Mitt förra inlägg var en kommentar till Lena Anderssons krönika på SvD:s ledarsidor. Jag skickade kommentaren till SvD men skrev att det nog var större chans att jag slog Andreas Almgren på 10 000 meter löpning än att SvD skulle publicera den … Jag hade fel. En eloge till SvD ledarsidor som faktiskt tog in den (även om Tove Lifvendahl strök en mening: ”Och jag strök också parentesen med angreppet på Bjørn Lomborg eftersom han inte har med Lenas text att göra och därtill behöver ges möjlighet att replikera om han blir attackerad.”) Lena Andersson svarade i sin tur direkt på den och jag återger detta nedan.

Lena Andersson svarar: Utmärkt att Maths Nilsson svarar på mina frågor och även vet hur man tillrättavisar allmänheten. Gällande skogsbränderna i Sydeuropa var min grundläggande undran av närmast filosofisk art: Vad är torrt? Och kan det bli torrare än torrt? Även innan klimatkatastrofen tilltog i styrka var det varje sommar stark hetta i Medelhavsregionen, så stark att det för en lekman kunde verka kruttorrt. Likväl var det tydligen tillräckligt fuktigt i skog och mark för att bränderna skulle bli mindre i omfattning, och lättare att kontrollera. 

I fråga om ”halmgubben” får man nog vända dövörat till ordentligt för att inte i rapporteringen, den rådande diskursen och det dominerande narrativet höra en klar och tydlig underton av att världen måste byta ekonomiskt system för att kunna rädda mänskligheten och klara krisen.

Lena Andersson

Det går i precis samma banor som hennes tidigare svamlande och ordmärkeri. Överlämnar till var och en att ha en åsikt om hennes svar. Jag har påpekat hennes utspel tillräckligt och hänvisar till mina tidigare inlägg nedan.

Så här lyder Anderssons tidigare halmgubbeargumentation – ja, det är citat från SvD:s ledarsidor:

”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda.”

[Vi lever i ett] ”sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer”

För några år sedan tyckte hon att den kompkexa klimatvetenskapen regelbundet och offentligt skulle utvärderas. Hon har tydligen ingen aning om vad IPCC:s avrapportering innebär.

”Så hellre än att vetenskapsmän med avvikande mening görs till paria borde kunskapssamhällets högst reella oenighet om kausaliteterna ventileras offentligt och återkommande, just med tanke på att orsakssamband i komplexa system är notoriskt besvärliga.”

Och förstås, det ständigt upphöjandet av den fria ekonomin som något gudomligt där ekonomin inte ska behöva ta hänsyn till den fysikaliska verkligheter kommer inte som en överraskning:

”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”

En ny studie kom fram till att värmeböljorna raderat EU:s ekonomiska tillväxt, tvåtusental miljarder, 1 procent av EU:s BNP – och då har inte ens bränderna räknats in. Men titta där – en fågel!

Hon hävdar om och om igen att avvikande hypoteser inte skulle ha beaktats. Det är helt enkelt inte sant – men om man inte ser efter så behöver man ju inte ta ställning.

• Vad säger Lena Andersson – egentligen? – Maths Nilsson, författare
• Lena Andersson, SvD ledare och den sorgliga klimatdebatten (igen) – Maths Nilsson, författare
• Jörgen Huitfeldt om polarisering och Lena Andersson – Maths Nilsson, författare
• Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare
• ”Att tålmodigt diskutera” – efterspel till Lena Anderssons ”klimatartikel” – Maths Nilsson, författare
• ”Var rädd om skeptikerna” – en kulturdebatt av rang – Maths Nilsson, författare