Det här blir ett inlägg som skiljer sig en aning från det jag brukar skriva antar jag, men jag kunde inte låta bli även om jag kanske borde. Det kan räcka med att tjafsa om klimatet…
Det är inte ovanligt att höra att vänsterpolitiker kör med känsloargument medan högerpolitiker är mer realistiska och faktabaserade. Den som köper det måste ha slitit sitt hår när de läste Jimmie Åkessons debattinlägg i Aftonbladet för ett par dagar sen, för det innehöll enbart anspelningar på känslor och inget konkret.
Jag vet inte vilket Sverige Åkesson drömmer sig tillbaka till men jag antar att han menar det här: en ekonomisk jämlikhet i samhället som skiljde sig drastiskt från större delen av den ”framgångsrika världen”, starka sociala skyddsnät och en skola och sjukvård i världsklass.
Det är i alla fall den bilden av Sverige jag har växt upp med. Nu har detta raserats och enligt Åkesson är den allra största (om inte enda?) orsaken massinvandringen. Varför inte ta en titt på vad som hänt med t ex skola och sjukvård under tiden SD vuxit sig starka?
Sjukvården
I Stockholm infördes vårdval 2008 och omfattar nu upp mot 40 olika områden om jag förstått det rätt. Landstingsrevisorerna utvärderade det 2017:
”I Stockholm har landstingets kostnadsökningstakt under flera år överskridit den planerade nivån. I landstingsfullmäktiges budget har sedan flera år framgått att kostnadsutvecklingstakten behöver brytas och att resurserna ska används på effektivast möjliga sätt.
I en nationell jämförelse har Stockholm idag de högsta kostnaderna i landet för hälso- och sjukvård per invånare trots att länets invånare varken är äldre eller sjukare.”
Svenska Dagbladet gjorde en kartläggning 2018 som visade att valfriheten visserligen hade ökat men det hade också gett en kostnadsökning med 4,3 miljarder. Bara ett vårdval hade gett lägre kostnader (vaccinationer) medan det annars blivit dyrare. Specialiserad fysioterapi hade t ex blivit nästan 200 procent dyrare på bara fyra år (2013-2017) och logopedi och hudsjukvård omkring 150 procent. För områden utanför vårdvalen hade kostnaderna samtidigt ökat med 15%.
Ansvariga Svenonius (M) får frågan: Men är det okej att ett vårdval kan bli 150–200 procent dyrare på några år?
– Det är inget problem eftersom fler har fått vård.
Well, när man inte har en oändlig spargris att ta pengar ifrån så får det naturligtvis konsekvenser. I dagarna har Södersjukhuset, Danderyds sjukhus liksom Karolinska lagt varsel om uppsägningar. Korrelationen finns men är det kausalitet? Jag vet inte, men kom igen, att lasta över allt till ”invandringens fel”…
(För övrigt har väl Nya Karolinska Sjukhuset gett kompiskorruption, pengarrullning och ideologiska skygglappar ett ansikte?).
Kommer detta som en överraskning? Riksrevisionens utvärdering 2014:
Vårdvalet och vårdgarantin har gjort det svårare att uppfylla vårdens principer om likvärdig vård för alla och att de svårast sjuka ska prioriteras. Reformerna har gett förbättrade kontaktmöjligheter med vården och fler vårdcentraler. Men det är främst patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status som gynnats.
Det här handlar knappast enbart om huruvida det är privata företag eller landstinget som utför vården men ni kommer få svårt att övertyga mig om att några av världens bästa sjukvårdsinrättningar (dvs svensk sjukvård) inte skulle ha kunnat åstadkomma bättre tillgänglighet med en fördubblad budget även om de inte är privata…
Klart att man alltid kan förbättra saker och ting men det är helt världsfrånvänt att tro att det går att ”effektivisera” och ”effektivisera” (läs skära ner) i all oändlighet utan att tro att det någon gång brister och får konsekvenser. Särskilt när man bara lägger till saker på önskelistan som ska göras men aldrig drar ifrån något.
Forskningen
En bieffekt av privatiseringarna är att det också trasat sönder systemet för forskning och utbildning inom den kliniska forskningen där vi länge varit världsledande men nu tappar.
