Att skriva är lite som att träna, när man väl är mitt upp i det och tränar snudd på varje dag så finns det ingen tid att skjuta upp det på och det bara rullar på. Som av sig själv på något sätt. Men har man väl kommit ur rutinerna kan det vara hopplöst att komma tillbaka …
Jag la i princip ner skrivandet efter att jag skrivit klart min senaste En röd liten stuga och den blivit refuserad. Åtminstone tillfälligt (har lagt av många gånger förut i och för sig 🙂 ). Men jag tyckte verkligen inte att det var särskilt kul längre. Fyra av mina fem manus (alla utom det sista) har kommit långt i processen med olika förlag men det stupade av olika anledningar och jag har lite gett upp hoppet om att ”det ska bli något riktigt av det”.
Också det är lite som att träna, att köra Vätternrundan, ta sig runt en Ironman osv är sporrande mål att träna inför och grymt kul att genomföra. Men det är inte kul hela tiden, tvärtom rent utav och när man sen har gjort det några gånger vill man gärna höja ribban lite eller uppleva något nytt. Att lägga ner så otroligt mycket tid på att skriva utan att få någon egentlig bekräftelse är lite som att träna och genomföra en Ironman utan en officiell tävling med publik och utan att berätta det för någon. Ja, några skulle säkert köra ändå men jag lever i tron att de flesta skulle hitta på något annat istället då. Så funkar i alla fall jag. Mycket av frustrationen ligger nog också i att jag skulle kunna göra något annat av all den tid som nu mest känns som att den går till spillo. Frågan är bara vad det skulle vara 🙂 ?
Motivationen kommer och går, har mina perioder av uppgivenhet men skrivit lite då och då sen förra sommaren men inte riktigt kommit igång. Börjar få lite sug efter att skriva lite igen (annat än om klimatdebatten som jag är urless på 😉 ) men som en naturligt velig person är det inte lätt att komma igång efter uppehåll:
Har två manus (spänningsromaner) jag redan skrivit 50-60 sidor på (en om konspirationer och hämnd och en om en försvunnen man som efter många år dyker upp igen ”med komplikationer”). Kan inte bestämma mig för vilken jag ska fortsätta skriva på.
Har även påbörjat ett fantasy/magisk realism-manus men behöver få ihop lite olika delar för att det ska fungera. Likaså har jag en gång påbörjat en uppföljare till Själseld (dvs skräckroman/rysare). För att inte tala om mitt ”stora projekt” om ett episkt drama om krig och makt i en påhittad värld (som kanske påminner om vår egen 😉 ) i en typ medeltida epok…
Och sen har jag ju ett (för att vara mig) väl utstakat synopsis till den där sorgliga, samhällsengagerande storyn om mannen som bryter ihop på jobbet … för att inte tala om den där …
Ja, du förstår.
Att sen dessutom att behöva ta beslut om varenda liten scen och person. Författeri är nog inget för veliga personer som mig 🙂 … Tur att det är fotbolls-VM ikväll så jag kan skjuta på besluten ett tag till!
Satsa på något nytt. Bli en Youtuber á potholer54 fast ”på svenska” istället. Hade glott ögonen ur mig att se SwebbTV stekas av vetenskapens solpojke Maths. För om det är en sak det finns gott om i Sverige är det påståenden från klimatförnekare. ”Sugen” på något sånt själv, men trots att jag vet en del om videoredigering och källhänvisning är min störta svaghet att jag inte har lika bra koll på det tekniska som dig.
Och herreguuuud vad de skriver, postar videor och producerar! Klimatsans, Klimatupplysningen, falsktalarm och förmodligen två dussin till sajter, facebook-grupper och twittrare skriver alla något förmodligen varje dag. Så nog finns det att göra.
Bara en idé.
Haha, ja nog finns det att göra på den fronten för den som vill 🙂