Haha, vad kul. Lava Förlag har instiftat ett nytt litteraturpris, Selmapriset för bästa egenutgivna bok. Mitt bidrag, Minotauros Tårar, har tagit sig till final, av ca tvåhundra bidrag har arton nu valts ut, en jury utser vinnaren som får 20 000:-, men kanske framförallt äran och ett kvitto på kvalité som är nog så viktig och välbehövlig…
Så himla kul!!!
Spännande det här. I februari avgörs det…
På smakprov.se kan man provläsa lite….
Medan maten puttrar på spisen, kanske ta en titt på vad vi visste redan 1982 angående klimatförändringarna… Nej, det är inga nya rön som man kanske kan tro av debatten…
Att skriva en bok är verkligen inte nåt man gör för de snabba kickarnas skull… Men den smygande känslan av välbehag när det faktiskt börjar bli något av det är skön (nästan 150 sidor skrivna). Dagdrömmer om när den är färdig. Om det stora genombrottet som väntar hehe.
Fick feedback från läraren om min senaste inlämning igår.
”Spännande, man vill sträckläsa.”
Då blir man lite glad 🙂 Eller ganska mycket glad faktiskt, det är ju trots allt en hel del tid man skyfflar in i de där ordflödena…
Men efter en intensiv period av tokskrivande (jag har ju en tendens att vara av eller på…) har jag just nu grymt svårt att komma igång igen. Blir att jag surfar på nätet vid minsta motgång, skriver blogginlägg som detta. Eller artiklar på natursidan.se.
Idag publiceras en om malaria och kopplingen till DDT. I pseudodebatterna som förs här och var hävdas att förbudet mot DDT skulle ha orsakat 50 miljoner dödsfall i den fattiga världen. Likställs med Hitler och Stalin av många. En typisk internetmyt som sprids av många, t ex Bjorn Lomberg, en dansk ekonom som ofta ges utrymme på SvD:s ledarsidor. Märkligt nog är det nästan alltid av samma människor som anser att IPCC är en sammansvärjning med en dold agenda och att klimatförändringarna inte har ett dyft med människans aktiviteter att göra (förut erkände de inte ens att det fanns en uppvärmning).
Jaja, bara att andas, acceptera läget och försöka låta bli att bli frustrerad (jäpp, går en mindfulnesskurs 😉 Bra skit! ). Man är ju trots allt ganska liten i världen:
Faktiskt en av mina favoritbilder (från Kenya i våras).
Kanske sluta gnälla om vem som är mest maktkåt i riksdagshuset nu, det är ganska uppenbart att ni är lika goda kålsupare allihop. Oavsett pakt, allians eller vad det nu är… Kanske berätta vad ni vill göra åt dom här två grejorna istället?
2014 är på väg att bli varmaste året hittills. Havstemperaturen slår rekord som orsakar nederbördsrekord lite här och var i världen. Och så vidare… Allt enligt senaste statistiken från World Meterologocal Organization. Här och var hävdas det att uppvärmningen stannat. Jahopp? Döm själva:
Hämtad från Real Climate
Ganska poppis att plocka valda delar, t ex från toppåret 1998 och framåt och visa att ”kolla det händer ju inget”. Som t ex Bjorn Lomborg som ofta ges utrymme på SvD:s ledarsidor för att predika om att det inte existerar några problem, så länge man inte inför några regleringar förstås. Som här t ex.
Om man inte tror att koldioxid från fossila bränslen är något problem så är de också källan till ett av de större hälsoproblemen vi har redan nu. Bara inom EU beräknas 400 000 människor dö en förtidig död på grund av luftföroreningar. Och hälsokostnaden (för det är väl det enda som räknas) 900 miljarder euro. Bara det borde ju vara anledning att reagera kan man tycka…
Kinas svavelutsläpp i huvudsak från fossila bränslen motsvarar upp mot 40 Globen-arenor fyllda med koncentrerad svavelsyra. Till exempel.
