Då har författarsveriges personalfest, jag menar bokmässa, börjat och alla sugs ner till Göteborg … Själv sitter jag dock hemma och förbereder föredrag till nästa vecka (”författarfrukost” på ett företag och I’m the big star …. ähum ;-)…
Ska bli kul (men alltid lite skräckblandad förtjusning bakom sån’t här …). Rotar runt bland lite bilder som kan passa och hittade den här … den kanske inte passar riktigt till föredraget men det får jag nog ändra på, den är ju så gullig 🙂
Go’natt
Att bara säga halva sanningen är kanske det mest effektiva sättet att ”ljuga” och det är väldigt vanligt förekommande i klimatdebatten … Här kommer ännu ett exempel på cherry-picking:
I onsdags anordnades ett förhör i U.S. House of Representatives Committee on Space, Science, and Technology på initiativ av kommitténs ordförande Lamar Smith (R). Det gällde följderna av ett avslöjande journalister på Inside Climate News gjort. De visade att Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna var ett faktum och att det skulle kunna få katastrofala följder, men ändå valde företaget att propagera för att det inte alls var så. De informerade heller inte sina aktieägare om hur det egentligen låg till i denna fråga. Därför har några delstatsåklagare valt att inleda en förundersökning om att Exxon ljugit för att hålla vinsterna uppe. Åklagarna har därför även haft kontakt med en rad olika universitet och miljöorganisationer för att informera sig om läget.
Då ingrep Lamar Smith och krävde att all denna kommunikation skulle lämnas ut (det är första gången i historien kommittén ställer sådana krav). Han, och Exxon, hävdar att åklagarnas utredning strider mot yttrandefriheten. Men några av åklagarna vägrar att lämna ut informationen och hävdar att Smiths kommitté inte har laglig rätt att kräva detta och förhöret handlade om just det. En av Smiths expertvittnen var juridik-professor Ronald Rotunda.
Han hänvisade bl a till en vetenskaplig artikel skriven av Jerry Mitrovica, en geofysiker vid Harvard. I artikeln beskriver han att havsnivån faktiskt kommer sjunka i närheten av Grönland om dess glaciärer smälter. Det beror på att isen väger så mycket att gravitationen trycker ner ”jordskorpan” som gör att vatten ”rinner” ditåt. När de smälter försvinner trycket och vattnet kommer därmed ”rinna” tillbaka och länder som Island. Norge och Skottland (inom 2000km från Grönland) kommer därmed uppleva en sänkning av havsnivån.
Professor Rotunda valde att stoppa där, det visade ju att det inte är några problem. Men i Mitrovicas artikel står det också att om Grönlands isar smälter kommer havsnivån i medeltal stiga 7 meter på jorden, dvs även om Island och Norge inte drabbas kommer andra delar av världen få ganska stora bekymmer. Men det valde han att utelämna …
Lamar Smith har fått stora bidrag från fossilindustrin och det är inte första gången han försöker skydda sina gäldenärer, många klimatforskare har utsatts för diverse trakasserier. Och han är i gott sällskap, i princip ingen av dem som ställde upp i valet av republikansernas presidentkandidat anser att klimatvetenskapen är annat än lurendrejeri. Trump är inget undantag.
Det är världen av idag.
Suck, tror jag försöker fokusera på den gångna helgens trevligare figurer:
Skäggmes, kanske Sveriges sötaste fågel? (eller är det en Pokémon?)
Att hjärt/kärlsjukdomar är en av de vanligaste dödsorsakerna är ingen nyhet och det finns heller inget nytt i att det vi äter är en del av orsaken till det. Inte heller är ”bråket” om det är socker eller fett som är största boven i dramat något nytt. Redan på femtiotalet ställde sig forskarna denna fråga eftersom dödligheten i dessa åkommor ökade allt mer, i synnerhet hos amerikanska män.
