Få kan väcka uppmärksamhet såsom Lena Andersson (LA) gör med sina tycka-till-alster på SvD:s ledarsida. Inte minst när det handlar om klimatet. Efterspelen tycks alltid handla om vem som förstått vad LA uttryckt i sin text och inte. Vad menade hon egentligen?
Så också efter hennes senaste artikel på SvD ledarsida 12 aug 2023: Till slut kom äntligen extremvädret. Rabaldret på Twitter gjorde (?) att hon till och med bjöds in till Studio ett (Sveriges radio) för debatt under rubriken Har svensk media blivit väderfixerad?
Den självutnämnde libertarianen och opinionsbildaren Henrik Jönsson ansåg att hon med sin text bara ville kritisera hur media framställer extremväder och alla de rekord som slagits under senare tid. Hans kommentar belyser motsättningarna bra:
Och nu ska jag alltså berätta vad LA menar, egentligen?
Haha, nej. Jag erkänner utan omsvep att jag inte begriper ett skvatt av vad hon vill säga med stora delar av sina texter. Jag har flera gånger påpekat att det finns överdrivet alarmistiska tongångar som kan kritiseras i klimatdebatten, men att de flesta kritiker på kultur- och ledarsidorna är erbarmligt dåliga på detta.
Kritiken mot medias klimatrapportering är bedrövligt dålig – Maths Nilsson, författare
Berättigad kritik dränks nämligen snudd på alltid i överdrifter och okunskap. Ungefär på samma sätt som att man måste få diskutera biverkningar av vaccin men om man inleder med att hävda att vaccin inte alls fungerar så får man skylla sig själv för att inte bli tagen på allvar.
LA vill i sitt senaste inlägg ironisera över medias överdrivna väderrapportering i sommar genom att påpeka att det minsann inte var så illa på den plats hon befann sig. Tänk att detta är gångbart fortfarande. Orkar inte ens kommentera.
Sen kommer en lång harang om … tja, jag vet inte riktigt ärligt talat:
”En dag i juli. Hemma igen. Grått och ostadigt. Gick upp klockan sju, drack kaffe, läste tidningen. Somrarnas extrema väder är människans fel – alldeles som i en djurens och naturens egen konspirationsteori. En främmande grupp har för att sko sig tvingat på alla andra sin ideologi. Historiens ackumulerade växthusgaser framställs som en extravagans, en stötande, obetänksam lössläppthet; en lyx i nivå med de uttråkade klassernas dekadenta krossande av champagneflaskor.
Så ser man alltså på hårt arbete, framsteg och välståndshöjning för flertalet – något föraktligt som skulle ha undvikits om förståndet varit större. En återkommande formulering är den om hur vädret och temperaturen skulle ha varit ”utan människans utsläpp av koldioxid”. Hur då utan? Referenspunkten utgörs tydligen av ett idealtillstånd före industrialiseringen där man drog oxar över torvan och kardade ull för eget bruk.
Vilket sorgligt samhälle som så hatar människans storhet att hon beklagar sina triumfer. Krälande i stoftet ber det om ursäkt inför generationerna som lever allra högst på triumferna. Man tycks på allvar tro att medicinska och tekniska framsteg är möjliga utan övriga landvinningar, utan handel, konsumtion och materiell strävan. Att producera för livets nödtorft räcker.”
Vad betyder det ens? Hon verkar ha målat upp en jättehalmdocka i sitt sinne och argumenterar mot den … Bly i bensin, freoner, PCB, DDT och så vidare har alla varit briljanta lösningar på verkliga problem. Att man senare agerar på de allvarliga konsekvenser man blivit varse handlar knappast om att man vill avskaffa kylskåp, är ilsken på tekniska framsteg och vill stoppa utvecklingen etc. Det är utveckling att åtgärda problem.
Att ”vetenskapen” skulle beskriva referenspunkten innan mänsklighetens CO2-utsläpp som något idealtillstånd är likaså hennes egen tolkning. Det är före och efter, varken mer eller mindre, känslorna är hennes egna.
Alla som vill förstår.
Att man inte tolkar rekordtorkor, skyfall, värmeböljor osv som något positivt är knappast konstigt. Att medier skriver om dessa är heller inget konstigt. Inte heller att de ibland sätter väl överdrivna rubriker.
(Här är några hundra attributionsstudier där man analyserat sannolikheten att extrema väderhändelser har påverkats av klimatförändringarna: Mapped: How climate change affects extreme weather around the world (carbonbrief.org) )
Men halmdockor är ett genomgående tema i de klimatrelaterade texter av LA jag har läst:
”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått.”
Nej, det gör vi inte.
Hon fortsätter:
”Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”
Man kan fråga sig när dessa frågor är ”nöjaktigt utredda” enligt Lena Andersson? LA brukar ofta hänvisa till individens egna ansvar, vad har hon själv gjort i detta sammanhang? De få gånger jag sett henne ta fram någon saklig kritik har det varit helt uppåt väggarna. Som här när hon läst en bok (artikeln SvD ledare 2021):
”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”
Varken hon eller SvD:s ledarredaktion ägnade två minuter för att kontrollera detta (för det stämmer förstås inte). Se länkar nedan för fler exempel.
LA:s ”klimatdebattkritik” är oftast rena rama känslosåsen (spilld på en offerkofta i storlek L) utan särskilt mycket sakligheter. Kritiken hon får är en ren konsekvens av att hon är så dåligt påläst. För de frågor hon ställer sig har besvarats för flera decennier sedan (men ältas förstås till förbannelse på nätet ändå). Man kan verkligen inte hela tiden skylla sin egen lathet och okunskap på medierna.
”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”
Jag tror LA skulle bli förvånad över hur många av dessa alternativa förklaringsmodeller som har diskuterats i IPCC-rapporterna och avfärdats med empiriska data i den vetenskapliga debatten. Men det är klart, tittar man inte finns det inte. Har skrivit tillräckligt om detta:
Varför trampar ”klimatkritiker” alltid så snett? – Maths Nilsson, författare
Lena Andersson undviker kärnfrågan (igen) – Maths Nilsson, författare
LA klagar hej vilt på journalister för att de inte är kritiska men har inte ställt sig själv en enda skeptisk fråga. Hon verkar ärligt talat mest vara frustrerad över att människan och ”den fria marknaden” ska behöva ta hänsyn till verkligheten.
”I stället fortsätter en aktivistisk klimatjournalistik att utifrån forskningsrön göra upp skrivbordskonstruerade planer på hur samhällen ska styras och utformas. Som om det vore för naturvetenskapen att avgöra och inte längre ett ämne inom den politiska filosofins domän, en fråga om vad människan är och inte är, om oföränderliga idéer rörande frihet och tvång, rätt och orätt.”
”… den fria ekonomins fundament, idén om att uppfylla det naturligt goda för det godas skull, individuellt självbestämmande, i motsats till nytta och ändamålsenlighet. Icke godtyckliga regler är ett nödvändigt men inte tillräckligt kriterium. Om staten styr medborgarnas liv men gör det lika för alla har vi givetvis inte en fri ekonomi.”
”Särdraget hos den fria ekonomin är att den saknar mål. Den går därför inte att förena med klimatrelaterade krav på målstyrning av produktionen, med mindre att den inte längre blir fri.”
En massa ord. En massa känslor. Men inget om hur detta ska ställas mot den fysikaliska verklighet vi lever i. Skulle vilja säga att anledningen till att LA:s texter lyckas väcka uppmärksamhet beror på en blandning av att hon är känd, en bra skribent, våra förutfattade meningar samt hennes skicklighet i att leverera slagfärdiga ordflöden som trots sitt omfång inte innehåller någon särskild substans.
Här sitter exempelvis jag fast i fällan och kommenterar det hon skrivit 🙂
Har fått en del frågor om varför jag inte är så aktiv i ”debatten” längre.
Tid. Jag har ägnat mycket av våren till att skriva ihop ett nytt manus (Vi har tio år på oss). Försöker där bl a sätta klimatdebatten i ett historiskt perspektiv (scenen var riggad för motsättningar långt innan IPCC bildades) och belysa svårigheterna i att ”lyssna på forskningen”. För visst har det funnits – och finns fortfarande – överdrifter/felaktigheter på båda sidor om åsiktsstaketet i miljöfrågor. Ligger ute hos förlag nu. Får se om någon är intresserad att satsa på det. Chansen att det antas är väl liten men klart man hoppas …
Trötthet. Det är egentligen inte så mycket nytt som dyker upp i debatten, det är mest olika varianter gamla argument, körsbärsplockning, ad hominem som cirkulerat i decennier. Det mesta känns som jag redan kommenterat och det blir upprepningar och inte särskilt kul att skriva om längre. Det tar mycket tid och kraft att skriva och största drivkraften har varit att jag varit nyfiken själv.
Uppgivenhet. Antalet ”skeptiker” blir nog inte fler, de tycks dock har blivit betydligt mer högljudda (gäller inte minst på Twitter efter Musk tog över). Ingen av dessa påverkas det minsta av faktakollar och liknande. Och det tycks inte finnas någon ände på det här. Nyligen beslutade t ex DeSantis att skolor i Florida ska få använda videofilmer från Prager U i sin undervisning. U:et står för University, men det är i realiteten en Youtubekanal driven av en man långt ut på den högra politiska flanken. Där hittas filmer om kreationism, vetenskapliga bevis på Guds existens, klimatförvillande osv. DeSantis’s Florida Approves Climate-Denial Videos in Schools – Scientific American
Och då är det väl bara en tidsfråga innan såna krav dyker upp här hemma. Tyvärr är det nog endast personer inom den ”konservativa och libertarianska” rörelsen som kan sätta stopp för dessa strömningar. Fattar ärligt talat inte hur världen kunnat bli så däng på så kort tid.
Maths Nilsson, författare 
Jag såg hennes artikel delas på FB av personer jag vet förnekar människans inblandning i klimatförändringarna och jag försökte läsa hennes artikel och förstå vad det var så bra i det hon skrev – men det var ju bara rappakalja alltsammans. Finns ju inget relevant alls, bara en massa dravel. Försökte läsa din artikel där du förklarar vad hon vill ha sagt men förstår lika lite nu vad denna människa försökte säga med sin text och än mindre varför det finns läsare som tyckte att det hon skrev var fantastiskt.
It takes 2 to tango så du är ju i gott sällskap.
Läser som vanligt dina alster med stor behållning, försöker finna tröst och styrka i att det finns eldsjälar som du. Inser snart att människan som art snart med sin strävan efter självuppfyllelse, sin egoism med tron på den eviga tillväxten, det eviga lyckoruset, att den högste guden av alla, Mammon, har alla svaren, i allt raskare takt gasar på mot avgrunden i avsaknaden av visheten att inse sin begränsning, att respektera livet och det gemensamma bästa den tid vi har.
Lena Anderssons text är enbart ytterligare ett bevis på att vår planet snart slipper oss, för med dessa debattörers dunkla, dimmiga kvasiintellektuella dumheter försvarande mänsklighetens eget inneboende självutplånande oförstånd och oförmåga att inte kunna eller vilja inse det självklara; att vi i allt raskare takt kapar av den gren vi sitter på, och med den planetens tämligen unika plats som en möjligheternas oas just ett ögonblick i ett universum fyllt av intet, så finner man tröst i att vi alla, precis som korven, har en början och ett slut. Efter det är det kokta fläsket stekt. Korvens fördel är att den slipper inse, känna, tänka eller förstå. Vi i vår framrusande jakt efter stundens njutning förstår förr eller senare att en allt varmare dag som denna allt snabbare leder till samma mål som korvens; kokning eller stekning och en fortlevnad som atomära minnen utan vidare spisning.
Hoppas kommande generation åtminstone får smaka på en korv innan allt blir för varmt.
Visst är läget allvarligt, samtidigt ska man veta att många av de mer kända klimatforskarna (Mann, Hayhoe, Slea m fl) manar till viss ”besinning” vad det gäller undergångsprofetiorna.
Dom får såklart kokt korv 😉
Tack!
Mvh Bengt-Inge Hallberg
Tack Maths att du kommit tillbaka till debatten. Hoppas något förlag nappar på din bok.
Varje gång jag läser dina texter får jag nya argument att använda i debatten och nya ideer till hur klimatmotståndare agerar och argumenterar.
Mycket intressant! 😀
Ser fram emot att få läsa din nya bok. Om inte annat kan du ju publicera den på din webbplats. 😉
Tack för ditt fina inlägg, hoppas du orkar vara kvar i debatten länge.
Vänliga hälsningar, Katarina
Tackar Katarina
Pingback: Jörgen Huitfeldt om polarisering och Lena Andersson – Maths Nilsson, författare
Tack för din, som vanligt, belysande text. Du förtjänar en betydligt större läsekrets.