Jahopp, och OECD släppte en rapport som konstaterar att de inkomstskillnader som skapats sedan 80-talet inverkat negativt på ekonomin. Kan ni tänka er? På självaste tillväxten! Och ingenstans har inkomstskillnaderna ökat snabbare än i Sverige…
Analytikern Michael Förster på OECD: ”Och dagens rapport visar att den så kallade nedsippringseffekten, tanken att göra rika rikare skapar välstånd i hela samhället, inte stämmer, säger han. Däremot finns inga tecken på att välutformade omfördelande åtgärder, som skatter och sociala förmåner, skulle vara skadligt för den ekonomiska tillväxten.”
Inkomtsfördelning över tid:
http://pejl.svt.se/visualisering/inkomster/skillnader/ :
1991
2000
2012
Inkomtsklyftor hävdas ju ge en bra drivkraft för att få folk att jobba hårdare och mer. Kanske det. Men det är i alla fall inte bra för tillväxten. Och finns det något annat än det som är viktigt i dessa dagar?
Jaja, nu blir jag väl kallad både miljömupp och kommunist (trots att det är från ekomiska högkvarteret infon kommer). I don’t care. But for the record: jag hittar inget parti jag direkt sympatiserar med.
Bjussar på en graf till, halt koldioxid i luften, temperatur och solaktiviteten:
Då barn och ungdomar ska vi se vad vi har lärt oss om livet på sistone…
Var en god vinnare…
Att vinna är själva meningen med livet och det gäller att passa på att njuta ordentligt när man väl är där. Det görs lämpligast genom att stampa på din opponent. Om och om igen. Det är dock viktigt att välja något som man vet tar skruv, annars försvinner liksom hela poängen. Din njutning är viktig. Lär av Magdalena Andersson och hennes ”ladorna är tomma”. Luften är fri, man får säga vad man vill och man bör göra det så ofta man kan. Det bäddar för gott samarbete i en framtid.
Var en god förlorare…
Man kan inte alltid vinna, en del av livet är att vara ödmjuk inför detta faktum. Men det är förstås klart att man måste reagera när någon är dum. Erbjds du en chans att brusa upp ska du ta den. Och Magdalena Andersson var ju dum. Sa dumma saker om tomma lador. Säg till fröken. Varför inte KU-anmäla? Det skapar ju extraarbete. Jobblinjen är bra. Och dom var ju faktiskt dumma. Jättedumma. Man måste ta ansvar för Svärje och visa var man står.
Samarbeta…
Det är hörnstenen i den svenska modellen. Det går till så att man ställer sig i ett hörn, blundar och sträcker ut en hand och erbjuder andra att tycka som du. Det är viktigt att betona att det handlar om att ta ansvar. Och det är andras ansvar att ta det ansvaret. För Sväärjes skull.
Men se till att hålla på gamla svenska traditioner. Har man kommit överens om en sak för tjugo år sedan så gäller det förstås i all framtid. Nya situationer hanteras bäst genom att gå därifrån och tycka dom andra är dumma. Jättedumma. Det är ju jobbigt att folk tycker annorlunda. Särskilt som man alltid varit överens. Hela tiden faktiskt. I tjugo år. Fråga alliansrepresentanterna i pensionsgruppen. Det är viktigt att visa att man är handlingskraftig och tycker rättast av alla.
Nyansera…
Vad någon nu än må påstå så ÄR världen faktiskt svart-vit. Either you’re with us or against us. För att få ordning på saker o ting måste man kategorisera, det har vi lärt av självaste von Linné. Det är inte svårare än så.
Och själva poängen i ens åsikter kommer ju inte fram annars. Problematisera inte. Det är ju jobbigt. Hur ska väljarna annars förstååå? Ta det här med friskolor, hur bra har det inte blivit? Jättemånga har faktiskt fått det mycket bättre och är glada. Det vet vi är sant. Stanna där, det räcker för att få fram det som är viktigt. Är det bra för dig är det bra för alla. Alla har ju fått välja alldeles själva. Få en iPad i skolan, hur coolt är inte det. Och slipper gå med dom där blat… jag menar studieomotiverade barnen. Tycker man inte om det är man helt enkelt en kommunist.
