Yeti, Gollum och jag i Nepal

Det är något speciellt med att flyga till en ny kontinent: efter timmar i en flygstol och några steg genom en sunkig flygplatsbyggnad så står man plötsligt bara där i en helt ny värld. Restrött men upprymd och nyfiken. Ord man inte begriper, ett myller av människor, lukter man känner igen men ändå inte, trafik, värme. Och när det handlar om en plats som Kathmandu blir det en lätt surrealistisk omställning, stan är inte är helt liktydig med räta linjer, partikelfri atmosfär och tysta bilköer…

Mötte upp med resten av gänget, vi var åtta pers, alla svenskar varav bara två kände varandra sedan innan (far och dotter). Ett gäng sköna människor från ”all walks of life”, från dryga tjugo till dryga femtio år. Kändes direkt att det skulle bli bra, särskilt med sådana fantastiska  guider som Chhiring och Annelie.

MNIL4771_1

Annelie, en toppenguide (ja, hon där bak alltså…)

Men det var ju inte Kathmandu som var målet med resan utan bergen. Närmare bestämt Rolwaling med toppen Yalung Ri 5630 m som pricken över i:t. Det började dock med en åtta timmars jeep-färd som bevisade att allt det man lärt sig om omkörningar här i Sverige inte stämmer.  Men det bjöds på fantastiskt fina vyer, även om det bara var början…

Vi kom dock inte riktigt ända fram till den tänkta startpunkten för trekkingen, en lastbil hade brutit ihop och blockerade vägen. Vi fick med andra ord börja gå lite tidigare och första natten blev inte att sova i tält utan på ett teahouse (typ enkelt vandrarhem).

Men det blev tyvärr ingen skönsömn, vaknade mitt i natten och fick rusa ner till hålet i marken och kräkas. Jag och Marcus hade dragit på oss magsjuka även om jag fick en mildare släng än vad han fick. Första riktiga vandringsdagen blev mest till att existera i sin egen bubbla:

Tvinga i sig lite energi – försöka låta bli att kräkas -må bra när energin tog skruv – må dåligt när energin tog slut – repeat

Det gick väl bra så länge det var någorlunda platt men sen kom trappan. Ni vet den där Frodo, Sam och Gollum klättrade uppför när den skulle in i Mordor. Den ligger tydligen i Nepal. Går flera kilometer rätt upp i skyn faktiskt. Någonstans däruppe fanns även nästa lodge och där fanns också jättespindeln (antagligen den största jag sett). Känner en eller två som inte hade somnat på den lodgen … Själv däckade jag direkt.

Dagen efter var allt frid och fröjd igen. Det var inte Mordor vi kommit till, tvärtom. Himalaya för tankarna till snötäckta jätteberg men vägen dit var otroligt vacker även den. John Bauer-liknande skogar, hängande lavar, fåglar, blommande rhododendron, syrsor, terrass-plantager, fåglar, fjärilar, vattendrag, spångar, broar, getter, uppför, nerför. Fantastiskt vackert.

MNIL4954

Och snart var vi i det mytomspunna Rolwaling. Där Yeti bor. En varelse som funnits i den tibetanska mytologin i århundraden. Stora spår i snön har hittats och många ögonvittnen finns, bland annat säger sig Hillary (ni vet han som först besteg Everest ihop med Tenzing Norgay 1953) ha sett dem. Flera andra bergsbestigare vittnar om samma sak, Eric Shapton tog ett foto på ett av fotspåren 1951. Man har faktiskt även DNA-testat hårprover från en påstådd yeti, det verkade härstamma från ett numera utdött djur. I Bhutan ska det tydligen finnas en nationalpark för att skydda yetin.

Religion, bergsgudar och så vidare är i allra högsta grad en del av vardagslivet i de här trakterna. Det är till exempel mer eller mindre obligatoriskt att be bergsgudarna om lycka och få en välsignelse av Laman innan man ger sig iväg på en expedition. Chhirings mormor (eller nåt sånt) hade sett yetin, något som kan betyda antingen tur eller otur (därför är det säkrast att inte få syn på honom…).