Tack för det.
Vad någon än månde säga. Lik förbaskat hänvisas allt till IPCC. Som ett sorts bevis. Som om de har den exakta sanningen. Som för inte så längesedan, poppade upp som en deus ex machina. Som den nya guden. Som alla lagt sina liv i händerna på. Som, som, som, som. Kolibrier på julafton.
Al Gore, -vars fru försökte förbjuda vissa texter i hårdrocksmusik- ljög och förfalskade fakta till den milda grad i sin film: ”en obekväm sanning”, att den inte längre får visas i undervisningen i vissa länder. Äntligen får han nu känna sig relevant, igen. Hans sanningar och parametrar talar man gärna om, även de som fastställts som felaktiga, lögnaktiga. Men ställer man däremot kritiska frågor, så klistrar IPCC-kören på frågeställaren en titel med suffixet: förnekare. Som i förintelseförnekare. Ja, det finns nog ingen som inte drar den parallellen. Därför tystar den så effektivt. Lika effektivt som indragna anslag om du forskar på fel sida om underlagsbeställarens önskade narrativ. Så otroligt fult och ohederligt.
Man pratar mycket om ”forskarna” och ”tusentals rapporter”. Om ”99.99%-lig uppslutning”. Vet vi ens detta? Hur många av dem som rapar dessa ord har ens ett enda namn att hänvisa till? Någon eller några som i egenskap av upphovsmän till uppgifterna som kan ifrågasättas. Några som kan påvisa ens några svar. Nej. Inte någon. Men däremot finns det en uppsjö med kritiker. Varför får de ingen tidnings/sändningstid? Nu menar jag inte de galningar som pekas ut (oftast som q-anon eller att de tror på platt jord för att snabbt göra en poäng av deras dumhet), utan de seriösa.
Frågorna de ställer är på en bra nivå. Men de går inte helt upp i IPCC:s totalitära religion bara. Då ska de tigas ihjäl. Men Greta. Mm, hon. Ett barn. Hon är trovärdig. Så bortom allt förstånd trovärdig. Trots att hennes far jobbar med PR. Där satt hon ensam och råkade bli ett fenomen. Den infantiliserade debatten med infantila rädda människor har fått en likaledes infantil idol. Numera myndig. Men för alltid klimatets egna Jeanne d’Arc. I ständig strid mot frågornas Don Quijoter. Hon vill att vi ska få panik. Och betala miljöskatter i Sverige. Inte i Kina, för att vi (oklart vilka) har stulit hennes mycket priviligierade barndom.
Men. Ingen vet hur många PPM som är för mycket. Man vet att vi haft otroligt höga nivåer förr. Innan V8 motorer och padelracketar fanns. Och ingen kan säkert säga att uppvärmningen går att stoppa. Eller ens att det beror på just CO2. Det räcker med att en enda felaktighet hamnar i dessa superdatorer som räknar ut klimatmodeller för att det ska vara missvisande. Samma datorer som inte kan ge oss vädret om en månad. Men den kan tydligen förutspå framtiden. Som naturligtvis blir bättre om vi betalar mer och högre miljöskatter och avlivar våra köttbesättningar. För de släpper ut mer än Kina, Import från Kina och Jetplan. Sägs det.
Samtidigt i fonden sitter det ohyggligt rika människor som tjänar mycket pengar på detta. Men det är väl naturligtvis bara tillfälligheter. Igen, dessa gäckande konspirationsteorier. Eller var det bara glödlampor de konspirerade om för hundra år sedan och sedan blev de snälla? Nåja, vi får kanske se hur det slutar, om vi har tur. Girigheten är ju tidlös. Rädslan och enfalden likaså.
Hej Stig!
Jag har ägnat flera år åt att visa att det mesta du säger inte stämmer: https://mathsnilsson.se/klimat/
Det handlar inte om mina åsikter utan om empiriska bevis. Inget tyder på att du lyssnat på en stavelse av detta. Det är också anledningen till att jag och många med mig inte ser det som helt meningslöst att fortsätta diskutera med personer som dig.
Pingback: Henrik Jönsson om Public service partiskhet – Maths Nilsson, författare
Pingback: Recension av Professionell klimatbevakning – Maths Nilsson, författare
Pingback: Så här går det till att vinkla en vetenskaplig studie – Maths Nilsson, författare