Dras det några slutsatser av dessa erfarenheter? Nej, det verkar inte så. Det är klart att det finns en radda möjligheter att organisera det här som även inkluderar privata företag men det verkar inte (?) finnas någon som helst plan för hur det ska gå till mer än att det ska lösa sig självt.
I dagarna godkände ”Stockholm” ytterligare ett vårdval tack vare att MP svängde 180 grader i frågan. Nu gäller det reumatologi trots att verksamheten i princip är världsledande utan köer och inte ens professionen verkar vilja ha det som jag förstår. Det verkar inte finnas ett problem som politikerna vill åtgärda, det handlar uppenbarligen om rätten att få starta företag. Och man har heller inget svar på hur forskning/utbildning ska hanteras. Det ska utredas.
I Skåne verkar det vara på gång att beslutas om vårdval för Öra, Näsa och Halssjukvård. Inte heller där verkar det vara något som emotses med glädje, Henrik Widegren, fonatier Skånes Universitetssjukhus:
”Den totala kostnaden för ÖNH-sjukvården ökar. Köerna minskar för friska patienter med en, avgränsad diagnos. Köerna ökar för multisjuka, komplicerade patienter med flera diagnoser. Fler enkla kirurgiska ingrepp görs, och kostnaden för dessa ökar.”
ÖNH-kliniken på Karolinska kan inte längre utbilda blivande specialister, för att delar av ÖNH-sjukvården inte utförs av kliniken utan endast av privata vårdgivare.”
Henrik Widegren, foniater Skånes Universitetssjuhkus
Sparka ut varenda invandrare men det kommer inte ändra på något av ovanstående problematik (bortsett från att vi skulle tappa en ansenlig mängd personal som sannolikt skulle få hela verksamheten att klappa ihop).
Läs till exempel denna debattartikel skriven av läkare i Stockholm.
Det har fanken inte med privatiseringen i sig att göra, men som den utomstående amatör jag är har jag svårt att uppfatta det som något annat än en organisation vars ledning helt tappat kontrollen. Och det är inte ”regeringen” som styrt Stockholms läns landsting i en herrans massa år.
Skolan
Regeringen Bildt klubbade igenom en total make-over av ett internationellt erkänt bra utbildningssystem 1992. Jag inbillade mig att det fanns rejäla undersökningar och tester bakom planen, att det fanns klara instruktioner och budget för de nödvändiga kontrollfunktionerna. Åtminstone borde det väl finnas en definition av de problem man ville komma till rätta med genom reformen?
OECD var på besök och försökte få svar på dessa frågor. Det fick de inte. Det var bara vaga och politiskt ideologiska förhoppningar: konkurrens, valfrihet, kvalitet. Inga tester eller utvärderingar. De odefinierade problemen som skulle åtgärdas låg ”gömda i systemet”…
”It is the government´s declared intention to make Swedish schools the best in Europe, arguing that the system is operated so far had many defiencies which were hidden. It would be useful to know what these deficiencies were and how they are to be remedied. More particularly what criteria will be used to judge the eventual pre-eminence of Swedish schools as against those of other countries?”
”The basic approach is now different. Policy decisions are prepared in a purely political or ministerial context, reflecting key objectives and concepts – competition, choice, quality – with relatively little prior “home-work” to back them up and leaving their implementation rather vague. Instead of pilot experimentation, the effort is concentrated on pushing through rapidly a number of landmark changes.”
Jag kan verkligen rekommendera att läsa Mattias Samuelssons genomgång av OECD:s rapport från 1992 om införandet av skolreformen. Citaten och frågeställningarna är tagna direkt från OECD, nog klarar ni av att läsa det trots att Mattias jobbar för LO?
För mig som utomstående känns det som varenda farhåga OECD hade har besannats: en segregerad och mindre likvärdig skola.
Jag kan även rekommendera att läsa på tankesmedjan Balans genomgång av skolbudgetar och hur det ständigt skärs ner medan antalet uppgifter som ska skötas ökar och allt skrivs om till ”effektiviseringar”. Man lägger inte ens in lärarnas löneökningar i budgeten!
