Författare: Maths

Del V: Avrundning av en ändlös debatt – Kapitel 17: Tillväxtens gränser

Den Av Mathsi Uncategorized6 kommentarer

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

Tio personer har hittat en öde sandstrand som rymmer tusen personer utan att det blir allt för trångt. Ryktet sprids och dagen därpå kommer ytterligare fem personer och nu är de femton personer. Om det fortsätter komma fem nya personer varje dag, och om alla som varit där tidigare stannar kvar, kommer de totalt vara 160 solbadande människor där inom en månad. I samma tempo kommer det ta ett par hundra dagar innan stranden är fullbelagd. Alla har en bra uppfattning om när det blir för fullt för ens egen smak och det finns gott om tid för att hitta alternativ. Detta är en linjär tillväxt.

Om man istället antar att antal strandbesökare kommer öka med 50 procent varje dag, kommer femton personer solbada dag två precis som ovan. Redan efter tolv dagar kommer dock stranden vara knökfull med 1200 personer som ska trängas där. Men bara två dagar innan detta skedde var stranden bara halvfull. Detta är innebörden av en exponentiell tillväxt. Det spelar ingen roll vilken procentsats som används för ökningen, utvecklingen kommer förr eller senare se identisk ut, det tar bara längre tid tills att den branta uppgången inträffar.

Exponentiell tillväxt

Detta fenomen har en central roll i många miljödebatter, inte minst den om klimatet. Ett samhälle som följer de nyliberala tankegångarna förutsätter att den ekonomiska tillväxten bara fortsätter. Tillväxtkritiker pekar på den problematik som beskrivits ovan, det vill säga att en exponentiell tillväxt inte är tillämpbar i en värld med begränsade tillgångar.

I detta sammanhang fick rapporten Tillväxtens gränser mycket uppmärksamhet när den gavs ut i regi av tankesmedjan Romklubben år 1972. Den har varit ett ständigt diskussionsämne sedan dess. Vårt samhälle är ju betydligt mer komplext än vad som kan beskrivas med en alarmerande graf på exponentiell tillväxt likt den ovan. Forskarna bakom rapporten hade använt sig av dåtidens mest sofistikerade datamodell för att simulera vad som skulle hända i framtiden vid olika scenarier.

Modellen inkluderade en lång rad parametrar som befolkningsutveckling, resursåtgång, markanvändning, utsläpp och föroreningar, teknikutveckling och så vidare. De påpekar att de inte gjorde några exakta prognoser, det fanns alldeles för många obekanta variabler för att göra så pass detaljerade analyser. Istället skulle resultaten användas för att se samhällsutvecklingen på systemnivå vid exponentiell tillväxt.

De gjorde ett antal olika scenarier och resultaten var nedslående, inom närmsta århundradet inträffade en kollaps nästan hur man än vände och vred på det. Kollaps ska här inte tolkas som mänsklighetens undergång, däremot ett kraschat system där välfärd och annat blev dramatiskt sämre. Det gjordes dock ingen detaljerad analys av vad detta exakt skulle innebära.

En lång rad parametrar som brukar användas som argument för att ”det kommer ordna sig” testades; såsom att stora fyndigheter av råvaror skulle upptäckas, att tekniska lösningar kunde effektivisera och lösa problem, kärnkraft kunde ersätta fossila bränslen och så vidare. Men de kom fram till att allt som då åstadkoms var att förflytta tidpunkten för kollapsen framåt några år eller decennier. Orsaken till att systemet kollapsade var olika för de olika scenarierna men det bakomliggande problemet var att den exponentiella tillväxten snabbt åt upp vinsterna.

Det fanns ett par scenarier som undvek kollaps, men de inkluderade förändringar på systemnivå som forskarna medgav inte tidigare hade testats i mänsklighetens historia. Men de ansåg alltså att det var kritiskt att få bort samhällets beroende av en exponentiell tillväxt. Utvecklingen måste ske inom biologins och fysikens gränser. Det handlade dock inte om att avveckla vår välfärd för att leva som man gjorde på stenåldern. Tvärtom menade de. Istället för att krascha in i gränser som verkligheten förr eller senare satte åt oss, skulle vi själva välja gränserna.

Det är förstås rimligt att fråga sig om det ens går att simulera den här typen av enormt komplexa skeenden. Det är svårt nog med fysikaliska processer som följer rationella lagar men det här involverar politik, ekonomi, tekniska landvinningar och diverse mänskliga beslut som ofta är allt annat än rationella. Jag har förstås ingen aning. Men det går att åskådliggöra vad en kollaps orsakad av ohållbar politik innebär:

Torskfisket utanför Newfoundland var länge det bästa i världen. I slutet på 1800-talet kunde man läsa i en rapport till den brittiska regeringen:

”Torskfisket … och förmodligen allt fiske i de stora haven är outtömligt. Ingenting vi gör kan påverka antalet fiskar på allvar” Två år senare förutspådde det kanadensiska jordbruksministeriet: ”Om inte naturens ordning störtas kommer vårt fiske att fortsätta att vara fruktbart i århundraden framöver”[1]

De kunde nog inte tänka sig hur snabbt utvecklingen skulle gå. I dag ligger industritrålare ute året runt och sköter rensning och nedfrysning redan ombord. På bara femton år mellan 1960 och 1975 hade man fiskat upp lika mycket torsk utanför Newfoundland som man gjort under de tidigare 250 åren. Det är inte bara kanadensare som fiskat där, även Europas hårt subventionerade fiskeflotta har sin skuld i det som hände.

1968 togs över 800 000 ton torsk upp. 1978 hade den vikten halverats. 1992 var uttaget nere på under 200 000 ton trots de tekniska framstegen vad det gäller utrustning och liknande. Hela beståndet kraschade. En tipping point hade passerats. Fisket förbjöds och en hel industri gick i kras.

Torskbestånd utanför Newfoundland https://en.wikipedia.org/wiki/Collapse_of_the_Atlantic_northwest_cod_fishery

Forskare och en mängd kustfiskare hade länge varnat för den ohållbara utvecklingen. De hade sett tecknen länge. Det kom likaså flera varningar ”från officiellt håll” om att en stor överkapacitet hotade fisket på sikt, exempelvis från den federala myndigheten Fisheries and Ocean, 1981.

Men inget hände. De större företagen med sina jättebåtar utanför kusten kom med rapporter som sade att dessa varningar var överdrivna. Politiker valde att lyssna på dessa. Kvoterna höjdes. Det finns flera rapporter om att obekväma röster från exempelvis forskare tystades.[2]

En utredning, Task Force on Incomes and Adjustment in the Atlantic Fishery, kom 1993 till slutsatsen att fisket inte var hållbart, men då var det redan för sent.

Inte ens efteråt ville somliga erkänna att överfisket var orsaken bakom kollapsen. Det skylldes på kallare vatten, sälar och andra naturliga variationer – ja, allt utom en mänsklig påverkan. Kanadas fiskerimyndighet hotade forskare som skyllde kollapsen på överfisket med stämning och de beskylldes för att ha fuskat. Mönstret går igen i många av de stora miljöfrågorna. Inte minst hörs exakt samma tongångar i skrivandes stund angående fisket av sill i Östersjön. Vi vet precis hur det kan sluta, det behövs inte mer forskning om detaljer för att avgöra riskerna. Allt är en fråga om hur slak lina vi vill balansera på. Och i slutänden, vilka väljer politikerna att lyssna på?

Miljöorganisationer och marknadsliberala tycks se något olika på varför det kunde gå ända till en total kollaps. De senare skyller det mesta på myndigheter, politiker och subventioner och menar att marknadskrafterna/äganderätten annars hade löst problemet. Tillväxtkritikerna/miljöorganisationerna lyfter gärna fram att marknadskrafterna och den exponentiella ökningen gör att utvecklingen går så snabbt att de ekologiska systemen, uppbyggda under tusentals år, inte hinner med att anpassa sig och kraschar.

Det båda förklaringsmodellerna utesluter inte varandra. Kanadas myndigheter hade visserligen reglerat fisket men som diskuteras i ett dokument från Kanadas fiskeridepartement 1981, skulle kvoterna även baseras på ”kustfiskesamhällenas ekonomiska behov”, inte på de biologiska förutsättningarna för att bedriva ett hållbart fiske. Likaså fanns stora subventioner och detta gäller inte minst EU:s fiskeflotta än idag.

Trots att fisket stoppades utanför Newfoundland repade sig inte systemet. Det är först nu, trettio år senare, en viss ökning av torskbeståndet kan observeras. Fisket utanför Lofoten i Norge såg samma tendenser men innan någon tipping point hann passeras infördes hårda regleringar och fisket kunde snart upptas igen. Fiskekvoter sätts utefter noga monitorering av bestånden.

Det råder inget tvivel om vilka av Kanadas och Norges fiskeflottor och samhällen som fick lida mest när de blev tvungna att anpassa sig efter verkligheten.

Men hela vårt marknadsdrivna system bygger på denna exponentiella tillväxt och rapporten Tillväxtens gränser går förstås helt på tvärs med rådande samhällsparadigm. Inte enbart hos de mer extrema marknadsliberala tankesmedjorna.

Och mycket riktigt fick Tillväxtens gränser hård kritik redan på sin tid för att vara ogrundad alarmistisk. Vågen av kritik återuppstod året efter IPCC hade bildats (om det var en slump låter jag vara osagt). Det var Ronald Bailey, reporter och senare även Adjunct Fellow på Competitive Enterprise Institute och Media Fellow vid Cato Institute, som skrev en artikel i Forbes där han upprepade en felaktighet från tidigare kritiker. Han påstod att:

”Tillväxtens gränser förutspådde att vid 1972 års tillväxttakt skulle världen få slut på guld 1981, kvicksilver 1985, tenn 1987, zink 1990, petroleum 1992, koppar, bly och naturgas 1993.”[3]

Men det är siffror från en kolumn i en tabell, tagna ur sitt sammanhang. Det framgår i texten att det inte var vad som förutspåddes. Siffrorna angavs för att ge en bild av hur länge dåvarande kända fyndigheter skulle räcka med dåvarande förbrukningstakt, jämfört med en fortsatt exponentiellt ökande takt (som då hade setts under lång tid). Men de skrev uttryckligen att inget av dessa alternativ var realistiskt i verkligheten:

Limit of growth sid 63

Men Baileys påstående blev till ”fakta” och hamnade till och med i en av ekonomen Nordhaus vetenskapliga artiklar. Lomborg tog också upp det i en artikel i Foreign Policy Magazine 2009.[4] Han påstod samma sak i SvD-artikeln 50 år av falsk miljöpanik 2021 jag refererade till i inledningen.

År 2014 gjordes en uppföljning av förutsägelserna i Tillväxtens gränser.[5] Den modell de använt hade då också uppdaterats en del. När data för de uppdaterade parametrarna lades in visade det sig att utvecklingen följde business-as-usual-scenariot ganska väl. 2020 gjordes ännu en uppdatering.[6] och det stämde fortfarande ganska bra.

I mars 2023 gjordes ännu en uppföljning av Tillväxtens gränser på uppdrag av Romklubben. Bakom denna rapport låg Potsdam Institute for Climate Impact Research, Stockholm Resilience Centre och Norwegian Business School.[7] Nu skrevs befolkningsutvecklingen ner, vilket sätter framtidsutsikterna i en ljusare dager vad det gäller en hållbar utveckling menade de. Deras befolkningsprognoser låg lägre än de flesta andras beroende på att de i högre grad räknat in den ekonomiska utvecklingens effekt på hur många barn folk skaffar i ett samhälle.

De konstaterade samtidigt att sex av nio så kallade planetära gränser redan har överskridits. Det gällde klimat, biologisk mångfald, markanvändning, kväve- och fosforflöden, utsläpp av föroreningar samt tillgången till färskvatten. Det fanns inte tillräckligt med data för att fastställa exakt status för ekosystemens stabilitet.

Texten och argumenterandet i Tillväxtens gränser är ödmjukt, förnekar inte okända parametrar eller svårigheterna i att åstadkomma en förändring. Man vill uppmana till en diskussion om systemgränser. Och det råder idag verkligen ingen brist på forskare som vill lyfta den aspekten och det finns en hel del vetenskapliga studier i ämnet. Men det är lätt att bli stämplad som lite eljest om man ens funderar i banor utanför rådande system. Jag vet inte hur det praktiskt ska gå till att få igenom dessa drastiska förändringar, men det känns som att även denna diskussion är full av halmgubbeargument. Som att dessa forskare skulle argumentera för att den fattiga delen av världen ska förvägras de moderniteter vi har.

Tillväxtens gränser argumenterar för att konsekvensen av att hålla den exponentiella tillväxten vid liv till slut blir att det inte längre finns medel kvar att investera i välfärden. Många menar att vi redan ser tecknen på att systemet håller på att krackelera på olika fronter. Växande skuldberg och (tidigare) minusräntor. Det rapporteras om brist på resurser inom sjukvård och skola i många västländer liksom bristande underhåll av infrastruktur och liknande. Urbaniseringen gör att utmärkt odlingsjord bebyggs. Förutsättningarna för småskaliga bönder och fiskare blir allt kärvare, ja för landsbygden som sådan.

I Sverige anser vi oss tydligen inte ens ha råd med skolböcker till barn och våra naturvetenskapliga högskoleutbildningar halkar allt mer efter. Antalet lärarledda undervisningstimmar per studievecka i dessa ämnen vid svenska lärosäten är lägst i Europa.[8] Allt medan vi i och med marknadiseringen och införandet av aktiebolagslagen i systemet måste tillgodose en ständig ekonomisk vinstökning. Med en stegrande förmögenhetsackumulering hos de rikaste. Om nuvarande trender fortsätter, kommer den rikaste 1% att kontrollera nästan 66% av världens pengar till 2030.

Forskare har likaså bekräftat signifikanta minskningar i hälften av världens vattenreservoarer[9] orsakat av en kombination av överanvändning och klimatförändringar. Ungefär en fjärdedel av jordens befolkning bor i områden med uttorkande sjöar. Allt fler studier visar också på en negativ utveckling för världens biologiska mångfald.[10]

Det kan förstås handla om bekräftelsebias – man ser de mönster man vill se. Men nog är det nyttigt att försöka tänka över systemfrågorna. Hur rimlig är den exponentiella tillväxten som vår ekonomi bygger på, driven av finansindustrin. Vad är det som ska växa? Alla de stora valutorna som euro och dollar är så kallade fiatpengar utan egentlig koppling till någon fysisk tillgång i den verkliga världen. Hur gångbart är detta frikopplade system i längden? Vad händer om vi slutar tro på det?

I IPCC AR6 delrapport WG2 diskuteras en omställning av samhället till en mer hållbar värld. I detta sammanhang diskuteras om en framtid utan tillväxt är en lösning. Det är en anledning till att vissa anser att IPCC därmed gått från att vara en vetenskaplig organisation till en politisk.

Oavsett vilken väg som väljs framöver får vi hoppas besluten är väl förankrade i demokrati och befolkning. Det kan annars sluta med en obehaglig dikeskörning. (Men ”folkets vilja” är inte liktydig med vad som skrivs på Twitter och andra sociala medier även om många som säger sig företräda ”folket” gärna vill göra sken av det.)

Kanske är det just svårigheterna i att hitta en väg framåt som gör att många känner en hopplöshet. För oavsett vilken sida man lyssnar på, vare sig om vi väljer att agera eller inte, så finns det larm om att en katastrof lurar runt hörnet.

Nästa kapitel ->>

[1] Brubaker, Elizabeth, Unnatural Disaster: How Politics Destroyed Canada’s Atlantic Groundfisheries, Environment Probe, 2000-01-18 https://environment.probeinternational.org/2000/01/18/unnatural-disaster-how-politics-destroyed-canadas-atlantic-groundfisheries/

[2] Brubaker, Elizabeth, Unnatural Disaster: How Politics Destroyed Canada’s Atlantic Groundfisheries, Environment Probe, 2000-01-18 https://environment.probeinternational.org/2000/01/18/unnatural-disaster-how-politics-destroyed-canadas-atlantic-groundfisheries/

[3] Bardi, Ugo, Cassandra’s curse: how “The Limits to Growth” was demonized 2011-09-15 https://www.resilience.org/stories/2011-09-15/cassandras-curse-how-limits-growth-was-demonized/ 

[4] Lomborg, B., Olivier, R. (2009). The dustbin of history: Limits to Growth. Foreign

Policy, 103, 34-48

[5] Turner, G. (2014) ‘Is Global Collapse Imminent?’, MSSI Research Paper No. 4,

Melbourne Sustainable Society Institute, The University of Melbourne https://sustainable.unimelb.edu.au/publications/research-papers/is-global-collapse-imminent

[6] Branderhorst, Gaya. 2020. Update to Limits to Growth: Comparing the World3 Model With Empirical Data. Master’s thesis, Harvard Extension School.

[7] Callegari B., Stoknes P.E., People and Planet: 21st century sustainable population scenarios and possible living standards within planetary boundaries. Earth4All, March 2023, version 1.0.

[8] DN-debatt ”Svenska ingenjörer håller inte måttet”, 20 representanter för högskoleutbildningar, 2023-04-24 https://www.dn.se/debatt/svenska-ingenjorer-haller-inte-mattet/

[9] Fangfang Yao et al. ,Satellites reveal widespread decline in global lake water storage.Science380,743-749(2023).DOI:10.1126/science.abo2812

[10] Finn, C., Grattarola, F. and Pincheira-Donoso, D. (2023), More losers than winners: investigating Anthropocene defaunation through the diversity of population trends. Biol Rev. https://doi.org/10.1111/brv.12974

Kapitel 16: Astroturfing – Att fejka folkvilja

Den Av Mathsi Uncategorized5 kommentarer

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

AstroTurf är ett fabrikat av konstgräs som har gett namn åt ett begrepp inom den nobla konsten att desinformera: astroturfing. Det innebär att man skapar en falsk gräsrotsrörelse med avsikt att sprida ett budskap utan att röja vem avsändaren är. Syftet är förstås att påverka opinionen och politiker genom att ge sken av att det finns ett folkligt och/eller vetenskapligt stöd för vad det nu kan vara.

När American Petroleum Institute och en rad andra lobbygrupper och tankesmedjor 1998 drog upp sin handlingsplan för att hålla USA borta från Kyotoprotokollet (kapitel 10) var astroturfing en av punkterna:

Kemikaliebranschen – som jag själv jobbar i – är ju inte vidare populär och även om de vill föra ut ett i sig korrekt budskap är det förmodligen mer effektivt att låta en gräsrotsrörelse stå bakom. Nedan följer ett klassiskt – och sorgligt – exempel som visar hur sofistikerad och långtgående den här typen av verksamhet kan vara.

David Heimbach var en amerikansk läkare och ansedd expert på brännskador. Han hade till och med fått en utmärkelse av Dalai Lama för sitt jobb med brännskadade barn. När Kalifornien ville lätta på sina hårda brandsäkerhetslagar var det många som protesterade och Heimbach var en av dem. Och visst borde han om någon veta vad han pratade om!?

Inför bland annat delstatssenaten vittnade han 2011 om hur han förgäves försökt rädda oskyldiga små barn som skadats svårt i bränder. Det var hjärtskärande berättelser och det sorgligaste var, menade han, att olyckorna hade kunnat undvikas om bara möbler och kuddar varit ordentligt behandlade med flamskyddsmedel.

Politikerna tog åt sig och det blev ingen ändring av lagen.

Men journalister på Chicago Tribune tyckte att en del detaljer verkade märkliga.[1] Vilken förälder ställer ner ett levande ljus i sitt barns spjälsäng och går därifrån? (Och mitt tillägg: när libertarianer i tankesmedjor som Competitive Enterprise Institute lobbar för hårdare myndighetskrav kan det vara läge att ana ugglor i mossen).

Hur än journalisterna sökte kunde de inte hitta några uppgifter som bekräftade Heimbachs berättelser. Och när de konfronterad honom erkände han till slut att det bara varit anekdoter. De stackars barnen hade aldrig existerat. Men han bedyrade:

”Jag vill bara väl. Jag går inte i industrins koppel.”

