Etikett: Nature

Märklig Mea Culpa, riggad forskning och Nobelpristagare

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized14 kommentarer

I dagarna utspelade sig en märklig episod inom akademiska kretsar. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 30 augusti 2023: Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Som synes visar resultaten att klimatförändringarna lett till en ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han anger att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han vet också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature. Allt för att tillmötesgå tidskriftens förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.

  • ”I knew not to try to quantify key aspects other than climate change in my research because it would dilute the story that prestigious journals like Nature and its rival, Science, want to tell.”
  • ”…we didn’t bother to study the influence of these other obviously relevant factors. Did I know that including them would make for a more realistic and useful analysis? I did. But I also knew that it would detract from the clean narrative centered on the negative impact of climate change and thus decrease the odds that the paper would pass muster with Nature’s editors and reviewers.”

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig: en etablerad klimatforskare som bevisar att forskningen är riggad – mumma för en redan idiotpolariserad debatt.

Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Ja, många har nog en hel del saklig kritik att framföra vad det gäller peer-review och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och man kan inte lite på nåt.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns/författarnas svar. Den initiala responsen från granskarna var att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bl a inte behandlat andra relevanta parametrar. Brown et al fick argumentera för att övertyga dem om att de gjort en relevant avvägning i sin studie och att den borde publiceras ändå.

(Det är inget ovanligt att man begränsar en studie, det är helt omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor = en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).

Andra forskare gav hänvisningar till andra studier som inte alls enögt köpte de sagda narrativet. Här listas en radda nyligen publicerade artiklar.

Det finns mycket skrivet om detta.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Ja, så har vi ännu en Nobelpristagare i fysik som konstaterar att klimatvetenskapen är pseudovetenskap spridd av en usel församling i form av IPCC. Det gäller John Clauser, nu 80 år, och verksam inom kvantfysiken och inte klimatet. Förstås.

Dels i ett tal på en konferens i Korea, finns på bloggen WUWT. Förstås. Clauser påpekar att det är viktigt att slutsatser stöds av observationer. Och att forskare kan räkna med differentialekvationer.

Han får även utrymme i Epoch Times. Förstås.

Clauser har som sagt genomskådat klimatforskningen. Molnbildningen utgör enligt honom en självreglerande process som gör att vi inte får en så stark uppvärmning. CO2 har en marginell effekt på klimatet. Låter det bekant? Ja, det är samma resonemang Lindzens irishypotes bygger på. Och som jag skrivit om tidigare stämmer den inte med observationer och detta har bevisats i åtskilliga artiklar.

Clauser visar reportrarna på Epoch Times några beräkningar han har gjort som sänker IPCC och all den forskning som är gjord. Och en uppsjö av observationer.

Trots sina fel och brister är studier publicerade i vetenskapliga tidskrifter ett sätt att skilja vetenskap från åsikter utan dokumenterad uppbackning. Det är inte främst pga peer review (granskning innan publicering) utan för att den ger en möjlighet att ha en vetenskaplig debatt på ett strukturerat sätt baserat på underbyggda argument. Andra forskare kan söka information som inte raderas/ändras utan förvarning, bemöta, upprepa försök, bekräfta eller motbevisa resultat och så vidare.

Idag är koldioxidens drivkraft i uppvärmningen inte bara en hypotes utan empiriskt uppmätt, både vid jordytan (Feldman m fl 2015) och globalt via satellit (Kramer m fl 2021). Redan 1967 visade Nobelpristagaren Manabe och en kollega att en uppvärmning orsakad av växthusgaser skulle ge en varmare troposfär (nedre delen av atmosfären) men en allt kallare stratosfär. Det brukar kallas växthuseffektens fingeravtryck eftersom en ökad solinstrålning skulle leda till att alla lager värmdes upp enligt känd fysik.

Det är också vad som observeras, här bild från en artikel i PNAS 2023:

Så nej, även om mycket kunskap saknas angående aerosoler och molnbildning och det finns osäkerheter är det inget som forskningen ignorerat. Clauser vet mycket väl hur det här går till. Om han vill bli tagen på allvar får han publicera sina beräkningar i en vetenskaplig tidskrift där experter kan bemöta det han påstår. Såna som också kan hantera diff-ekvationer…

Clauser är numera knuten till den fossildrivna organisationen CO2 Coalition. Så klart.