Fundera inte ett ögonblick på vad det kan innebära att t ex Academedia har en belåningsgrad på 130%. Att själva affärsidén bygger på en typ 20% avkastning över några få år, med en inkomst som är fast. Att skolor faktiskt har lagts ner.
Men ta inte medelvägen, alla företag är dumma, jättedumma faktiskt. Eller jättebra, typ superbäst. Ökad segregation? Vaddårra? jämfört med resten av Europa är läget bra och inget att bry sig över.
Sådärja… gå nu ut och bli en god medborgare med dina nyvunna kunskaper. Tänk på att samarbeta i skolan. Erbjud andra att tycka rättast, precis som du. Tänk inte på att andra kanske har en annan situation än du. Det blir bara jobbigt. Och dumt liksom. Ensam är stark. För Svääärje i tiden.
_______________________________________
PS Varför bryr jag mig egentligen? Jag tillhör gruppen som vunnit. På kort sikt i alla fall. Kanske för att all forskning pekar på starka samband mellan höga inkomstklyftor och sämre mående för alla i ett samhälle. Och att det faktiskt är tomt i alla lador (det bästaste med skulder som tillgångar är att de kan växa i all oändlighet). Och det enda vapnet vi har är att ta mer lån. Vi är ett gäng tjackpundare som lånar av varandra. Köpa mera grejer. Och snart är det jul. Hoppas att ni shoppar ordentligt. Man måste tänka på tillväxten hörrni. Ta gärna ett lån, man får bidrag för det. BNP per capita har stått stilla de senaste åtta åren. Invandring och lån har räddat oss. Ta ditt ansvar.
Eller som Cervenka uttrycker det i SvD här.
Jahopp, då har jag upplevt min första bokmässa som utställare. Ja, överhuvudtaget faktiskt. Men medan större delen av litteratursverige drog till Göteborg spenderade jag tiden på en något mindre variant i Borgholm. Ölands första bokmässa.
Temat var öländska författare och/eller böcker om Öland. Jag kvalificerar ju mig i båda avdelningarna, uppvuxen i Färjestaden som jag är och så min bok Själseld som utspelar sig på sydöstra Öland. Speciellt inbjudna var bland annat Johan Theorin och Barbro Lindgren.
Jättekul, pratat med många nya människor både besökare och trevliga utställarkollegor (men samtidigt ganska uttömmande, långa dagar gjorde en ganska matt i huvudet 🙂 ). Men känslan när för mig helt okända människor kommer fram och berömmer min bok är svårslagen. Och nästan fyrtio böcker fick jag sålt.
Tack Lisa och Tin för ett bra arrangemang.
“In the absence of even order-of-magnitude estimates of economic damage attributable to acid deposition, and with emission control costs certainly in the multibillion dollar range, one must question whether we are attacking a million-dollar problem with a billion-dollar solution”
Fred Singer1
Uttalandet (dvs ifrågasättandet att åtgärder i miljardklassen är försvarbara när vi inte vet vad kostnaderna för problemt är) skulle mycket väl kunna vara hämtat från dagens klimatdebatt eller i vilken större miljöfrågedebatt som helst i modern tid. Men just det här är hämtat från 1984 och rapporten ”Report of the Acid Rain Peer Review Panel” skriven i regi av EPA (USA:s miljöskyddsmyndighet). Rapporten togs fram av en expertpanel som gick igenom vad som publicerats i den vetenskapliga litteraturen rörande det sura regnets effekter på miljö och människa. I den klargörs tydligt att det är mycket man ännu inte visste och behövde forska vidare i men det fastslogs också i lika klara ordalag att det man visste var tillräckligt för att åtgärder borde vidtas omgående. Den nämnda panelen utgjordes som sagt av akademiska experter i området förutom just Fred Singer som var fysiker och tillsatt av Reagan-administrationen. Han var den enda som hade en avvikande åsikt (dvs han tyckte inte det fanns fog för att införa utsläppsregleringar) och hans inlägg publicerades som en bilaga längst bak i rapporten.
