Ni har väl inte glömt att ställa om tiden. Har aldrig riktigt förstått vitsen med det hela även om jag uppskattar att få sova en timme extra, särskilt som man befinner sig i någon slags inför-vintern-dvala-tillstånd…

Det blev en blöt dag på många sätt. Regnade väl mer eller mindre konstant men jag tror ingen av oss märkte av det för vi hade så kul ändå. Det är något visst med rinnande vatten, man blir lite som barn på nytt 🙂

Hittade en ganska fotogenic bäck idag, bara Näcken som saknas eller hur?

(c) Maths Nilsson 2012

Nya bränder på Öland… Det är så att jag blir sugen på att skriva en uppföljare på Själseld 🙂 (har faktiskt en ganska långt gången idé -ja för att vara mig då, brukar inte ha hela storyn klar när jag börjar skriva direkt…)

Barometern skriver så här:

Inga spår trots flera bränder

Öland2012-10-09

– När det är tre bränder på en liten ort inom en kort tidsperiod ligger det nära till hands att tro att det är en och samma person. Men vi låser oss inte fast vid det heller, säger Ulf Juhlin, förundersökningsledare vid polisen. Den 30 september brann det i Bårby och en villa under renovering totalförstördes. Tidigare i höst har scoutstugan i Mörbylånga brunnit ner. Natten efter brann en ladugård med maskiner och verktyg i Mörbylånga kyrkby ner. Gemensamma nämnare för alla tre bränderna är att husen var obebodda och att de är anlagda. Hur länge dröjer det innan ni lägger ner ärendena om ni inte hittar några spår? – Vi kommer inte att lägga ner dem än på ett tag. Och när vi gör det kan vi öppna dem igen om det kommer in nya uppgifter, säger Ulf Juhlin.

En sjuk pedofil rymmer från en fångtransport och begår ett nytt vidrigt brott. I boken får vi följa pappan till en av de drabbade flickorna. Samtidigt skildras polisen Ewert Grens och hans kollegas jobb när de försöker utreda fallet, liksom åklagaren som leder förundersökningen.

Vill inte avslöja för mycket men saker som händer ställer saker på sin spets angående brott och straff och värdet av ett liv, är det likvärdigt i alla lägen?

Detta var andra boken av Roslund och Hellström jag läste, första var Tre Sekunder som jag tyckte var seg och ganska tråkig. Denna var mycket bättre, lättläst, spännande och … tja, bra helt enkelt…

Det finns olika saker att se på saker och ting, så här uttrycker sig en SEB aktieanalytiker om Novo Nordisk:

”Glädjande nog finns det många drivkrafter som talar för att en hög tillväxt är långsiktigt uthållig. Tillväxtgrunden utgörs av att antalet drabbade av välfärdssjukdomen diabetes växer trendmässigt i världen, därtill bidrar prishöjningar och en förskjutning av försäljningsmixen mot dyrare moderna diabetespreparat.”

Jamen, det var väl glädjande att höra att fler får diabetes så vi kan tjäna pengar…. Får väl hoppas att det bara är en felformulering men allvarligt talat så tror jag inte det…

http://www.newsletter.seb.se/article/44435B4A72454A58447449455143/4615075/573150

(2012-11-01 Såg att sidan var uppdaterad med en mindre stötande text…)

En intressant artikel i Fokus om hur förlagsbranschen går åt samma håll som all annan verksamhet när kapitalismen tar tag i tyglarna. Man satsar allt på storsäljare på bekostnad av de som säljer medel och mindre bra. En utveckling som är logisk och förståbar med de premisser som gäller i ekonomin, men ganska tråkig i mitt tycke, det stora utbudet är ganska likformat.

http://www.fokus.se/2012/09/mastarnas-marknad/

Oj, den här helgen går inte till historien som en av de aktivaste i livet. Mina björngener som gör sig till känna kanske? Hösten är här…

Nåja, fick i alla fall ihop min novell till Umeå Novellpris med 100 000:- i prispengar till slut. Inskickad o klar. Bara att vänta på pengarna då 😉 fast det blir inte klart förrän i mars.

Bild och baksidetext är hämtat från Adlibris

”1930-tal och depression i USA. När Tom Joad återvänder efter fyra år i fängelset finner han att hans familj vräkts från gården. De svåra tiderna tvingar familjen att packa allt de äger i sin skraltiga bil och ge sig av till Kalifornien. Dit har de lockats av löften om jobb på bomullsfällt och persikoplantager, men drömmen om ett bättre liv finns bara i reklambladen. Västkusten är översvämmad av fattiga familjer som söker arbete, och giriga arbetsgivare som hänsynslöst utnyttjar deras utsatta situation. Fattigdomens mödor tär hårt på familjen, men till slut är det ändå solidaritet och lojalitet som är det viktiga.”

Då och då får jag för mig att läsa någon gammal klassiker och allt som oftast handlar det om att tvinga sig igenom texten på en megatjock rysk historia jag inte alls gillar 🙂 Numera har jag dock slutat tvinga mig genom böcker om de är för tråkiga.

Till en början fick jag samma känsla av Vredens Druvor, det tog ett tag att vänja sig vid språket som är speciellt. Inte att det är trögt och svårläst, absolut inte, men den är skriven på en bonnig dialekt, inte riktigt lika ”snabbt” skrivet som dagens böcker så att säga (dvs ungefär som den tidens filmer går i lugnare tempo än dagens) och så är den ju från slutet av 30-talet med uttryck från den tiden. Efter ett tag kändes det faktiskt helt tvärtom, ett riktigt skönt tugg.

Vad det gäller handlingen tar den sig också ju mer man kommer huvudpersonerna in på livet och nu efteråt saknar jag familjen Joad och man undrar lite, hur gick det sen? För det är ingen bok med en ”klar plott”, inget brott som ska lösas eller så, man får helt enkelt följa familjen Joad när de i desperation flyr mot Kalifornien för att leta jobb och överleva.

Och faktum är att det är en hel del som är skrämmande likt dagens läge. Livet efter en stor börskrasch (då som nu), en svår torka drabbar USA som ofta kallas the Dust Bowl (då som nu), många människor har hamnat i en svår fattigdom. Steinbeck har skildrat det hela grymt bra och man är verkligen där och upplever allt. Banker och storföretag får sig några rejäla kängor (gäller ju även idag det också). Man kan förstå att boken väckte uppmärksamhet på den tiden då kommunister var hatade (ja, det har väl kanske inte ändrats helt det heller….).

På det hela taget en bok som växte ju mer man läste och om man ska läsa en klassiker så kan jag rekommendera denna. Steinbeck fick Nobelpris 1962.