Duvhökens population i skogen minskar men de verkar trivas bra i Stockholm (gott om råttor och duvor). Där är de också vana vid människor och tacksamma att fota. Här är några bilder på en av årets ynglingar:
Undrar om jag någonsin ska få till en bra flyktbild av en duvhök… so far, not so good 🙂
Här är mamma och pappa förresten (från tidigare år dock):
Duvhöken är väl för många en skygg skogsfågel som man i regel bara hinner se när den flyger förbi. Men faktum är att den är väldigt vanlig i Stockholm (finns mycket fågel och råttor att käka här), åtminstone så länge det finns tillräckligt stora grönområden med skog kvar. De är också vana vid människor och man kan stå väldigt nära utan att de bryr sig. Just nu är det bara att lyssna efter deras kacklande …
Förra året fotade jag en parning i 12/3 och i år råkade jag stöta på de här 15/3. Och som sagt, de är inte blyga, de höll på i ett träd precis ovanför en gångbana.
Och spana in klorna, ungefär som att klia sig i ögonen med en morakniv…
Tyvärr lyckades jag inte med någon flyktbild den här gången heller…
Helt galet. För bara några månader sedan hade jag endast lyckat se duvhök (min favvofågel) när den hastigt svept förbi. Nu har jag hittat ett bo och idag lyckades jag till och med fota en parning. Snacka om vårtecken 🙂
Och så har jag beställt provtryck för Tvivel, ganska nöjd med utseendet faktiskt 🙂
Senaste veckorna har varit som att leva i ett Bizarro-magasin. Helt overkliga byråkratiska förvecklingar som får en att undra varför man finns till … känslor som blir magnituder värre när man samtidigt fallit in i årets pollen-koma.
Ett par dagar med snö/regn har ju gjort det en aning lättare även om jobb-byråkratin inte är över ännu. Bara för att komma till skott med någonting har jag fixat klart och beställt provtryck av Det som blir över från Publit (Print-on-Demand). Valde mjukband i A5-format. Tänkt utgivningsdatum är i augusti då det blir elva år sedan den miljökatastrof boken handlar om ägde rum. Planen är att trycka upp en upplaga och inte gå via Publit (mer än med e-boken) men var som sagt tvungen att göra något konkret för att inte explodera … eller snarare implodera.
Var ute och gick i snålblåsten idag för att lapa lite energi och så hände det. Hörde ett kackel, trodde först det var en spillkråka men det visade sig vara en duvhök. Först hannen, sedan kom även den större honan (klicka på bilderna nedan). Den blicken … Min absoluta favoritfågel och det är inte lätt att fota dem. Vardagsspänning så det förslår för en fågelnörd…
Maths Nilsson, författare 