Lucka 6: Varför redovisar IPCC inte växthusgasen vattenånga som en drivkraft på klimatet?

Vattenånga är en potent växthusgas och finns dessutom i betydligt högre koncentration i atmosfären än koldioxid. Men ändå finns inte vatten ens nämnt i listan över de faktorer som påverkar klimatet (forcings) i IPCC:s rapporter. Bilden nedan är tagen AR5 från 2013 (H₂O i stratosfären som nämns i den lilla rutan avser det som kommer från nedbrytningen av metan som är den största källan till vatten på höga höjder i atmosfären):

FigTS-07-1 Forcings IPCC AR5

Att en del automatiskt får detta till att IPCC myglar (jodå, det förekommer) säger väl ganska mycket om det sorgliga debattklimatet. Det korta svaret på varför vatten inte finns nämnt ovan är för att det räknas som en ”feedback” dvs en återkoppling och inte en drivkraft. Och vad innebär då det?

Vattenånga skiljer sig markant ifrån hur ovanstående växthusgaser ”beter sig”. 

CO₂ är i princip inert i atmosfären dvs den bryts inte ner och blir också jämnt fördelad i lufthavet (även om det kan ta lite tid innan den sprids ut om det är ett koncentrerat utsläpp). CO₂-halten minskas genom att det tas upp i haven eller förbrukas i biologiska processer som fotosyntesen och liknande. Resultatet blir att gasen kommer finnas kvar i atmosfären i många hundratals år.

Så ser det inte ut för vattenångan. Det är temperaturen som bestämmer hur mycket vatten som kan finnas i atmosfären, ju varmare luft, desto mer vatten. Halten, och därmed också storleken på dess växthuseffekt, är så att säga en effekt av den ökade temperaturen i sig. 

Det vatten som dunstar från hav och land eller släpps ut från våra skorstenar kan falla ner som regn eller snö inom loppet av timmar eller dagar. Likaså skiljer sig vatten från koldioxiden i att det inte är jämt fördelat i atmosfären (det var amerikanska flygvapnet som, när de utvecklade värmesökande vapen, först insåg hur extremt lite vatten det finns på höga höjder).

Sammantaget gör detta att man inte betraktar vatten som en drivkraft (forcing) utan som en positiv återkoppling (feedback). Men det är inget som ignoreras även om det kan vara svårare att räkna på.

Studier visar att om CO₂ orsakar en uppvärmning på 1°C så kommer vattenångan i sin tur förstärka uppvärmningseffekten med ytterligare en grad eller mer, vilket i sin tur påverkar andra parametrar som molnbildningen etc. Det finns en rad olika återkopplingsmekanismer (både positiva och negativa) och sammantaget brukar de räknas in i den så kallade klimatkänsligheten (dvs ett mått på hur stor temperaturökning får man av en fördubbling av koldioxidhalten).

Utdrag från IPCC TAR (2001):

Water vapour feedback continues to be the most consistently important feedback accounting for the large warming predicted by general circulation models in response to a doubling of CO2. Water vapour feedback acting alone approximately doubles the warming from what it would be for fixed water vapour (Cess et al., 1990; Hall and Manabe, 1999; Schneider et al., 1999; Held and Soden, 2000). Furthermore, water vapour feedback acts to amplify other feedbacks in models, such as cloud feedback and ice albedo feedback. If cloud feedback is strongly positive, the water vapour feedback can lead to 3.5 times as much warming as would be the case if water vapour concentration were held fixed (Hall and Manabe, 1999).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s