Fredagen som gick kan ha varit årets bästa dag. Vårsol och helt tyst, alltså inte Stockholmstyst utan tyst på riktigt. Inga båtmotorer, inget trafikbrus på avstånd, inga rökande människor, ingen hets. Ändå är det inte långt från city.

Var nere på Gålö och promenerade längs med den klippiga stranden med utgångspunkt från Gålö havsbad. Fortsatte in i ”gammelskogen” och fick närkontakt med en älg som ljudlöst gled fram mellan tallar och vitmossa (-eller det är ju för faaan ingen mossa vi har i ljusstakarna till jul, det är ju fönsterlav :-), Kolla in den här roliga videon  ).

Sedan kom två kacklande spillkråkor och landade i ett träd inte långt från mig. Helt oberörda av mig fortsatte de sin ljudliga tafattlek (love was in the air..?). Helt otroligt starkt ljud de får fram, och helt fantastiskt att se dem på så nära håll.

Men det bidde inget fotograferande vid någondera tillfället, hade (förstås) mitt nya vidvinkelzoom, Sigma 17-50/2.8, på, så det var ingen mening, skulle bara ha blivit prickar (älgen hade jag iofs inte hunnit med oavsett objektiv). För några år sedan hade jag säkert försökt ändå, nu var jag nästan glad att jag kunde fokusera på att uppleva händelserna istället. Magiskt.

Men objektivet då? Jodå, helnöjd, framför allt med tanke på hur missnöjd jag varit med mitt pentax 18-135. Sålt två av mina gamla objektiv för 3000:- och köpte det här för 3600:- (som får följa med till Nepal tillsammans med ett 70-200/2.8). Det blev en del reflexer när jag fotade mot solen men inget jag lider av direkt. Vid ett par tillfällen hittade den inte fokus utan spelade lite fram och tillbaka men jag tror att det var tillfälligheter.

Här är några bilder, kompositionen och skärpedjupen är ju knappast objektivets fel och det var knastrande hårt solsken så det var ganska svårt att få till det. Hur som helst en superdag (som jag fick lida för i efterhand, pollenallergin slog till och varit håglös hela helgen… men det var det värt).

Klicka för större vy: