Bizarro, böcker och hökar

Senaste veckorna har varit som att leva i ett Bizarro-magasin. Helt overkliga byråkratiska förvecklingar som får en att undra varför man finns till … känslor som blir magnituder värre när man samtidigt fallit in i årets pollen-koma.

Ett par dagar med snö/regn har ju gjort det en aning lättare även om jobb-byråkratin inte är över ännu. Bara för att komma till skott med någonting har jag fixat klart och beställt provtryck av Det som blir över från Publit (Print-on-Demand). Valde mjukband i A5-format. Tänkt utgivningsdatum är i augusti då det blir elva år sedan den miljökatastrof boken handlar om ägde rum. Planen är att trycka upp en upplaga och inte gå via Publit (mer än med e-boken) men var som sagt tvungen att göra något konkret för att inte explodera … eller snarare implodera.

det-som-blir-over-omslag-tryck-publit

Var ute och gick i snålblåsten idag för att lapa lite energi och så hände  det. Hörde ett kackel, trodde först det var en spillkråka men det visade sig vara en duvhök. Först hannen, sedan kom även den större honan (klicka på bilderna nedan). Den blicken … Min absoluta favoritfågel och det är inte lätt att fota dem. Vardagsspänning så det förslår för en fågelnörd…

 

Ny bok på g -publiceringstankar

Det blev många turer innan den här historien landade. För ett antal år sedan skrev jag första versionen av Det som blir över; det som först skulle bli en skräckis gled över i att bli en politisk thriller. Eller det var vad jag ansåg just då. Kommer ihåg att jag faktiskt tyckte den var ganska bra och skickade också iväg den till lektör. Fick en bra och konstruktiv sågning av Leffe på skrivsidan.com som  ändå inte fick mig att börja gråta (det var först när jag långt senare läste om den jag upptäckte exakt hur dålig den var jag började gråta 😉  ).

Jobbade om den totalt på en distanskurs på  Ölands Folkhögskola, skickade sedan in den till ett otal förlag, fick mer än standardsvar från flera och var snubblande nära att bli antagen på Harper Collins, men beroende på vad de redan beslutat ge ut så fick den ändå nobben. Och nu är jag i samma sits som de allra flesta författar-wanna-be’sen hamnar i: Vad göra nu då? Skriva om och försöka igen, lägga ner eller ge ut själv?

Efter allt jobb som jag lagt ner känns det surt att bara låta den ligga och jag har ingen lust att börja karva i den och harva runt med samma projekt igen. Då återstår att ge ut den själv och det finns ganska många alternativ.

Hybridförlag

I takt med att självpubliceringen ökat dramatiskt har också tjänster för detta vuxit som svampar ur marken. Ett alternativ som jag tyckte lät tilltalande är hybridförlagen som i princip går ut på att jag själv betalar för att få boken utgiven, hybridförlaget gör alltså allt det där som vanliga förlag gör och sköter också distribution och kontakt med bokhandlare etcetera. I slutänden får jag större delen av vinsten än på vanligt förlag (typ 70-80%, medan det ligger på 50% och neråt på vanliga förlag).

Men det är inte gratis. Blivit erbjuden att publicera via ett av dessa förlag och prislappen hamnade på 50 000:- plus tryckkostnader (tror det rör sig om tjugotusen för tusen böcker eller så). Ingen summa jag känner att jag har råd med, särskilt med tanke på att det går att köpa in redaktörsjobb från proffs jag litar på för tiotusen spänn, omslag kan jag göra själv, sättning av inlaga finns det program för (har även gjort det själv i In-Design tidigare), smälla upp en hemsida för boken fixar jag också själv. Det mesta av reklamarbetet förväntas man själv stå för om jag fattat det rätt (det krävs visserligen en ganska stor insats vad det gäller den biten på vanliga förlag också för en okändis som jag …). En rimlig målsättning är att få det att gå jämt ut ekonomiskt var beskedet. Hmm …

Lektörsarbetet anser jag att jag fått på kursen jag gick och redaktörsjobbet har jag redan  fått gratis av en vän (även om ingen av dem läst det nya slutet, har precis slaktat +30 A4-sidor). Förmodligen inte lika proffsigt som det blivit på ett riktigt förlag förstås men ändå … Kort sagt, det är för mycket pengar för min del.

Egenutgivning

Återstår egenutgivning och det finns en hel uppsjö att välja mellan. Min senaste bok, Minotauros Tårar, gav jag ut på Publit, ett Print-On-Demand (POD) -företag som betyder att en bok trycks först när den är beställd. Är förstås fördelaktigt då man slipper trycka upp en stor upplaga som man kanske inte får såld. Nackdelen är att det är dyrt, för en pocket på 300 sidor är produktionskostnaden cirka femtio kronor och standardpriset bokhandlarna köper in en pocket för är 35 kronor minus rabatter (i princip obligatoriska vad jag förstår). Med andra ord, POD diskvalificerar en från att hamna i bokhandlarna (även om jag är övertygad om att POD kommer vara det dominerande inom en ganska snar framtid).

Men ska man då inte satsa på sin dröm och trycka upp en större upplaga i Polen eller liknande för att få ner styckekostnaden? Kanske, men det är knappast min min dröm att förhandla priser och tjata på bokhandlare och sköta distribution osv. Visst behöver man utmana sina rädslor för att utvecklas men ibland får man inse att ett en klippa helt enkelt är för brant för just det tillfället och kanske komma tillbaka när man är i form för det. Jag har tidigare gått så långt att jag haft möte med tillverkare för en ”uppfinning” under en tid när jag var mentalt kraschad och det blev bara pannkaka av alltihop. Istället för att peppa upp mig fick det mig bara att sjunka djupare i kvicksanden. Att hålla fast vid en dröm/ett mål för länge är bara idiotiskt och får en att missa annat som finns längs vägen.

Så vad blir det då?

Jag har bestämt mig för att ge ut Det som blir över som en e-bok i första hand (det är väl ändå framtiden, va?). Men känslan att hålla sin egna bok  handen är faktiskt ganska najs, så det kommer bli en POD-version också. Om inget oförutsett händer blir det via Publit eftersom jag redan har en bok där och jag har inget att klaga på hos dem, tvärtom, de var väldigt tillmötesgående när jag ville göra en ändring som egentligen inte ingick i priset så att säga.

Jag har precis avslutat redigeringsjobbet, leker nu med omslag och ska fixa lite baksidetexter och så vidare. Men det är på gång … Men däremellan tänkte jag ta lite semester i Mexiko de närmsta två veckorna, fridykning med valhajar med I Am Water. Extaaaas!!! 🙂

Här är förresten några utkast till omslag (e-bokvarianten), vad tycks? Det handlar om efterspelet till en av de största miljöskandalerna genom tiderna med hundratusen skadade och femton döda. Boken är helt fiktiv men alla miljöbrott är hämtade ur verkligheten. Det har även förgreningar upp till Norden, i min bok i Sverige men i verkligheten var det Norge. Lär bli fler varianter, inte helt nöjd men kul att leka 🙂

Klicka på bild för att se bättre …

 

 

 

 

Förbereder föredrag …

Då har författarsveriges personalfest, jag menar bokmässa, börjat och alla sugs ner till Göteborg … Själv sitter jag dock hemma och förbereder föredrag till nästa vecka (”författarfrukost” på ett företag och I’m the big star …. ähum ;-)…

Ska bli kul (men alltid lite skräckblandad förtjusning bakom sån’t här …). Rotar runt bland lite bilder som kan passa och hittade den här … den kanske inte passar riktigt till föredraget men det får jag nog ändra på, den är ju så gullig 🙂

Go’natt

 

mni_0716_1

 

Nya uppgifter om sockerindustrin och forskningen

mnil0703_2

Att hjärt/kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna är ingen nyhet och det finns heller inget nytt i att det vi äter är en del av orsaken till det. Inte heller är ”bråket” om det är socker eller fett som är största boven i dramat något nytt. Redan på femtiotalet ställde sig forskarna denna fråga eftersom dödligheten i dessa åkommor ökade allt mer, i synnerhet hos amerikanska män.

På sextiotalet framförde två av de främsta forskarna på området i USA motsatta teorier om huvudorsaken: den ena sidan sa att det berodde på ett högt sockerintag och den andra att det berodde på ett högt fettintag. Hoppar man fram till åttiotalet så hade hypotesen om att tillsatt socker skulle vara skadligt i stort sett fått ge vika för tesen att det var fettet som var problemet. I 1980 års kostråd för amerikanarna låg fokus helt på att minska fettintaget.

Nu visar nya uppgifter publicerade i JAMA Internal Medicine att det kanske inte var en slump …

För på sextiotalet pekade mycket forskning på att ett ökat sockerintag hade en koppling till att kolesterolhalterna ökade i blodet och därmed skulle vara en allvarlig faktor bakom den ökade hjärt/kärlproblematiken. Det var dock något som helt sågades in en reviewartikel i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine skriven av tre prominenta Harvardforskare. Efter att ha gått igenom den forskning som fanns drog de slutsatsen att de studier som låg bakom ”sockerteorierna” var undermåliga och inte gick att lita på.

Nu har det visat sig att de fanns en del intressekonflikter som låg och lurade i vassen, något som inte avslöjats förrän nu. Sugar Research Foundation (idag Sugar Association), det vill säga en handelsorganisation finansierad av sockerindustrin,  hade nämligen betalat forskarna motsvarande $50 000 för att utföra den nämnda reviewstudien. De hade dessutom varit med att plocka ut vilka vetenskapliga artiklar som skulle ingå i genomgången och det råder knappast något tvivel om vilket resultat de ville få ut av den …

“Our particular interest had to do with that part of nutrition in which there are claims that carbohydrates in the form of sucrose make an inordinate contribution to the metabolic condition, hitherto ascribed to aberrations called fat metabolism. I will be disappointed if this aspect is drowned out in a cascade of review and general interpretation.”

In response, Hegsted assured Hickson that “We are well aware of your particular interest in carbohydrate and will cover this as well as we can.”

Informationen kom fram när man gick igenom gamla dokument med kommunikation mellan Sugar Research Foundation och de aktuella forskarna (som inte längre finns vid liv).

Kontakten mellan akademin och ”sockerindustrin” uppmärksammades förra året i en artikel i New York Times. Coca Cola, Pepsi m fl spenderar mångmiljonbelopp på att stötta forskning som till stor del säger att det är bristen på motion som är orsaken till fetmaproblemen och att kaloriintaget spelar en väldigt liten del. Enligt en artikel publicerad i PLOS Medicine har studier finansierade av ”läskindustrin” en fem gånger så hög sannolikhet att inte hitta en koppling mellan läskedrycker och fetma.

Fusk, vinkling eller objektiv sanning?

Det här är ett alltmer tilltagande problem för trovärdigheten inom forskningen som jag skrivit om tidigare (och ingår i mitt senaste manus Tvivel som nu ligger ute hos förlag för påseende …). För det handlar naturligtvis inte om fusk så fort näringslivet är inblandad i forskningen men utvecklingen börjar kännas en aning sorglig om jag ska vara ärlig (även om det som vanligt är ett ytterst litet fåtal som förstör för andra för egen vinnings skull). Tobaksindustrin har blivit fällda i domstol för att bl a ha ”köpt” forskare för att sprida budskapet att rökning inte är farligt. Inside Climate News har visat att bl a Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna är verkliga och kan ge ”katastrofala följder” medan företaget ändå finansierat och spridit budskapet att det inte är några problem.

Ni har väl förresten sett dokumentärserien ”Experimenten” om KI-skandalen med Macchiarini (finns på Svtplay). Skrämmande. Framförallt flatheten hos KI:s ledning som verkar varit helt starstrucked av sin kirurgstjärna.

Någonstans långt därinne kommer tankarna om det kanske inte är så konstigt att detta händer. Är det inte precis sånt här beteende vi väljer att belöna? Förra utbildningsministerns uttalande i debattartikel i DN:

Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet

Men det är kanske att dra det för långt….

Om du funderar över bildvalet till denna artikel så … hmm.. det gör jag med … 🙂

 

 

 

 

 

Manusinskick

Hm, kan man få träningsvärk i hjärnan? Känns i alla fall så… Redigerat klart och skickat in mitt manus Tvivel till några förlag. En lätt masochistisk process om jag ska vara ärlig, klart man hoppas men jag kan sakna den naiva känslan jag hade första gången… Nu är jag mer realist, men hoppas förstås att åtminstone någon ska tycka som min lektör gjorde 🙂

Tvivel omslag III_1

Svar från lektör …

Jaha, jag som bäst höll på att vara så där sexigt bitter och tycka att hela världen var emot mig och att jag aldrig skulle skriva något mer efter senaste refuseringen (som kom på målsnöret). Och så det här!? Kan man inte få tjura i fred?

Fick svar från lektör angående mitt dokumentära manus med nuvarande arbetsnamn ”Tvivel” som handlar  om debatten i flera miljöfrågor.

”… det är ett riktigt välskrivet och intressant manus och marknadsmässigheten går nog inte att underskatta. Det ligger helt rätt i tiden. Många som skriver den här typen av böcker ger en rätt hafsig känsla i sitt researcharbete, det gör inte du. Det känns relevant, genomtänkt, välunderbyggt och kunnigt. Hur bra som helst, jag kan inte se att det här inte skulle antas av något seriöst förlag och det är bara att gratulera till att du har skrivit en så bra och intressant bok!”

Jante flew away 🙂

Allvarligt talat, så jädra skönt att få en sådan respons från en professionell bedömare. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på research, jag har skrivit på det här från och till under flera år innan jag hittade en bra röd tråd i ”storyn”. En svårighet har också varit att låta bli att stapla för mycket fakta på varandra och att plocka bort saker som egentligen inte är relevanta för berättelsen även om de är tokintressanta i sig. Att få det läsbart helt enkelt. Jag tror att alla författare brottas med tron på det man skriver lite då och då, jag gör det definitivt. Kul att det uppenbarligen funkar (men jag tänker fortfarande vara lite bitter angående förlagskontrakt tills jag har det i handen, så det så 😉 ).

Har anlitat Caroline Grimwalker på skrivsidan.com , hon är själv författare, spökskrivare, lektör (och pokémonjägare). Nu var det förstås inte bara ovanstående kommentar jag fick utan även en del konkreta förbättringsförslag och språkliga tips liksom redigering av de första sidorna (ett helt annat uppdrag än att lektörläsa).

Jag har anlitat både Caroline och hennes make Leffe som lektörer och kan rekommendera dem bägge (Leffe läste och sågade (med rätta) mitt manus Det som blir över för ett antal år sedan, men han gjorde det på ett bra sätt och jag tog till mig en hel del av hans kommentarer och arbetade om det radikalt. Det manuset gick vidare för lektörläsning hos både Piratförlaget och Harper Collins).

Bra konstruktiv kritik och mycket snabbt svar.

Och hoppsan, så var de helt plötsligt var det kul att hoppa in i manuset och redigera igen 🙂

Tvivel omslag III_1

 

 

Ooops I did it again…

Sådär, då var senaste manuset skickat till lektör för översyn. Sakprosa den här gången efter tre skönlitterära alster, men å andra sidan skriver jag faktabaserade saker på jobbet hela tiden. Tyvärr skickade jag in det till en del förlag redan för ett år sedan trots att det var inte i rätt skick för det (märkte jag i senaste redigeringsrundan…). När ska man lära sig?

Jaja, gjort är gjort.

Kan sakna den där naiva känslan jag hade efter första manuset (Själseld) men numera har jag tyvärr inte längre särskilt stora illusioner om att bli antagen av något förlag (jaaa, jag tänker vara bitter någon vecka till 🙂  ). Kommer förstås ändå försöka och vill göra något av det med tanke på all tid jag lagt ner (och naturligtvis  tycker jag ämnet är viktigt). Efter ett tag blir man själv blind för det man skrivit och därför blir det nu  lektörsläsning, känns som en nödvändighet för att få en objektiv bedömning.

Kommer i vilket fall bli Print On Demand på eget förlag även om det inte är det jag vill. Men oavsett vad det nu blir ångrar jag inte att jag skrivit manuset trots all möda jag lagt ner. Många timmars research har det blivit och även om jag dissat en mängd referenser blev det ändå upp mot femhundra referenser ändå … men jag tycker ju det är intressant 🙂 Kommer förmodligen rensa bort några, en utmaning med att skriva faktabaserat är att undgå att stapla fakta istället för att sålla och skapa flyt i texten, vi får väl se vad lektören säger…).

Men det är lite som Ironman, väl i målfållan är det inget av alla träningspassen man ångrar direkt… Och att hålla sin egna bok i handen är en speciell känsla.

Inte bestämt någon titel ännu men som vanligt brukar jag leka lite omslagsritning när jag är ”klar”.

Tvivel omslag III_1

 

 

Några siffror att fundera över

 

I CAS-registret databas finns 114 miljoner unika kemiska substanser.
15 000 nya läggs till varje dag.

*

Av dem finns mer än 85 000 registrerade för ”kommersiell produktion” i USA.
2000 tillkommer varje år.[1]

*

Under fyrtio år har fem av dem reglerats i USA och 195 riskgranskats.[2]
År 2015 utfördes inte en enda riskbedömning.[3]

*

200 miljoner ton av giftiga kemikalier produceras i EU varje år,
liksom 31 miljoner ton av cancerogena, mutagena och reprotoxiska kemikalier,
och 134 miljoner ton kemikalier skadliga för marint liv.[4]

*

Över fyrahundra misstänkt cancerogena ämnen har hittats i människor, oftast i små doser men väldigt mycket är okänt om blandningars effekt.[5]

*

Samhällets kostnader för effekterna av hormonstörande ämnen uppskattas uppgå till till hundratals miljarder varje år inom EU.[6]

*

Antalet människor som drabbas av diabetes typ 2 har fördubblats sedan 80-talet.
Bröst-, prostata-, testikel- och sköldkörtelcancer ökar stadigt och kan inte förklaras av ökad ålder en genetik.[7]

*

Samhällets kostnader för luftföroreningar uppskattas till 1,7 biljoner i OECD-länderna.[8]

*

Idag dör 700 000 människor varje år på grund av antibiotikaresistens.
En siffra som förväntas stiga till 10 miljoner år 2050.[9]

*

Bisamhällen kraschar världen över, inte helt klart varför men 57 olika bekämpningsmedel har hittats i de döda honungsbina.[10]

*

BASF, Dow Chemicals, Monsanto har, var och en, omsättningar som motsvarar 10-20 % av Sveriges BNP.

*

USA:s femtio största företag hade mer än en biljon dollar gömda i skatteparadis, mer än hela BNP för länder som Spanien, Mexiko eller Australien. [11]

*

Företagen som inkluderar Pfizer, Goldman Sachs, Dow Chemicals, Chevron med flera hade en total vinst på 4 biljoner dollar under åren 2008-2014 men fick samtidigt statligt stöd från USA med 11 biljoner dollar. För varje dollar de betalade i skatt fick de 27 dollar i stöd.[12]

*

Tillgångar motsvarande 74 000 miljarder kronor finns gömda i skatteparadis. Det motsvarar USA:s och Japans hela BNP.[13]

*** 

Är frihandel, billigare kött, mer konsumtion och ökade vinster i en förblindad ekonomisk tillväxt verkligen högsta prioritet? Det handlar inte om att företag inte ska få gå med vinst utan en sjuk förväntan på hur mycket saker och ting kan växa i all oändlighet.

Referenser:

[1] Enligt National Toxicology Programs hemsida vid besök 20160618 http://ntp.niehs.nih.gov/about/index.html

[2] Artikel i The Guardian skriven av John Replogle, publicerad 20 dec 2013 http://www.theguardian.com/sustainable-business/regulation-remove-toxic-chemicals-supply-chain-household

[3] Vice.com artikel av David Heath, 8 feb 2016 https://news.vice.com/article/meet-the-rented-white-coats-who-defend-toxic-chemicals

[4] Enligt statistikfrån EU http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Chemicals_production_statistics

[5] Environmental Working Group, The Pollution of People, 14 juni 2016 http://www.ewg.org/cancer/the-pollution-in-people.php

[6] Trasande et al, J Clin Endocrinol Metab. 2015 Apr;100(4):1245-55. doi: 10.1210/jc.2014-4324. Epub 2015 Mar 5.

[7] WHO rapport ”State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals 2012

[8] OECD rapport, The cost of Air Pollution 2014 ISBN 978-92-64-2108448  http://www.keepeek.com/Digital-Asset-Management/oecd/environment/the-cost-of-air-pollution/summary/english_9789264210448-sum-en#page1

[9] Rapport från RAND Europe, Taylor et al, Etsimating the economic cost of antimicrobial resistance 2014.

[10] Kiljanek et al, Journal of Chromatography A, 2016; 1435: 100 DOI: 10.1016/j.chroma.2016.01.045

[11] Rapport Broken at the top från Oxfam America 14 april 2016 https://www.oxfamamerica.org/static/media/files/Broken_at_the_Top_FINAL_EMBARGOED_4.12.2016.pdf

[12] Ibid

[13] Gabriel Zucman, Gömda rikedomar: en undersökning av skatteparadisen, förlag Daidalos, 2015, ISBN 978-9171734549

 

Samtalet som aldrig kom…

För en månad sedan fick jag mejl från Harper Collins, ett av världens största bokförlag, att de fått tillbaka mitt manus Det som bli över från sin externa lektör med ”ett mycket positivt omdöme”. Nu skulle de överlägga internt om de ville gå vidare. Men jag var ”prio ett” och inom några veckor skulle jag få veta.

Som författarwannabe är jag ganska luttrad och räknade inte med att det skulle gå vägen men självklart började det bubbla i kroppen av hopp ändå. Varje gång telefonen lät ryckte jag till men det glada beskedet kom aldrig. Det bidde inget den här gången heller, enligt uppgift inte eftersom den var dålig utan att den inte passade in i utgivningen:

Det beror inte på kvaliteten – inte alls! – utan bara på vilken typ av bok det är och vad vi redan har fattat beslut om att ge ut.

”Jag tror att du kan hitta ett annat förlag som vill ge ut din bok, den är så pass aktuell, intressant och välskriven.”

Jag vill i alla fall ge en eloge till Harper Collins för deras sätt att kommunicera vad manuset låg ”längs vägen”. Uppskattades.

Men det går förstås inte komma ifrån att jag blev otroligt besviken och de välbekanta frågorna om det verkligen är värt att hålla på kom som ett brev på posten.  Alla mina tre manus har gått vidare hos åtminstone ett par av de ”stora förlagen” och fått liknande kommentarer som ovan från flera. Minotauros Tårar som jag till slut gav ut själv var bland de fem finalisterna i Selmapriset och jag har fått bra kritik på mina tidigare två som trots allt finns att köpa. Så visst har jag fått kvitto på att jag kan skriva och visst borde ”jag se det från den positiva sidan”…

Men ändå, jag brukar skoja om hur jag glassar i livet eftersom jag har fått möjligheten att gå ner i arbetstid för att kunna skriva. Sanningen är att jag lägger ner rätt mycket tid och kraft på att skriva, visst är det skoj men långt ifrån alltid. Lite som en läxa som alltid hänger över en. På gott och ont. Hur länge är det värt att jobba nästan heltid med något, i princip alldeles gratis, utan att det leder till något?

