I skuggan av kritiken mot SVT efter BBC:s fulklippning av Trumps tal har ett par nya mediesatsningar sett dagens ljus. Den ena är Henrik Jönssons 100% och den andra är Kvartal, som visserligen funnits ett tag, men som gör en nysatsning som du kan läsa om här: Nu smyglanserar vi det nya Kvartal – Kvartal. Till skillnad från Kvartal har 100 % en uttalad avsikt att driva högeropinion, men båda menar att Public service ofta utgår från ett vänsterperspektiv.

Kvartal

Det låter nästan som att Kvartal försöker sudda ut gränserna mellan vad som är opinionsbildande texter och övrig journalistik. Eller? Det säljer säkert bra men är knappast vad världen behöver nu. Varsågod för åsikt.

Deras chefredaktör Jörgen Huitfeldt beskriver det så här på X (han refererar till sitt tidigare jobb på Sveriges radio):

Kanske var det som jag saknade en journalistik mer driven av genuin nyfikenhet än den jag kunde producera där jag befann mig då. En journalistik där nästan inga frågor är tabu. För som historien ofta visat oss är gårdagens förbjudna frågor inte sällan de som dominerar morgondagens agenda.

Kvartal blev början på ett nytt kapitel för mig. Här hittade jag ett hem för den typ av journalistik som jag gillar – mindre ängslig och mindre anpasslig till samtidens rådande trender men också en där nyanser får ta plats. Om du känner lite som jag gjorde då hoppas jag att Kvartal kan bli ett nytt hem även för dig, som läsare och lyssnare. Vi vill ge dig ett innehåll som utgår från att du är en vuxen människa som klarar av gråskalor och som är van att tänka själv. En vit kanin, helt enkelt.

Önskar dem lycka till. Ambitionerna låter hedervärda men …

… samtidigt farligt naiva och jag hoppas att deras kaninlogga inte är symbolisk för vad som väntar. Hur kittlande och intressant det än må vara att intervjua och försöka ta reda på vad som driver en konspirationsteoretiker, så är det oerhört lätt att man blir en nyttig idiot och bara förser dem med en ny plattform att nå ut. Allt som åstadkoms är att rena lögner får spridning och rotar sig när gränser förflyttas. Ett sluttande plan ner i kaninhålet.

Jag kan hålla med Huitfeldt om att det behövs mer sansade diskussioner, även (eller kanske framförallt) mellan dem som tycker olika. Men det finns gränser. Det finns också en kaninfeghet i att aldrig någonsin ta ställning för fakta, ja även som journalist. Att kasta ur sig vad skit som helst och överlåta till läsaren att ”tänka själv” är inte journalistik i mina ögon.

Som när Huitfeldt ondgjorde sig för att kalkonfilmen Climate the movie inte visades annat än på Youtube. När han fick kritik viftade han bort det med att han inte hade kunskap nog att bedöma sakinnehållet. Det är en journalistisk feghet som är svår att överträffa.

Jag kan visserligen förstå att man börjar tvivla då det figurerar akademiker med ståtliga titlar i filmen. Det är en fundamental orsak till hur klimatförvillandet kunnat bli så framgångsrikt. Det är dock ingen journalistisk merit att kapitulera inför auktoriteter och antydda konspirationer så enkelt som Huitfeldt gör (att forskare producerar alarmistiska resultat bara för att hålla fast vid sina forskningsanslag).

Huitfeldt lyfter bland annat fram den numera pensionerade professorn Richard Lindzen (som fått forskningsanslag från samma källor som övriga klimatforskare). Han har publicerat sina hypoteser som alla andra forskare, men dessa har motbevisats i åtskilliga vetenskapliga artiklar. På samma sätt som vetenskap har tagit sig framåt i alla tider. Temperaturen har redan med råge passerat Lindzens prediktioner (du hittar länkar här på bloggen om du söker).

Det Huitfeldt åstadkommer är att sprida budskapet att denna, och andra, alternativa hypoteser skulle ha ignorerats. Det har de inte. Det är kontrollerbara fakta. Men det krävs ju att man tar ett steg tillbaka från sina känslor och åtminstone gör en antydan till att vara skeptisk. Istället kommer Huitfeldt med dryg kommentar om sina journalistkollegor: ”Jag undrar ibland om klimatreportrar ens har basala fakta i frågan klara för sig.”

Jag skrev ett inlägg och beskrev hur snedvriden informationen i filmen var och att budskapen som förs fram är motbevisade sedan länge. Huitfeldt kommenterade med att det inte hade något med det han skrivit att göra och visade en bild på en halmdocka (se mer i länkar nedan). Detta trots att han exempelvis avslutar sin artikel med att påstå att alternativa hypoteser inte skulle ha bemötts och målar upp sina egna halmgubbar beserade på just att dessa saker inte diskuterats.

• Huitfeldt (Kvartal) gör reklam för Climate the movie – Maths Nilsson, författare
• Huitfeldts icke-svar om mitt inlägg om Climate the movie – Maths Nilsson, författare

Det här vara bara ett exempel på att i åtminstone klimatfrågan är Kvartal helt känslodrivet och visar inte minsta spår av nyfikenhet. Jag har visat flera gånger att Kvartal inte drar sig för att sprida rena lögner. De lyckas exempelvis inte heller ställa en enda kritisk fråga till Anders Bolling trots att hans bok är fylld av felaktigheter och vinklad information.

• Rasande kritik mot Public service efter BBC-klippning – Maths Nilsson, författare
• Anders Bolling intervjuad på Kvartal – Maths Nilsson, författare

Ovanstående visar hur känslodriven naivitet blandad med inkompetens leder rakt ner i kaninhålet. Precis denna typ av förhållningssätt har lett till att situationen i framförallt USA är som den är gällande vetenskap. Hur långt ska det gå i Sverige?