Jag har ingen aning om det skulle finnas en utbredd arrogans hos just fysiker, men det går definitivt att hitta den typen av uttalanden i klimatdebatten. Ta norsk-amerikanska Nobelpristagaren Ivar Giaever som hade sin storhetstid för länge sedan. Inte heller han har ägnat sig åt klimatforskning men efter en en halv dags surfande ansåg han sig ändå beredd att såga hela klimatvetenskapsfältet:

”I am not really terribly interested in global warming. Like most physicists I don’t think much about it. But in 2008 I was in a panel here about global warming and I had to learn something about it.  And I spent a day or so – half a day maybe on Google, and I was horrified by what I learned. ”

Några ytterligare kommentarer hittas här: John F. Clauser: the latest climate science-denying physicist (skepticalscience.com)

Jaja, inget nytt under solen alltså…

Anmärkningsvärt vetenskapligt upprop

Den Av Mathsi Samhälle, Uncategorized, Vetenskap7 kommentarer

Några av världens mest prestigefyllda vetenskapliga tidskrifter har i veckan skickat ut en andra nödraket angående konsekvenserna av att det amerikanska miljöskyddsverket, EPA, är på gång att införa nya regler om vilken vetenskap som ska få ligga till grund för myndighetens regleringar (Strengthening Transparency in Regulatory Science).

Vid en första anblick tycker jag ambitionen verkar vara ganska tilltalande där all data måste vara offentligt tillgänglig, men som alltid är det inte riktigt så enkelt. Och det får väl sägas vara ganska anmärkningsvärt att redaktörerna går ut med ett gemensamt uttalande för att lufta sina farhågor (och det är inte bara dom).

Det publicerades i Science i veckan och det är representanter för följande tidskrifter som står bakom det: Science, Nature,  Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) of the United States of America, Public Library of Science (PLOS) Journals, Cell Press och The Lancet.

Så vad gäller det? Det kan nog behövas en liten bakgrund för att förstå misstänksamheten…

Ingen har förstås missat att Trump vill hoppa av Parisavtalet och trots att han, liksom flera andra republikaner, en gång skrivit på upprop för klimatåtgärder så gjorde de helt om i den frågan. Utbildade, eller övertalade, av de lobbyfirmor vars finansiärer även bekostar en stor del av deras valkampanjer… Se gärna Climate of Doubt.

Det märktes tydligt att Trump hade kommit till makten bara genom att titta på myndigheternas hemsidor där det mesta som hade skrivits om klimatförändringar ändrades. Man tänker inte osökt på Orwell…

Det går inte att hålla reda på alla märkliga utspel från Trump och ibland känns det som att det är ett skådespel för att dölja det som sker i bakgrunden. Det pratas ibland om att Trump-administrationen för ett krig mot vetenskapen och det nämns bland annat att presidentens vetenskapliga råd, White House Office of Science and Technology Policy (OSTP), fick vänta i två år innan de fick en ny chef efter att Trump tillträdde. Obama hade 135 anställda där medan Trump bara har 45. Om det betyder något låter jag vara osagt…

Det är ju heller ingen hemlighet att Trump vill skala bort mycket av de myndigheter som ”ställer till besvär” för näringslivet och EPA är en av dem. Nerdragningarna har varit dramatiska och för år 2020 föreslås att budgeten minskas med 31%. Det tillsammans med en banting av Office of Energy Efficiency and Renewable Energy med 70% gör att en del undrar över motiven bakom.

Trump utsåg Scott Pruitt till att leda EPA. Han hade tidigare var delstatsåklagare i Oklahoma och stämt EPA mer än ett dussintal gånger för att de infört regleringar som kostade olje- och gasindustrin pengar. Läckta mejl visar att han under sin tid som åklagare mer eller mindre gick i fossilindustrins ledband och använde sig i det närmaste ordagrant av deras argumentation. Vid ett par tillfällen råkade till och med brevhuvudet från ett av dessa bolag slinka med i en klagan mot hårdare regleringskrav. Industrin tyckte det var effektivare om kritiken mot EPA kom från ”staten” istället för från dem själva. Det tyckte tydligen Pruitt också.

Det var alltså denne man som ledde EPA men efter bara ett år och en lång rad skandaler, där han bland annat slösat rejält med skattebetalarnas pengar (ni vet, ”det är okej när vi gör det”, drain the swamp och så vidare), som föranlett en radda federala utredningar så avgick han.

Pruitt drev starkt på att Trump skulle lämna Parisavtalet (nej, Pruitt tror inte att koldioxidutsläppen påverkar klimatet i någon större utsträckning). Under sin tid på EPA drev han även på för att lätta på kraven (alternativt fördröja införande) för 24 olika regleringar, t ex:

Clean Power Plan (koldioxidutsläpp), metanutsläpp, bekämpningsmedel, Clean Water Rule, luftkvalitet med avseende på ozon och så vidare. EPA har även lättat på regleringar vad det gäller utsläpp av 189 olika ämnen under Trumps tid.

