningsskydden inte kunde fällas ner på grund av ett tekniskt fel.

Med andra ord, det handlade inte om 2015 och det påstods inte heller att staden permanent skulle ligga under vatten då. Redan idag har vi i samband med stormar sett New York utlysa undantagstillstånd med avstängda tunnelbanor och drabbade sjukhus på grund av översvämningar (exempelvis stormen Ida 2021). Det lär knappast bli bättre med stigande havsnivåer.

Man ”får” kritisera sådana här program, men så länge kritiken består av ett papegojliknande upprepande av felaktigheter från de vanliga smitthärdarna på nätet får man finna sig att inte bli tagen på allvar.

Men sådant här får ringar på vattnet. Dåligt underbyggda artiklar i media bidrar till en snedvriden samhällsdebatt oavsett åt vilket håll felaktigheten drar åt.

Nästan kapitel –>

---

[1] Coan, T.G., Boussalis, C., Cook, J. et al. Computer-assisted classification of contrarian claims about climate change. Sci Rep 11, 22320 (2021). https://doi.org/10.1038/s41598-021-01714-4

[2]Ann Charlott, Altstadt: Media rapporterar fel om FN:s klimatrapport, Bulletin 2021-08-14 https://bulletin.nu/altstadt-mediernas-rapporterar-fel-om-fn-s-klimatrapport

[3] Lars Anders Johansson, Vad kulturkriget egentligen handlar om, Smedjan 3 dec 2018 https://timbro.se/smedjan/vad-kulturkriget-egentligen-handlar-om/

[4] Tännsjö,, Torbjörn, Så kan klimatkrisen leda fram till en global despoti  Dagens Nyheter 2018-11-28 https://www.dn.se/kultur-noje/sa-kan-klimatkrisen-leda-fram-till-en-global-despoti/

[5] Climate Feedback, Scientists explain what New York Magazine article on “The Uninhabitable Earth” gets wrong, 2017-07-09 https://climatefeedback.org/evaluation/scientists-explain-what-new-york-magazine-article-on-the-uninhabitable-earth-gets-wrong-david-wallace-wells/

[6] Krävs det en sorts diktatur för att lösa klimatkrisen? Studio ett, Sveriges radio 2017-11-07 https://sverigesradio.se/artikel/6815596

[7] Political thinking with Nick Robinson, 56 The Roger Hallam One, BBC 7 okt 2023 https://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/m001rfpf/political-thinking-with-nick-robinson-56-the-roger-hallam-one

[8] Mark Lynas blogg 16 okt 2023 A billion deaths at two degrees? Why climate activists should make a special effort to get the science right https://marklynas.org/2023/10/16/a-billion-deaths-at-two-degrees-why-climate-activists-should-make-a-special-effort-to-get-the-science-right/

[9] Lena Carlsson, Debattartikel: De som inte sjunger med i klimatkören brännmärks, Expressen 18 jun 2021 https://www.expressen.se/debatt/de-som-inte-sjunger-med-i-klimatkoren-brannmarks/

[10] Falck, P. (september 2021) Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer, Näringslivets medieinstitut https://naringslivets-medieinstitut.se/sa-rapporterar-medierna-om-stigande-havsnivaer/

[11] Debattartikel Aftonbladet https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0GOEO0/svart-ta-er-klimatstudie-om-medierna-pa-allvar

[12] Spolander, Jörn, Klimatvarning får kritik, Aftonbladet 2019-11-27 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Op1WJb/klimatvarning-far-kritik b)

[13] Spolander, Jörn, Svenska forskare löser smältgåtan i Antarktis, Aftonbladet 2020-02-29 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/opQo8V/svenska-forskare-loser-smaltgatan-i-antarktis

[14] Ericson, Jan, Ny granskning avslöjar medias klimatalarmistiska agenda, sin blogg Ericson i Ubbhult 2021-09-30 https://www.ericsoniubbhult.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000108563&kat_id=84500000000010197&mall=1-spalt.lasso

[15] Höjer, Henrik, Varför överdriva havsnivåhöjningen?, Kvartal 2021-09-28 https://kvartal.se/artiklar/varfor-overdriva-havsnivahojningen/

[16] Whitlock, Scott, FLASHBACK: ABC’s ’08 Prediction: NYC Under Water from Climate Change By June 2015, Media Research Center (MRC) Newsbuster, 2015-06-12 https://www.newsbusters.org/blogs/scott-whitlock/2015/06/12/flashback-abcs-08-prediction-nyc-under-water-climate-change-june

[17] Alberta, Tim, The Deep Roots of Trump’s War on the Press, PoliticoMagazine 2018-04-26 https://www.politico.com/magazine/story/2018/04/26/the-deep-roots-trumps-war-on-the-press-218105/