På sextiotalet framförde två av de främsta forskarna på området i USA motsatta teorier om huvudorsaken: den ena sidan sa att det berodde på ett högt sockerintag och den andra att det berodde på ett högt fettintag. Hoppar man fram till åttiotalet så hade hypotesen om att tillsatt socker skulle vara skadligt i stort sett fått ge vika för tesen att det var fettet som var problemet. I 1980 års kostråd för amerikanarna låg fokus helt på att minska fettintaget.
Nu visar nya uppgifter publicerade i JAMA Internal Medicine att det kanske inte var en slump …
För på sextiotalet pekade mycket forskning på att ett ökat sockerintag hade en koppling till att kolesterolhalterna ökade i blodet och därmed skulle vara en allvarlig faktor bakom den ökade hjärt/kärlproblematiken. Det var dock något som helt sågades in en reviewartikel i den ansedda tidskriften New England Journal of Medicine skriven av tre prominenta Harvardforskare. Efter att ha gått igenom den forskning som fanns drog de slutsatsen att de studier som låg bakom ”sockerteorierna” var undermåliga och inte gick att lita på.
Nu har det visat sig att de fanns en del intressekonflikter som låg och lurade i vassen, något som inte avslöjats förrän nu. Sugar Research Foundation (idag Sugar Association), det vill säga en handelsorganisation finansierad av sockerindustrin, hade nämligen betalat forskarna motsvarande $50 000 för att utföra den nämnda reviewstudien. De hade dessutom varit med att plocka ut vilka vetenskapliga artiklar som skulle ingå i genomgången och det råder knappast något tvivel om vilket resultat de ville få ut av den …
“Our particular interest had to do with that part of nutrition in which there are claims that carbohydrates in the form of sucrose make an inordinate contribution to the metabolic condition, hitherto ascribed to aberrations called fat metabolism. I will be disappointed if this aspect is drowned out in a cascade of review and general interpretation.”
In response, Hegsted assured Hickson that “We are well aware of your particular interest in carbohydrate and will cover this as well as we can.”
Informationen kom fram när man gick igenom gamla dokument med kommunikation mellan Sugar Research Foundation och de aktuella forskarna (som inte längre finns vid liv).
Kontakten mellan akademin och ”sockerindustrin” uppmärksammades förra året i en artikel i New York Times. Coca Cola, Pepsi m fl spenderar mångmiljonbelopp på att stötta forskning som till stor del säger att det är bristen på motion som är orsaken till fetmaproblemen och att kaloriintaget spelar en väldigt liten del. Enligt en artikel publicerad i PLOS Medicine har studier finansierade av ”läskindustrin” en fem gånger så hög sannolikhet att inte hitta en koppling mellan läskedrycker och fetma.
Fusk, vinkling eller objektiv sanning?
Det här är ett alltmer tilltagande problem för trovärdigheten inom forskningen som jag skrivit om tidigare (och ingår i mitt senaste manus Tvivel som nu ligger ute hos förlag för påseende …). För det handlar naturligtvis inte om fusk så fort näringslivet är inblandad i forskningen men utvecklingen börjar kännas en aning sorglig om jag ska vara ärlig (även om det som vanligt är ett ytterst litet fåtal som förstör för andra för egen vinnings skull). Tobaksindustrin har blivit fällda i domstol för att bl a ha ”köpt” forskare för att sprida budskapet att rökning inte är farligt. Inside Climate News har visat att bl a Exxons egna forskare slagit fast att klimatförändringarna är verkliga och kan ge ”katastrofala följder” medan företaget ändå finansierat och spridit budskapet att det inte är några problem.
Ni har väl förresten sett dokumentärserien ”Experimenten” om KI-skandalen med Macchiarini (finns på Svtplay). Skrämmande. Framförallt flatheten hos KI:s ledning som verkar varit helt starstrucked av sin kirurgstjärna.
Någonstans långt därinne kommer tankarna om det kanske inte är så konstigt att detta händer. Är det inte precis sånt här beteende vi väljer att belöna? Förra utbildningsministerns uttalande i debattartikel i DN:
Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet
Men det är kanske att dra det för långt….
