25-årsjubileum för hockeyklubban

22 april 1998 publicerade Michael Mann och två kollegor (Bradley och Hughes) en studie som skulle bli en av de mest uppmärksammade i klimatdebatten. Det gällde en rekonstruktion av temperaturen på norra halvklotet tillbaka till medeltiden.

Egentligen var det kanske deras kompletterande studie ett år senare som blev känd, den sträckte sig 1000 år tillbaka och fanns med i IPCC:s tredje stora assessment report 2001. Den numera ikoniska grafen såg ut så här i Summary for policymakers:

Utseendet fick någon att kalla den hockeyklubbsgrafen och det har hängt i sedan dess. En lång kamp började. Mann ansattes hårt och anklagades för fusk ända upp i den amerikanska kongressen. Det påstods bland annat att han mörkade rådata och datakod. Saker som har motbevisats (data har funnits tillgängligt på nätet i ett par decennier).

Studien fick berättigad kritik angående den statistiska metodik som hade använts. Likaså stod det redan i studiens sammanfattning att det var sparsamt med data längre tillbaka i tiden. Det åskådliggörs också med de stora osäkerhetsspannen i grått.

Fränaste kritiken kom från McIntyre och McKitrick men den visade sig inte hålla. Deras försök att rekonstruera studien misslyckades eftersom de inte följde samma metodik. Andra forskningsgrupper kunde replikera studien:

  • Wahl, E.R., Ammann, C.M. Robustness of the Mann, Bradley, Hughes reconstruction of Northern Hemisphere surface temperatures: Examination of criticisms based on the nature and processing of proxy climate evidence. Climatic Change 85, 33–69 (2007). https://doi.org/10.1007/s10584-006-9105-7

USA:s vetenskapliga akademi, NAS utredde saken och även dom kom fram till att slutsatserna höll trots bristerna i statistiken.

En republikansk politiker tillsatte en separat utredning, ledd av statistikprofessorn Wegman. Även han kritiserade metodiken men testade aldrig vilken effekt det hade på slutsatserna.

Men inget av detta har spelat någon roll. ”Skeptiker” drar fortfarande upp detta trots att det nu finns hockeyklubbor till ett helt hockeylag. Rekonstruktioner som tagits fram med hjälp av olika metodiker, med och utan trädringar (som blev särskilt kritiserat). Det cirkulerar fortfarande myter om att han blivit fälld för forskningsfusk i domstol:

Det är inte sant.

Jag har skrivit ganska mycket om detta tidigare:

Om ni undrar varför det varit så tyst på bloggen:

Fick ett ryck och började skriva igen. Arbetsnamn: Vi har tio år på oss

Hamnar i en liten bubbla då och har inte riktigt tid att blogga (lägger ju ner ner en del tid på inläggen…). Är nästan ”klar”. Det vill säga med ett första råmanus där kapitel ligger huller om buller och mycket behöver renskrivas. Det återstår rätt mycket till man kan kalla det en riktig första draft. Men ändå.

Men nu kommer ”voffö-håller-jag-på”-ångesten krypande. Hade ju ett skönlitterärt manus ”draft-klart” för något år sedan, brydde mig inte om att fixa till det och skicka iväg det i tröttsamt offerkoftaresonemang i stil med what’s the point.

Jaja, vi får väl se, än så länge lyser lampan 🙂

4 reaktioner på ”25-årsjubileum för hockeyklubban

  1. petergrafstrm

    Det skulle uppskattas om de som driver klimatfrågan, oavsett om de tillhör skeptikerna eller deras belackare, kunde visa någorlunda kortfattat, hur olika scenarier kan förutses med tid och ekonomiska konsekvenser mer tydligt redovisat.
    Annars blir båda lägren oss svaret skyldiga som jag ser det.
    Skeptikernas brist är insikt om klimatets mekanismer. Den andra sidans brist är att skrämma folk till lydnad utan att redovisa några tydliga alternativ beträffande kostnad/fördel. För alla inser att det går att prioritera på mer än ett sätt.
    Jag misstänker alltmer att en del av skeptikersidan ljuger vitt för att bromsa den andra sidans prioriteringar som de med rätta anser är bristfällig.
    En klarare debatt kan uppkomma genom att det mycket bättre redovisas olika alternativa prioriteringar så att båda sidor tvingas gå in på tydliga konkreta detaljer och dess konsekvenser.

  2. petergrafstrm

    ”Forskarnas slutsats är att ensidigt utformade åtgärder, som en global koldioxidskatt, kan få konsekvenser som är allvarligare än de effekter klimatförändringarna väntas få om inga åtgärder vidtas.
    Enligt de flesta klimatmodeller riskerar mellan 24-50 miljoner fler människor
    att svälta år 2050 om ingenting görs för att stävja klimatförändringarna.
    Men enligt forskarna från IIASA skulle stränga regelverk, som en global koldioxidskatt eller ett globalt system för utsläppsrätter, leda till prisökningar som i sin tur skulle leda till att mellan 78-170 miljoner människor skulle riskera att svälta om reglerna infördes på samma sätt i alla länder och i alla
    sektorer utan att beakta eventuella målkonflikter.”
    Citat från
    Klimatarbetet är i spillror – Dags för ett samlat systemansvar för
    klimatomställning och klimatanpassning av Hedi Bel Habib

    Klicka för att komma åt Ett-systemintegrerat-klimatarbete.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s