Igår (14 juni 2026) satt opinionsbildaren Bjørn Lomborg och USA:s finansminister Scott Bessent på en scen och diskuterade, eller snarare kritiserade, Internationella valutafondens (IMF) och Världsbankens prioriteringar. Samtalet är i princip en enda tirad av motstånd till klimatåtgärder och de båda herrarna illustrerar tydligt anledningen till att klimatomställningen går trögt.

Låt oss börja med Bessents avslutning där han deklarerar att IPCC och typ varenda klimatforskare världen över inte vet vad de pratar (”det är bara naturliga cykler”, ”det går inte att avgöra vad som orsakar klimatförändringarna” 🤡):

Det var Institute of International Finance (IIF) som stod för arrangemanget. Organisationen skapades 1983 av ett fyrtiotal banker i ledande industriländer som svar på den internationella skuldkrisen i början av 1980-talet. Enligt deras egen webbsida är deras misson ”att stödja finansbranschen i en klok riskhantering, att utveckla sunda branschmetoder och att förespråka reglerings-, finans- och ekonomisk politik som ligger i medlemmarnas breda intresse och främjar global finansiell stabilitet och hållbar ekonomisk tillväxt.”

IIF har sedan starten expanderat rejält och har nu runt 400 företag som medlemmar från länder över hela världen (banker, kapitalförvaltare, försäkringsbolag, professionella tjänsteföretag, börser, statliga förmögenhetsfonder, hedgefonder, centralbanker och utvecklingsbanker). Det är med andra ord en mäktig lobbyorganisation.

Lomborg sätter nivån redan i inledningsanförandet: enligt honom har rika länder beslutat att använda fattigas pengar, via IMF och Världsbanken, på områden som ”genus, sociala frågor (social topics) och klimatförändringen”. Detta istället för att prioritera vad världens fattiga egentligen vill ha. Orsak? ”Västvärldens elit” kräver det.

Social topics brukar inkludera saker som mänskliga rättigheter, rasism, HBTQ osv (225 Examples of Social Topics – Simplicable). Det vill säga sådant som brukar falla under universalordet ”woke”.

Här kan du själv se vilka klimatrelaterade projekt Världsbanken stödjer finansiellt. Jag kan givetvis inte bedöma projekten som sådana, men om man bedömer merparten av de listade projekten efter rubrik så får man vara knäpp i huvudet för att vifta bort dem som ”woke” (ja, varsågod för åsikt). Med det sagt lever jag inte i en sagovärld där allt bistånd och FN-arbete skulle vara supereffektivt och felfritt i alla led. Förändring i ett land kan inte bara komma ”utifrån”.

Lomborg och hans anhängare ylar ständigt om att vi kommer anpassa oss till ett förändrat klimat, men hans slutsatser tycks alltid var densamma: använd fossil energi. Här är IMF:s beräkningar av hur mycket fossil energi subventioneras, det mesta indirekt via ökade kostnader för hälsoeffekter. Det är enorma summor.

När Reagan tillträdde som president införde han krav på att alla miljöåtgärder skulle genomgå en cost-benefit-analys innan de ens kom på tal. Det verkar vara ett heligt mantra för dem inom den nyliberala ekonomi, och Lomborg är inget undantag. På scenen säger Scott Bessent att all ”klimatpanik” byggde på en alarmistisk studie publicerad i Nature 2024 som spådde att klimatförändringarna skulle kosta enormt mycket mer än vad en omställning skulle innebära. Bessent och Lomborg påpekar att studien var felaktig och har dragits tillbaka.

Det är helt sant: RETRACTED ARTICLE: The economic commitment of climate change | Nature

Efter saklig kritik insåg författarna att det fanns brister i deras metodik och underlag. Vid mindre justeringar brukar sådant korrigeras med ett tillägg till artikeln där det beskrivs vad som var fel och hur det påverkade de ursprungliga slutsatserna. Nu bedömde författarna att felen var för stora och de drog tillbaka den. Slutsatserna gav alldeles för stor vikt till ett enskilt land (Uzbekistan) och osäkerheterna i analyserna var större än vad deras metodik hade redovisat.

Det är så här forskning och vetenskap utvecklas, resultat publiceras, andra bedömer/förkastar/kritiserar metodik eller bekräftar den. Problemet uppstår när felaktigheter inte rättas till och/eller att slutsatserna fortsätter att användas trots att de inte håller (det vill säga precis så Lomborg jämt och ständigt agerar).

Men författarna till denna studie tog till sig av kritiken och säger sig ha justerat felen och ämnar publicera en ny artikel efter peer review. Den uppdaterade varianten kan du läsa här: Author correction of ”The economic commitment of climate change” Även efter uppdateringen överstiger kostnaderna för klimatförändringarna de för omställning.

Men var all ”hysteri” baserad på denna studie?

Knappast, nedan (utdrag från nämnda artikel) är några referenser till ett antal studier som visat att en omställning kostar mindre än att inte ställa om (Se för övrigt min debattartikel i DN för lite sen som tar upp samma sak: ”Dissa inte vetenskap för att ni ogillar klimatprotester” .

Det är snarare så att det är Lomborg som sticker ut, han gillar bara cost-benefit-analyser när de visar vad han vill att de ska visa. Och visar de inte ”rätt” har han för vana att ta bort det som inte passar in.

Ett annat av hans eviga mantra är att satsa på forskning men jag kan inte påminna mig om att han någonsin uttryckt något positivt om något som skulle minska fossilanvändandet. Har du?

Med nedanstående synsätt kan man aldrig förändra något. Har så enormt svårt att förstå att denna charlatan har så mycket inflytande.

---

---

Det bör kanske påpekas att IIF:s nuvarande ordförande har arbetat för en snabbare omställning till netto-noll utsläpp:

”Ana Botín, European Banking Federation (EBF) President and Executive Chair of Banco Santander, has today urged European leaders to work together with banks to accelerate the transition to net zero in response to the energy and climate crisis.” (2022)  EBF president says that governments, regulators and banks in Europe should work together to accelerate the green transition EBF – EBF