Han hade tidigare fått frågan om han hade fått betalt för sin medverkan i rättegångarna. Han uppgav då att han bara fått ersättning för resekostnaderna från en organisation vid namn Citizens for Fire Safety[2] – en gräsrotsrörelse driven av personer som var oroliga för det försämrade brandskyddet som hotade. På deras hemsida kunde man läsa att de också samarbetade med, och drev vetenskapliga studier ihop med, både myndigheter och andra intresseorganisationer.

I själva verket visade journalisterna att Heimbachs ”resecheck” uppgått till 240 000 dollar. I Citizens for Fire Safetys skattedeklarationer uppgavs att deras enda inkomstkälla var medlemsavgifter som mellan 2008–2010 uppgick till 17 miljoner dollar. Och de enda medlemmarna var tre amerikanska bolag, tillika världens största tillverkare av bromerade flamskyddsmedel. I själva verket visade det sig att Citizens for Fire Safety var registrerad som en handelsorganisation.

Flera påstådda samarbetspartners förnekade att de hade något projekt eller forskning ihop med organisationen. Bland mycket annat visade det sig att lobbyister utgett sig för att vara brandmän när de försökt påverka politiker. Chicago Tribune avslöjade detta i en artikelserie Playing with fire 2012.[3] Citizens for Fire Safety Institutes hemsida är numera borttagen och deras Facebookkonto slutade uppdateras kort efter Chicago Tribunes avslöjanden.

Det slutar dock inte där. Journalisterna skrev att en studie som användes som slagträ i debatten ”var så obskyr att den bara fanns tillgänglig på svenska.” Vad kan det handla om?

Kaliforniens lagstiftning rörande brandsäkerhet har länge varit en av de hårdaste i USA. De har exempelvis krävt att stoppningen i möbler ska prepareras med minst fem viktsprocent flamskyddsmedel. Och då delstatens möbelmarknad är stor blev det i praktiken en reglering som gällde i större delen av USA och även Kanada (”alla” större företag ville ju in på marknaden och det är förstås bökigt att ha olika tillverkningskrav beroende på vilken delstat man ska sälja till).

Detta är en orsak till att amerikanare generellt sett har högre halter av den här typen av kemikalier i kroppen än de flesta andra länders befolkning.[4]

Det finns en mängd olika flamskyddsmedel och de är liksom många andra klorerade- och/eller bromerade substanser mycket beständiga i stil med PCB. De hittas numera överallt på jorden, till och med i blodet hos djur i polarområdena. Men en springande fråga är ju om detta utgör någon fara?

Slutsatsen i den vetenskapliga artikeln jag refererat till ovan är att några substanser inte verkar vara särskilt oroande medan andra uppvisar klart alarmerande resultat i djurstudier, och en del även i människa. Men för en lång rad substanser saknas det data helt och hållet. (Det är dessutom notoriskt svårt att studera effekten i människa då ingen vill utföra kontrollerade försök där man avsiktligt trycker i människor misstänkt farliga kemikalier.)

I andra vågskålen ligger nyttan med att använda flamskyddsmedlen, i det här fallet i möbler. Det råder inga tvivel om att flamskyddsmedel gör det svårare för material att brinna, men frågan är vilka mängder som krävs och i vilka applikationer de behövs för att de ska göra någon praktisk skillnad i verkligheten.

Ett starkt kort för flamskyddsförespråkarna var en av de mer omfattande studier som gjorts inom detta område, utförd av bland annat forskaren Vytenis Babrauskas.[5] Studien visade att flamskyddsmedel gjorde stor skillnad i att fördröja en brands uppkomst jämfört med obehandlade möbler.

Men Babrauskas själv uppger att resultaten inte kunde användas för att bedöma effekten av brandskyddslagen. Den lagstadgade nivån var fem procent flamskyddsmedel i stoppningen, men i Babrauskas studie hade mer än femtio procent använts (avsikten med studien hade inte varit att ”testa lagens effekt”). Han hade även gjort försök med mer relevanta nivåer som visade att detta inte hade någon signifikant skyddande effekt i verkliga situationer.[6] Andra undersökningar bekräftade detta, bland annat utförda av U.S. Consumer Product Safety Commission.[7]

Men det fanns andra studier som lyftes fram till förmån för flamskyddsmedlen. En av dem var den ”obskyra svenska studien…”.

Nu var det inte konstigt att denna bara fanns på svenska då det var en rapport från 1997 utgiven av myndigheten Elsäkerhetsverket. De hade under fjorton månader undersökt alla bränder som orsakats av el i Stockholmsförorten Vällingby. Jag har inte hittat och läst artikeln men det är sannolikt inte undersökningen i sig som är suspekt, utan hur resultaten har använts.

I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Fire and Materials från år 2000 jämfördes antalet tv-bränder i Europa respektive USA (som till skillnad från Europa krävde flamskyddsmedel i apparaternas plasthölje).[8] De fann att det inträffande mer än tio gånger så många tv-bränder i Europa jämfört med i USA och att trenden var stigande i Europa. Författarna drog därför slutsatsen att även Europa behövde skärpa kraven.

”För att undvika en ökning av tv-bränder bör brandsäkerhetskraven höjas och allmänhetens medvetenhet om vikten av brandsäkerhet i tv-apparater ökas.”

Jag tycker att problematiken med kopplingar mellan näringsliv och akademi ibland överdrivs, det finns ohyggligt många bra studier och nödvändiga projekt med dylika samarbeten. Likaså finns det på sin håll en ”kemikalieskräck” som inte har stöd i vetenskapen. Med det sagt finns det en uppsjö av fall som verkligen är problematiska. Och klart att man bör dra öronen åt sig när en studie, som den nyss beskrivna, kommer fram till en ”positiv slutsats” för flamskyddsmedel/bromindustrin och artikeln avslutas så här:

”Författarna vill tacka European Brominated Flame Retardants Industry Panel (EBFRIP) för finansiellt stöd, och medlemmar av både EBFRIP och European Flame Retardants Association (EFRA) för råd och kommentarer. I synnerhet tackas Dr Traian Jay från Great Lakes Chemical Corporation för användbara kommentarer.”

Det blir inte bättre av att en av de tre författarna jobbade på Albermale, tillverkare av bromerade flamskyddsmedel, en annan, utan övriga vetenskapliga publikationer, jobbade på en PR-firma, och den tredje var en svenska från (dåvarande) Statens Provningsanstalt.

Nåväl, besvärande intressekonflikter är en sak, innehållet är ju ändå det som spelar någon roll. Och det finns en hel del att anmärka på där också.

Författarna redovisar först resultat från en större studie gjord av brittiska Sambrook Research International. Den visade att antalet bränder per miljon tv-apparater i Europa var i samma storleksordning som i USA. Och det är här Vällingbyundersökningen kommer in. Enligt den var antalet tv-bränder i Sverige nämligen tio gånger högre än vad som redovisades i Sambrookstudien. Och eftersom den hade granskat enstaka fall i mer detalj tyckte författarna att detta var en mer rättvisande statistik. De antog sedan att detta värde gällde för hela Europa som de sen i sin tur användes för att jämföra med USA:s siffror.

Det är mycket möjligt att Vällingbysiffrorna är mer korrekta värden, men det finns inget i artikeln som tyder på att USA:s statistik skulle vara inhämtad på annat sätt än vad den gjorts i Sambrookstudien. Då blir det som att jämföra äpplen och päron.

Enligt Chicago Tribune redovisade Vällingbystudien att det inträffade trettiotvå elbränder under den undersökta perioden. Av dem utgjorde tv-bränder en fjärdedel, det vill säga åtta. I det undersökta området bodde då 265 000 invånare. Artikelförfattarna redovisar dock inte dessa siffror utan bara omräknat för att gälla hela Sverige (165 tv-bränder/miljon apparater). Detta extrapolerades som sagt ytterligare ett steg till att gälla för hela Europa med dess 500 miljoner invånare.

Så slutsatsen att Europa borde skärpa brandskyddskraven byggde på åtta bränder under en begränsad period i en liten ort i Stockholms utkanter. Lite som att använda temperaturer mätta under några år från centrala delarna av England som ett globalt temperaturmedelvärde och påvisa långsiktigt trend (vilket är ett exempel taget från verkligheten).

Journalisterna intervjuade även Ingvar Enqvist som skrivit ”Vällingbyrapporten”, och han tyckte det var ”ganska märkligt” att resultaten användes som de gjorts i den angivna studien.

Författarna redovisade också, som sagt, en oroande trend av ökande bränder i Europa, men de visade inte hur det såg ut i USA under denna tid. En ökande trend även där hade ju antytt att det kanske inte hade med flamskyddsmedlen att göra.

Efter Chicago Tribunes avslöjanden om Citizens for Fire Safety ställde sig knappast allmänheten på rad inför representanter för kemikalieindustrin, gjorde honnör och utbrast ”tack, ni är vårt sista hopp”. Opinionen att brandskyddslagen skulle lättas på detta område började återigen ta fart.

Lagstiftarna i Kalifornien fick dock snart en ny vetenskaplig rapport i handen som visade att det visst fanns belägg för flamskyddsmedlens positiva effekter som gjorde Kaliforniens hårda brandskyddsregler relevanta. Rapporten var skriven av Matthew Blais, chefen för det respektabla Fire Technology at Southwest Research Institute. Studien hade dessutom finansierats av National Institute of Justice, NIJ (organisation under amerikanska justitiedepartementet).

Rapporten presenterades på konferenser, en video gjordes[9] och senator James Inhofe hänvisade till den i USA:s kongress. (Inhofe är annars kanske mest känd för att ha tagit med en snöboll in i kongressen för att visa att den globala uppvärmning var en bluff).

Det framgick dock inte – varken i videon, på konferenserna eller i rapporten – att Blais också hade uppdrag för lobbyorganisationen North American Flame Retardant Alliance.

I verkligheten handlade det om två olika rapporter, och NIJ hade inte finansierat Blais rapport som det hävdades, det hade lobbyorganisationen American Chemistry Council gjort.[10] Blais refererade dock till en annan rapport/studie som NIJ hade finansierat och som var utförd av Blais kollegor[11] – en rapport på över tvåhundra sidor som få orkar sätta sig in i. Enligt Blais visade den att flamskyddsmedel i möbler och tyg visst fördröjde brand.

Enligt Chicago Tribune uppvisade dock bara ett av försöken en onormalt lång tid att fatta eld. Blais kollegor ansåg att det fanns anledningar till det avvikande resultatet och strök försöket ur helhetsanalysen. Blais gjorde tvärtom, han rapporterade enbart om detta försök.

Han påstod vidare att ett möbeltyg preparerat med flamskyddsmedel fördröjde branden med tretton minuter vilket förstås skulle innebära stor chans att folk skulle hinna rädda sig undan eller släcka branden. Bara det att han ”glömde” berätta att det tyg hans kollegor testat var ett specialtyg som nästan uteslutande används till teaterridåer och liknande, konstruerade för att ”självslockna” – inget som användes i normala möbler alltså. Eller mer rätt, han inte bara glömde att berätta detta, han påstod att det var ett tyg som var vanligt i normala möbler.

Chicago Tribune försökte få en kommentar av den forskare på Blais institut som lett studien som han refererade till (och som han i egenskap av chef godkänt), men han svarade inte på mejl och de fick aldrig till någon intervju.

Journalisterna lät dock ovan nämnda brandexperten Vytenis Babrauskas läsa och kommentera Blais rapport. Hans slutsats: ”Synnerligen missvisande … sanningen har flugit ut genom fönstret.”

Som ni kanske märker är det mycket effektivt att mata politiker och allmänhet med den här typen av undermåliga, och till och med felaktiga, rapporter. Det tar en oändlig tid att kolla upp och många gånger spelar det ingen roll att faktakontroller görs, argumenten och referenserna används om och om igen ändå.

Efter avslöjandena och ytterligare studier ändrade Kalifornien sina lagar 2018 och förbjöd flamskyddsmedel i rad olika produkter.

Nästa kapitel ->>

[1] Roe, Callahan , Playing with fire, Chicago Tribune, 2012-05-06 http://www.pulitzer.org/files/finalists/2013/chictrib2013/chictrib01.pdf

[2] http://web.archive.org/web/20110410151312/http:/cffsi.org/about.aspx

[3] Callahan, Roe m fl, Playing with fire, Chicago Tribune 2012, https://media.apps.chicagotribune.com/flames/index.html

[4] Fromme, Becher, Hilgera, Völkela, International Journal of Hygiene and Environmental Health Volume 219, Issue 1, January 2016, Pages 1-23

[5] Babrauskas m fl, Fire Hazard Comparison of Fire-Retarded and Non-Fire-Retarded Products, NBS Special Publication 749, National Bureau of Standards, U.S. Department of Commerce, juli 1988, https://nvlpubs.nist.gov/nistpubs/Legacy/SP/nbsspecialpublication749.pdf

[6] Callahan, Roe, Distorting science, Chicago Tribune, maj 2012 https://www.chicagotribune.com/investigations/ct-met-flames-science-20120509-story.html

[7] Blum m fl, Organohalogen Compounds,Vol. 73, 2032-2035 (2011) https://greensciencepolicy.org/docs/General/regulatory-policy-leading-to-halogenated-flame-retardants-in-furniture-and-baby-products-fire-safety-and-health-concerns.pdf

[8] M. De Poortere, C. Schonbach och M. Simonson, Fire Mater. 24, 53-60, 2000 https://www.ebfrip.org/download/poortere.pdf

[9] Youtube 5 sep. 2012, Analysis Shows Flame Retardants Are Important to Home Fire Safety, American Chemistry Council https://www.youtube.com/watch?v=3lRcza_nPKI

[10] Roe, S, Doubts cast on new research touted by fire-retardant lobby, Chicago Tribune, 2012-12-30 https://www.chicagotribune.com/news/ct-met-flames-southwest-study-20121230-story.html

[11] Janssens, Reducing Uncertainty of Quantifying the Burning Rate of Upholstered Furniture, Doc Nr 239050, juli 2012 https://www.ojp.gov/pdffiles1/nij/grants/239050.pdf

Del IV: Fallgropar – Kapitel 15: Alarmistiska vetenskapliga studier

Den Av Mathsi Uncategorized6 kommentarer

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

Ibland verkar det som att många har en bild av forskning och vetenskap som liknar professor Balthazar, en tecknad figur som var populär när jag var liten. Genier får en plötslig idé och sedan löser de jättesvåra problem helt på egen hand. Om man vill förhålla sig sunt skeptisk till nya rön måste man veta att denna bild är helt felaktig (utan att förringa vikten av smarta människors insatser).

Det som till slut blir till vedertagen kunskap rörande komplexa system bygger alltid på en lång rad studier och observationer från flera olika forskargrupper som har bekräftat hypoteserna. Ingen enskild studie kan ensamt leverera ”sanningen” i komplexa frågor. I takt med att ny kunskap erhålls, väcks hela tiden nya frågor. I det avseendet blir vetenskapen aldrig ”avgjord”. Det är dock inte samma sak som att allt är osäkert och att vi egentligen inte vet något om någonting.

”Att lyssna på forskningen” kan i realiteten vara knepigare än vad man kanske kan tro. I forskningsfronten tas steg framåt, bakåt och åt sidorna hela tiden. Det produceras mängder med artiklar men många av de bakomvarande studierna håller verkligen inte världsklass. Det förekommer tyvärr även fusk och andra problem. Men en rasad bro gör det inte rationellt att säga att vi därför inte skulle kunna lita på att broar rent generellt. Därav är sammanställningar likt de IPCC gör väldigt viktiga. Alla studier varken kan eller bör ges samma vikt.

Jag tror att det är en nödvändighet att lyfta fram att dessa problem existerar istället för att sopa dem under mattan och sprida en idealiserad bild av hur forskningsvärlden ser ut.

Vi tycks dras till katastrofer medan ljumma och allmängiltiga händelser passerar omärkt förbi. Det återspeglas om inte annat i nyhetsmediernas publikationer. Så har det varit i alla tider. Det gäller även vetenskapliga tidskrifter, särskilt de mest kända. Jag gissar att Nature inte skulle ha kastat sig över att publicera en studie som visade att fiskar inte reagerar särskilt mycket på havens ”försurning”.

Däremot gäller det omvända.

2009 och 2010 publicerades tre studier i prestigefulla vetenskapliga tidskrifter som visade att en sänkning av pH i haven gjorde fiskar förvirrade och förlorade sin förmåga att upptäcka faror. Effekterna var mycket tydliga och därmed förstås oroande. Bakom studierna låg bland annat forskarna Danielle Dixson och Philip Munday. Dessa artiklar blev under några år flitigt citerade av andra forskare inom området. De användes till och med för att motivera politiska beslut i USA.

(Det bör kanske påpekas att försurning kan ge en fel bild då det egentligen handlar om att havet blir mindre basiskt/alkaliskt, pH sjunker på grund av att koldioxiden löser in sig och bildar kolsyra, men pH kommer ändå ligga kvar på den ”icke-sura” sidan rent kemiskt, det vill säga pH>7.)

2013 gjorde SVT:s Vetenskapens värld ett inslag om Dixson och Mundays forskning vid ett korallrev i Papua Nya Guinea. Fiskar tycktes ändra beteende i närheten av vissa punkter där koldioxid sipprade ut från botten och lokalt sänkte pH (året efter publicerade de dessa fynd i en vetenskaplig artikel). På SVT:s webbsida skrevs i samband med detta en artikel med rubriken: Surare hav gör fiskar riskbenägna.

Programmet fick klimathotsskeptikernas bloggar att surna till. Gösta Wallin, professor emeritus i oceanografi och känd ”skeptisk” klimatdebattör, sågade programmet och menade att SVT spred felaktigheter. Klimatdebatten är på många sätt förutsägbar och Wallins påstående viftades bort av många. Men hade han fel?

Det fanns de som anade oråd. En forskargrupp i Norge med bland annat två svenskar, Josefin Sundin och Fredrik Jutfelt, tillhörde de som tvivlade. De båda hade tidigare blivit kändisar i forskarvärlden av anledningar forskare helst inte skulle vilja bli kända:

Två av deras kollegor på Uppsala universitet hade 2016 fått en artikel publicerad i ansedda Science, en väldig framgång för forskare.[1] De hade för första gången kunnat visa hur mikroplaster påverkade fiskar negativt. Nyheten fick stort genomslag i media världen över. Men när Sundin och Jutfelt läste rapporten kunde de inget annat än att häpnas.[2] Experimenten hade utförts på deras egna labb och på de fiskar de själva forskade på. De kunde inte få ihop det. Efter mycket våndor beslutade de sig för att anmäla saken för misstänkt forskningsfusk. Det var inget lättvindigt beslut, de var ju vänner med de berörda och anklagelserna var så pass allvarliga att jobben stod på spel – antingen de anklagades eller deras egna om de hade fel. Sundin säger i radioprogrammet Kaliber:

”Det var ju som att läsa en påhittad berättelse. Det var så många, det var många stora grejer som inte stämde.”

Efter flera utredningar konstaterades att det måste handla om forskningsfusk. Resultaten var i princip påhittade och artikeln drogs tillbaka. Exempelvis saknades rådata helt, något som skylldes på att en dator blivit stulen. Försök påstods ha pågått under tre veckor i ett labb på Gotland, men Sundin och Jutfelt hade varit där under denna tid och kunde intyga att det inte stämde. Via bland annat kvitton på flygbiljetter kunde utredningen också visa att den aktuella forskaren inte varit där under tillräckligt lång tid för att kunnat utföra försöken som de hade beskrivits.

Forskaren blev av med jobbet medan professorn blev friad från fuskanklagelserna (han står med som medförfattare till artikeln men har inte aktivt deltagit i själva utförandet). Han blev dock av med stora forskningsanslag och Vetenskapsrådet beslutade att han inte fick ansöka om nya pengar på två år. Båda forskarna bedyrar sin oskuld och känner sig orättvist behandlade.

Men det slutar alltså inte här. Josefin Sundin och Fredrik Jutfelt försökte upprepa försöken som visat försurningens tydliga effekter på fiskarna som beskrivits ovan. Men de såg inte alls samma alarmerande resultat.

(Notera att det handlar om fiskar i haven, inte i sjöar och vattendrag och resultaten ska inte blandas ihop med försurningen från svaveldioxidutsläppen.)