Jag har inga illusioner om att bli en storsäljare bara för att ett av mina manus skulle råka bli antaget, men bara det att uppleva något nytt, få nya erfarenheter. Att få skriva på riktigt så att säga. Att få bekräftelse (något annat vore att ljuga). Men jag är ju inte ensam om det, förlagen blir alldeles dränkta av manus. Så vi får väl se vad som händer…

 

Att backa upp sin konspirationsteori…

Hm,  det där med fakta å sånna grejjer … Visst är det jobbigt när det som sägs inte stämmer överens med det man faktiskt vet är sant… (alltså fakta på riktigt, ni vet det där som gammelmedia och myndigheter inte berättar för dig…)

Här är fyra exempel hur man kan hantera det, i fallande skala vad det gäller elegans kan man väl säga. Den tredje är min favorit, så dumt att man… tja, jag vet inte. Att det är verk från en professor gör det ju inte bättre.

(Nördade ner mig en del i den här typen av ”sanningar” i mitt senaste skrivprojekt  ”Vem kan man lita på?” (konspirationsteorier är fascinerande, till en början låter de oftast ganska trovärdiga…). Ett projekt som nu ligger i förlagens stora högar av andra alster och ropar ”pick me, pick me”  😉 Hoppet är väl det sista som överger en eller hur det nu var…

 1) Anti-vaccinrörelsens bästaste argument

measles

Denna bild är sann, mässlingsviruset började ges strax innan 1970 i USA och det syns klart och tydligt i diagrammet att det knappast är vaccinet som ligger bakom de förbättringar vi sett under senare tid. Eller hur? Fler grafer som visar att vaccin är onödiga hittas här.

Men ta en titt på y-axeln. Den visar antal dödsfall. Många som dött efter att ha drabbats av mässlingen har gjort det pga följdsjukdomar som lunginflammation och annat. När det kunde behandlas sjönk också dödstalen trots att inga vaccin fanns. Likaså har levnadsstandarden ökat och haft dramatiska effekter på smittspridningen. Så här ser bilden ut om man tittar på antal rapporterade sjukdomsfall:

Mässlingfall i USA

Det framgår ganska tydligt vilken effekt vaccinet haft, men det är inget som accepteras utan vidare i vissa kretsar.

En odödlig ”sanning” i de här sammanhangen är att mpr-vaccinet (dvs mässling-påssjuka-röda hund) orsakar autism. Ett närmast oändligt antal studier har visat att det inte stämmer. Nyligen slutfördes en studie som var betald av ”antivaccin-folket” själva (Gadad et al PNAS, October 6, 2015, vol. 112, no. 4) men inte heller den kunde bevisa något samband. Men det spelar ingen roll, en konspiration går inte att bräcka, varje motbevis är bara ytterligare ett bevis på att konspirationen verkligen existerar…

Visst, det går inte att helt utesluta att vaccin kan ge problem (se bara på narkolepsin och Panderemix) men sannolikheten att mpr orsakar autism är mycket, mycket liten. Det ska jämföras med riskerna det innebär att bli sjuk. Enligt statistik från USA mellan åren 1987-2000 så har över sextiotusen fall av mässling bekräftats. Av dem dog 177 personer (det vill säga tre på tusen), 97 drabbades av hjärnskada (encephalitis) och det är bara några av komplikationerna. Nästan tjugotusen av de smittade tvingades till inläggning på sjukhus. (Perry RT, Halsey NA (May 1, 2004). ”The Clinical Significance of Measles: A Review”. The Journal of Infectious Diseases 189 (S1): S4–16)

2) Cherry picking

Att bara plocka ut data som bevisar det man vill visa är en klassiker, inte minst inom klimatdebatten, här är ett exempel ur mängden.

