Svarar på några frågor om min bok, Spelet om klimatet, (från mitt förlags Facebooksida):

• Varför tycker du att den här boken behövs?
  
  Det sprids mycket desinformation på nätet och ibland kan det vara svårt att veta vad man ska tro i den komplexa klimatfrågan. Det framförs exempelvis än idag rena felaktigheter på ledarsidor i landets största tidningar liksom i krönikor och liknande. Alla bör vara medvetna om att det inte är en slump att dessa tvivel har slagit rot i delar av samhället. Man behöver absolut inte vara dum eller köpt av oljeindustrin för att börja tvivla på vad som är sant. 
  
  Via mitt bloggande vet jag också att många saknar lättillgänglig information om vetenskapen bakom klimatförändringarna och vad som egentligen ligger bakom de, till synes övertygande, ”skeptiska” argumenten och de organisationer och personer som framför dem. Mycket av detta beskrivs i min bok.
  
  Jag tycker likaså att man bör se klimatdebatten ur ett större perspektiv och jag vill med boken också belysa hur suddig gränsen stundtals är mellan särintressen och beslutsfattande politiker. Detta påverkar hur väl våra demokratier egentligen fungerar, och det gäller förstås inte enbart i klimatfrågan. 

• När vi på förlaget marknadsför boken på sociala medier blir det ofta en anstormning av ”experter” som försöker bräcka varandra med länkar och alternativa fakta. Tonen blir snabbt otrevlig. Varför tror du att debatten om klimatet ofta tar den här vändningen?
  
  Om man ska generalisera så ligger det tydliga ideologiska motsättningar bakom klimatdebatten. Det är ingen hemlighet att konservativa/libertarianska tankesmedjor, särskilt i USA men även här hemma i Sverige, har gått i fronten för den klimathotsskeptiska sidan. De har varit väldigt framgångsrika i att framställa klimathotet som en politisk vänsterfråga (istället för en vetenskaplig), och FN:s klimatpanel IPCC framställs som ett medel för att sprida regleringar och socialism.
  
  På senare år har många högernationalistiska organisationer tagit del i debatten och klimathotet har blivit ytterligare en sak som tillskrivs ”etablissemangets” vilja att sprida globalism och begränsa allmänhetens frihet. Lägg sedan till ett överflöd av övertygande, men felaktig, ”vetenskaplig information” som finns på nätet så blir det en perfekt grogrund för ett hopplöst skyttegravskrig. Man bör dock veta att det handlar om en liten klick människor även om de är otroligt aktiva på nätet. Jag själv, men framförallt journalister, märker av detta tydligt.

• Vad är det mest uppseendeväckande du upptäckt när du arbetat med boken?
  
  Det är kanske hur omfattande, välorganiserad och cynisk ”desinformationsapparaten” har varit. Det blir väldigt tydligt hur ideologi ihop med pengar kan utgöra enorma hinder för att vilja ta åt sig av fakta. Det finns många saker att nämna här men om jag ska välja ut två saker:
  
  -Att en svensk känd politiker, samtidigt som han var EU-parlamentariker och vice ordförande i den största politiska grupperingen inom EU, drivit en opinionsbildande tankesmedja ihop med en av de mest ökända lobbyisterna i klimatdebatten – och vägrade att uppge vilka som finansierat verksamheten. 
  
  -Att forskare i Kanada förbjudits att prata med media om sin forskning och under konferenser fått detaljerade uppgifter om vad de fått yttra sig om. Liknande har skett även i USA.

• Hur tror du att man får någon som inte tror på klimatkrisen att läsa boken?
  
  Jag tror att många viftar bort frågan då de inte orkar höra mer om katastrofala framtidsscenarier och dylikt. Kanske hjälper det att lyfta fram att min bok inte handlar om detta utan mer om hur debatten har bedrivits genom åren. Jag har inga ambitioner att ”omvända” någon eller presentera ”den enda sanningen”, men nog borde väl alla som på riktigt är intresserade av frågan vilja veta vad som utelämnas och förvrängs i klimathotsskeptikernas argumenterande? Sen får man själv bilda sig en uppfattning om vem man kan lita på.

Spelet om klimatet : vem kan man lita på i klimatdebatten? – Maths Nilsson – inbunden (9789189215269) | Adlibris Bokhandel

Å nu bli’re en veckas semester!

För +10 år sen följde jag med ett par kompisar på en fisketur i svenska fjällen – första riktiga vildmarksturen för mig. Jag har själv aldrig varit särskilt biten av fiske även om det stundtals är kul och spännande, har mer prioriterat foto och själva naturupplevelsen. Men nu har jag lärt mig (nåja) att flugfiska och det är riktigt kul. Och det finns inte mycket godare än nyfångad öring lagad över öppen eld. Å nu är det dags igen 🙂

Vi brukar köra Den sista färden en gång om året – försvinna ut i de svenska fjällen bortom internet och mobilkontakt. Grymt härligt.