En hörnsten i kvalitetssäkringen av forskningsresultat är att andra grupper försöker reproducera och bekräfta eller motbevisa de uppnådda resultaten. Det finns otaliga anledningar till att resultat från experiment inte är robusta, och det helt utan att det handlar om fusk. Forskning innebär att försöka hitta nya sätt att testa och analysera problemställningar, det kan i efterhand visa sig finnas saker man har förbisett. Det är också en anledning till att man inte ska dra alltför långtgående slutsatser baserat på enskilda studier. Eller från enskilda forskare heller för den delen.

Nu kunde alltså inte Sundin och Jutfelts forskargrupp reproducera de alarmerande resultaten om hur fiskar reagerade på ett lägre pH. Att resultaten inte blir identiska är kanske inte konstigt, men att de tydliga effekterna helt skulle försvinna på grund av mindre skillnader i metodik är osannolikt. De publicerade sina fynd i en artikel i Nature 2020.[3]

De påstod inte rakt ut att det förekommit fusk i de tidigare studierna, men det var nog så nära man kan komma. Något som förstås fick vissa forskare att attackera dem för att av ren avundsjuka angripa andra forskares uppmärksammade studier.[4] I rabaldret som följde fick de flera vittnesmål från före detta medarbetare till de misstänkta forskarna om fler oegentligheter.

De utpekade forskarna bedyrar dock även här sin oskuld och de publicerade en replik där de försvarade sina resultat.[5] Deras institutioner avfärdar anklagelserna. I skrivandes stund har Science dragit tillbaka en av artiklarna, men vad jag förstår är de andra också under utredning. Det verkar alltså som att Gösta Wallin var värd att lyssna på det här fallet (jag har inte själv sett SVT:s program).

År 2022 publicerade Sundin och Jutfelt en ny artikel ihop med några andra forskare som beskriver vad som brukar kallas the decline effect (minskningseffekten)[6] Inledande studier inom nya forskningsområden visar ibland stora observerade effekter som efterföljande studier sen inte kan bekräfta. Sundin och Jutfelt redovisar också hur senare tids försök på försurningen knappt gett någon effekt alls på fiskarnas beteende (alltså inte enbart deras egna försök).

Risken för den här effekten är påtaglig när det handlar om observationsstudier där beteenden ska kontrolleras. En förklaring till fenomenet kan vara att inledande studier ofta är små med ett litet antal djur eller människor, vilket gör att enskilda observationer kan få ett orimligt stort utslag. Det är ingen slump att de flesta läkermedelskanditater faller bort i de sista stora så kallade kliniska fas III-studierna. Tidigare visade effekter visar sig då inte vara signifikanta.

Man kanske heller inte har tänkt igenom försöksmetodiken riktigt och resultaten blir därmed påverkade av det man ”vill se”. I fallet som beskrivits ovan var dock effekterna så stora att de svårligen kunde förklaras med denna typ av ”oskyldiga misstag”.

Vetenskapliga artiklar blir heller inte indragna för att andra studier visar att slutsatserna i studien inte höll, det hör till den vetenskapliga processen. Indragningar görs för att man har konstaterat fusk eller andra oegentligheter.

Sådana här saker är förstås enormt negativt för tilliten till vetenskapen och självklart biter sig tvivlet fast, vem kan man lita på? Det är också mumma för konspirationsteoretiker. Men forskare är bara vanliga människor med fel och brister som alla andra. Alla gör fel och det förekommer tyvärr fusk inom alla branscher, så också inom forskningen. Men att förkasta all vetenskapen på grund av enstaka händelser av fusk är inte rationellt.

Det är inte enskilda forskare man ska ha tillit till utan den vetenskapliga processen. Etablerad kunskap kommer som sagt inte utav enskilda studier eller en forskares resultat. Det är ett samarbete (under hård konkurrens) mellan olika forskargrupper där resultat stöts och blöts. I forskningsfronten kommer det alltid bölja fram och tillbaka. En del motbevisas medan annat består. Det tar tid men det är en del av forskningen, något som samhällsdebatten bevisligen ofta har svårt att hantera. Att kunskapsläget justeras allteftersom handlar sällan om fusk utan om att nya försök har gett ny kunskap. Att atomuren idag är mer exakta än vad gamla pendelklockor var innebär naturligtvis inte att de fuskade på den tiden.

Ovanstående exempel är naturligtvis sedelärande, men man ska veta att det som IPCC slår fast med stor säkerhet inte handlar om vad enstaka studier eller enskilda forskargrupper har kommit fram till. Och även om det finns exempel på den här minskningseffekten ska det inte tolkas som att det alltid är så. Långt ifrån. Ett tydligt exempel på motsatsen är isminskningen i Arktis, den har gått mycket snabbare än vad man först trodde. Citat från Arktiska rådet:

”Modellprognoser som rapporterades av Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) 2007 underskattade förändringstakten som nu observeras i havsisen.”[7]

15:1 Överfiske

”Om inte människor agerar nu kan fisk och skaldjur försvinna till år 2048.” [8]

Påståendet har spridits vitt och brett i nyhetsmedia. Den kontroversiella filmen Seaspiracy tar också upp påståendet. Det finns till och med en webbsida som lagt upp ett räkneverk som håller koll på hur många dagar det är kvar tills haven kommer vara tomma på fisk och skaldjur.

Citatet ovan kommer från en artikel i National Geographic 2006. Och studien de i sin tur hänvisar till var publicerad i Science 2006.[9] I den redovisade forskarna en ökande trend i rapporterad fiskfångst globalt sett. De hade sedan räknat på hur långt fram i tiden en kollaps skulle kunna inträffa om samma trend höll i sig. Och denna punkt hamnade alltså på år 2048.

De definierade en kollaps som när fiskfångsten av respektive art hamnat under tio procent av deras historiskt registrerade maximum. Det räknades alltså på mängden upptagen fisk, inte på vad som fanns i haven.

Efter publikationen blev det mycket rabalder även inom den akademiska världen. Flera ansåg bland annat att extrapoleringen som gjorts inte var rimlig och att bilden var överdramatisk dyster. Boris Worm, författare till Science-artikeln, hade sin antagonist i Ray Hilborn som inte alls höll med om Worms slutsatser. Men istället för att bara gnälla på varandra valde de att gemensamt försöka få fram bättre data om fiskbestånden via ett projekt drivet under National Center for Ecological Synthesis and Analysis(NCEAS). De undersökte fiskbestånd motsvarande hälften av världens fångster. Resultatet publicerades i en ny artikel i Science 2009.[10]

Worm backade nu från sitt tidigare påstående om en kollaps till år 2048. De hade visat att bestånden faktiskt ökade i de områden där fiskeriet reglerades på lämpligt sätt. Det handlade om två tredjedelar av de undersökta bestånden. Situationen var alltså betydligt bättre än vad Worm först hade kommit fram. En uppföljning gjordes 2020 som bekräftade resultaten.[11]

Detta är definitivt ett bra exempel på hur media, och vi i allmänhet, gärna sprider katastrofvarningar. Det visar också, ännu en gång, varför man inte ska lita på en enskild studie. Kontrasten till IPCC:s sammanfattande rapporter är stora.

Men, det är ju inte så att de nya uppgifterna avskriver problemen. En tredjedel av fiskebestånden överfiskas och även de experter som kritiserar filmen Seaspiracy anser att överfisket är ett rejält problem.[12] Från vissa delar av världen råder det brist på tillförlitliga data, stora fångster tas in utan att rapporteras och fartyg går under falsk flagg.

En studie från 2023 som bland annat följt GPS-data på fiskefartyg kom fram till att så mycket som 17 procent av fångsterna kan vara illegala och orapporterade.[13] Ett tydligt varnande exempel är ju torskbeståndet som på nittiotalet kollapsade utanför Newfoundland. Det är först nu som man ser tecken på att fisken är på väg tillbaka.[14] En tredjedel av världens broskfiskar – som hajar och rockor – är nu utrotningshotade enligt en rapport från IUCN från 2021.[15]

15:2 Patrick Moore misshandlar vetenskap

Det är populärt med böcker som ”klär av miljöalarmismen”. Patrick Moores Fake Invisible Catastrophes and Threats of Doom (Falska osynliga katastrofer och hot om undergång) från 2021 är en i raden. Den är planerad att ges ut på svenska i början på 2024.

Moore var en gång i tiden miljöaktivist och var med när Greenpeace bildades. Han framställs ofta som forskare eftersom han har en doktorshatt i ekologi från 1970-talet. I själva verket har han lämnat både akademin och Greenpeace för evigheter sen och är inget annat än en lobbyist/opinionsbildare knuten till flera tankesmedjor som Heartland Institute, Clexit och CO2 Coalition – några av de mest aktiva i klimatförvillandet.

Han hävdar att hans bok är byggd på vetenskap. Sean Holman, professor i journalism, har granskat innehållet och har också kontaktat flera av de forskare vars studier Moore använder som referenser.[16]

Moore är övertygad om att korallerna inte kommer påverkas av klimatförändringarna och att larmen är överdrivna. 2016 drabbades Stora Barriärrevet av en kraftig värmebölja (El Niño) där stora delar (93 procent) av revet drabbades av korallblekning. Moore skriver att det bara handlade om alarmistiska rubriker utan stöd:

”… den noggranna läsaren skulle få svårt att hitta ursprunget till de 93 procenten eftersom det inte finns några uppgifter om det annat än i rubriker.”

Verkligheten är en annan. Ett pressmeddelande från expertorganisationen ARC Centre of Excellence Coral Reef Studies nämner just detta: ”Endast 7 % av Stora Barriärrevet har undvikit korallblekning”. Studier som sedermera avrapporterades i tidskriften Nature.[17] Moores kommentar till Holman var att han måste ha missat den.

Moore menade vidare att en ökad temperatur bara är gynnsamt och leder till en högre biodiversitet i haven. Han hänvisade till en studie av bland annat forskaren Tittensor som stöd. Holman kontaktade Tittensor som svarade att deras studie handlade om hur det såg ut generellt på jorden, det finns fler arter i varmare vatten, MEN den säger inget om vad som händer vid en så pass snabb förändring som nu sker. Tittensor har själv publicerat studier som visar på det omvända mot vad Moore hävdade.[18]

Ytterligare några liknande kommentarer tillbakavisas av Tittensor som gjort de studier som Moore hävdar styrker hans sak. Om Moore backade från sitt påstående efter att ha fått ta del av Tittensors kommentarer? Nej, det är inte riktigt så klimatdebatten fungerar.

Holman skriver: ”Ändå vidhöll Moore sitt påstående, med hänvisning till en karta som han sa visade att ”tropiska och subtropiska vatten har ungefär samma temperatur”, något Tittensor skrev kunde ”motbevisas med cirka 30 sekunders googling”, och gav fyra länkar.”

Holman frågade Moore varför han inte kunde visa vetenskapliga artiklar som stöder det han skrivit om uppvärmningen av haven. Moore levererade standardsvaret att han inte tror på klimatmodeller…

Moore påstår att försurningen av haven är en ren fabrikation av data och stödjer sig delvis på en sexton år gammal artikel. Enligt honom säger denna att pH inte har ändrats i haven utanför Australiens västkust mellan 1708–1988. Professor Carles Pelejero, huvudförfattare till artikeln, säger dock att Moores påstående inte stämmer. Han påpekar att det var flera bloggar som missuppfattade just detta när artikeln publicerades. Men han blev förvånad över att det fortfarande används som ett argument, sexton år senare (jag misstänker dock att få som följt Moore och klimatdebatten höjer ögonbrynen en millimeter, det är så här det brukar se ut).

Vad studien visar är hur pH i en begränsad lagun hade varierat baserat på så kallade proxydata från bor-isotoper. Kemin ”uppför sig” betydligt annorlunda i lagunen än i haven utanför, och det är svårt att detektera en trend i ”bruset”. Pelejero gav Holman länkar till en studie som använt sig av samma teknik men i havet utanför lagunen, och en annan från Sydkinesiska sjön. Båda visar en tydligt trend i försurningen.[19]

Moores kommentar? “Jag köper det inte. De vet inte vad pH var 1900, för att inte tala om 1850, för att inte tala om 1750. De vet inte vad pH var då.”

Han svarade dock inte på varför han i så fall använde Pelejeros artikel för att bevisa just att pH inte hade ändrat sig sedan den tiden.

Istället hänvisade Moore till Craig Idso vid organisationen Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change. Ännu en kändis i klimatdebatten. Även om man bortser från de miljoner som denna organisation och familjen Idso har fått från vissa särintressen, så är det inte vetenskapliga artiklar Moore stödjer sig på utan diverse blogginlägg.

Det här vara bara några exempel på hur svårt det kan vara att veta vem man kan lita. De visar också på vikten av de stora sammanställningar IPCC och liknande organisationer gör. Självklart kommer en del avvägande att göras i deras slutsatser som alla inte håller med om i alla detaljer (det finns flera forskare som tycker att IPCC är alldeles för konservativa i sina slutsatser). Men de utgör ändå en bra ögonblicksbild av kunskapsläget som ingen kan uppnå på egen hand.

Nästa kapitel ->>

[1] Lönnstedt O.M., Eklöv P. 2016 Environmentally relevant concentrations of microplastic particles influence larval fish ecology. Science (doi: 10.1126/science.aad8828)

[2] Kaliber, Vetenskapspoliserna – om fusk i forskarvärlden, Sveriges radio 21 maj 2018 https://sverigesradio.se/artikel/6955861

[3] Clark, T.D., Raby, G.D., Roche, D.G. et al. Ocean acidification does not impair the behaviour of coral reef fishes. Nature 577, 370–375 (2020). https://doi.org/10.1038/s41586-019-1903-y

[4] Enserink, Sea of Doubt, Science 2021-05-06 https://www.science.org/content/article/does-ocean-acidification-alter-fish-behavior-fraud-allegations-create-sea-doubt

[5] Munday, P.L., Dixson, D.L., Welch, M.J. et al. Methods matter in repeating ocean acidification studies. Nature 586, E20–E24 (2020). https://doi.org/10.1038/s41586-020-2803-x

[6] Clements JC, Sundin J, Clark TD, Jutfelt F (2022) Meta-analysis reveals an extreme “decline

effect”in the impacts of ocean acidification on fish behavior. PLoS Biol 20(2): e3001511. https://doi.org/10.1371/journal.pbio.3001511

[7] AMAP, 2011. Snow, Water, Ice and Permafrost in the Arctic (SWIPA): Climate Change and the Cryosphere. Arctic Monitoring and Assessment Programme (AMAP), Oslo, Norway. xii + 538 pp

[8] Mycket av informationen är hämtad från artikel på World in data Will the oceans be empty by 2048? Besökt 2023-04-03

[9] Worm, B., Barbier, E. B., Beaumont, N., Duffy, J. E., Folke, C., Halpern, B. S., … & Watson, R. (2006). Impacts of biodiversity loss on ocean ecosystem services. Science, 314(5800), 787-790. https://www.science.org/doi/10.1126/science.1132294

[10] Worm, B. et al. (2009). Rebuilding global fisheries. Science, 325(5940), 578-585.

[11] Hilborn, R., et al. (2020). Effective fisheries management instrumental in improving fish stock status. Proceedings of the National Academy of Sciences, 117(4), 2218-2224.

[12] Hamrud, Eva, Fact Check: Will The Oceans Be Empty of Fish by 2048, And Other Seaspiracy Concerns, 2021-04-30  https://www.sciencealert.com/no-the-oceans-will-not-be-empty-of-fish-by-2048

[13] Park et al, Tracking elusive and shifting identities of the global fishing fleet, Science Advances, 2023, Vol 9, Issue 3, DOI: 10.1126/sciadv.abp820

[14] Rose G et al, ”Northern cod comeback” Canadian Journal of Fisheries and Aquatic Sciences (2015-10-27) DOI: org/10.1139/cjfas-2015-0346

[15] IUCN, Press release 2021-09-04 https://www.iucn.org/news/species/202109/tuna-species-recovering-despite-growing-pressures-marine-life-iucn-red-list

[16] Holman, Sean, Fact Checking Patrick Moore, Climate Skeptic, TheTyee.ca, 2021-06-04 https://thetyee.ca/Analysis/2021/06/04/Fact-Checking-Patrick-Moore-Climate-Skeptic/

[17] Hughes, T., Kerry, J., Álvarez-Noriega, M. et al. Global warming and recurrent mass bleaching of corals. Nature 543, 373–377 (2017). https://doi.org/10.1038/nature21707

[18] Yasuhara et al PNAS, May 26, 2020, 117 (23) 12891-12896, https://doi.org/10.1073/pnas.1916923117 ; Lotze et al, PNAS, June 11, 2019 116 (26) 12907-12912, https://doi.org/10.1073/pnas.1900194116

[19] Wu, H.C., Dissard, D., Douville, E. et al. Surface ocean pH variations since 1689 CE and recent ocean acidification in the tropical South Pacific. Nat Commun 9, 2543 (2018). https://doi.org/10.1038/s41467-018-04922-1 ; Liu, Y., Peng, Z., Zhou, R. et al. Acceleration of modern acidification in the South China Sea driven by anthropogenic CO2. Sci Rep 4, 5148 (2014). https://doi.org/10.1038/srep05148

Kapitel 14: Miljörörelsen och Ryssland

Den Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

Föregående kapitel hittar du här.
En innehållsförteckning med länkar till de olika kapitlen hittar du här.

Flera ledande miljöorganisationer är emot kärnkraft vilket man förstås måste få vara. Dessa organisationer målar samtidigt upp en nattsvart framtid om koldioxidutsläppen fortsätter som nu. Men uppfattningen om att lägga ner befintliga kärnkraftverk ruckades inte en millimeter ens när Europa hamnade i energikris i och med Rysslands invasion av Ukraina och Tyskland utökade brunkolsbrytningen. För många är det förstås en obegriplig prioritering.

Miljöfrågor är oftast enormt komplexa och åtgärdspaket involverar sällan, om någonsin, enbart vetenskap. Man måste naturligtvis få kritisera miljöorganisationer (jag skulle jag vilja påstå att det numera är mer mainstream än det omvända). Det handlar om en ganska brokig samling organisationer och människor med åsikter spridda inom ett ganska stort spann. De har inte ensamrätt på bästa vägen framåt och det är inte alltid de håller sig strikt till vetenskaplig fakta heller. Men när det kommer till brådskan att få ner koldioxidutsläppen har miljöorganisationerna en bedövande majoritet av forskare och vetenskapliga publikationer bakom sig. Men i svallvågorna av klimatdebatten förekommer regelrätta kampanjer för att svartmåla miljöorganisationer på högst svajiga grunder.

Jag slås ibland av hur lätt det kan vara för utländsk makt att skapa motsättningar inom ett annat land. Polariseringen inom exempelvis miljöfrågor är så stark att det räcker med ett obekräftat uttalande för att det ska spridas som en sanning ända upp i Riksdagen tillsammans med krav på att regeringen ska agera. Nedan följer ett exempel (observera att det inte är ett inlägg i energidebatten utan handlar om informationsspridning).

Den 26 februari 2022 – två dagar efter att Ryssland invaderat Ukraina – satt statsvetaren Dominique Reynié i CNEWS studio – en fransk tevekanal med klar politisk vinkel som ligger långt högerut. Den liknas vid Fox News och ägs av en av Frankrikes rikaste och mest inflytelserika företagsgrupper, vars vd har en nära relation till Putin.

Reynié påstod att den statliga ryska gasjätten Gazprom hade finansierat miljörörelser med avsikt att de i sin tur stöttade politiker som vill lägga ned kärnkraften i Europa.

Ett filmklipp från intervjun delades av kärnkraftsförespråkare på Twitter och sedan var snöbollen i rullning (det bråkades friskt om just kärnkraften under denna tid i upptakten av det stundade riksdagsvalet). Spinndoktorerna Susanna Silfverskiöld (dåvarande copywriter hos Moderaterna och numer Timbroanställd) och Johan Ingerö (dåvarande policyansvarig för KD) spred budskapet vidare. Moderaten Carl Oscar Bohlin (nuvarande (2023) minister för civilt försvar) delade också inlägget med orden:

”En aning bekymmersamt för den europeiska miljörörelsen när det nu avslöjas att vissa ”gröna” NGO:er som försett europeiska ministrar med underlag tagit finansiering av Gazprom för att påskynda nedläggningen av kärnkraften.”

