Häromdagen var Johan Norberg gäst i Söndagsintervjun. Han är väl Sveriges mest kände marknadsfunda… jag menar marknadsliberal 😉 som gjorde succé med boken Till världskapitalismens försvar utgiven av Timbro 2001. En bok som nu har blivit översatt till 28 språk enligt Wikipedia.

Ca 48 minuter in i programmet pratar de om klimatdebatten.

Han rör sig onekligen i kretsar där klimatförnekeri är vanligt förekommande men det gäller inte honom själv. Det är glädjande, och oerhört viktigt, att högerprofiler som Norberg gör sin röst hörd gentemot klimatförnekeriet men det känns som att han skriver om historien när han förklarar varför han inte gjort det tidigare …

Gick inte att bädda in programmet så laddade upp mp3-fil nedan, annars följ länken ovan:

Ca 52 minuter in: Norberg skriver i sin nya bok Det kapitalistiska manifestet att han har läst om sin bok från 2001 och blev väldigt förvånad över att han inte alls hade nämnt den globala uppvärmningen. Inte med ett ord. Trots att han tar upp andra miljöfrågor. Och det var, enligt honom själv, inte ett tillfälligt förbiseende utan gällde även hans andra artiklar och föredrag från den tiden. Han säger:

”Det känns som en försummelse som kommer bli svårt att förklara för mina barn.”

De diskuterar hur det kan komma sig.

Norberg menar att det dels kan bero på att kunskapsläget har blivit så mycket bättre nu än då. Men påpekar också att det beror på ett personligt misstag: att han inte tagit klimatlarmen på allvar eftersom han ”ju sett att tidigare miljöhot varit överdrivna” (de om överbefolkning, slut på mat, slut på olja och diverse larm om mänsklighetens snara undergång). Han blev därför för snabb att ifrågasätta detta ”nya miljöhot”. Att det inte alls skulle vara lika allvarligt som de om freoner och svavelutsläppen.

Innan detta (51:20) pratar de om klimatförnekeri mer allmänt och Norbergs förklaring (åtminstone till stora delar) på varför detta uppkommit i USA är : Frågan politiserades, delvis för att då Demokraterna och vänstern var duktiga på att plocka upp den frågan så blev det plötsligt fel att vara engagerad i miljöfrågor. Det blev en vänsterfråga. … Men sen framförallt att republikanerna radikaliserats under Trump och man anses som kulturmarxist om man ens säger att det existerar en klimatförändring.

Jag har ett par saker att säga om detta och jag tycker förklaringarna inte riktigt håller …

---

Det stämmer säkert att Norberg uppfattar det som han beskriver i intervjun. Jag har också tidigare skrivit om miljöhot som verkligen överdrivits, t ex här Kapitel 4 – Miljörörelsen vaknar – ”Vi har tio år på oss!” – Maths Nilsson, författare. Men …

Även om klimatdebatten växlade upp enormt i början på 2000-talet efter Gores film En obekväm sanning och sociala mediers etablering så var den ytterst hätsk och polariserad redan 2001. Bush beslutade exempelvis att inte ratificera Kyotoprotokollet samma år och han beordrade en utredning av IPCC och klimatvetenskapen. Mycket beroende på de tvivel marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer planterat i de republikanska leden.

Republikanerna radikaliserades inte i klimatfrågan under Trump som påstås i intervjun, det skedde långt innan. Det visas väldigt tydligt in denna sevärda film som är från 2012: Climate of Doubt | FRONTLINE

Det låter helt osannolikt att en person som skriver om miljön på den tiden inte skulle känna till IPCC:s huvudsakliga slutsatser och de stridigheter som pågick.

Det råkade heller inte ”bli en vänsterfråga” bara för att Demokrater engagerade sig i klimatfrågan, tankesmedjor med ideologiska skygglappar av jätteformat och lobbyorganisationer har aktivt sett till att det blivit så genom att sprida lögner. Framförallt eftersom de förlitat sig på enskilda akademikers åsikter och inte vetenskapliga publikationer. Läs mer här: Tankesmedjor gjorde klimatet till en vänsterfråga – Maths Nilsson, författare

Det är självklart inte så att marknadsliberaler helt skiter i miljön, däremot har deras tankesmedjor (inte alla osv) suttit i förarsätet när det gäller att bestrida allvaret även bakom frågor som freoner och svavel, vilka Norberg tar upp. Se länken.