Frågan om reglering av svavel utsläpp har i mångt och mycket alla ingredienser och åsikter som ingår i den minst sagt polariserade klimatdebatten i våra dagar; är det verkligen så pass farligt att vi måste agera? Är det verkligen människans utsläpp som är orsaken? Hur säkra ska vi vara innan vi agerar? Och då liksom nu vägrar industriländer göra något av kostnadsskäl eller bara ovilja att reglera, forskningsresultat förnekas, pressen rapporterar ofta populistiskt och sensationellt, en rädsla för att energipriserna ska rusa med förlorade jobb och ekonomiska svårigheter, för att inte säga kris, som följd. Ja, precis samma frågor som idag alltså…
Det är nu trettio år sedan ovan nämnda rapport skrevs och vi sitter nu med facit i hand, så hur gick det?
Det tog 10-15 år från att kunskapen om surt regns effekter på miljön fanns tills man lyckades införa regleringar på utsläppen som då i princip halverades (fast nu ökar det igen främst pga Kina som nu släpper ut motsvarande upp mot 40 Globen-arenor fyllda med koncentrerad svavelsyra varje år).
Källa: PNNL, Pacific Northwest Laboratories http://www.flickr.com/photos/pnnl/5446030630/sizes/m/in/photostream/
För många är just denna drastiska minskning av svavelutsläpp en seger och ett lysande exempel på vad ett idogt miljöarbete och engagemang kan åstadkomma. För andra är det bevis på precis tvärtom, ett typexempel på hur hysteriska miljöorganisationer och odugliga och populistiska politiker agerar utan att ha vetenskapliga fakta att stödja sig på.
Vetenskapligt
Till att börja med kan man säga att även om media gav en skev bild av vad man visste om skogsdöden på åttiotalet (berättar mer om det här) och orsaken fortfarande inte är helt känd så finns det mängder av bevis för att sur nederbörd var, och fortfarande är, ett stort problem. Läs till exempel denna text om Hubbarb Brook Research Foundation som följt en skog i nordöstra USA sedan femtiotalet. Och här kan du läsa historien om hur regleringarna av svavelutsläppen kom till stånd efter mycket om och men.
Ekonomiskt
Men pengarna då? Hur gick det med den befarade krisen efter regleringarna infördes?
Det blev ingen massarbetslöshet. Det blev inga skenande energipriser. I USA sjönk till och med elpriset (US Energy Information Adminstration review 2008 table 8.10) fastän svavelutsläppen minskades med 54% (1990-2007)
År 2003 rapporterade den amerikanska miljöskyddsmyndigheten, EPA, att kostnaden för att minska luftföroreningarna under de föregående tio åren låg runt 8-9 miljarder dollar per år. En ansenlig summa men man uppskattade samtidigt att de fördelar som följde med detta motsvarade 101-119 miljarder dollar per år.
En senare rapport från 2005 (J Environ. Managment, Chestnut, Mills, 77, 2005, 252-266) fastslås att kostnaderna för att minska utsläppen var ännu mindre än förväntat (cirka 3 miljarder/år) samtidigt som hälsoeffekterna av åtgärderna uppenbarligen är större än tidigare uppskattningar. De konstaterar också att återhämtningen av naturen inte gått så smärtfritt som man kanske hade förväntat sig (många sjöar är fortsatt försurade trots minskade utsläpp då överskott av nitrater och sulfater i omgivande landskap späder på problemen).
En utredning i EU uppskattar att den totala kostnaden för sämre hälsoeffekter på grund utsläppen ligger på 330–940 miljarder euro., några av de direkta ekonomiska förlusterna omfattar:
-15 miljarder euro på grund av förlorad arbetstid
-4 miljarder euro i hälso- och sjukvårdskostnader
-3 miljarder euro på grund av minskad skörd
-1miljard euro på grund av skador på byggnader.
Gaserna kan dessutom genom reaktion med andra ämnen bilda mycket små partiklar som i sin tur kan tränga långt ner i lungorna och orsaka emfysem och bronkit. Inom EU anses så många som 400 000 personer ha dött en för tidig död på grund av luftföroreningar år 2010.