Libertarianska debattören (etiketten är satt av honom själv) Henrik Jönsson utvecklade det vidare i en Youtubevideo med rubriken: Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten. Han inledde med att ställa frågan vilken roll klimatrörelsen har i konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Han anförde sedan tesen att Greta Thunberg kanske är ett offer för rysk påverkansoperation med avsikt att söndra och polarisera västvärlden.

Sajten Energinyheter.se valde också att sprida ”nyheten”. Politikern Sven-Olof Andersson Hederoth (ordförande i styrelsen för Liberalerna i Simrishamn) är en av ledarskribenterna och har så sent som 2021 ifrågasatt sambandet mellan koldioxiden och klimatförändringarna [2]

Det gick så långt att Sverigedemokraten Björn Söder skickade en skriftlig fråga till dåvarande klimat- och miljöminister Annika Strandhäll. Han undrade om regeringen tänkte ”ta initiativ till att utreda om ryska intressen finansierat eller understött organisationer eller påverkansåtgärder på klimat- och miljöområdet i Sverige, och om inte, varför?”[3] Det enda underlaget han presenterade som stöd var texten i den tweet som virvlade runt på Twitter. Uttalandet från en fransk statsvetare. Inget mer. Svaret blev att nej, det hade regeringen inga planer på.

Stämmer det som sades i teveinslaget?

Ingen blir förvånad av att höra att Ryssland skulle försöka påverka politiken i Europa. Men vilka uppgifter låg bakom detta utspel? Jag letade och frågade, men ingen kunde ge några mer detaljer än länkar till andra icke-bevis (återkommer snart till dem). Det var alltså det Reynié sagt i sin intervju som var bomben som slog ner. Inget mer.

Reynié är professor i statsvetenskap men han har också varit politiskt aktiv och ställt upp i franska lokalval (liberalkonservativ). Han är dessutom aktiv i den liberalt orienterade tankesmedjan Fondapol, och jag antar att det var i egenskap av detta han var i tevestudion då de pratade om deras rapport Frihet i riskzonen: århundradets utmaning.

I intervjun presenteras dock inga konkreta fakta utan bara ett generellt uttalande om att Gazprom har finansierat olika miljöorganisationer som i sin tur ska ha backat ministrar inom EU som jobbat för nedläggning av kärnkraft.

Men hur jag än letar på Fondapolswebbsida, söker på Reyniés namn eller letar i den nämnda rapporten hittar jag inga detaljer om detta. Han kanske har dessa bevis någonstans, men de är då väl gömda. Det mest intressanta här är dock att de som sprider hans påstående inte verkar bry sig särskilt mycket om den detaljen. De har inte mer bevis än så. Ett uttalande verkar vara fullt tillräckligt för att sprida ryktet vidare.

Jag har förståelse för att man kan råka skicka vidare en tweet eller liknade på sociala medier utan djupare eftertanke. Men det är också det som gör denna typ av meddelanden effektiva för att sprida desinformation. Därför har höga politiker och andra i maktposition ett särskilt ansvar att tänka efter vad de delar för information.

Ett ganska vanligt mönster när sådana här snöbollar sätts i rullning är just att brister i ursprungsresonemanget inte spelar särskilt stor roll. Följare och fans fyller så gärna i luckorna och fokus flyttas ofta mycket snabbt till andra argument och talepunkter (detta gäller oavsett vilken sida av åsiktstaketet man står). Så var fallet även nu.

Så vilka fakta var det som lyftes fram av de som ändå försökte hitta mer än Reyniés uttalande att bygga vidare på?

Nord Stream 1

I en tweet från en aktiv kärnkraftsförespråkare påstods: ”Tyska Jordens vänner och WWF tog en utbetalning på 10 miljoner EUR från Gazprom.” Klippet med intervjun av Reynié i CNEWS bifogades.

Det är sant att Gazprom har betalat dessa pengar men det är verkligen att ta saken ur sitt sammanhang. För att förstå utspelet behöver vi backa bandet några år.

En anledning till att USA lyckats sänka sina koldioxidutsläpp är att de ersatt stora mängder kol med fossilgas. Gasen ansågs i början av 2000-talet av många som ett bra första steg mot att helt fasa ut de fossila bränslena. Även många miljöorganisationer förespråkade detta byte – som ett första steg i utfasningen. Tyska Greenpeace startade till och med ett eget företag för att sälja fossilgas.

2007 lämnade konsortiet Nord Stream in en ansökan om att dra en gasledning från Ryssland till Tyskland, delvis genom svensk ekonomisk zon. Ryska Gazprom ägde 51 procent av konsortiet och övriga andelar delades mellan tyska, holländska och franska energibolag.

Ägarna lade stora pengar på lobbyism för att Sverige skulle acceptera ledningens dragning. Närmare hundra miljoner lades på olika projekt på Gotland.[4] Politiker från båda sidor mitten rekryterades i PR-arbetet. I november 2009 godkände alliansregeringen en miljöprövning av gasledningen och gav därmed sitt ja till projektet. S, V och MP protesterade. Peter Eriksson, MP:s språkrör påpekade att det inte enbart handlade om miljön:

”Det här ger Ryssland möjlighet att använda energi som vapen.”[5]

(Lyssnar man på delar av debatten i sociala forum kan man dock få intrycket att det var Miljöpartiet som rent utav kontaktade Gazprom för att dra ledningen.) Det är förstås lätt att sitta i opposition och uttrycka denna kritik. Jag gissar att det kanske skulle låtit på samma sätt från allianspartierna om de suttit opposition (?).

Världsnaturfonden (WWF) skrev på sin webbsida 2011 när gasledningen Nord Stream 1 från Ryssland till Europa skulle tas i bruk:

”Nord Streams offshore-rörledning, som lanseras i morgon för att exportera naturgas från Ryssland till Europa, hyllas av miljögrupper. Projektet kommer att bidra till att öka andelen naturgas i världens bränslebalans som ett övergångsbränsle mot en framtid med låga koldioxidutsläpp och ett substitut för kol och kärnkraft.”

(WWF verkar ha tagit bort detta från sin webbsida efter hela den här historien briserade, länken från min blogg går inte längre till ovanstående positionstagande).

Jag misstänker att sista meningen i citatet avslöjar huvudanledningen till att den här historien fick sådan sprängkraft. Miljöorganisationer har ju länge motarbetat kärnkraft och den debatten rasade som sagt hårt i Sverige vid tiden för Reyniés intervju.

Men WWF var långt ifrån enbart positiva till dragningen av Nord Stream 1. I en remiss 2009 kritiserade de exempelvis bristerna i bolagets miljökonsekvensbeskrivning.[6] När det stod klart att Nord Stream AG inte tänkte uppfylla de krav WWF och Jordens vänner (som heter BUND i Tyskland) hade på miljöhänsynen, särskilt gällande ett känsligt område i Tyskland som ledningen skulle dras igenom, stämde de tyska staten för att de godkänt gasledningen.

Det hela slutade med en uppgörelse.[7] Nord Stream AG förband sig att ta ökad hänsyn till Östersjöns miljö och cirka tio miljoner euro avsattes till kompensationsåtgärder. Dessa åtgärder skulle beslutas av en stiftelse ledd av miljöorganisationerna. Dessutom skulle tre miljoner euro avsättas för eventuella extrainsatser om akuta skador inträffade. Likaså skulle Nord Stream arbeta för att ett område om tusen hektar skulle bli skyddat område.

Den stiftelse som bildades fick namnet Baltic Sea Conservation Foundation (BaltCF) och drivs ihop av WWF Tyskland, BUND och Nord Stream AG. Det är alltså detta som påstås vara en muta från Gazprom för att hålla tyst. I mina ögon är det en helt världsfrånvänd åsikt. BaltCF finanser är dessutom offentliga.

Nord Stream 2

2015 kom en rad bolag överens om att bygga ytterligare en gaspipeline, Nord Stream 2: Gazprom, Royal Dutch Shell, E.ON, OMV, och Engie. (Ändå nämns enbart miljöorganisationerna som bovar i det här dramat.)

Kunskapen om fossilgasens klimatpåverkan hade sedan Nord Stream 1 ökat och det handlade heller inte längre om en tillfällig ersättning för kol. Ännu en ledning skulle ytterligare bygga in gasen i infrastrukturen för lång tid framöver. Jag vet ingen miljöorganisation som var för denna nya ledning. Flera av dem protesterade mot projektet, Greenpeace lämnade exempelvis in en stämning som lades ner av en rysk domstol. Tyska NABU har också stämt projektet. WWF ansåg att det helt stred mot EU:s uppställda klimatmål. Miljöorganisationer har också direkt protesterat mot att fossilgas ska klassas som hållbart i EU:s The Green New Deal.

När gasledningen 2019 bara hade sexton mil kvar att nå Tysklands kust införde USA sanktioner mot Nord Stream 2 som svar på ryssarnas illegala annektering av Krimhalvön. Och det påstås att miljöorganisationerna mot betalning skulle ha hjälpt Gazprom att kringgå dessa. Det fanns nämligen ett kryphål för sanktionerna: Icke-kommersiell statlig verksamhet.

Henrik Jönsson säger i sin Youtubevideo Hur klimatrörelsen gav Ryssland makten, att Reuters nu bekräftat att ”västerländska klimataktivister spridit propaganda för att befrämja europeiskt beroende av rysk gas.” Han visade även rubriken från Reutersartikeln i fråga.

Bild: Skärmdump från Henrik Jönssons Youtubefilm

Läser man tidningsartikeln blir det dock snabbt uppenbart att Jönssons påstående är en ren och skär lögn.

Det är sant att den utpekade organisationen hade fått stora pengar, både från den tyska staten och bolaget Nord Stream AG. Men det var ingen normal gräsrotrörelse. Det handlade inte om klimataktivister. Organisationen hade startats av den tyska delstaten, och syftet verkar mest ha varit att ta sig runt de amerikanska sanktionerna.[8] Det framgår som sagt klart även i den artikel Jönsson valde att enbart visa rubriken ifrån.[9] Artikeln inleds så här:

”En tysk politiker bildade en statsstödd stiftelse med det ryska energibolaget Gazprom förra året för att hjälpa Moskva att undvika amerikanska sanktioner mot en pipeline för att transportera rysk gas till Europa.”

Det torde vara helt omöjligt att han skulle ha utelämnat detta av en slump.

Tyska miljöorganisationer uttalade sig tydligt redan i januari 2021 när den så kallade klimatorganisationen startades. De ville inte ha med denna organisation att göra.[10] Över ett år innan den här historien tog eld i Sverige alltså.

Jag har inte sett någon av de som var mest upprörda över denna händelse klaga på de enorma lobbyinsatser som gjordes för att få USA att släppa restriktionerna mot gasledningen. Fem företag (OMV AG, Shell International, ENGIE, Wintershall och Uniper SE) betalade enligt Open Secrets mer än 840 000 dollar år 2020 och 600 000 dollar under de tre första kvartalen av 2021 för att påverka amerikanska politiker om sanktionerna.[11]

Men så långt hade alltså inga hållbara bevis presenterats för det Reyniés påstod. Hur lät övrig bevisföring?

Fracking

Jönsson (liksom flera andra) hänvisade till en åtta år gammal artikel i The Guardian (2014), där Natos före detta generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen anklagade ryssarna för att ha underblåst motståndet mot fracking i Europa genom att finansiera miljöorganisationer.[12] (fracking innebär att man utvinner fossilgas genom att pumpa ner vatten under högt tryck i marken för att spränga sönder skiffersten).

Men Fogh Rasmussen ville inte ge några detaljer om operationerna. Vid förfrågan svarade han ”Det är min tolkning”. Natos pressekreterare meddelade att det var Fogh Rasmussens privata åsikter och inget Nato stod bakom.

Ja, och sedan var det inte så mycket mer. Det var allt som behövdes för att skapa uppståndelse.

Jönsson avslutar sin video med att påpeka att inget av det han sagt motsäger att det även finns högerpopulistiska påverkanskampanjer, men ”det förefaller inte särskilt osannolikt att Kreml även skulle finna inflytelserika aktivister i samhällets toppskick mer användbara.” Detta samtidigt som han pekar på bilder av Greta Thunberg och advokaten Anne Ramberg. Två personer som varit måltavlor för mycket propaganda från den politiska högerkanten.

Jag skulle inte bli alls förvånad om Ryssland verkligen haft ett finger med i spelet både här och där, men jag har varit med i den här debatten allt för länge för att blint lita på ett uttalande utan ett spår av konkreta bevis.

När vi ändå är inne på fracking och påstådda ryska påverkansoperationer kan det vara läge att visa ytterligare exempel på hur lätt det kan vara att påverka opinionen. Den 6 april 2022 publicerade SvD:s ledarsida ännu en av alla artiklar från opinionsbildaren Bjørn Lomborg. Den handlade om problematiken med Europas energiförsörjning kontra beroendet av rysk olja och gas.

Lomborg argumenterade i artikeln för utvinning av gas via fracking i Europa, men han menade att detta har motarbetats med hjälp av rysk finansiering. Återigen ska det ha skett via finansiering av miljöorganisationer.

Som stöd för sitt påstående länkade Lomborg till en debattartikel med rubriken: ”Plotten mot fracking. Hur billig energi dödades av gröna lögner och rysk propaganda.”[13]

Den är skriven av den konservativa brittiska politikern (som även är journalist och författare) Matt Ridley. Han är, eller har i alla fall varit, rådgivare åt en av Europas aktivaste ”klimathotsskeptiska” tankesmedjor, brittiska GWPF.[14] Han har dessutom ekonomiska intressen i kolindustrin, så nog finns det all anledning att ta hans uttalande om klimatet med några nypor salt. Men det innebär ju inte automatiskt att han har fel i just den här frågan om Kremls inblandning. Vilka källor byggde han sitt uttalande på?

Återigen dyker Natochefen Rasmussens uttalande upp. Knappast bevis som föranleder Ridleys påståenden ”this one out there in plain sight”.

Men han gav en källa till: Center for European Studies.

Det finns ganska många institutioner med detta namn men Ridley ger ingen mer specifik information än så. Jag är dock övertygad om att det måste vara Wilfried Martens Centre for European Studies, som är en tankesmedja under konservativa EPP, den största politiska grupperingen inom EU-parlamentet (vilket i mina ögon gör dem till en ren politisk påverkansgruppering).

2016 gav de ut en EU-sponsrad rapport om rysk lobbyism i Europa: Björnen i fårakläder; Rysslands regeringsfinansierade organisationer i EU.[15] Om fracking skriver de:

”Enligt en intervjuperson skulle brytning av skiffergas i EU missgynna Ryssland på grund av dess ekonomiska beroende av EU:s gasimport. Den ryska regeringen har därför investerat 82 miljoner euro i icke-statliga organisationer vars uppgift är att övertala EU:s regeringar att stoppa utforskning av skiffergas.58”

Den angivna referensen (58) säger bara att uppgifterna kommer från ett anonymt vittne. Jag kan förstå om folk vill vara anonyma i sådana här sammanhang men när inga fler detaljer ges om vem eller vilka som skulle fått dessa pengar eller vad de skulle ha använts till mer exakt, kan man inte bara lita på uppgifterna rakt av.

Men inte heller här får vi några egentliga bevis för rysk påverkansoperationer mer än obekräftade uttalanden. Om Kreml vill sprida splittrande budskap verkar de inte ha en särskilt tung uppgift i att hitta spridare av dem… Det kan jämföras med en uppsjö av odiskutabla bevis för hur västerländska företag, tankesmedjor och lobbyorganisationer helt medvetet har fört en kampanj mot vedertagen vetenskap med uppenbart syfte att bibehålla fossilverksamheten.

Fracking har fått mycket kritik för sin påverkan på miljön. Lomborg hänvisade i sin SvD-artikel dock till en studie som enligt honom visade att nyttan med fracking vida överstiger kostnaderna.[16] Studien sade att gas, utvunnet via fracking, har gjort att gaspriset i USA sjunkit och därmed konkurrerat ut kolkraftverk. Det har i sin tur lett till en förbättrad luftkvalitet och det är vinsterna med detta som studien tittat på.

Det är alltså en jämförelse mellan kolets kontra gasens påverkan på luftkvaliteten (mer korrekt andel små partiklar PM2.5). Den säger i övrigt ingenting om koldioxidutsläpp eller hur fracking påverkar andra aspekter på miljön. Författarna påpekar detta väldigt tydligt:

”Slutligen påpekar vi än en gång att denna studie inte på något sätt presenterar en fullständig kostnads-nyttoanalys av fracking.”

Lomborg brydde sig uppenbarligen inte det minsta. Ungefär som tidigare beskrivits.

Likaså har företag redan provborrat på många av de ställen Lomborg nämner men de har lagt ner projekten för de bedömde dem som olönsamma.[17]

Jag är som sagt förundrad över hur lite det behövs för att få obekräftade påståenden att bli till fakta.

Under uppståndelsen efter den franske statsvetarens uttalande i CNEWS delade KD:s policyansvarige Johan Ingerö också en debattartikel från Newsweek från 2017.[18] Där påstods att Putin finansierade miljöorganisationer i USA som motsatte sig fracking. Artikeln är skriven av Kevin Mooney, som titulerar sig undersökande reporter på Daily Signal, vilket är en konservativ nyhetssida utgiven av tankesmedjan Heritage Foundation. Mooney har bland annat rapporterat från Heartlands Institutes klimatförvillarkonferenser. På Twitter har han skrivit:

”När jag tänker på klimatförändring, tänker jag på dyra skattefinansierade värdelösa projekt grundade i skräpvetenskap.”

Vad det gällde Kremls inblandning så hade Mooney fått uppgifterna från ett brev som två republikanska senatorer, Lamar Smith och Randy Weber, hade skrivit till USA:s finansminister.[19] (Smith och Weber har varit väldigt aktiva i att ifrågasätta klimatforskarnas excellens om vi ska uttrycka det diplomatiskt.)

Ett av bevisen som de tar upp har ni redan hört. Den före detta generalsekreteraren Fogh Rasmussens uttalande om att ryssarna påverkat fracking i Europa via miljöorganisationer. Uppgifterna var dock lika obekräftade som tidigare.

Nästa bevis var att miljöorganisationer hade fått pengar av en amerikansk stiftelse (Sea Change) som i sin tur skulle ha fått ett par stora donationer från ett filantropiskt bolag med bas i Bermuda. De hade i sin tur kontakt med personer som jobbat med ryska företag. Men inte heller här fanns det några handfasta bevis för transaktioner eller andra egentliga detaljer. Bara dessa potentiella kontaktytor med ryska intressenter.[20]

De anklagade miljöorganisationerna tillbakavisar anklagelserna om att de skulle fått pengar från Ryssland, även om de inte förnekar att de fått pengar från stiftelsen Sea Change. Inga donationer från dem ska heller ha varit öronmärkta för något specifikt ändamål. En inblandad advokatbyrå på Bermuda tillbakavisade anklagelserna i ett uttalande och påpekade samtidigt att de hade avtal med amerikanska myndigheter som tillät dem att begära ut information närhelst de önskade.[21]

Det tredje beviset kom från Hillary Clintons hackade email. Även hon ska ha uttalat sig om att ryssarna sponsrade falska miljöorganisationer för att motarbeta fracking och gasledningar. Men inte heller här framgick några detaljer, inte ens om hon pratade om USA eller Europa.

Och varifrån hade senatorerna fått dessa uppgifter?

Till största delen kom de från en rapport skriven av Environmental Policy Alliance som drivs av Richard Berman. Som av en händelse har denna firma också fått flera miljoner dollar av fossilindustrin för sin kampanj Big Green Radicals, som bland mycket annat innebar attacker mot kändisar som motsatte sig fracking.[22] [23] Det var på deras webbsida som rapporten om de påstådda kopplingarna mellan Sea Change och Kreml först dök upp.