Om du funderar över bildvalet till denna artikel så … hmm.. det gör jag med … 🙂
Bild av bgvjpe – originally posted to Flickr as champagne, CC BY 2.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5236631
Drick några glas champagne i veckan och stoppa demens och Alzheimer!
Fantastiskt, eller hur!? Det är i alla fall vad en nyhet som fått viral spridning på nätet säger. Och den är faktiskt baserad på en riktig vetenskaplig studie[1] utförd på Readings universitet i Storbritannien för tre år sedan (2013). Enligt ”nätet” och övrig media får man lätt intrycket att det skulle vara en färdigutvecklad behandling för människor …
I verkligheten involverade studien endast 24 råttor som delades in i tre grupper om åtta i varje där respektive grupp fick sin mat spetsad med antingen champagne, någon sorts drink eller läskeblask under sex veckors tid. Forskarna såg att champagneråttorna var betydligt bättre än de övriga att ta sig genom labyrinter i jakten på godsaker. Efteråt undersöktes deras hjärnor under mikroskop och champagnedrickarna hade en ökad mängd proteiner som stimulerar nervtillväxt i områden som har med minne och inlärning att göra. Den ”goda effekten” anses bero på de fenoliska syrorna (antioxidanter) som finns i vindruvorna.
Intressant men … hm, det känns som något skaver … Nej, det finns ingen anledning att misstro resultaten i sig men ändå…
För den tråkiga verkligheten är att fenoliska syror även finns i frukt och grönsaker och man kan ju undra varför de valde just champagne i denna studie? Hade det inte varit bättre att testa de specifika substanserna, eller åtminstone vindruvorna eller någon annan frukt? Den konspiratoriskt lagde funderar kanske på vem som finansierat alltihop? Forskning är dyrt men en bättre och mer självspelande reklamkampanj går knappast att köpa för pengar.
Denne någon kanske också lägger märke till att längst ner på pressmeddelandet från Readings universitet meddelas att avdelningen samarbetar med matindustrin och genomför en stor mängd industrifinansierade studier (men utan att specifikt nämna just denna). Att läsa hela artikeln och se om de uppger några intressekonflikter kostar dock femtionio dollar.
Jag har ingen aning om hur det ligger till och det är kanske ett oskyldigt och spexigt exempel men det är ändå en del av ett allt allvarligare problem: situationen inom forskningen samt interaktionen mellan akademin och näringslivet. En nödvändighet men ändå en växande källa till ”skoskav” … Det blir allt svårare att få forskningsanslag och anställningsförhållanden för forskare blir allt bistrare.
Inom akademin pågår samma utveckling som i övriga samhället, de ”kända” forskarna som redan har anslag till sina projekt får ännu mer och mångmiljarder läggs på hög istället för att utnyttjas till forskning. Mellan 1998 och 2009 hade de statliga bidrag som inte utnyttjades ökat med 74 procent i Sverige och motsvarade då nästan 13 miljarder, 2015 var det uppe i 17 miljarder. Många forskare anger otrygghet som en orsak; det är så svårt att få pengar att när de väl fått dem så gäller det att hålla i dem. Men annars skylls det kanske mest på att det är ett fåtal som får ta del av pengarna.
”Mycket av de nya anslag som har kommit går till redan starka forskningsmiljöer i stället för att långsiktigt bygga upp nya forskare. Vi ser också hur yngre forskare och kvinnliga forskare har svårt att konkurrera om de här medlen”, säger forskningsminister Helene Hellmark Knutsson. (Sveriges Radio)
Det här blir en negativ spiral eftersom de som har flest vetenskapliga publikationer får mer pengar (10% av forskarna fick 50% av pengarna) och kan på så sätt utöka sitt försprång enligt känt mönster i marknadsekonomin. Men det är uppenbarligen ett önskvärt tillstånd för vissa, enligt liberala tankegångar har det rent politiskt varit ett önskemål att satsa på enstaka ”stjärnor”:
”Vi måste lämna jantelagen och våga peka ut våra mest framgångsrika forskare och även satsa på talangfulla yngre forskare. Universiteten ska också kunna handplocka forskarstjärnor från utlandet”
Jan Björklund
dåvarande utbildningsminister i debattartikel i Dagens Nyheter 9 feb 2012
Varför inte ta hand om dem vi redan har till att börja med? Vi har lyckats vara världsledande i ”evigheter” utan den typen av populistiska satsningar. I USA har de statliga bidragen till forskning minskat drastiskt sedan finanskrisen 2008 och de som har pengar styr allt mer vad som ska göras (kanske champagneforskning 😉 ):
”På gott och ont börjar vetenskapsforskningen på 2000-talet att präglas allt mindre av nationella prioriteringar och mer av de enskilda preferenserna hos individer med gigantiska förmögenheter”,
Steven Edwards, en analytiker på American Association for the Advancement of Science, till New York Times i en artikel i DN.