”Det har inte alls blivit varmare” hävdar den amerikanska meteorologen Richard Keen:

Inte varmare

Eller hur, grafen är ju dessutom tagen från NOAA så därmed är saken bevisad. Fast … dom brukar ju inte hävda denna slutsats precis.

Hmm.

Den här gången får man spana in x-axeln, finns det en anledning att tidsspannet är valt som det är? Jodå, Keens avsnitt finns i den streckade rektangeln i nedanstående bild.

Hela grafen I

Exemplen är tagna från bloggen Open Minds. Keen har en PhD i klimatologi, det sägs att han sponsras av Heartland Institute, en konservativ tankesmedja som är ”rätt så” skeptisk till att det skulle finnas någon klimatförändring men jag vill förstås inte insinuera något med den kopplingen…

3) Favoriten: stiger verkligen havsnivån?

Ta en titt på nedanstående graf. Den presenterades av professor emeritus Nils-Axel Mörner, inför brittiska House of Lords och handlar om havsnivåökningen.

Moncktonsnapshot3

Mörner hävdar att havsnivån inte ökat, och mätserien är ju som synes vågrät och bevisar detta (den gröna pilen gäller alltså). Jaha, men varför är diagrammet tiltat då?

Originalgrafen från University of Colorado ser ut som nedan och visar att havsnivån ökat med 3 mm/år. Till och med detta finns med på bilden ovan, om än lite svårt att läsa när det är på sniskan.

sl_ns_global

Tre olika mätserier är presenterade men Mörner anser att det är påhittade siffror, en konspiration som borde kallas Sealevelgate (efter Watergate). Så hur motbevisar man då påståendet om havsnivåökningen? Tja, man behöver ju inte göra det svårare än det är, tiltar man diagrammet blir mätserierna vågräta och ingen stigande trend syns.

Jättebra ju!

Jag erkänner utan omsvep att jag inte begriper mig på satellitmätningar och statistikbehandlingen som ligger bakom grafen i detalj men det finns andra som gör. Vissa saker Mörner hävdar i detta sammanhang är dock lätta att kontrollera även för en lekman, han menar t ex att bara en ”mätboj” från Singapore ligger bakom alla mätningar men det är inte fallet (flera bojar går att observera live på webben till och med för den som inte har ett liv…). Mer vetenskapliga bevis med länkar på hur uppåt väggarna han är kan läsas mer om på Skeptical Science.

Mörner är alltså tidigare professor och expert inom området, han har dessutom varit ordförande för INQUA och som han själv uttrycker det:

The world’s true experts on sea level are to be found at the INQUA (International Union for Quaternary Reseach) commission on Sea Level Changes and Coastal Evolution (of which I am a former president), not at the IPCC.”

Nuvarande ordförande säger dock så här:

”Current president of the INQUA commission on Coastal and Marine Processes, Professor Roland Gehrels of the University of Plymouth, says his view [i.e. Mörner] do not represent 99% of its members, and the organisation has previously stated that it is ”distressed” that Mörner continues to falsely ”represent himself in his former capacity.”

4) Huvudet i sanden

Det lättaste är väl annars att ignorera det man inte vill ska finnas. Som ekonomiprofessor Hamilton gör om antibiotikaresistensen. Han vägrar tala i andra termer än ekonomi och då bara vad det gäller frihandelns fördelar. Eftersom alla andra gödslar på med antibiotika till djuren måste vi också göra det. Han och så sorgligt många andra verkar helt bortse helt från de astronomiska kostnaderna det innebär att inte ha verkningsfull antibiotika (om man nu ska bortse från de personliga tragedier som följer).

Det gör mig ledsen på riktigt.