Och jo, det är extremt trendkänsligt att saluföra just dessa idéer, att påstå att Kvartal skulle vara ”mindre anpasslig till samtidens rådande trender” är för mig mest komik. Finns det något mer trendigt än nykonservatism, skälla på public service, hårda tag, invandring och klimatförvillande?

Och ja, det finns debatter som har nått vägs ände. Få i Sverige visste vem den amerikanske högerdebattören Charlie Kirk var innan han sköts till döds. Förstås helt vidrigt men när han hyllar påståenden som nedan så handlar det inte längre om att vilja debattera med avsikt att föra frågan framåt. En lögn. En ren provokation.

---

100 %

Och så ska Henrik Jönsson starta 100%, en ny mediesatsning med uttalat syfte att driva högeropinion och ”utmana vad man ser som ett vänstervridet SVT.” Bland andra ska Hanif Bali, Jan Emanuel, Alice Teodorescu Måwe och Aron Flam medverka.

Jönsson tackar Anders Holmberg för intervjun i 30 minuter. Ni vet, intervjuprogrammet där Jönsson konfronterades med sina fulklippningar och lögner om hur mainstream media skulle ha vinklat rapporteringen om USA-valet. Efter det hade nämligen fem upprörda riskkapitalister hört av sig och de kastar nu in flera miljoner i projektet som är finansierat för tre år framåt.

Men vilka som ligger bakom finansieringen är hemlig. Förstås. Sverige är ett u-land när det kommer till transparens gällande lobbyism och samhällspåverkan.

SVT ska ju, enligt en stor del av populationen på X, vara fullständigt nedlusat med vänstervridet innehåll. Att Henrik Jönsson ändå känner sig nödd att ljuga ihop material för att bevisa det, tyder inte på skicklighet direkt. Alla gör fel, men det Jönsson gjorde är inga oskyldiga misstag. Hade han agerat på samma sätt ute i det riktiga näringslivet (som han tillber) skulle han ha inte fått några mer jobb utan blivit cancellerad enligt gängse rutiner eftersom man generellt inte vill samarbeta med inkompetenta och oärliga människor.

Detsamma gäller Jens Ganman som ljuger helt medvetet och i Facebookinlägg rent ut sagt trollar sina följare. Något man som följare borde blir förbannad för, men icke – 5000 tummar upp och över tusen delningar. Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis – Maths Nilsson, författare

För det handlar ju mest om åsikter och känslor. Fakta blir sekundärt. Han har ju en poäng … nånstans. Inför valet går dieselpumparna varma hos åsiktsmånglarna där Jönsson och kompani nu försöker skapa en icke-existerande förtroendekris för public service (den som finns är väldigt lokal och befinner sig långt ut på högerkanten).

Henrik Jönsson säger rakt ut, se video nedan, att han tycker det är ett problem att SVT tar strid för människors lika värde trots att det ligger i deras uppdrag. Trots att det för inte alls länge sedan ansågs vara en självklarhet. Kom inte och säg att samhällsklimatet inte skulle ha ändrats under senare år.

 

”När det gäller public service är den samlade bild som existerande, empirisk forskning ger ovanligt tydlig: Oavsett om det handlar om medborgarnas politiska deltagande, kunskaper, engagemang eller intresse är det samma bild som går igen – uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.”
/Public service: En svensk kunskapsöversikt

Kommer de att lyckas? Förmodligen. Det följer dessutom samma mönster som i många andra länder. En hedgefondsmiljardär driver GB News i Storbritannien där Nigel Farage har en egen show. CNEWS (”Frankrikes Fox News”) ägs av magnaten Vincent Bolloré, som har anklagats för att ha blandat sig i kanalens redaktionella val. Murdoch har ju länge varit en mediemogul men andra miljardärer köper upp stora tidningar på löpande band som Washington Post, Boston Globe, Los Angeles Times, Atlantic, Time och Fortune och det finns exempel på att det har påverkat ledarsidor politiskt.

Så varför skulle Sverige med SD som landets näst största parti, och som numera signerat äktenskapsförord med Timbro i sitt Tidö 2.0-utkast, hålla emot?

SD har ju fått alla samhällsproblem att handla om invandringen och andra partier har bara kravlat efter. Inklusive Socialdemokraterna. Som nu lyckats skjuta sig i foten igen genom att driva pajaskonton som Jävla u-land osv. Vilket förstås redan används av Tidöpartierna. Vips, så tappade S ett trumfkort och SD:s trollfabriker framställs som att ha varit på samma nivå. Men det blir smått parodiskt när ministern ställer sig i Riks av alla ställen och klagar på sossarnas trollkonton.

Men allt beror ju på hur majoriteten agerar och gör sig hörd. Tyvärr verkar för få bry sig, ”dom har väl en poäng” typ: Kanske för att de inte är medvetna om vad som pågår?:

• Jodå, Karin Pihl Expressen, Trumpismen går på högtryck i Europa – Maths Nilsson, författare

Kommer Public service hålla emot? Vi får väl se. Det blev tydligt hur BBC nu börjat med självcensurering efter ”Trumpincidenten”. I ett föredrag av den holländska författaren/akademikern Rutger Bregman togs ett konstaterande att Trump var den mest öppet korrumperade presidenten någonsin, bort. Alla vet att det är korrekt, men det handlar om Trumps makt att stämma BBC på enorma belopp.

• Reith lecturer accuses BBC of censoring his remarks on Trump | BBC | The Guardian

(Ursäkta att jag maler på och upprepar mig. Är frustrerad över utvecklingen i världen… 😉 )