Richard Berman är ökänd i dessa sammanhang och har kallats The kingpin of astroturfing, det vill säga mästaren på att skapa fejkade gräsrotrörelser. Öknamnet Dr Evil fick han när han lanserade en kampanj emot Mammor emot rattfylleri. Han har vidare avslöjats ligga bakom minst fem sådana här frontgrupper som attackerat den amerikanska miljöskyddsmyndighetens regler för att minska koldioxiden från kraftverk.[24] Likaså har han via en annan tankesmedja, Employment Policies Institute, finansierat minst sexton rapporter från den konservativa tankesmedjan Beacon Hill. Enligt dessa rapporter skulle de nya reglerna för kraftverken leda till strömavbrott, få elpriserna att skjuta i höjden och förstöra lokala ekonomier. Chefen för Beacon Hill, David Tuerck har jobbat Heritage Foundation och American Enterprise Institute och har talat på Heartland Institutes klimatförvillarkonferenser.[25]

2014 läcktes inspelningar från ett seminarium till New York Times och Bloomberg. Där hörs Berman prata inför representanter från flera stora fossilbolag. Han propagerar för att de måste gå till attack mot miljöorganisationen och spela ner deras trovärdighet. Han lovar också att bolagen inte kommer kunna kopplas till kampanjerna:

”Människor ställer alltid samma fråga till mig: ’Hur vet jag att jag inte kommer att upptäckas som en anhängare av det du gör?’ Vi driver allt det här genom ideella organisationer som är skyddade från att behöva avslöja finansiärer. Det råder total anonymitet. Folk vet inte vem som stöttar oss. Vi har gjort det här i 20 år.”[26]

Det finns med andra ord en tydlig agenda att misskreditera miljörörelsen som inte är särskilt hederlig. Nämnda Bjørn Lomborg bjöd på ett annat tydligt exempel i en av alla sina artiklar på SvD:s ledarsida:[27]

”För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit.”

Så vilka var dessa högljudda miljöaktivister som utropade att Stora Barriärrevet höll på att dö ut? Man får väl förmoda att Lomborg syftar på det som i den digitala versionen av artikeln länkas till under ordet ”högljutt”? Den går till en vetenskaplig artikel i tidskriften PNAS från 2012 och har rubriken: Den 27-åriga nedgången av koralltäckning på det Stora barriärrevet och dess orsaker.[28]

Aktivister?

I artikeln redovisar forskarna data från undersökningar som sträcker sig över nästan tre decennier och de visar en nedgång i koralltäckningen. Skriver de att revet är nära på att dö ut på grund av korallblekning? Nej, knappast, det här från den inledande sammanfattningen:

”Tropiska cykloner, korallpredation av törnekrona (COTS) och korallblekning stod för 48 %, 42 % och 10 % av de respektive uppskattade förlusterna, vilket uppgick till en dödlighet på 3,38 % per år. Viktigt är att den relativt orörda norra regionen inte visade någon total nedgång.”

Det är en uppenbar lögn från Lomborgs sida. Efter att ha följt hans uttalanden och texter i åratal är det svårt att tro att det skulle vara en tillfällighet att han hänvisar till forskarna som ”högljudda miljöaktivister”. Det är också obegripligt att redaktionen inte brydde sig (oavsett att ledarsidor syfte är att vara opinionsbildande borde det väl ändå ligga i deras intresse att sålla bort sådana här tydliga felaktigheter?).

Nästa kapitel ->>

[1] Jansson, Malin, Djuraktivister allt mer hotfulla mot bönder, Aftonbladet 2019-01-23 https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/BJQVnQ/djuraktivister-allt-mer-hotfulla-mot-bonder

[2] Simon. Matthis, Gazprom kan ha sponsrat antikärnkraftslobbyn, Energinyheter.se 2022-03-01 https://www.energinyheter.se/20220301/25977/gazprom-kan-ha-sponsrat-antikarnkraftslobbyn ; Andersson Hederoth, Sven Olof, Finns det ett samband mellan koldioxid och klimatförändringar?, Energinyheter.se 2021-01-22 https://www.energinyheter.se/20210125/23223/finns-det-ett-samband-mellan-koldioxid-och-klimatforandringar

[3] Skriftlig fråga Riksdagen 2021/22:1278 ”Rysk finansiering av klimat- och miljörörelsen” Fråga av Björn Söder (SD) till Annika Strandhäll 2022-03-16 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/skriftlig-fraga/rysk-finansiering-av-klimat–och-miljororelsen_H9111278

[4] Lund, Jones, Svenska kampanjen banade väg för Putins gasledning, DN 2022-03-14 https://www.dn.se/sverige/svenska-kampanjen-banade-vag-for-putins-gasledning/

[5] Nord Stream: Röd-gröna säger nej, SVT 2009-11-05 https://www.svt.se/nyheter/inrikes/nord-stream-rod-grona-sager-nej

[6] WWF: Nord Stream måste kunna kompensera för miljöskador, 2009-08-15 https://news.cision.com/se/varldsnaturfonden-wwf/r/nord-stream-maste-kunna-kompensera-for-miljoskador,c9139408

[7] Pressmeddelande”Miljökompensation från Nord Stream viktig för skyddet av Östersjön”, 2010-04-23 https://www.mynewsdesk.com/se/varldsnaturfonden_wwf/pressreleases/miljoekompensation-fraan-nord-stream-viktig-foer-skyddet-av-oestersjoen-399925

[8] Hernandez, Sugue, Germany’s ‘malign’ Nord Stream 2 problem won’t go away, Politico 2021-01-18 https://www.politico.eu/article/clouds-gather-over-nord-stream-2/

[9] Escritt, Marsh, Explainer: How a German ‘climate’ fund set out to help Russia dodge U.S. sanctions, Reuters 2022-02-10 https://www.reuters.com/business/energy/how-german-climate-fund-set-out-help-russia-dodge-us-sanctions-2022-02-10/

[10] No cooperation with deceptive packaging, BUND, NABU, WWF and Succow Foundation cannot be used for foundation Climate and environmental protection M-V co-opt 2021-01-14 https://www.bund-mecklenburg-vorpommern.de/service/presse/detail/news/keine-mitarbeit-bei-mogelpackung/

[11] Massoglia, Millions in lobbying spending pour into fight over sanctions on Russia’s Nord Stream 2 oil pipeline, Open Secrets, 2021-12-02 https://www.opensecrets.org/news/2021/12/millions-lobbying-spending-fight-sanctions-russia-nord-stream/

[12] Harvery, Russia ‘secretly working with environmentalists to oppose fracking’, The Guardian, 2014-06-19 https://www.theguardian.com/environment/2014/jun/19/russia-secretly-working-with-environmentalists-to-oppose-fracking

[13] Ridley, Matt, The plot against fracking, december 2019 https://thecritic.co.uk/issues/december-2019/the-plot-against-fracking/

[14] Scientists respond to Matt Ridley’s climate change claims, Carbon Brief, 2015-12-07 https://www.carbonbrief.org/scientists-respond-to-matt-ridleys-climate-change-claims/

[15] https://www.martenscentre.eu/wp-content/uploads/2020/06/russia-gongos_0.pdf

[16] Johnsen et al, Fracking, Coal, and Air Quality, Journal of the Association of Environmental and Resource Economists 2019 6:5, 1001-1037 https://doi.org/10.1086/704888

[17] Rubiera, Fracking in the UK was doomed a decade ago – Tories have wasted precious time on a fossil fuel fantasy, The Conversation, 2019-11-12https://theconversation.com/fracking-in-the-uk-was-doomed-a-decade-ago-tories-have-wasted-precious-time-on-a-fossil-fuel-fantasy-126639

[18] Mooney, Kevin, Putin Is Funding Green Groups to Discredit Natural Gas Fracking, Newsweek 2017-11-07 https://www.newsweek.com/putin-funding-green-groups-discredit-natural-gas-fracking-635052

[19] https://legacy-assets.eenews.net/open_files/assets/2017/07/07/document_pm_02.pdf

[20] Lefebvre, Ben, Republicans brewing Russian scandal to target greens, Politico, 2017-07-23 https://www.politico.eu/article/us-republicans-brewing-russian-scandal-to-target-greens-2/

[21] Johnston-Barnes, Call for inquiry into firm’s Russian links, The Royal Gazette, 2017-07-13 https://www.royalgazette.com/other/news/article/20170713/call-for-inquiry-into-firms-russian-links/

[22] Report: Veteran lobbyist tells industry to ‘win ugly or lose pretty’, State Impact Pennsylvania, 2014-10-31 https://stateimpact.npr.org/pennsylvania/2014/10/31/report-veteran-lobbyist-tells-industry-to-win-ugly-or-lose-pretty/

[23] Goldenburg, Suzanne, Lobbyist dubbed Dr Evil behind front groups attacking Obama power rules, The Guardian, 2015-02-15 https://www.theguardian.com/environment/2015/feb/23/lobbyist-dubbed-dr-evil-behind-front-groups-attacking-obama-power-rules

[24] Goldenburg, Suzanne, Lobbyist dubbed Dr Evil behind front groups attacking Obama power rules, The Guardian, 2015-02-15 https://www.theguardian.com/environment/2015/feb/23/lobbyist-dubbed-dr-evil-behind-front-groups-attacking-obama-power-rules

[25] https://www.desmog.com/david-tuerck/

[26] Song, Lisa, Leaked Transcript Gives Oil Lobbyist Taste of His Own Medicine, 2014-11-04 https://insideclimatenews.org/news/04112014/leaked-transcript-gives-oil-lobbyist-taste-his-own-medicine/

[27] Lomborg, Bjørn: Fler isbjörnar och färre bränder, SvD 2022-11-03  https://www.svd.se/a/EQyKOA/bjoern-lomborg-fler-isbjornar-och-farre-brander

[28] De’ath et al, PROCEEDINGS OF THE NATIONAL ACADEMY OF SCIENCES, Vol. 109, No. 44, 2012-10-30 https://www.pnas.org/doi/10.1073/pnas.1208909109

Kapitel 13 – Ekonomiska modeller

Den Av Mathsi Uncategorized4 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar till kapitlen.
Föregående kapitel.

SBB, ägt av den före detta socialdemokratiska politikern Ilija Batjlan, köpte 2020 en lagerlokal av ett kommunalt bolag i Trollhättan. Kostnad: 41,5 miljoner. Samma dag såldes lokalen vidare till Odd Molly vars huvudägare var Ilija Batjlan. Och plötsligt, bara 24 timmar efter affären, värderades lagerlokalen till 97 miljoner kronor.[1]

År 2015 införde Obama Clean Power Plan som skulle få ner kraftverkens utsläpp av växthusgaser. Motivering? Nyttan skulle vida överstiga kostnaden för införandet.

Två år senare avskaffade Trumpadministrationen samma lag. Motivering? Kostnaden skulle vida överstiga nyttan.

I inget av ovanstående fall hade något förändrats i den fysiska verkligheten, lite hårdraget handlade det i princip bara om ändrade värderingar.

Om man bortser från de tekniska svårigheterna med att fasa ut fossila bränslen handlar argumenten för att inte åtgärda utsläppen framförallt om ekonomi. Forskning, utveckling och omställning kostar pengar. Politiska åtgärder innebär prioriteringar och naturligtvis är ekonomin en hörnsten i sådana beslut vare sig vi vill det eller inte. Men hur beräknar man kostnaden för något vars effekter hundra år fram i tiden är svårbestämda?

Inom klimatarbetet används här begreppet the social cost of carbon (SCC). Det är en uppskattning av hur mycket skada ett ton koldioxidutsläpp orsakar på lång sikt under ett givet år. Det uttrycks normalt i dollar och beräknas genom ekonomiska klimatmodeller.

Obama-administrationen beräknade SCC till cirka 45 dollar år 2020. Trump-administrationen fick däremot kostnaden till en tiopotens lägre siffra, max sex dollar. Den stora skillnaden beror framförallt på två saker. Obama använde en global skadekostnad, koldioxidens effekt drabbar ju hela världen oavsett vilket land som släpper ut det. Trump använde istället kostnaden för enbart USA. Den största posten handlar dock om vad som kallas diskonteringsränta (discount rate). Begreppet beskriver hur mycket det är värt för oss idag att förhindra skador som förväntas uppstå i framtiden.

Små skillnader i denna storhet kan ge en enorm effekt på slutresultatet. Anta att skadorna från klimatförändringarna motsvarar 1 biljon dollar år 2100. Med en diskonteringsränta på 3 procent skulle det vara värt 86 miljarder dollar för oss idag för att förhindra dessa skador. Detta var Obama-administrationens centrala värde och Trump-administrationens låga värde.

Om man istället använder 7 procent (Trumps övre gräns), skulle värdet av att förhindra framtida kostnader motsvara 4 miljarder dollar. En enorm skillnad alltså. Använder man en hög diskonteringsränta, ges våra handlingar i dag en liten vikt vid kostnad-nytta-analyser.[2]

Debatten om vilket värde som ska användas har gått hög under lång tid. Onekligen blir den aldrig helt objektiv, även etiska aspekter spelar in. Ekonomen William Nordhaus var en pionjär i arbetet med att beräkna klimatförändringarnas ekonomiska påverkan på samhället. Han tilldelades också Ekonomipriset till Nobels minne 2018.

Diskonteringsproblematiken har varit central i kritiken mot Nordhaus ekonomiska klimatmodell Dynamic Integrated Climate-Economy model (DICE) som länge haft stort inflytande på debatten. Resultaten har också haft en central plats i IPCC:s rapporter (delrapporterna 2 och 3). Men det är inte enbart detta som ligger bakom kritiken.

Ibland kan man faktiskt undra om vissa tongivande klimatdebattörer pratar om samma planet. En stor majoritet av ”forskarkåren” anser att vi ska göra allt för att hålla temperaturökningen (åtminstone) under 2 °C till år 2100 på grund av de potentiella riskerna med att inte göra det. Nordhaus kom med hjälp av sin modell istället fram till att 3,5 °C vore ett mer kostnadseffektivt mål att sikta på.[3]

Som berättats tidigare uppgav Bjørn Lomborg i en artikel så sent som 2020 att siktet borde vara inställt på 3,75 °C. Också det är baserat på resultat från bland annat Nordhaus ekonomiska modell DICE.[4] Enligt de modeller Lomborg har använt (tre olika) skulle en temperaturökning på 2 °C bara innebära ett tapp i BNP på cirka 2–4 procent. Inget osäkerhetsintervall anges heller för resultaten från de olika modellerna. Samma modeller visar i hans artikel att en temperaturökning på hela 6 °C bara skulle minska världens BNP mellan ungefär 3–8 procent – en temperatur som de flesta naturvetenskapliga forskare beskriver som en total katastrof.

(Jag kan inte hjälpa det, men bara det faktum att påverkan på BNP redovisas ända upp till 8 °C uppvärmning ger intrycket att Lomborg inte ens funderat på innebörden av siffrorna som spottas ur modellen.)

En person kan alltså, något överdrivet, ha kunnat påstå att 4 °C uppvärmning är nära det optimala målet och hänvisa till IPCC, medan en annan samtidigt säger att 4 °C är ett katastrofalt scenario och också hänvisa till IPCC. Och båda skulle ha rätt. De hänvisar bara till olika avsnitt och olika delrapporter.

Ovanstående visar återigen hur viktigt det är att veta vad som ligger bakom statistik och inte bara jämföra siffror rakt av som någon sorts objektiv sanning.

För att sätta temperaturerna i ett sammanhang: Vår civilisation har utvecklats under de senaste 10 000 åren. Då har både temperatur och havsnivåer legat på relativt stabila nivåer även om det svängt upp och ner en del, inte minst regionalt. Efter nuvarande temperaturökning på drygt en grad sedan förindustriell tid, befinner vi oss i paritet med den temperatur som rådde under den interglaciala perioden Eem för 130 000 år sedan. Havsnivån var då åtminstone 4–6 meter högre än idag.

Enligt IPCC:s senaste rapport anges att koldioxidhalterna under Pliocene (några miljoner år tillbaka) låg mellan 360-420 ppm (vi har nyligen passerat 420 ppm-gränsen) och då rådde temperaturer på 2,5-4 °C över den som uppmättes 1850-1900. Och havsnivåerna nådde 5-25 meter över dagens nivåer. Det tar förstås tid innan polarisarna smälter men ändå.

Lomborg pratar alltså om ett ekonomiskt optimum på nästan 4 °C högre temperatur än den förindustriella. Det är långt utanför vad homo sapiens någonsin varit i närheten av. Bara detta borde väl få vem som helst att fundera på hur användbara dessa BNP-beräkningar är som beslutsunderlag för vad vi borde göra?

Men det är inte alla ekonomer som hyllar de modeller som beskrivits ovan. Joseph Stiglitz, även han ”Nobelprisbelönad” i ekonomi uttalade sig om Nordhaus modell:

”[Den] är så allvarligt felaktig att det inte bör tas på allvar […] Faktum är att det är farligt eftersom vi inte har någon annan planet vi kan åka till om vi förstör det här. Budskapet han har förmedlat är dumdristigt.”[5]

Ekonomiprofessor Steve Keen är en av dem som hårdast kritiserat Nordhaus arbete.[6] Han menar att de ekonomer som nästan helt har dominerat bidragen till IPCC-rapporterna under de senaste decennierna anammar den så kallade neoklassiska ekonomin.

Enligt Keen bygger DICE-modellen på att 90 procent av de aktiviteter som ingår i BNP-beräkningarna inte alls kommer påverkas av klimatförändringarna. Thomas Schelling, även han en ”Nobelpris”-belönad ekonom, flitigt anlitad av Lomborgs tankesmedja medan han levde (gick bort 2016), resonerade på samma sätt. Visserligen är citatet nedan från 1990-talet men uppenbarligen lever det kvar än idag enligt Keen:

”I dag produceras väldigt lite av vår bruttonationalprodukt utomhus som gör det känsligt för klimatförändringar. Jord- och skogsbruket står för mindre än 3 procent av BNP, väldigt lite annat påverkas i någon högre grad.”[7]

Saker som inte inkluderas gäller tillverkningsindustri, gruvdrift, transport, kommunikation, finans, försäkring och fastigheter (kustnära borträknat), detalj- och grossisthandel och statliga tjänster. Vidare bygger modellen på en korrelation mellan länders BNP och deras medeltemperatur. Ett samband som är svagt men som ändå används för att för att beräkna hur en framtida uppvärmning påverkar BNP. Det är dock långt ifrån självklart att denna korrelation säger något om vad som händer med BNP när medeltemperaturen förändras i ett land över tid.

Det är i mina, och många andras, ögon anmärkningsvärda antaganden och kan kanske ge ännu en fingervisning om tillförlitligheten i den här typen av beräkningar. Problemet är att dessa resultat ofta används som mer säkerställd fakta än de naturvetenskapliga empiriska studier som finns och argument för att vi inte behöver minska utsläppen alls.

Ekonomiprofessor Robert Pindyck dömer också ut de ekonomiska klimatmodellernas skadefunktion, här sammanfattningen från en av hans vetenskapligt publicerade artiklar:

”Klimatförändringspolicy: Vad berättar modellerna för oss?

Väldigt lite. En uppsjö av integrerade bedömningsmodeller (IAM) har konstruerats och används för att uppskatta den sociala kostnaden för kol (SCC) och utvärdera olika politiska alternativ. Dessa modeller har avgörande brister som gör dem nästan värdelösa som verktyg för policyanalys: vissa indata (t.ex. diskonteringsräntan) är godtyckliga, men har enorma effekter på SCC-uppskattningarna som modellerna producerar; modellernas beskrivningar av effekterna av klimatförändringarna är helt ad hoc, utan några teoretiska eller empiriska fundament; och modellerna kan inte berätta något om den viktigaste drivkraften för den SCC, möjligheten till ett katastrofalt klimatutfall.”[8]

Som med data från alla modeller av verkligheten (det vill säga all vetenskap) är siffror inte bara att blint acceptera som fakta utan vidare. Man bör veta vad som ligger bakom för att data ska kunna appliceras på ett förnuftigt sätt. Alla modeller har sina fel och brister, det gäller även de fysikaliska klimatmodellerna, men de bygger på en uppsjö av observationer och empiriskt bekräftad fysik och är alltså väsensskilda från vad som beskrivits ovan.

Du kan själv ladda ner DICE-modellen och köra på din egen dator. De stora globala fysikaliska klimatmodeller som ofta refereras till (general circulation models, GCM) består av en enorm mängd kod och simuleringarna körs på superdatorer men kan ändå ta månader att köra.