Kvantitet trumfar i allt högre grad kvaliteten i de vetenskapliga artiklar som publiceras (också det som i samhället i övrigt). Forskare tvingas att ställa de ”enkla frågorna med snabba och säkra svar”:
”[Finansieringen] påverkar vad vi studerar, vad vi publicerar, de risker vi (oftast inte) tar. Det tvingar oss till att fokusera på säker, förutsägbar (läs: finansierbar) vetenskap.”
Gary Bennett, forskare vid universitetet i Duke (USA)
”Jag tror att eftersom du måste publicera för att behålla ditt jobb och hålla finansiärerna nöjda så finns det en mängd (mediokra) vetenskapliga rapporter […] där inte mycket ny vetenskap presenteras.”
Kaitlyn Suski, postdoc vid Colorado States universitet
Därav mina konspiratoriska tankar runt champagneforskningen …
Men det är väl så vi vill ha det. Allt i samhället ska ju styras efter kortsiktiga vinster med en direkt mening med allt. Och då ekonomisk mening förstås. Grundforskning är tänkt att göras för själva kunskapens skull och det är först efteråt man vet om det kan tillämpas i någon praktisk mening eller inte. Vi hade t ex knappast haft våra smartphones idag utan den förutsättningslösa forskning som gjorts inom akademin på saker företag aldrig skulle ”våga” lägga pengar på. Men universiteten drivs allt mer som företag med otaliga utvärderingar och bisarr uppstrukturering och målfokusering och toppstyrning. Precis som inom större företag där en allt mindre del av vinsterna investeras för att istället läggas på hög hos ett fåtal ägare.
Samtidigt som näringslivet inte lyckats höja produktiviteten ett skvatt de senaste tio åren trots att vinsterna är större än någonsin förr (gäller förstås inte alla…). Det här borde oroa oss mer än några procent i skattesatser hit eller dit. På lång sikt spelar det ingen roll om Wall-Enberg och övriga aktieägare får x eller (x +2%) miljoner i vinstutbetalningar, kommer det inga nya produkter/innovationer är det kört på sikt. Sen kan vi ha hur många enkla och lågbetalda tjänster vi vill…
Men är något annat att vänta när man bygger allt på en orimlighet som evig exponentiell tillväxt till att börja med… Rent matematiskt fungerar det utmärkt till en början men sen brakar det iväg, alldeles oavsett hur liten årlig ökning man har.
[1] Giulia Corona, David Vauzour, Justine Hercelin, Claire M. Williams, and Jeremy P.E. Spencer. Antioxidants & Redox Signaling. October 2013, 19(14): 1676-1689. doi:10.1089/ars.2012.5142
Här är ytterligare några bilder från fjällen (en bit väster om Ritsem). Kan inte få nog av dramatiska himlar och berg 🙂
Här några bilder från en topptur på Unna Rávdovárre som med sina fruktade 865 m.ö.h. gav en fantastisk utsikt över bland annat Akkajaure. Riktigt coolt när molnen ligger lågt och det pendlar mellan skurar och sol. Men det blir ganska svårfotat med både sol- och regndis och brutala kontraster mellan skugga och ljus…
Visst är landskapet kargt men så här års frodas livet, det är fullt med blommor, insekter (tänker inte bara på myggor, knott och svidknott eller vad de nu heter …). Och fåglar. Ljungpipare, drillsnäppa, stenskvätta, blåhake (men varför får jag inte se en med ordentlig blå haklapp? Är det bara ungfåglar kvar så här års eller är det bara så enkelt att dem hatar mig?), blå kärrhök, ripa mm. Och vid toppturen lekte tre tornfalkar i vinden nästan i jämnhöjd med oss. (Och som vanligt, klicka på bilderna nedan för att komma in i ”Gallery mode” och se lite bättre).