Det här är frukten av osaklig argumentation. Man debatterar ytterligheterna istället för att sätta sig in i vad den samlade vetenskapen faktiskt säger. Demagoger är oerhört skickliga på att utnyttja diverse uttalanden och åsikter från extremer och utnyttja osäkerheter som alltid finns. Som i vaccinfrågan, klart att man måste kunna diskutera biverkningar av vaccin (precis som gjordes i Sverige när t ex vaccinering med AstraZenecas vaccin pausades efter misstankar), men det är irrationellt att därför hävda att vaccin inte funkar.

Ett tydligt exempel är kritiken mot klimatdebatten som framförs på diverse kultursidor. Här lyfts nästan alltid filosofen Torbjörn Tännsjös åsikt att att det kanske vore bättre att överge demokratin i klimatets namn upp som bevis för att klimatrörelsen är extremister. Som om det vore en representativ åsikt för alla de som engagerar sig (och nej IPCC är ingen miljörörelse utan en vetenskaplig organisation).

Man får tycka olika, men vetenskapliga fakta är inte åsikter.

---

En annan sak i det här handlar om att sätta gränser. Jag köper att man inte alltid måste hålla med om exakt allt ens arbetsgivare eller organisation man är engagerad i har. Men någonstans går ju en gräns där man blir ”medskyldig” (i brist på bättre ord i skrivandes stund).

I intervjun ovan kan man nästan få intrycket av att Norberg inte haft vetskap om hur tankesmedjor inom Atlas Network agerat i klimatdebatten.

Norberg lämnade Timbro och blev 2006 senior fellow på den Brysselbaserade tankesmedjan Centre for New Europe. De hade åren innan tagit emot 130 000 dollar från Exxon öronmärkta för ”utbildning i klimatfrågan”. På deras websidor ältas klimatmyter, IPCC kallas för en samling ägghuvuden och deras rekommenderade läsning är idel klimatförnekarböcker (sök på bloggen för länkar, skrivit om detta många gånger).

2007 blev Norberg anställd på Cato Institute som varit extremt aktiva i att bestrida IPCC:s trovärdighet. Tankesmedjan startade 2012 en hel avdelning i detta syfte och där några av de mest kända förvillarna varit anställda. Så sent som 2017 skrev de policydokument som ältar felaktigheter. 64. Global Warming and Climate Change | Cato Institute

Ni behöver inte lyssna på mig. Jerry Taylor var vice vd och var en slipad debattör som inte hade några problem att ”brotta ner” forskare, ovana vid media, i tevedebatter. Back stage efter en sådan debatt med forskaren Joe Romm blev Taylor utmanad att själv läsa studien de hade pratat om. Taylor insåg då att den information han matats med från Catos ”experter” var ofullständig och vinklad. Allteftersom upptäckte han att det gällde det mesta i denna förljugna debatt. Han startade senare Nieskanen center med avsikt att övertyga republikaner. Tips om vad som inte funkar:

JT: If you talk about the need to transform civilization and to engage in the functional equivalent of World War III, you may as well just forget it. To most conservatives, that’s just nails on a chalkboard. Or if you say, you’re corrupted and a shill and ignorant. That’s no way to convince anybody of anything. What are the chances they’re going to say, Gee, you’re right? All that does is entrench someone in their own position.

Det låter helt orimligt att Norberg inte skulle varit medveten om detta.

---

Som sagt, det är glädjande och viktigt att Norberg och kompani markerar mot det som hänt med republikanerna. Jag kan köpa att man gjort fel och ångrar sig. Man får ha olika åsikter. Men det är inte den som påpekar uppenbara faktafel som polariserar.

Men det är ett historiskt viktigt faktum att lära sig av att ideologiska fundamentalister i ett stort världsomspännande nätverk av tankesmedjor med tentakler in i maktens boningar bär en stor skuld till varför vi är där vi är idag vad det gäller klimatåtgärder (och med rika särintressen med händerna långt ner i syltburken).

Var drar man gränsen för att medverka till detta? Se mitt förra inlägg om hur Trumpismen etableras i Europa. Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa – Maths Nilsson, författare