(Ovanstående kapitel ska inte ses som en fullständig genomgång av klimatekonomin. Självklart måste ekonomin tas i beaktande men frågan är på vilket sätt dessa siffror används i riskutvärderingar. Det går inte att backa tillbaka från gjorda utsläpp. Det finns ingen ångerperiod. Och som synes, det är inte mina åsikter jag redovisat utan de från professorer i ekonomi och de för fram saklig kritik.)

Nästa kapitel ->>

[1] Cervenka, Anderas, Girig-Sverige, Natur & Kultur, 2022 ISBN 978-91-27-17617-1

[2] The Center on Global Energy Policy, Trump vs. Obama on the Social Cost of Carbon–and Why It Matters 2017-11-15 https://www.energypolicy.columbia.edu/publications/trump-vs-obama-social-cost-carbon-and-why-it-matters/

[3] Hänsel, M.C., Drupp, M.A., Johansson, D.J.A. et al. Climate economics support for the UN climate targets. Nat. Clim. Chang. 10, 781–789 (2020). https://doi.org/10.1038/s41558-020-0833-x

[4] Lomborg, B. Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, 2020, Volume 156, ,119981, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981

[5] Hood, Marlowe, Climate economics Nobel may do more harm than good, Phys.org, 2020-07-06 https://phys.org/news/2020-07-climate-economics-nobel-good.html

[6] Keen, S. The appallingly bad neoclassical economics of climate change. Globalizations: 2020, doi:10.1080/14747731.2020.1807856

[7] Schelling, Thomas, Some Economics of Global Warming, 1992, https://sedac.ciesin.columbia.edu/mva/iamcc.tg/articles/SC1992/SC1992.html

[8] Pindyck, Robert S. 2013. ”Climate Change Policy: What Do the Models Tell Us?” Journal of Economic Literature, 51 (3): 860-72. DOI: 10.1257/jel.51.3.860

12:2 Orsaken bakom extremväder – Attribution studies

Den Av Mathsi Uncategorized11 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

Det kan vara förvirrande med all statistik inom klimatdebatten, särskilt vad det gäller extremväder. Det blir nog inte lättare av att veta att klimatforskare numera bestämmer orsak på förändringar som ännu inte har detekterats. Ja, det låter märkligt men är faktiskt sant.

Jag har en känsla av att debatten rörande extrema väderhändelser befinner sig i samma situation som den om uppvärmningen i början på 1990-talet. Forskarna bakom IPCC:s första rapport var överens om att koldioxiden skulle leda till fortsatt uppvärmning eftersom det var vad fysiken sade. Men det gick då inte att fullt ut bevisa att den fram till då observerade uppvärmningen berodde på människan (även om många forskare redan då ansåg att det kunde man visst). Det behövdes längre mätserier för att säkerställa. För extrema händelser blir detta än mer relevant.

Vi vet inte med säkerhet exakt vad som kommer hända i framtiden. Det gäller särskilt på regional nivå. Men många regioner riskerar att drabbas mycket hårt. Södra Europa är en av de platser där modellerna är eniga om kommer drabbas hårdare av torka i en varmare värld. År 2022 visade med all oönskvärd tydlighet vilka problem det kan föra med sig med avseende på tillgång till vatten och minskade skördar med mera.

Forskare slog fast att en mänskligt orsakad klimatförändring hade gjort denna torka väsentligt mer sannolik.

Denna bedömning gjordes via en relativ ny metodik som möjliggjorts av klimatmodeller och datakraft. Det kallas attribution studies. Man jämför de extrema väderhändelserna med kontrafaktiska modellkörningar programmerade för att likna en värld utan ”mänskliga drivkrafter” såsom koldioxidutsläpp, markanvändning och liknande. Utifrån det kan man beräkna om våra utsläpp och medföljande klimatförändringar gjort händelsen mer sannolik eller inte, trots att det inte finns långa mätserier att tillgå. Man använder sig med andra ord av fysik för att göra en sannolikhetsbedömning över orsak och verkan (se detection and attribution nedan).

Carbon Brief har en interaktiv karta där man kan klicka sig fram till attributionsstudier för olika extrema väderhändelser:

Vi har alla förutfattade meningar och blir då och då offer vad som kallas för bekräftelsebias: vi tar till oss av de nyheter som bekräftar den åsikt vi redan har. Ett typiskt sådant förlopp när det gäller väderextremer följde efter en lång torkperiod på Madagaskar. Tjänstemän (det vill säga inte forskare) inom FN proklamerade i oktober 2021 att det var den första svälten orsakad av klimatförändringar.[1] Det rapporterades också i media (exempelvis BBC och Euronews).

Men i december samma år rapporterade forskare via denna typ av attributionstudier att klimatförändringarna sannolikt inte var den främsta drivkraften bakom torkperioden, även om den var ovanligt svår.[2]

En av forskarna som utvecklat metodiken är Friederike Otto. Hon var också en av forskarna som gjorde bedömningen att Madagaskartorkan inte kunde tillskrivas klimatförändringarna så att säga. En av drivkrafterna bakom dessa så kallade attributionsstudier var just att snabbt kunna göra en vetenskaplig bedömning för att undvika att ogrundade påståenden spreds.

Nyheten att det inte handlade om klimatförändringarna kablades förstås ut av dem som länge ifrågasatt IPCC:s slutsatser och ljudligt klagat på nyhetsmediers alarmism. En av dem var Jan Ericson, moderat riksdagsledamot (som var en av fyra riksdagsledmöter som ordnade för-och-emot-seminarie i Riksdagen med hjälp av ”klimathotsskeptiska” Stockholmsinitiativet). Han låter lite hånfullt förvånad över att SVT brytt sig om att förmedla nyheten som gick emot ”alarmismen”:

Bara månader innan, efter IPCC släppt sin sjätte stora rapport, hade han på sin blogg föraktfullt kallat Otto för klimataktivist när han refererade till dessa attribution studies:

”Denna forskning leds dessutom av en känd klimataktivist, Friederike Otto, som även ägnar sig åt att samarbeta med advokater i domstolsprocesser mot nationer för att tvinga fram en mer extrem klimatpolitik.”[3]

Men bara resultaten är de rätta duger hennes forskning tydligen. Det finns som sagt numera hundratals sådana här studier, och som redovisats ovan är det inte bara ”alarmistiska” resultat som redovisas. Men enligt dessa studier är den stora bilden glasklar, flera av de extremer som inträffar idag har gjorts betydligt mer sannolika och vissa hade i princip varit omöjliga utan klimatförändringarna.

Även denna fråga är infekterad till max. Otto gör nämligen ingen hemlighet av att hon redan från början tänkte att denna typ av forskning hade kunnat användas som bevis i rättegångar mot diverse oljebolag och liknande (precis som tobaksbolagen blev fällda för konspiration mot det amerikanska folket).[4] Men det var inte orsaken till att metodiken utvecklades.

Lobbygrupper som National Association of Manufacturers (NAM) har dock tagit fasta på detta och påstår bland annat att det är Rockefeller Brothers Fund som ligger bakom. NAM representerar bolag och grupper som suttit, och sitter, på de anklagades bänk i sådana här rättstvister.

Ett annat exempel på hur klimatdebatten i mina ögon kan bli ganska tröttsam erhölls då Tyskland och Belgien drabbades av svåra översvämningar efter häftiga skyfall sommaren 2021. Själv tycker jag att SVT gång efter annan påtalade att det inte gick att explicit koppla just denna översvämning till klimatförändringarna, men att forskare länge sagt att skyfallen kommer bli häftigare i en varmare värld. De påpekade också att konsekvenserna av den här typen av händelser beror till stor del på samhällsplanering och liknande.

En lång rad upprörda röster på Twitter klagade på att SVT inte nämnde klimatförändringarna i samband med varenda inslag om händelsen. På andra sidan åsiktsstaketet hävdades det motsatta. Elsa Widding menar exempelvis i sin senaste bok att SVT överdrev kopplingen till klimatförändringarna.

Det är ingen som påstår att svåra skyfall aldrig har hänt tidigare, bara att de bedöms bli vanligare i en varmare värld. Attribution-studier av denna händelse kom fram till att just dessa skyfall gjorts betydligt mer sannolika på grund av uppvärmningen.[5] Forskarna bakom studien påpekade också att man ska vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser, konsekvenserna av skyfallen beror som sagt även på många saker som inte har med klimatet att göra.

Även Fredrieke Otto lyfter fram att konsekvenserna av extrema väderhändelser inte ska skyllas på klimatförändringarna, det är oftast politiska beslut som ligger bakom. Det handlar om usel anpassning av bebyggelse, bristande underhåll, dålig riskhantering och ej fungerande välfärd med mera.

Med det sagt, liknande attributionsstudier har påvisat att flera väderextremer som inträffat under senare tid hade varit praktiskt taget omöjliga utan den pågående uppvärmningen.[6]

Detection and attribution

Normalt brukar man identifiera/detektera en förändring när den sticker ut från det normala (det vill säga en statistiskt signifikant förändring) och därefter bedöma vad den beror på (attribution). IPCC har definierat betydelsen:

  • Detektion av förändring definieras som processen att visa att klimatet eller ett system som påverkas av klimatet har förändrats i någon definierad statistisk mening, utan att ange en anledning till den förändringen. En identifierad förändring upptäcks i observationer om sannolikheten för att den inträffar av en slump på grund av enbart intern variabilitet bedöms vara liten, till exempel <10 %.
  • Attribution definieras som processen att utvärdera de relativa bidragen från flera orsaksfaktorer till en förändring eller händelse med en formell bedömning av förtroende.

Exempelvis, när man detekterar en statistisk signifikant trend i temperaturökningen kan man därefter bestämma vad denna förändring beror på.

Det man i de så kallade attributionsstudierna nu gör är alltså att vända på detta, man tillskriver orsaker innan man har detekterat en statistiskt signifikant förändring i mätserierna. Det är kanske inte konstigt att detta väckt en del diskussioner.

Det hela bygger på att man känner till fysiken bakom det man vill studera (vilket inkluderas i klimatmodellerna). Exempelvis vilka faktorer som påverkar den globala temperaturen. Den kan variera ganska mycket från år till år beroende på faktorer som El Niño och liknande. Det finns med andra ord en stor intern variation i systemet. För att detektera en avvikande trend behövs då också en relativt lång mätserie innan man kan bestämma om det finns en statistisk signifikant ”avvikelse” eller om det bara är slumpmässigt brus inom den naturliga variationen.

Men om man med tillräcklig stor säkerhet vet hur en ökad halt koldioxid i atmosfären kommer påverka temperaturutvecklingen, kan man se när denna trend avviker från den som är sannolik i frånvaro av koldioxidökningen. På så sätt kan man beräkna sannolikheten för att temperaturökningen beror på koldioxiden redan innan temperaturen stiger utanför bruset så att säga (den interna variationen). Visualiserat i filmen nedan:

Saxat från inlägget från 2018 där denna video presenterades: Det innebär att även om det inte finns en detekterbar långsiktig förändring i t.ex. kraftiga regnfall i tropiska cykloner, så finns det ändå studier som drar slutsatsen att klimatförändringar, orsakade av människor, gjorde orkanen Harveys nederbörd 15 procent större än det skulle ha varit annars. Men det är faktiskt inte en motsägelse och videon ovan visar varför.

Det krävs dock många modellsimuleringar för att få tillräcklig säkerhet i dessa bedömningar. Läs diskussion på t ex RealClimate: Watching the detections:

”Sammanfattningsvis beror osäkerheten i detektering på den interna variabiliteten (‘bruset’) jämfört med styrkan på signalen (det vill säga ju större [intern variabilitet], desto senare kommer detekteringen att kunna göras), medan osäkerheten i tillskrivningen [attributionen] beror på den strukturella osäkerheten i modeller. Den interna variabiliteten, som försvårar detektion, kan alltid (teoretiskt) medelvärderas bort i en attribution om modellerna körs tillräckligt många gånger (eller tillräckligt med tid). Även små effekter kan på detta sätt ”attribueras”, i en statistiskt säkerställd mening, även om de kanske inte är praktiskt signifikanta.”

Med andra ord, slutsatserna beror på hur tillförlitliga modellerna är och det behöver kanske inte nämnas att detta gör att attributionsstudier förlöjligas bland förväntade grupper. Men oaktat detta bör denna typ av studier tas för vad det är: sannolikhetsbedömningar utifrån den fysikaliska kunskap som för tillfället finns. De exakta siffrorna (att en händelse har blivit x gånger mer sannolik) är kanske inte det viktigaste utan mest bör ses som en indikation på hur säkra forskarna är på att klimatförändringarna påverkat händelsen.

Att det finns osäkerheter är inte mina ord utan Gavin Schmidts (forskare på Nasa) – se länken till Real Climate ovan. Avslutar med hans ord:

”Att oddsen har ökat (för värmeböljor, intensivt regn, torka intensitet etc.) är dock inte längre ifrågasatt.”

How can climate be predictable if weather is chaotic?
Butterflies, rounding errors, and the chaos of climate models | NOAA Climate.gov
The chaos of confusing the concepts (skepticalscience.com)

Nästa kapitel ->>

[1] UN News, Madagascar: Severe drought could spur world’s first climate change famine, 2021-10-21 https://news.un.org/en/story/2021/10/1103712

[2] Luke J Harrington et al 2022 Environ. Res.: Climate 1 021003 DOI 10.1088/2752-5295/aca695

[3] Ericson, Jan, Låt dig inte luras av medias beskrivning av IPCC:s rapport, 2021-08-12 https://www.ericsoniubbhult.se/visa.lasso?ukat_id=8000000000108563&kat_id=84500000000010197&mall=1-spalt.lasso

[4] Joselow, Maxime, Science could aid climate cases. Big Oil is fighting it, E&E News 2021-04-16 https://www.eenews.net/articles/science-could-aid-climate-cases-big-oil-is-fighting-it/

[5] Ehmele, F.et al,: A multi-disciplinary analysis of the exceptional flood event of July 2021 in central Europe – Part 2: Historical context and relation to climate change, Nat. Hazards Earth Syst. Sci., 23, 1287–1311, https://doi.org/10.5194/nhess-23-1287-2023, 2023.

[6] Zachariah et al, Extreme heat in North America, Europe and China in July 2023 made much more likely by climate change, 25 jul 2023 https://doi.org/10.25561/105549

12:1 Bjørn Lomborg och extremväder

Den Av Mathsi Uncategorized7 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

12:1 Bjørn Lomborg och extremväder

Den danske statsvetaren Bjørn Lomborg är som redan nämnts en mycket välkänd och aktiv klimatdebattör som enligt egen utsago inspirerats av ekonomiprofessorn Julian Simon som presentades i kapitel 6:3. Och han har fört Simons tradition vidare med den äran.

Lomborg berättar att han blev eld och lågor efter att ha lyssnat på Simons budskap under ett besök i USA. Hemma i Danmark ville han själv undersöka Simons hypoteser och gav några studenter i uppdrag att leta fram statistik över ”världens tillstånd”. Siffrorna visade samma sak som det Simons hade presenterat: det mesta gick åt rätt håll och miljöhoten var överdrivna.

Slutsatserna publicerade han 1998 i boken Verdens sande tilstand. Den möttes av en våg av kritik från många akademiker, särskilt från biologer och andra naturvetare. Boken översattes till engelska och gavs 2001 ut med titeln The Skeptical Environmentalist. Kapitlet om klimatet hade nu utökats, men få av de påpekade felaktigheterna i den danska upplagan hade ändrats.

Boken salufördes som en vetenskaplig rapport och väckte enorm uppmärksamhet. Den fick hyllningar, men nästan uteslutande i ickevetenskaplig media – särskilt i tidningar som Wall Street Journal och The Economist. Men den fick också svidande kritik. Mycket av denna kom från det vetenskapliga samfundet och publicerades i vetenskapliga tidskrifter som Science, Nature, Bioscience och The Economic Journal.[1] Det gjordes även faktagranskningar på annat håll, amerikanska Union of Concerned Scientists lät exempelvis några världsledande experter inom sina områden gå igenom boken.[2] Den mest omtalade kritiken publicerades dock i en elvasidig artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Scientific American.[3]

Kritiken var samstämmig i det att boken inte höll måttet vetenskapligt. Det handlade inte bara om direkta felaktigheter utan också om att Lomborg varit extremt selektiv i den vetenskap han refererade till för att bevisa sina ståndpunkter. Han skulle också ha dragit slutsatser som inte lät sig göras baserat på den data han tog upp.

Lomborg blev sedermera anmäld för oredlighet i forskning (=”fusk”). En dansk kommitté bestående av forskare som representerade samhällsvetare, naturvetare och medicinare utredde ärendet. De kom fram till en fällande dom.[4] De ansåg att Lomborg hade fabricerat data, låtit bli att redovisa resultat som talade emot hans slutsatser samt avsiktligt misstolkat och förvanskats andras resultat. Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i alla de frågor han skrivit om.

Men Lomborg överklagade till högre instans under utbildningsdepartementet. Där konstaterades att utredningen hade så pass stora brister i sitt utförande/formalia att domen upphävdes.[5] Departementet ansåg också att utredningen inte klart visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation – vilket Lomborg själv ansåg – och att det därmed var oklart om boken alls kunde bedömas för oredlighet.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men fallet togs inte upp igen. Kommittén ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att behandla ärendet igen:

”En sådan förnyad granskning förväntas inte leda till något annat resultat än det som anges i DCSD:s beslut av den 6 januari 2003.”[6]

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men frikännandet innebar inte, även om det ofta påstås, att Lomborg hade haft rätt i sak. Felaktigheterna och de vinklade slutsatserna hade inte bedömts.

Hur man än ser på saken ledde uppståndelsen till något av ett genombrott på den internationella scenen för Lomborg. År 2004 fanns han på Times lista över de hundra mest inflytelserika människorna i världen. Sedan 2006 driver han tankesmedjan Copenhagen Consensus Center. Han är väldigt produktiv och skicklig kommunikatör. Och som sådan en opinionsbildare av rang, på hans Facebooksida hamras grafer och kärnfulla meddelanden ut i en strid ström. Och det upprepas om och om igen. Han författar likaså mängder med debattartiklar som regelbundet publiceras i många av de största tidningar världen över. Och då främst i de mer högerorienterade borde kanske tilläggas. Svenska Dagbladets ledarsidor är en av dem.

Få saker torde vara så välbelagda i klimatdebatten som Lomborgs upprepade körsbärsplockande av data för att stödja sina teser där allt som talar emot utelämnas.[7] Trots detta kan jag inte påminna mig om att jag någonsin sett honom backa från något uttalande eller erkänt ett misstag. Tvärtom tycks han vara helt oresonlig i sin uppfattning om att finns det en rapporterad uppgift eller statistik kan, och ska, det användas som det är utan djupare diskussion om vad som ligger bakom siffrorna. Det finns många exempel på hur forskare upprepade gånger påpekat för Lomborg att han inte kan använda deras data på det sätt han gör.[8] Men Lomborg bryr sig uppenbarligen inte.

Klimatforskaren Brian O’Neill recenserade Lomborgs bok Cool It! och sammanfattar mycket av den kritik som har lyfts fram genom åren på ett bra sätt. O’Neill konstaterar först att det finns intressanta avsnitt i boken och att Lomborg väcker en del intressanta frågeställningar, men fortsätter:

”Han har skrivit en bok som syftar till att stödja en viss synvinkel, och om du inte är expert kommer du aldrig att veta vilka fakta som är korrekta och tillbörligt använda och vilka som inte är det. Du kanske inte märker när stora (och avgörande) delar av historien hoppas över helt.”[9]

En rimlig slutsats borde vara att inte köpa det som Lomborg påstår rakt av utan att kolla upp källorna. Tyvärr görs inte detta ens av våra största nyhetstidningar och kända debattörer. Nedan följer ett par typiska exempel hur Lomborg hanterar statistik om extremväder.

12:1:1 Lomborg om klimatrelaterade dödsfall

Den svenske libertarianska debattören Henrik Jönson ägnar flera av sina Yotubefilmer åt vad som mest kan liknas vid ett korståg mot miljö- och klimatrörelsen. I en video från 2019 vill han leda i bevis varför miljörörelsen blivit en religion. Han saluför det vanliga budskapet om att allt har blivit så mycket bättre och att alarmismen är överdriven. Ett av exemplen han tar upp är att extremväder skulle ha krävt 500 000 människors död varje år under på 1920-talet.