På köpet med alla friskolor har vi även fått en inflation i glädjebetyg där friskolorna är värst samtidigt som den kommunala skolan dräneras på pengar. Återigen, det handlar inte om privatiseringen i sig utan, vad det verkar, fullständig brist på kontroll. Läs här om hur Engelska skolan får subventionerade, nybyggda lokaler medan de samtidigt mer eller mindre sätter kommunen i en gisslan-situation när skolpengen inte räcker till men de ändå måste stå för större del av riskerna.
Men tar ”man” till sig riskerna? Det verkar mest som man tar på sig skygglapparna: Alliansen i Östersund valde att editera bort det som lät obehagligt i en riskutvärdering.
Ska vi verkligen bli förvånade över att år med neddragningar till slut får effekten att det inte funkar längre? Ska lärare behöva tvätta skolans gardiner för man har inte råd att ha dem kvar på annat sätt?
OECD 1992: Sweden is notable among the world´s industrialised countries having achieved a high degree of quality and equality in compulsorily schooling. The success of the Swedish educational system was achieved largely through strong national planning and control.
Och om man ska tro på OECD så bestod alltså framgångarna i det svenska skolsystemet på att man kunde planera och ha kontroll. Var är den kontrollen idag? Kom inte dragandes med att den försvann med Syrienkriget och invandringen.
Det är alltså 30 år sen OECD varnade oss om de följder som skulle kunna bli resultatet av skolreformen. Allt har nästan slagit in. Carl Bildt låter nästan som Bagdad Bob i Den Svenska Välfärden, del 3: skolan. SVT 2018:
Vi har ju fått en väldig dynamik i skolsystemet genom dom initiativ som tagits på olika sätt, och det är ingen tvekan om det har varit mycket bra, och kommer också bli något av ett internationellt föredöme.
Det är klart att det alltid finns olika sätt att lösa saker och att skola och sjukvård inte måste se ut som det alltid har gjort tidigare. Men det verkar inte finnas någon plan, bara privatisera och hoppas att det löser sig. Samma sak sker nu med Arbetsförmedlingen, dra ner budgeten och sen tro att det ordnar sig av sig självt. Det börjar fan likna det Laffer-designade ekonomiska fiaskot i Kansas.
Som den politiska amatör jag är kan jag tycka att det borde vara öppet mål för sossarna. Istället gick man och satte sig på läktaren och satte på sig en munkavle och får inte kritisera saken för då blir Lööf arg.
Jag vet som sagt inte vilken fantasivärld Åkesson tänker på men jag tvivlar på att ovanstående är det som avses i hans fluffinlägg. Och det hade du fått alldeles oavsett invandring eller inte. Och det ironiska är att i och med det konservativa block som antagligen kommer leda Sverige efter nästa val kommer SD-väljarna att hjälpa till att gräva denna grop ännu djupare. För de kommer knappast kunna få M och KD att ändra sig i den frågan. Undrar hur många av SD-röstarna vill ha det så?
Jag har bott i Ronna (Södertälje) och känner personer på nära håll som jobbat som polis i Stockholm Västerort (Rinkeby, Akalla osv) och är fullt medveten om att det inte är problemfritt med ”kulturkrockar” och en allt för kaotisk invandring. Jag har full förståelse för att man inte vill sätta sitt barn i en skolklass där knappt ingen pratar svenska. Jag vet också att det kostar pengar.
Det behöver inte betyda att man helt tappar besinningen åt andra hållet och endast är mottaglig för det-är-invandrarnas-fel-argument. Även utan invandringen står landsbygden för enorma demografiproblem.
Lyssna på polisen, kriminologer och så vidare -ingen tror att enbart batonger kommer lösa gängkriminaliteten. Ändå är det bara det som hörs. Titta på statistiken, även om skjutningar och sprängningar är ett förbannat allvarligt problem (det tycker precis alla i hela landet) så är inte brottsligheten skenande, snarare tvärtom för de allra flesta. Leif GW burkar ju alla lyssna på, läs hans nyansering angående sprängningarna. Men allt ska vara svart eller vitt.