Efter Pruitt avgick tillsatte Trump Andrew Wheeler som chef för EPA. Han hade tidigare jobbat som lobbyist för kolindustrin och vill själv lätta på regleringar vad det gäller utsläpp till luft, det gäller bland annat kvicksilver, genom att införa ett nytt sätt att beräkna hälsonyttan för människan (i dollar räknat) med att minska utsläppen (i USA måste myndigheter ta hänsyn till ekonomin på ett helt annat sätt än i EU).

Sedan Trump tillträdde har även sammansättningen av det vetenskapliga råd (Science Advisory Board) som EPA använder sig av förändrats markant. Man har beslutat att de forskare som får forskningsanslag av EPA inte längre får vara med och de har till stor del ersatts med representanter för industrin och konsultgrupper (Wheeler återanställde i alla fall några av de experter som Pruitt hade sparkat):

sab20172019

Bild härifrån

 

Forskare med forskningsanslag skulle alltså ha intressekonflikter men inte de som representerar dem som kommer bli utsatta för eventuella regleringar?

Myndigheten Government Accountability Office som granskat det här kom fram till att EPA inte följt de processer som finns för att säkerställa att bästa möjliga expertis tillsätts och kritiker hävdar att Trump-administrationen har pressat fram det.

I det nya rådet finns t ex en som fått pengar av American Chemistry Council’s formaldehyde panel (bildades för att motarbeta regleringar), en som jobbar för konsultfirman Gradient och aktivt motarbetat regleringar av bly och PFAS (jag har skrivit om ett par andra bisarra fall där Gradient-konsulter medverkat).

Det var alltså under Pruitts tid som ett nytt lagförslag presenterades, Strengthening Transparency in Regulatory Science. Enligt den ska alla studier som ligger till grund för några regleringar vara helt offentliga och det inkluderar även all rådata men även vilka som har deltagit i försöken.

Många av de studier som har använts och kommer användas för att studera hälsorisker tar data från sjukvården och anonymiserar försökspersonerna innan publicering för att skydda deras integritet (kan innehålla en hel del medicinsk information man kanske inte vill offentliggöra). Det skulle enligt kritikerna diskvalificera en stor mängd studier som ligger till grund till många regleringar.

Sedan det första lagförslaget presenterades har de fått in 590 000 kommentarer från allmänhet, juridiska, medicinska och vetenskapliga organisationer och så vidare. Uttalandet i Science hävdar bestämt att precis allt i en studie inte alls behöver offentliggöras för att den ska vara tillförlitligt. Deras uttalande kommer bland annat efter ett offentligt förhör om saken och de låter ganska oroade över vad det här kommer innebära.

Vidare har EPA:s vetenskapliga råd ständigt skjutit på möten där detta ska ha diskuteras med enligt vissa oacceptabla bortförklaringar. Många fruktar att de nu inte ska hinna gå igenom allt tills ett finalt förslag ska läggas fram tidigt nästa år.

New York Times skrev en artikel om detta och EPA svarade på sin hemsida och hävdade att mycket av kritiken gäller gamla läckta versioner och inte det nya förslag som kommer komma.

Vad det här kommer sluta vet jag inte och jag kan som sagt se en del goda ambitioner men med tanke på historiken ovan, är det verkligen bara mer transparens de är ute efter? För det kan onekligen få en del obehagliga konsekvenser.

Det låter hur som helst som det kokar bland många forskare inom akademin rörande hur Trump-administrationen förhåller sig till vetenskap. Och visst får det väl ses som anmärkningsvärt att till och med de största tidskrifterna nu börjar protestera?

Jaja, vi får väl helt enkelt vänta och se, nytt förslag skulle komma i början på 2020. Det känns i alla fall inte som allt står helt rätt till i USA för tillfället. Men med tanke på hur det ser ut i opinionsmätningar och låter på nätet även här hemma är det många som verkar tycka det är bra…

Effekten av att prioritera ekonomiska faktorer för företagen framför demokratiska beslut visades väl om inte annat när ett australiensiskt gruvbolag nu stämmer Sverige på 17 miljarder. Det efter att uranprospektering/brytning förbjöds förra året. Det inkluderar även spekulativa framtida inkomster som vi ska betala. Statsbudgetposten för miljö- och naturvård är 10,2 miljarder som jämförelse.

Innebär det att varje godkänd prospektering som påvisar brytbara fynd men inte leder till ett godkännande för att starta en gruva nu riskerar att pungslå landets ekonomi?

Se där, jag fick ihop ett inlägg i alla fall trots koman jag befinner mig i.

Men visst är det kul med uppmuntran, fick det här omdömet:

”Jag har följt den här inavlade (ölänningar är det av naturen ) killen. … Kul att se hur han är köpt. Han liksom fattar inte det hela utan han rabierar som de flesta. Han är farlig i mina ögon.”

Tack för det, innebär att jag verkar göra något vettigt för en gångs skull.