Så om man inte tror att koldioxid från fossila bränslen är något problem så är i alla fall de föroreningar från fossilförbränningen källan till ett av de större hälsoproblemen vi har.
Man kan ju välja att se det på två sätt; antingen hänger man upp sig på det olyckliga faktum att debatten om skogsdöden var skev och därmed anser att även allt annat som rör denna fråga är falsarier. Eller så kan man fråga sig varför det gick tretton år från det att Svante Odén presenterade sin forskning på FN:s miljökonferens 1972 till några regleringar av utsläppen i Europa kom i stånd 1985. Visst är det beklagligt att den tidens diskussion om skogsdöden inte verkade spegla det som fanns publicerat i den vetenskapliga litteraturen, men samtidigt är det lika beklagligt att det ska behövas dylika krigsrubriker och katastroflarm för att det ska hända något. Ska det verkligen behövas ett (uppdiktat eller inte) katastroftillstånd innan vi gör något åt problemen?
Oavsett vilket synsätt man väljer har jag svårt att se att någon idag skulle vara missnöjd med att vi lyckats minska svavelutsläppen och jag väljer utan tvekan att kalla det för en framgångsaga och de som vill kalla det sura regnet och dess effekter för en bluff har knappast tagit del av de fakta som finns.
Det går att förändra. Om vi vill. Och det kan till och med vara lönsamt.
1Om argumenten känns igen kanske det inte är så konstigt. Fred Singer har agerat ”akademisk expert” och ifrågasatt allt från tobaks hälsofarlighet, freoners effekt på ozonlagret och är en hyllad ”nestor” i de kretsar som anser att människans koldioxidutsläpp inte har någon påverkan på klimatet
Ja, där ser man, så hamnade jag i skolbänken igen, vem kunde tro det? Nåja, riktigt så är det väl inte, det är en distanskurs på Ölands Folkhögskola som jag börjat på. Inleddes den med en vecka på plats i Skogsby (alldeles utanför Färjestaden, några kilometer från Ölandsbron).
Kursen går ut på att få ihop en roman, jag tänkte det skulle bli en bestseller. Hur svårt kan det va’?
Tror vi var femton pers (av typ sjuttio sökande), blandade åldrar, blandade bakgrunder med vitt skilda skrivprojekt. Jag var en av två som inte gått skrivarkurs tidigare (å andra sidan var jag också den enda som fått ihop ett par utgivna romaner 🙂 ). Men det var en trevlig samling människor. Var tredje vecka kommer vi skicka in det vi skrivit och sedan ge feed-back till varandrai grupper om fem . Likaså kommer förstås lärarna göra det (Stefan Gurt och Maj-Britt Wiggh). Säker på att det kommer vara nyttigt även om det innebär att jag delvis får frångå det arbetssätt jag haft under tillverkningen av mina tidigare alster.
Nu är det bara att försöka komma igång. Ska bli kul och jag är grymt sugen men som vanligt har jag svårt att kicka igång… Ska bara kolla fejjan, skriva ett blogginlägg, fixa några foton, ta en kaffe innan jag börjar men sen…
Skrivande är ju ganska ensamt (på gott och ont) och ger ju inte riktigt de där omedelbara kickarna men desto mer när man väl satt igång och får in lite flyt, för att inte tala om när man håller boken i handen 🙂
Då har man gått och blivit förlagschef då 🙂
Jag har egentligen varken vilja eller ambitioner att hålla på med egenutgivning av böcker men nu blev det så i alla fall. Gav ju ut Minotauros Tårar via Publit (print on demand) mest för att jag skulle sluta på mitt dåvarande jobb och det skulle var kul att sälja boken där innan jag stack. Och när det väl var igång så var det väl lika bra att gå hela vägen, ganska kul ändå får jag säga. Så nu finns det, Nurret Förlag -som ni har väntat 😉
Och boken finns alltså att köpa på både Adlibris och Bokus. För tillfället billgast på Bokus…
Min första boksignering på gång. Nu på fredag 18 juli är vi på Ekerum Resort på Öland. Kom förbi vettja…!
Maths Nilsson, författare 