Sannolikt har han hämtat uppgifterna från Lomborg som länge påstått detta. Senast i ett föredrag 2023 på tidigare nämnda konferensen som The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) ordnade. Han har till och med ordagrant skrivit detta i en av sina vetenskapligt publicerade artiklar. Det vill säga att väderrelaterade dödsfall sjunkit med 96 procent från en halv miljon varje år till knappt 20 000 under 2010-talet. [10] Han inkluderade dessutom en graf över utvecklingen:

Forskare verkar tämligen överens om att dödsfallen minskat i modern tid men stämmer verkligen det Lomborg påstår här?

Uppgifterna är tagna från databasen EM-DAT. Den har dock data från och med år 1900 men Lomborg har valt att bara redovisa de från och med 1920-talet. Är det en slump? En graf som visar hela mätserien hittas på Lomborgs Facebooksida:

Under 1910-talet såg det uppenbarligen helt annorlunda ut. Lomborg är bevisligen fullt medveten om detta men valde ändå att plocka bort data som skulle kunna grumla hans så glasklara slutsats. Det känns en aning suspekt. Men det blir värre.

Lomborg har valt att slå ihop alla dödsfall under respektive årtionde och räknat ut ett medelvärde för dessa. Var och ett av de ingående åren i respektive årtionde tillskrivs detta dödstal. Det borde rendera i ett stapeldiagram med en stapel för varje decennium, men Lomborg har som synes valt att skildra det i ett linjediagram med en stadigt sjunkande trend. Precis i överensstämmelse med den bild han vill måla upp. Som om det skildrade dödstalen år för år. Men varför döljer han decenniet 1900-1910?

Ni får bedöma själva, men om man jämför detta årtionde med nutid istället för 1920-talet syns ingen större skillnad:

Dödsfall orsakade av extremväder. Medelvärde per årtionde. Data från EM-DAT, hämtade från World in data.

Ett stapeldiagram för varje enskilt år ger en helt annan bild av vad som döljer sig bakom siffrorna jämfört med det avklippta linjediagram Lomborg valt att ta med i sin artikel:

Det är tydligt att dödsfallen inte alls är jämnt fördelade utan beror på specifika katastrofala händelser under enstaka år. Bakom de två största staplarna ligger exempelvis två händelser i Kina, en torkperiod och en översvämningskatastrof, vars dödstal dessutom förvärrades rejält av politiska skäl och krig.

Eftersom Lomborg har en märkbar effekt på opinionen blev det en hel del rabalder om detta. Så pass att de som ansvarar för EM-DAT-databasen kände sig tvungna att kommentera saken.[11]

”Sammanfattningsvis är det omöjligt att dra slutsatser om de bakomliggande orsakerna till den sekellånga trenden i katastrofdödlighet enbart baserat på EM-DAT-siffror.”

De visade också att enstaka händelser har stor inverkan. Plockar man exempelvis bort de femtio värsta under senaste århundradet erhålls en helt omvänd trend:

Bild från CRED. 2022 Disasters in numbers. Brussels: CRED; 2023.

Jag har inte hittat någon som protesterar mot att färre människor dör idag på grund av väderrelaterade orsaker än i början av 1900-talet. Men Lomborgs påståenden håller helt enkelt inte. Det är inte heller ett bra argument för att tona ner riskerna med extrema väderhändelser. Död är inte den enda konsekvensen. Uppgifter från samma databas visar antal människor som påverkats av naturkatastrofer:

Men det är förstås dumt att använda dessa data rakt av för att beskriva en ”klimattrend” med tanke på att tillförlitligheten i rapporterade data förmodligen skiljer sig dramatiskt åt från olika tidsepoker. Vi är fler och vi bor på olämpliga platser.

12:1:2 Lomborg om mark- och skogsbränder

Mark- och skogsbränder är en annan sak det stormar kring inom klimatdebatten. Det är också en av Lomborgs återkommande punkter som han tar upp som bevis på att larmen överdrivs och att det var mycket värre förr. Han, och andra, påstår att studier från Nasa visat att bränder drabbar långt mindre områden nu än för bara några decennier sedan. Det kanske förvånar många med tanke på alla de enorma mark- och skogsbränder som det rapporterats om under senare år. Men det stämmer.[12] Även IPCC konstaterade detta i sin senaste rapport.

Så vad är haken?

Frågan är komplex och ett globalt medelvärde kan ge missvisande bild av vad som pågår.

Nedgången kan nämligen till största delen tillskrivas en minskning av bränder i gräsområden i framförallt Afrika. Stora arealer har omvandlats till jordbruks- och betesmark, bebyggelse och vägar breder ut sig och så vidare. Brändernas omfattning har här ganska lite med klimatförändringarna att göra. Men som IPCC skriver i AR6 kapitel 2:

”Den boreala zonen [=våra breddgrader] upplever också större och mer frekventa bränder, och detta kan öka under ett varmare klimat […]

Ruta 4: ”Brandvädersäsongen har redan förlängts med 18,7 % globalt mellan 1979 och 2013, med statistiskt signifikanta ökningar över 25,3 % medan en minskning endast över 10,7 % av jordens landyta täckt av vegetation. Ännu tydligare förändringar har observerats under den andra hälften av denna period (Jolly et al. 2015).[…] Brandfrekvenserna under 2050 års förhållanden förväntas öka med cirka 27 % globalt, i förhållande till 2000 års nivåer”

Jag har inte hört en enda forskare i ämnet hävda att klimatförändringarna är den enda boven i dramat bakom dessa bränder. Men inte heller påstå att det inte skulle finnas en tydlig ”klimatsignal”.[13] En par studier från 2022 respektive 2023 undersökte hur stor areal skog som brändes och kom fram till att denna har ökat, särskilt i den boreala zonen, under de senaste två årtiondena:[14],[15]

Men det är förstås korta mätserier att dra allt för långtgående slutsatser på gällande koppling till klimatförändringar.

I det här sammanhanget brukar alltid skogsbränder i USA bubbla upp till ytan. Från officiellt håll (National Interagency Fire Center (NIFC)) brukar data över bränd yta per år visas som i den grafen nedan. En tydligt ökande trend syns.

Bild från Carbon Brief[16]

Men data startar med år 1983. Det finns ju rapporterad data ända tillbaka till 1926 påpekar personer som Lomborg. Döljs detta avsiktligt för att kunna bibehålla alarmismen? Det är ett vanligt påstående.

Även Lomborg argumenterar åt det hållet. Bilden nedan är tagen från hans ”vetenskapliga artikel” från 2020.[17] Den visar areal som bränts varje år i USA från 1926 till nu (små staplar) samt uppskattade data per decennium tillbaka till 1900 (breda staplar).

Han skriver:

”Därför, om något, även om klimatförändringar kan öka brandrisken, gör den det från en mycket blygsam nivå, jämfört med historiska data.”

Lomborg inkluderade dock en liten fotnot som påpekar att vissa anser att dessa data inte ska användas eftersom de inte är tillförlitliga. Han hänvisade bland annat till en faktakoll på Carbon Brief som inkluderade en intervju av representant från de ansvariga på NIFC. Data innan 1983 kan inte jämföras med tidigare data menade han. Detta stod också på NIFC:s hemsida när Lomborg hämtade dessa data för sin artikel. Numera har NIFC helt tagit bort data före 1983 från sin hemsida. Föga förvånande ledde detta till konspirationsanklagelser om att vilja dölja information.

Lomborg brydde sig uppenbarligen inte om dessa varningar. I sin fotnot argumenterar han emot NIFC-representanten och insisterar på att det bara är en åsikt som inte stöds av data. Enligt Lomborg har data rapporterats – vilket är sant – och kan och bör därför användas som de är.

Men det handlar inte bara om åsikter, de har även dokumenterat osäkerheterna i exempelvis en artikel från 2015,[18] det vill säga långt innan Lomborg publicerade sin artikel.

Många olika institutioner har varit involverade i rapporteringen genom åren och det har inte funnits några standardrutiner. Dubbelrapportering av områden förekommer (exempel ges i artikeln). Politiken om skogsskötsel och brandbekämpning har förändrats dramatiskt under den här tiden. De områden som ingick i rapporteringen har också förändrats väldeliga över tid. Likaså vad som rapporteras. Tidigare rapporterades även avsiktliga bränder men så är det inte längre.

”Miljontals hektar avsiktlig eldning i sydöstra USA ingår som en del av de årliga uppskattningarna av aktiviteten vid skogsbränder på oskyddade marker under flera tidiga decennier av USFS årliga sammanfattande rapporter. Det är olämpligt att jämföra till exempel de tidiga uppskattningarna av den totala brända arean, som tar hänsyn till ”föreskriven brand”, med statistiken i senare USFS-rapporter, som utelämnar den.”

Och så vidare.

Lomborg fortsätter dock och hävdar att andra respekterade vetenskapsmän har använt siffrorna som de är före honom. Det är sant, men ändrar inte på att man jämför äpplen och päron. Likaså, när jag kollade en av de referenser han uppgav för att styrka sitt påstående visade det sig att de inte alls använt data som de var inrapporterade.[19]

De påpekade att tidiga data bör betraktas som uppskattning och försökte justera för de kända bristerna och publicerade följande graf (tagen från Politifact, som använt data från artikeln):

Det ger en helt annan bild än den Lomborg vill visa. Men han kommer sannolikt aldrig att backa. Det följer tidigare mönster: finns det tillgängliga siffror som passar den bild han vill måla upp, kommer han att använda dessa även om expertis säger att det inte kan användas på det sätt han gör. För att ytterligare bevisa detta kan tilläggas att i bildtexten till hans graf över bränd areal i USA står att det förmodligen var än värre förr i tiden än vad hans digram visar:

”(Reynolds och Pierson 1941, tabell 4) indikerar att elden förtärde ännu mer av USA:s skogar under 1800-talet.”

Artikeln han hänvisar till beskriver sågtimmersresurser i USA mellan 1630-1930. I tabell 4 anges enheten i ”billion board feet””. Det är en volym medan övrig data som diskuterats ovan är yta. De går inte att jämföra.

På tal om skogsbränder, det utspelar sig ibland en del märkliga episoder i denna debatt. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 2023[20]: Slutsatsen var att klimatförändringarna lett till en tydligt ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han angav att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han visste också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature.[21] Detta för att tillmötesgå tidskriftens, enligt Brown, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.

”… vi brydde oss inte om att studera inflytandet av dessa andra uppenbart relevanta faktorer. Om jag var medveten om att inkludera dem skulle ge en mer realistisk och användbar analys? Ja, det var jag. Men jag visste också att det skulle avvika från den rena berättelsen fokuserad på klimatförändringarnas negativa effekter, och därmed minska oddsen för att passera Natures redaktörer och granskares ögon.”

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig när en etablerad klimatforskare bevisar att forskningen är riggad – det var mumma för en redan extremt polariserad debatt.

Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Många har nog en hel del saklig och relevant kritik att framföra vad det gäller granskningsprocessen (peer-review) och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och att man inte kan lita på något.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns och författarnas svar (finns där artikeln publicerats under rubriken peer review). Den initiala responsen från granskarna var nämligen att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bland annat inte behandlat andra relevanta parametrar. Med andra ord tvärtemot det Brown försökte leda i bevis.

Brown och hans kollegor fick argumentera för att övertyga granskarna och att studien borde publiceras trots de begränsningar deras studie hade. (Det är inget ovanligt att man begränsar en studies omfattning beroende på vad det är man vill studera. Det omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor, vilket är en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).

Andra forskare gav hänvisningar till en lång rad andra studier som inte alls enögt köpte Browns påstådda narrativ. Skeptical science listade exempelvis 37 aktuella studier som direkt motsade Browns anklagelser[22] Det är väl känt och vedertaget att saker som skogsskötsel och andra mänskliga förehavanden förvärrar konsekvenserna av skogsbränder, inte enbart klimatförändringarna.

Att media gärna fokuserar på iögonfallande jättebränder och liknande är likaså inget nytt. Inte heller att det är sådant vi alla lägger märke till. Men det har inte med den vetenskapliga integriteten att göra.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Nästa kapitel ->>

[1] a) Cole, M.A. (2003), Environmental Optimists, Environmental Pessimists and the Real State of the World – An article examining The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World by Bjorn Lomborg. The Economic Journal, 113: F362-F380. doi:10.1111/1468-0297.t01-1-00141 ; b) Bodnar et al, Lessons learned from“The Skeptical Environmentalist”: an environmental health perspective, International Journal of Hygiene and Environmental Health, Volume 207, Issue 1, 2004, Pages 57-67 ; c) Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730 d) – Pimm, S., Harvey, J. No need to worry about the future. Nature 414, 149–150 (2001). https://doi.org/10.1038/35102629

[2] Union of Concerned Scienteists: UCS Examines The Skeptical Environmentalist, 16 jul, 2008 https://www.ucsusa.org/resources/ucs-examines-skeptical-environmentalist

[3] Skepticism toward The Skeptical Environmentalist, Scientific American 15 april 2002. På följande länk finns kritik, Lomborgs bemötande och kritik av denna https://www.scientificamerican.com/article/skepticism-toward-the-ske/

[4]A) White C. Environmentalist accused of scientific dishonesty. BMJ. 2003 Jan 18;326(7381):120. doi: 10.1136/bmj.326.7381.120/b. PMID: 12531827; PMCID: PMC1128871. B) Decision regarding complaints against Bjorn Lomborg: http://stephenschneider.stanford.edu/Publications/PDF_Papers/DishonestDane.pdf

[5] Danish Ministry of Research, annual report 2003, https://ufm.dk/en/publications/2004/annual-report-2003-the-danish-committees-on-scientific-dishonesty

[6] The Danish Committees on Scientific Dishonesty, Annual Report 2003, The Danish Research Agency, December 2004 https://ufm.dk/en/publications/2004/files-2004/annual-report-2003-danish-committees-scientific-dishones.pdf

[7] Några exempel ur utöver kritiken av Skeptical Envirnmetalist i föregående ref: a) Ackerman, F. Hot, it’s not: Reflections on Cool It, by Bjorn Lomborg. Climatic Change 89, 435–446 (2008). https://doi.org/10.1007/s10584-008-9403-3  b) Jason M. Vogel, Karen M. Carney, and Joel B. Smith A review of Bjorn Lomborg’s book: Cool It, Mitigation and Adaptation Strategies for Global Change 2008, DOI 10.1007/s11027-008-9151-8 c) Are electric cars really green? An investigation of Bjorn Lomborg’s claims.Youtube potholer54 14 nov 2018 https://www.youtube.com/watch?v=hwMPFDqyfrA

[8] Ett exempel: Readfearn, Climate cost study authors accuse Bjørn Lomborg of misinterpreting results, The Guardian 2 dec 2021 https://www.theguardian.com/environment/2021/dec/02/climate-cost-study-authors-accuse-bjrn-lomborg-of-misinterpreting-results

[9] Brian C. O’Neill, Recension av Cool It: The Skeptical Environmentalist’s Guide to Global Warming https://webarchive.iiasa.ac.at/Research/PCC/pubs/PDR.ONeillReview.PGS359-362.pdf

[10] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981

[11] 2022 Disasters in numbers, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters Université Catholique de Louvain United States Agency for International Development (USAID) https://cred.be/sites/default/files/2022_EMDAT_report.pdf

[12] N. Andela et al. ,A human-driven decline in global burned area.Science356,1356-1362(2017).DOI:10.1126/science.aal4108

[13] Climate Feedback,6 jul 2020: Article by Michael Shellenberger mixes accurate and inaccurate claims in support of a misleading and overly simplistic argumentation about climate change https://climatefeedback.org/evaluation/article-by-michael-shellenberger-mixes-accurate-and-inaccurate-claims-in-support-of-a-misleading-and-overly-simplistic-argumentation-about-climate-change/

[14] Front. Remote Sens., 15 March 2022, Sec. Remote Sensing Time Series Analysis, Volume 3 – 2022 https://doi.org/10.3389/frsen.2022.825190

[15] Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y

[16] Zeke Hausfather, Factcheck: How global warming has increased US wildfires, Carbon Brief 8 sep 2018 https://www.carbonbrief.org/factcheck-how-global-warming-has-increased-us-wildfires/

[17] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981

[18] Karen C. Short, Sources and implications of bias and uncertainty in a century of US wildfire activity data, International Journal of Wildland Fire 2015 http://dx.doi.org/10.1071/WF14190

[19] Littell, J.S., McKenzie, D., Peterson, D.L. and Westerling, A.L. (2009), Climate and wildfire area burned in western U.S. ecoprovinces, 1916–2003. Ecological Applications, 19: 1003-1021. https://doi.org/10.1890/07-1183.1

[20] Brown, P.T., Hanley, H., Mahesh, A. et al. Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Nature 621, 760–766 (2023). https://doi.org/10.1038/s41586-023-06444-3

[21] Brown, P.T., I Left Out the Full Truth to Get My Climate Change Paper Published, The Free Press 5 sep 2023 https://www.thefp.com/p/i-overhyped-climate-change-to-get-published

[22] Doug Bostrom, Patrick Brown’s recycled hallucination of climate science, Skeptical science 15 sep 2023 https://skepticalscience.com/patrick-brown-hallucination.html

Kapitel 12 Extremväder

Den Av Mathsi Uncategorized3 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

Kapitel 12 Extremväder

När nu även de flesta ”skeptiker” erkänner uppvärmningen har mycket fokus hamnat på extremväder och huruvida situationen har blivit värre på denna front eller inte. Det är ett ämne fyllt av statistik och komplexa orsakssamband. Per definition inträffar de dessutom sällan vilket gör att det krävs långa mätserier, som ofta saknas, för att få statistiskt säkerställda trender. Det är med andra ord ett smörgåsbord för populister som gärna saluför halvsanningar och körsbärsplockar data utan större eftertanke.

Ta exempelvis tropiska stormar. Har de blivit mer frekventa? Har de blivit intensivare och mer destruktiva? Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel och andra har visat att så är fallet.[1] Men andra studier visar inte det.[2] Ett stort problem här är osäkerheter i äldre observationer.

[Lite statistik från 2023 : RealClimate: 2023 appears to follow an upward trend in the North Atlantic/Caribbean named tropical cyclone count ]

IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i IPCC:s rapport AR4 från 2007. Däremot förväntades då en ökning av andelen hårdare stormar (kategori 3–5) och det konstaterade IPCC nu att man också observerat under de senaste fyrtio åren. IPCC hänvisar bland annat till en studie som NOAA-forskare publicerat i tidskriften PNAS 2020.[3] De hade använt satellitdata från 1980 och framåt (det var då satellitmätningarna startade).

Statsvetaren Roger Pielke Jr förnekar inte en mänskligt orsakad uppvärmning men han har under decennier lyckats hamna på kant med en stor del av ”klimatforskarkollegiet”, mer om det snart. Han skrädde inte orden angående IPCC:s slutsats ovan: ”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”[4] Ändå hämtar både Pielke Jr och NOAA-forskarna sina uppgifter från samma databas (NOAA-forskarna sköter denna). Hur kan de komma till så olika slutsatser?

Pielke Jr visar på sin blogg att IPCC:s slutsats angående andelen starkare stormar visserligen stämmer om man räknar från 1980. Men det finns observationer från längre tillbaka i tiden, men då inte från satelliter. Han visar att om man lägger till dessa erhålls ingen ökande trend.

Här hamnar man som lekman på hal is. För jag kan omöjligt bedöma noggrannhet och tillförlitlighet i de olika mätserierna. Det handlar inte enbart om att detektera en storm utan också om att mäta intensiteten. Men har NOAA-forskarna, och således även IPCC, mörkat att dessa data existerar?

Nej. Deras artikel inleds med att konstatera att de mätningarna Pielke Jr hänvisar till är olämpliga att använda för en global analys:

”De globala instrumentella mätserierna för TC-intensitet [TC=tropisk cyklon] är dock kända för att vara heterogena i både rum och tid och är i allmänhet olämpliga för global trendanalys.”