Och det är något speciellt med att laga och äta mat långt ute i ingenstans (bra jobb med maten Glenn 🙂 ). För att inte tala om nyfångad öring eller röding lagad över öppen eld (men okej, jag erkänner, jag tycker fortfarande synd om fisken jag fångar ….).
Och till sist, spåren efter en slagen hjälte…:
Hm, kan man få träningsvärk i hjärnan? Känns i alla fall så… Redigerat klart och skickat in mitt manus Tvivel till några förlag. En lätt masochistisk process om jag ska vara ärlig, klart man hoppas men jag kan sakna den naiva känslan jag hade första gången… Nu är jag mer realist, men hoppas förstås att åtminstone någon ska tycka som min lektör gjorde 🙂
Semestern börjar närma sig slutet … Hunnit avverka båda våra landsändar från Simrishamn till de nordligaste fjällen. Förra veckan var vi nämligen några mil väster om Kebnekaise, alldeles vid gränsen till Norge. Helt magiskt vackert.
Vädret var, som väntat kanske, grymt varierande, allt från stekande sol till hällande regn. Lärde mig flugfiska (hjälpligt i alla fall 🙂 ).
Helt underbart att komma undan världen ett tag, kan ni se vårt tält långt därnere (den röda pricken)?:
Tack för trevligt sällskap Micke och Glenn.
(klicka för att se bättre)
Jaha, jag som bäst höll på att vara så där sexigt bitter och tycka att hela världen var emot mig och att jag aldrig skulle skriva något mer efter senaste refuseringen (som kom på målsnöret). Och så det här!? Kan man inte få tjura i fred?
Fick svar från lektör angående mitt dokumentära manus med nuvarande arbetsnamn ”Tvivel” som handlar om debatten i flera miljöfrågor.
”… det är ett riktigt välskrivet och intressant manus och marknadsmässigheten går nog inte att underskatta. Det ligger helt rätt i tiden. Många som skriver den här typen av böcker ger en rätt hafsig känsla i sitt researcharbete, det gör inte du. Det känns relevant, genomtänkt, välunderbyggt och kunnigt. Hur bra som helst, jag kan inte se att det här inte skulle antas av något seriöst förlag och det är bara att gratulera till att du har skrivit en så bra och intressant bok!”
Jante flew away 🙂
Allvarligt talat, så jädra skönt att få en sådan respons från en professionell bedömare. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på research, jag har skrivit på det här från och till under flera år innan jag hittade en bra röd tråd i ”storyn”. En svårighet har också varit att låta bli att stapla för mycket fakta på varandra och att plocka bort saker som egentligen inte är relevanta för berättelsen även om de är tokintressanta i sig. Att få det läsbart helt enkelt. Jag tror att alla författare brottas med tron på det man skriver lite då och då, jag gör det definitivt. Kul att det uppenbarligen funkar (men jag tänker fortfarande vara lite bitter angående förlagskontrakt tills jag har det i handen, så det så 😉 ).
Har anlitat Caroline Grimwalker på skrivsidan.com , hon är själv författare, spökskrivare, lektör (och pokémonjägare). Nu var det förstås inte bara ovanstående kommentar jag fick utan även en del konkreta förbättringsförslag och språkliga tips liksom redigering av de första sidorna (ett helt annat uppdrag än att lektörläsa).
Jag har anlitat både Caroline och hennes make Leffe som lektörer och kan rekommendera dem bägge (Leffe läste och sågade (med rätta) mitt manus Det som blir över för ett antal år sedan, men han gjorde det på ett bra sätt och jag tog till mig en hel del av hans kommentarer och arbetade om det radikalt. Det manuset gick vidare för lektörläsning hos både Piratförlaget och Harper Collins).