Vi såg dock ingen yeti men däremot något nästan lika sällsynt, en röd panda. Ett utrotningshotat djur som man ska ha en väldig tur att få syn på i det vilda (bilden är ordentligt ”croppad”):

MNIL5197

Vi tog oss sakta men säkert allt högre upp för att acklimatisera oss till den allt tunnare atmosfären. Men mer om det och bestigningen av Yalung Ri i nästa inlägg.

(Hmm, hade hoppats på en höghöjdseffekt i träningen när jag kom hem men det blev precis tvärtom, benen känns helt förtvinade och första joggingturen på trekvart gav träningsvärk som aldrig förr (!). Men det är klart, 5000m och magsjuka är kanske inte bästa altituden för den typen av laddning 🙂  )

En och annan bild blev det. Det är ganska utmanande att fota i bergen nära ekvatorn. Skymning och gryning är väldigt korta och när ljuset väl når ner i dalarna är kontrasterna stenhårda och färgerna fräter lät ut, men kul är det. Klicka på en av bilderna nedan för att kolla på bilderna i ”Gallery Mode”:

 

 

 

 

 

 

To Nepal with Annelie Pompe and Rolwaling Excursion

‘mMNIL5282

Well, well, so I’m back in Sweden again after about two and half weeks in the Himalayas (planned to take a short nap on the sofa when I got home yesterday but woke up 13 hours later… ). It was after the major earthquake that devastated huge areas in Nepal last year the Swedish adventurer Annelie Pompe and the legendary climber Chhiring Dorje Sherpa, planned a charity trip in order to help the people who suffered from the quake. Somehow I ended up on it with seven other swedes, something I will never forget or regret.

It was a trekking trip to the remote Rolwaling area were Chhiring grew up, with the goal to summit Yalung Ri (5630 m). I will tell you more about the trip later but it could be summarized in one word: awesome! Much due to the fantastic crew and therefore I will start with this post to thank them all.

The summit was not especially technical or difficult but when you take look at the sherpas that helped us you might think the peak should have been K2 or Everest. In short, we had some of the very best climbers in the world assisting us…

 

Chhiring Dorje Sherpa

MNIL5235

(click to enlarge pic’s) 

 

Chhiring was the expedition leader and head of the Rolwaling Excursion company. He has climbed Everest 12 times (in 2007 he made the summit three times within two weeks…). One time he carried a Buddha statue to the top and spent hours mounting it all by himself… Climbed 7 of the 14 peaks over 8000 m and has arranged countless of expeditions. He is something of a living legend…

And what a wonderful character he turned out to be; he looked after as all, noticed every little detail about how we felt and took care of it. I will never forget his laughter and his  ”Gomorron”-wake up call in the morning while serving the tea …

Annelie Pompe

MNIL4858

MNIL5264

Annelie is a Swedish professional adventurer and was ”co-guide” on the trip, recently finished the 7-Summits (i.e. climbing the highest peak on all continents), world record holder in free diving, former member of the Swedish national climbing-team, photographer, yoga teacher and much more… Don’t think I ever met a person with such positiv and inspiring attitude without ”playing a role”. She too had a contagious laugh and took care of us all and made us all feel happy, much like a mother on the trip 🙂

Pasang Sherpa

MNIL5641

MNIL5636

An energetic guy who has summit Everest four times, climbed seven of the fourteen >8000m peaks in the world. He loved to talk and showing off in the camp 🙂

Just before the trip I saw a documentary  on TV about a K2-expedition i 2008 that went terribly wrong. Eleven people died. Both Chhiring and Pasang were there and it was really touching to hear them talk about when Chhiring saved Pasang’s life. Due to a ice fall/avalanche all ropes had been cut off and Pasang lost his ice axe, climbing down the steep mountain would have been impossible without it. Chhiring then more or less carried Pasang down using his axe to get them both down that day …

Norby Sherpa (not sure about the spelling…)

MNIL5437

Been up Everest 13 times … A silent guy but still very helpful and strong.

And then there are all the others which names I don’t remember (I’m pretty lousy on names, even when they’re swedish 😉  ) and of course all the porters. I often felt a bit uneasy about them carrying such heavy weights (40-50 kg) while we were trotting on with our 35L rucksacks and special made clothes and shoes …

 

Nevertheless, I’m sure I talk for all of the team members when I say it was an fantastic trip and it should not have been possible without such a marvelous crew.

Thanks!

For more photos take a look here and here.

MNIL5522