Det finns ett antal olika forskargrupper som kontinuerligt redovisar den globala medeltemperaturen. Alla har olika sätt att korrigera för felkällor i mättekniker och hur de hanterar områden där det inte finns mätstationer etc. Trots dessa skillnader når de ungefär samma resultat, under de senaste 150 åren visar de på en uppvärmning mellan 1-1,2°C.

^{Comparison of published global surface temperature records. The top panel shows annual anomalies (relative to a 1961–1990 baseline period), with the Berkeley Earth uncertainty as the shaded area. The bottom panel shows trends and two-sigma trend uncertainties (calculated using an autoregressive–moving average, ARMA(1,1), approach to account for autocorrelation) for various starting dates through the end of 2015 based on monthly anomalies.}

Nu har en av dessa serier uppdaterats. Den brittiska HadCRUT4 har blivit HadCRUT5 och gick därmed från att vara den serie som visat minst uppvärmning till den som visar mest. Jag har inte tittat runt i bloggosfären men tror mig kunna gissa hur detta mottas …

Det är framförallt två uppdateringar som har orsakat skillnaderna. Dels har mätserien av temperaturen vid havsytan uppdaterats. Dessa mätningar görs från skepp och mätbojar. De senare har blivit allt fler under senare tid och de är också mer tillförlitliga än mätningarna från skepp. Det finns en liten systematisk skillnad mellan de olika metoderna (temperaturer som uppmäts från skepp är något varmare). När man ska sätta ihop detta till en och samma mätserie behöver man alltså göra justeringar för denna systematiska skillnad. Den nya versionen visar en uppvärmning som är ca 0.1°C större under senare tid jämfört med i föregående version.

Antalet mätstationer på land som ingår i den uppdaterade versionen har nu nästan dubblerats, men det ändrade i princip ingenting på utfallet.

Mätstationer visar förstås bara temperaturen vid en punkt på jordytan. En stor del av arean behöver man alltså göra en uppskattning av. Studier visar att uppvärmningstrenden – det vill säga förändringen – är likartad över stora områden och därför kan en mätpunkt representera en ganska stor yta. Det här är en anledning till att man inte använder absolutvärden på temperaturen (typ 24°C) utan istället anger anomalier – det vill säga hur stor ändringen har varit jämfört med en referensperiod (typ 0,5°C). Det minskar felkällorna.

Ett vanligt sätt att ta fram en global medeltemperatur börjar med att jordytan delas in i ett rutnät. Ett värde beräknas sedan för varje ruta. Saknas det mätdata i en ruta kan man göra en statistisk beräkning och ”fylla i” en temperatur för detta område, baserat på data från intilliggande områden mm. I HadCRUT4 hade man inte gjort denna ifyllning av tomma rutor (gällde framförallt polarområdena). I den nya versionen – HadCRUT5 – har man börjat göra det. Totalt gjorde detta att man nu såg en ca 0,1°C ökad uppvärmning jämfört med innan uppdateringen. Se bild: överst den gamla versionen, där de gråa rutorna inte ”fyllts i”, jämfört med den nya versionen nederst.

Den totala skillnaden mellan gamla versionen och de nya (med, respektive utan ifyllning) ses nedan:

Den justerade mätserien HadCRUT5 är nu mer lik övriga mätserier. Likaså stämmer den bättre överens med klimatmodellerna. Nedan från de som användes i förra IPCC-rapporten, CMIP5 (den uppdaterade serien har än så länge bara data fram till 2018):

^{Twelve-month average global average surface temperatures from CMIP5 models (black line) and HadCRUT4 (blue) and HadCRUT5 (red) observations between 1970 and 2020. Models use RCP4.5 forcings after 2005. They include SSTs over oceans and surface air temperatures over land to match what is measured by observations. Data plotted with respect to a 1981-2010 baseline. Chart by Carbon Brief using Highcharts.}

Se mer information på Carbon Brief.

Ska vi gissa att det hojtas om mygel och fusk i stugorna nu?