Bra konstruktiv kritik och mycket snabbt svar.
Och hoppsan, så var de helt plötsligt var det kul att hoppa in i manuset och redigera igen 🙂
Ytterligare ett meningslöst dåd. En docka ligger på asfalten bredvid en liten övertäckt kropp. Bilden av okontrollerad sorg, ilska och hat. Det är väl bara naturligt att vilja ge igen. Trump och liknande människor twittrar omgående om krig och upptrappning.
Men frågan är om vi vill ha hämnd eller lösa problemet? En titt på statistiken från ”Kriget mot terrorn” (som startade 2001 efter 9/11) visar hur det går…
Antal terrordåd i Irak:
Antal terrordåd i Afghanistan:
Antal terrordåd Mellanöstern:
Antal terrordåd i Asien:
Antal terrordåd globalt
Enligt forskning gjord av professor Robert A Pape kan 95% av alla terrordåd förklaras utifrån militär ockupation och inte att det skulle vara någon specifik religion bakom. Enligt Bushs retorik för att starta ”Kriget mot terrorn” var det för att muslimerna ”hatade oss för de vi var och ville förstöra vår frihet”, inte för det vi i väst gjorde. På samma sätt resonerar Israel. Men ett talande exempel kan väl vara att sedan Israel drog tillbaka sina trupper från Libanon ska det inte ha inträffat en enda självmordsattack från libanesiskt håll (enligt samma källa som föregående).
Jag är inte så naiv att jag tror det finns en enkel lösning på problemet eller att det ska gullas och förlåtas oavsett vad som inträffar. Men det är ganska uppenbart att nuvarande taktik inte fungerar. Detsamma gäller den batongpolitik som alltmer förordas i Sverige för att lösa problemen i förorterna, det kommer knappast lösa situationen. USA har sjukt hårda straff för knarkbrott men allt det lett till är överfulla fängelser och inget annat. Så länge vi fortsätter att bygga upp klyftor i samhället kommer spänningarna fortsätta att öka.
Inom kemin är det en självklarhet att ju mer polariserad en molekyl är desto större är chansen/risken att den reagerar med någon annan molekyl. De flesta molekyler kan fås att reagera bara man tillför tillräckligt med energi. Till slut kan det leda till något vi kallar runaway reactions, reaktionen i sig själv genererar så pass mycket energi (värme) att den triggar igång nya reaktioner. Visst kan man fortsätta att elda på vilket leder till att alla reaktioner går till slutet med en explosion som resultat. Hade jag rekommenderat det som åtgärd i ”min fabrik”, istället för nödkylning,skulle jag nog inte få behålla jobbet. Heter man Trump eller Le Penn bärs man istället fram av (delar av) massorna för sådana förslag …
Klimatsans är ett nätverk vars mission är att, tja, jag vet inte… lika bra att ta deras egna ord (från deras hemsida):
”Tyvärr måste vi konstatera att de flesta nyheter om klimatet i media är ofullständiga, vilseledande eller helt felaktiga. Sällan behandlas den helt fundamentala frågan OM utsläppen av koldioxid alls påverkar klimatet så mycket att det märks. Det framställs istället som en etablerad sanning.
Vi följer och granskar debatten samt kompletterar den med sans och vett, fakta och logik.”
Deras sans och fakta består i att bortse från alla de tiotusentals vetenskapliga artiklar som finns publicerade inom klimatologin och istället plocka ut enstaka detaljer som de anser bevisar att det inte finns någon klimatförändring (men om det gör det så är det bara bra…). Ignoreringen av vetenskapen görs eftersom det är en massiv konspiration bakom alltihop, en rödgrön elitsfärs försök att skapa en ny världsordning … (nej, jag skojar inte).
Frontfigur är Sture Åström som hade skrivit en insändare i Gefles Dagblad. Var bara tvungen att svara på inlägget. Du kan läsa det här.
Maths Nilsson, författare 