Och varför kommer den informationen aldrig fram? Tja, SD:s argument om massinvandring och systemkollaps är helt identisk med den de framförde 1993, skillnaden nu är att SD fullständigt utklassar övriga partier på nätet. Det känns som att det bara existerar en förklaringsmodell och den handlar om att det enbart är invandringens fel. Och upprepas det tillräckligt många gånger blir det en sanning.
Knowledge Does Not Prevent Against Illusory Truth, Fazio, Journal of Experimental Psychiology, 2015
Varenda brott tycks numera uppmärksammas av flera SD-KD-M-politiker för att belysa vilket jävla uselt land vi lever i. Framgångar som inte bygger på polisinsatser har inte en chans att göra sig hörda.
Ebba Busch-Thor står till och med och hittar på om inbrottstatistiken och verkar inte främmande för att rucka på rättsstaten. Kristersson ber om ursäkt för ”invandringspolitiken” och köper denna enkelspåriga förklaringsmodell. Men är det segregationen du inte gillar kanske du även skulle be om ursäkt för partiets skolreform, den har infriat alla farhågor på det området, istället för att be om ursäkt för Syrienkrigets följder (jag vet, det var väldigt tillspetsat).
Och kanske kaoset i Stockholms landsting och NKS?
Och blivande SD-väljare, är ni förbannade för landets krossade sammanhållning och den splittrade välfärden som vi en gång hade? Då är det kanske inte SD ni ska välja för deras kamrater i det konservativa blocket lär knappast vilja backa från ovan beskrivna reformer. En ökad ekonomisk spridning har varit ett mål i deras politik (och efter att ha ansvarat för tio av de senaste tretton budgeterna har man lyckats) och det får man förstås anse är en bra sak , det jag frågar mig är om SD:s missnöjesväljare verkligen är ute efter det?
Men det är klart, jag vet ju inte vilken fluffig drömvärld Åkesson fantiserar om att vi en gång har haft. Jag kommer ihåg nittiotalets MC-krig.
Jag kommer aldrig glömma min vän och kollega som blev ihjälslagen av en påtänd inbrottstjuv. Helsvensk.
Det är inte invandrare jag sett slänga ölburkar mitt ute i ingenstans ute i fjällen, mer för varje år.
Och så vidare.
Sverige har aldrig varit Bullerbyn.
Det innebär inte att man ska acceptera gängkriminaliteten. Och det är det heller ingen som gör.
Neddragningar i samhällsservicen, a-kassa, sjukvårdsförsäkringar och så vidare får naturligtvis konsekvenser förr eller senare. Oavsett om det är privat eller inte. Prata skatter, prioriteringar, rätt eller fel, bra eller dåligt: under alla omständigheter får det effekten att det ”blir inte som förr”. Sluta att tro att du kan ha kakan och äta upp den samtidigt.
Minskar man antal utbildningsplatser för poliser i ett land som Sverige med minst antal poliser per invånare får det faktiskt en ganska uppenbar konsekvens efter några år även om det säkert gav en del besparingar på kort sikt.
Alldeles oavsett invandring.
Ja, jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt mer än att det är märkligt att det på nätet låter som att Sverige har blivit rena rama kommunistlandet och att det är det ihop med invandringen som skapat problemen.
Jag har själv svårt att hitta något parti jag kan hålla med men jag är mil ifrån att vilja ha kommunism men visst är det märkligt hur ofta de försämringar, fusk med bidrag och fan och hans moster som brukar tas upp verkar ha sin grund i helt okontrollerade privatiseringar.
Och ja, jag har faktiskt svårt att ta in att ledande företrädare för Sveriges näst största parti står och pratar om ett tusenårigt rike som om det vore det naturligaste i världen.
Det kanske är så illa att Sverige står inför en kollaps i alla fall?
Vi bär en 1000-årig nations kulturs öde på våra axlar. Vi bär de svenska medborgarnas trygghet och välfärd på våra axlar. Väl tung men också en hedrande börda, och jag tror att vi kan och måste bära vårt hem och folk säkert i hamn, säger Mattias Karlsson på landsdagarna.
Maths Nilsson, författare 