De har alltså motiverat varför de inte använder äldre data. Men återigen, som lekman är det svårt att ha en relevant åsikt i frågan. Och när det bråkas om antalet stormar förstår man att det knappast blir lättare när man ovanpå detta ska inkludera ”mänskliga faktorer” och bedöma skadeverkan i ekonomiska värden.

Pielke Jr har ägnat mycket tid åt att beräkna extremväders kostnader. Ingen ifrågasätter att dessa i absoluta tal har ökat under senare år. Men samsynen gäller inte hur detta ska kopplas till klimatfaktorer eller omständigheter som att vi nu är fler, bor närmre riskutsatta områden, äger mer och dyrare saker än tidigare och så vidare. Om man vill jämföra händelser från olika tidsepoker behöver man på något sätt normalisera hur man beräknar kostnaderna för dessa parametrar.

Pielke Jr och hans kollega Chris Landsea var pionjärer i detta arbete och normaliserade kostnaderna mot exempelvis BNP och publicerade resultaten i en artikel 1998.[5] Flera artiklar har följt, bland annat en 2018.[6] De kunde då inte se någon ökande trend i skador från tropiska stormar i USA mellan åren 1900 och 2017. Men slutsatserna har inte varit utan invändningar. Deras metodik ansågs överskatta historiska kostnader[7] och att trenden byggde orimligt mycket på två stora stormar på 1920-talet. Likaså ansåg andra att man måste inkludera kostnader för utvecklingen av bättre prognoser, varningssystem, byggnormer och så vidare.[8]

Några studier har bekräftat Pielke Jr:s resultat om att det inte finns en ökad normaliserad skadetrend, andra har tvärtom visat att den har ökat och dessutom kritiserat Pielke Jr:s metodik hårt.[9] I bilden nedan syns Pielke Jr:s resultat till vänster och Estradas till höger.

Inte heller här har jag en aning om vilka studier som är mest tillförlitliga, men det är inte så att Pielke Jr bara fått kritik utan saklig grund. Man kan nämligen få det intrycket när man läser hans inlägg i debatten.

Vad säger IPCC? När det gäller tropiska stormars skadeverkan har de i rapporten AR6 WG1 lagt stor vikt vid en studie som använder sig av en annan normaliseringsprocess än den Pielke Jr och hans kollegor använt sig av.[10] Deras slutsats var:

”Vi fann att orkaner verkligen har blivit mer skadliga. Frekvensen av de allra mest skadliga orkanerna har ökat med 330 % per århundrade.”

Forskarna bakom denna studie säger sig ha hittat en väg runt tidigare problem och motsägelsefulla resultat. De menar att deras metodik är mer robust än den Pielke Jr och andra har använt sig av.

Återigen, forskarna har motiverat sina val, om det är rätt eller inte är jag inte människa att avgöra. Det är dock inget märkligt att forskare är oense. Den vetenskapliga processen kan ofta vara långsammare än vad man önskar, men den brukar sortera ut den här typen av motsättningar med tiden. Och märk väl att ovanstående inte är i närheten av en total genomgång av vetenskapen på området.

Mitt råd är att åtminstone inte dra slutsatser utifrån munhuggningar på sociala medier och liknande, även om det är forskare bakom inläggen. För tongångarna mellan vissa forskare är inte alltid kärvänliga. Om man tycker att de ibland överreagerar, bör man veta att det ofta ligger mycket gammalt groll bakom.

Forskare är precis som du och jag. De flesta tillbringar sin tid långt bortom mediebrusets mikrofoner och kameror. De jobbar på, diskuterar och argumenterar med sina kollegor, att vara oense om sakfrågor och att dra fel slutsatser är en del av vetenskapen. De flesta hanterar kritik utan att vända upp och ner på hela världen.

Men precis som på många andra arbetsplatser finns det några som tycks älska att hamna i, och till synes hämtar kraft ur, att befinna sig i konflikter. I klimatdebatten är det ofta dessa personer vi hör talas om, åtminstone i sociala medier. Och Pielke Jr är en av dessa. I mångas ögon har hans förmåga att ideligen hamna i kontroversiella situationer gjort honom till en ”sanningssägare” som vågar gå emot konsensus.

Och visst behövs sådana personer. Synnerligen ofta har det dock en tendens att gå över gränsen och inte längre handla om saklig kritik. Pielke Jr har exempelvis kommit med relevant kritik om att IPCC värstascenario överanvänts i studier under senare år, då de flesta anser att detta numera är ganska osannolikt. Men han stannar inte där utan menar att klimatvetenskapen på grund av detta har förlorat kontakt med verkligheten.

Forskare svarar att det är han som tappat alla proportioner. Man ska veta att det inte var så många år sedan Pielke Jr själv var den som menade att värstascenariot (RCP8.5) inte var tillräckligt allvarligt eftersom det inte återspeglade de möjliga framtida riskerna. Så även om han kommer med relevanta inspel finns det all anledning att inte köpa allt han säger rakt av.[11],[12]

Bara för att nämna ett exempel: Vita Husets vetenskapliga rådgivare, John Holdren, kopplade 2014 en intensiv torkperiod i västra USA till klimatförändringarna. Han anklagades då av Jeff Session, en republikansk senator, för att lura det amerikanska folket – allt med stöd av ett citat från Pielke Jr från ett kongressförhör året innan. Torkor, hävdade Pielke Jr, hade ”för det mesta blivit kortare, mindre frekventa och täckte en mindre del av USA under det senaste århundradet”. Detta hämtade han från rapporten US Climate Change Science Program’s 2008 (CCSP).

Holdren kändes sig därför nödd att bemöta Pielkes Jr:s påståenden och skrev ihop en rapport. Bland annat visade han att Pielke Jr visserligen citerade CCSP-rapporten korrekt, men utelämnade meningen som följde direkt efter citatet ovan om att torkperioderna blivit färre i USA:

”Det huvudsakliga undantaget är de sydvästra och inre delarna av västra [USA], där ökad temperatur har lett till stigande torktrender (Groisman et al., 2004; Andreadis och Lettenmaier, 2006).”[13]

Holdren visade också att Pielke Jr:s påstående om att det inte fanns några globala trender angående torka innehöll liknande missvisande resonemang.[14]

Pielke Jr är heller inte sen att dra på sig offerkoftan och ser sig oskyldigt anklagad för både det ena och det andra. Men han är själv långt ifrån någon beskedlig lammunge i detta avseende och drar sig inte för att kasta beskyllningar omkring sig. Han har exempelvis anklagat forskarna bakom bloggen Real Climate (särskilt Gavin Schmidt och Michael Mann) för att vara politiska aktivister för att de bemött felaktigheter på Fox News och liknande. Likaså att de ljugit i fall där så bevisligen inte var fallet.[15]

Pielke Jr: ”I början av 2005, för nästan fem år sedan, började jag kritisera vetenskapsmännen på RealClimate, inklusive Gavin Schmidt och Michael Mann, för att de gömt en politisk agenda i vetenskapens tyg.”

Pielke Jr anklagade likaså forskaren Marcott för att i princip balansera på gränsen till forskningsfusk i en studie, något som fick andra forskare att gå i taket.[16]

När en studie kom fram till en ökad stormaktivitet blev Pielkes kommentar att när verkligheten inte stämmer överens med den alarmistiska trenden så hittade forskarna på sitt resultat genom att använda modeller. Naturvetenskapliga forskare svarade att Pielke Jr inte förstår sig på vad studien innebar:

2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika vetenskapliga artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea – som Pielke Jr jobbat ihop med – som inte såg någon ökande trend. Sökningen visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas. En vinklad debatt?

Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade.

I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. Skillnaden skulle kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature). Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”.[17] Några tiopotenser fel bara.

Och det finns som sagt åtskilliga liknande exempel. Vid varje tillfälle ”kontroverser” dyker upp sprids de dessutom blixtsnabbt via en mängd bloggar och så går dreven mot forskarna. Även om det inte ursäktar överreaktioner så kan det vara en förklaring till varför taggarna är vända utåt mot vissa personer.

Forskare varnar för att många typer av extrema väderhändelser kommer öka i en varmare värld. Men redan idag finns det tydliga och oroande trender. IPCC kopplar antropogena klimatförändringar till extrema temperaturer, torkor, förändrade nederbördsmönster och skogsbränder.[18]

Värmextremer som når mer än tre standardavvikelser över genomsnittet från baslinjeperioden 1951–1980, har idag ökat mer än 90 gånger (det åskådliggörs i bilden nedan av det som ligger till höger om 3σ (3-sigma) där μ motsvarar medelvärdet).

Tidigare nästan aldrig skådade extremer (så kallade 4-sigma-händelser) har ökat 1000 gånger och påverkar 3 procent av landytan under en given månad.[19] Marina värmeböljor har också fördubblats under de senaste decennierna, och de förväntas öka 23-faldigt under ett 2 °C uppvärmningsscenario.[20]

För denna typ av extremer finns det signifikanta trender men för andra är det mer komplext. Ett globalt medelvärde för fenomen som extrema skyfall, översvämningar, torkperioder med mera ger inte alltid en korrekt bild av vad som faktiskt pågår.

En ökad temperatur gör att atmosfären kan hålla mer vattenånga (cirka 7 procent mer för varje grad) vilket ger ökad nederbörd. Men detta fördelar sig inte jämnt över jorden. Vissa områden får kraftigare skyfall medan andra istället upplever längre torrperioder. Ett globalt medelvärde säger med andra ord ganska lite om situationen. Orsak och verkan-sambanden är dessutom komplexa. Slutsatsen i en vetenskaplig diskussionsartikel från 2023 belyser problematiken:[21]

”Sammanfattningsvis står det klart att den globala uppvärmningen redan nu kraftigt ökar antalet och intensiteten av många typer av väderextremer, vilket har förutspåtts av klimatvetenskapen i årtionden. Mycket av detta beror på termodynamiken. Med det menar vi att atmosfären är varmare, vilket innebär att den rymmer mer energi och vatten för att driva extremväder. Havet är också varmare och kan ge mer energi och fukt som bränsle till tropiska cykloner. Men forskarnas uppmärksamhet har i allt högre grad vänts mot dynamiska effekter. Med det syftar vi på förändringar i cirkulation och stabilitet i atmosfären och havet. Det inkluderar förändringar av jetströmmen, polarvirveln, atmosfäriska planetariska vågor eller Atlantens havsströmmar.

Att få robusta slutsatser om förändringar i väderextremer kräver långa tidsserier, med tanke på att extrema händelser per definition är sällsynta händelser och inte är lätta att modellera. Ändå sticker signalen från klimatförändringar nu tydligt ut från bruset för många typer av extremer. Att reda ut de dynamiska mekanismerna är svårare och är i fokus för den aktuella forskningsfronten.”

Nästa kapitel ->>

[1] a) Emanuel, K. Increasing destructiveness of tropical cyclones over the past 30 years. Nature 436, 686–688 (2005). https://doi.org/10.1038/nature03906 b) Emanuel, K. Atlantic tropical cyclones downscaled from climate reanalyses show increasing activity over past 150 years. Nat Commun 12, 7027 (2021). https://doi.org/10.1038/s41467-021-27364-8 d) Mann, M. E., and K. A. Emanuel (2006), Atlantic hurricane trends linked to climate change, Eos Trans. AGU, 87(24), 233–241, doi:10.1029/2006EO240001 e) Trenberth, K. E., and D. J. Shea (2006), Atlantic hurricanes and natural variability in 2005, Geophys. Res. Lett., 33, L12704, doi:10.1029/2006GL026894 f) Mann, M. E., B. A. Steinman, and S. K. Miller (2014), On forced temperature changes, internal variability, and the AMO, Geophys. Res. Lett., 41, 3211–3219, doi:10.1002/2014GL059233. h) Byron A. Steinman et al. ,Atlantic and Pacific multidecadal oscillations and Northern Hemisphere temperatures.Science347,988-991(2015).DOI:10.1126/science.1257856 i) Frankcombe, L. M., M. H. England, M. E. Mann, and B. A. Steinman, 2015: Separating Internal Variability from the Externally Forced Climate Response. J. Climate, 28, 8184–8202, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-15-0069.1.

[2] Klotzbach, P. J., Wood, K. M., Schreck III, C. J., Bowen, S. G., Patricola, C. M., & Bell, M. M. (2022). Trends in global tropical cyclone activity: 1990–2021. Geophysical Research Letters, 49, e2021GL095774. https://doi.org/10.1029/2021GL095774

[3] Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117.

[4] Pielke Jr, Roger, Trends in the Proportion of Major Hurricanes, blogg https://rogerpielkejr.substack.com/p/trends-in-the-proportion-of-major

[5] R. A. Pielke Jr, C. W. Landsea, Normalized hurricane damages in the United States:

1925–95. Weather Forecast. 13, 621–631 (1998).

[6] Weinkle, J., Landsea, C., Collins, D. et al. Normalized hurricane damage in the continental United States 1900–2017. Nat Sustain 1, 808–813 (2018). https://doi.org/10.1038/s41893-018-0165-2

[7] Martinez, A.B. Improving normalized hurricane damages. Nat Sustain 3, 517–518 (2020). https://doi.org/10.1038/s41893-020-0550-5

[8] Skeptical science 2014-03-25 https://skepticalscience.com/fivethirtyeight-pielke-downplay-climate-damages.html

[9] F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with

an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015); F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012) b) F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)

[10] Grinsted A, Ditlevsen P, Christensen JH. Normalized US hurricane damage estimates using area of total destruction, 1900-2018. Proc Natl Acad Sci U S A. 2019 Nov 26;116(48):23942-23946. doi: 10.1073/pnas.1912277116

[11] Se exempel på min blogg: The fierce debate over future scenarios (RCP8.5), https://mathsnilsson.se/2021/10/27/the-fierce-debate-over-future-scenarios-rcp8-5/

[12] se utförlig diskussion om detta på min blogg Widding, Pielke Jr och ”korrumperade IPCC” 2023-05-04 https://mathsnilsson.se/2023/05/04/widding-pielke-jr-och-korrumperade-ipcc/

[13] Holdren, John, Drought and Global Climate Change: An Analysis of Statements by Roger Pielke Jr, 2014-02-28 https://obamawhitehouse.archives.gov/sites/default/files/microsites/ostp/critique_of_pielke_jr_statements_on_drought.pdf

[14] Utförlig beskrivning av hur Pielke Jr flyttar målstolparna i denna historia finns t ex a) Blogg Hotwhopper (forskare) A skilful counterstrike? John Holdren speaks and Roger Pielke Jr squirms, 2 mar 2014 https://blog.hotwhopper.com/2014/03/a-skilful-counterstrike-john-holdren.html b) Greg Laden, A Letter From John Holdren Regarding Roger Pielke Jr’s Statements, Scienceblogs 1 mar 2014 https://scienceblogs.com/gregladen/2014/03/01/a-letter-from-john-holdren-regarding-roger-pielke-jrs-statements   c) Government Accountablility Project, https://whistleblower.org/us-government/congress-legislation-and-oversight/holdren-critique-of-pielke-on-drought-and-climate/

[15] Roger Pielke Jr. kritik : Your Politics are Showing, December 4, 2009, postad på senator David Lungrens blogg, https://www.epw.senate.gov/public/index.cfm/press-releases-all?ID=5B39F763-802A-23AD-4C5C-42A8521F030C ; Lambert, Tim, McIntyre misunderstood somehow, Scienceblog 2009-10-03 https://scienceblogs.com/deltoid/2009/10/03/mcintyre-misunderstood-somehow

[16] A) Pielke Jr, Roger, Fixing the Marcott Mess in Climate Science, 2013-03-31 http://rogerpielkejr.blogspot.com/2013/03/fixing-marcott-mess-in-climate-science.html B) Nuccitelli, Dana, Real skepticism about the new Marcott hockeystick 2013-04-10 https://skepticalscience.com/marcott-hockey-stick-real-skepticism.html

[17] Lambert, Tim, Another Pielke train wreck, Scienceblog 2009-08-15 https://scienceblogs.com/deltoid/2009/08/15/another-pielke-train-wreck

[18] Climate Feedback,6 jul 2020: Article by Michael Shellenberger mixes accurate and inaccurate claims in support of a misleading and overly simplistic argumentation about climate change https://climatefeedback.org/evaluation/article-by-michael-shellenberger-mixes-accurate-and-inaccurate-claims-in-support-of-a-misleading-and-overly-simplistic-argumentation-about-climate-change/

[19] Robinson A, Lehmann J, Barriopedro D, Rahmstorf S and Coumou D 2021 Increasing heat and rainfall extremes now far outside the historical climate npj Clim. Atmos. Sci. 4 3–6

[20] Frölicher T L, Fischer E M and Gruber N 2018 Marine heatwaves under global warming Nature 560 360–4

[21] Giorgia Di Capua and Stefan Rahmstorf, Extreme weather in a changing climate, 2023 Environ. Res. Lett. 18 102001 och referenser däri https://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/acfb23

11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall?

Den Av Mathsi Uncategorized15 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2:7 En konservativ rörelse i fritt fall?

Man behöver ingen doktorshatt för att konstatera att desinformation om klimatvetenskapen framförallt sprids och hålls vid liv av delar av den politiska högern, ju längre ut desto värre tycks det bli. Jag har nämnt en lång rad libertarianska och konservativa tankesmedjor som varit motorn i denna rörelse under många år. Det är också tydligt att de högernationalistiska strömningar som vuxit sig starkare under senare tid har fått misstron till vetenskap i frågor som vaccin och klimat att accelerera.

Delar av den kristna högern i USA har länge tagit en aktiv ”skeptisk” roll i klimatdebatten och har exempelvis initierat uppropet Evangelical Declaration on Global Warming som bland annat påstod:

”Det finns inga övertygande vetenskapliga bevis för att människans bidrag av växthusgaser orsakar en farlig global uppvärmning.”[1]

Bakom uppropet ligger den konservativt kristna organisationen Cornwall Alliance där bland annat de kända ”klimathotsskeptiska” forskarna Roy Spencer och David Legates är senior fellows. De anser att miljöproblem bäst löses via en fri marknad och inte genom statliga regleringar och liknande. Uppropet konstaterar också:

”Jorden och dess ekosystem – skapade av Guds intelligenta design och oändliga kraft och upprätthållna av Hans trogna försyn – är robusta, motståndskraftiga, självreglerande och självkorrigerande, beundransvärt lämpade för att människor ska blomstra och visa upp Hans härlighet. Jordens klimatsystem är inget undantag.”[2]

Katharine Hayhoe är en av de mer aktiva professorerna i att kommunicera klimatvetenskap till allmänheten (och betraktad som alarmist av ”skeptikerna”). Hon är dessutom evangelistisk kristen, vilket visar att religion inte alls behöver betyda att man ignorerar empiriska vetenskapliga bevis.

Mike Johnson, i skrivandes stund nyvald republikansk talman i USA (2023), är djupt religiös och har uttalat att han inte tror att det är människan som påverkar klimatförändringarna.[3] Han var en av deltagarna på en utsåld konferens i London i början på november 2023. Den arrangerades av The Alliance for Responsible Citizenship (ARC), en ny organisation som vill sprida ett hoppfullt budskap baserat på kristna konservativa värderingar.

Den kontroversielle kanadensiske psykologen Jordan Peterson är en av de drivande bakom projektet. Han ”slog igenom” med sina självhjälpsböcker om hur man ordnar upp sin tillvaro (12 livsregler: ett motgift mot kaos) och har i vissa kretsar kommit att bli något av konservatismens affischnamn. Han är ihärdig agitator mot politisk korrekthet och ”wokeism” – en politisk term som uppstått i USA som berör frågor som jämlikhet mellan olika etniciteter och mellan kön, feminism, social rättvisa och liknande. (Woke tycks nu användas av som skällsord för att kritisera vad som helst man inte gillar.)

Under senare år har Peterson dessutom gett sig in i klimatdebatten och återlanserar en rad kända och sedan länge motbevisade myter. Han har fått enorm kritik från klimatforskare för sina uttalanden. Kritiken har han bland annat bemött genom att hänvisa till en bok skriven av en bekant person: fysikern Fred Singer (se kapitel 6:1). Peterson har miljontals följare och det påverkar naturligtvis opinionen.

(Gavin Schmidt är klimatforskare vid Nasa)

Runt tusen personer deltog på ARC:s -konferens och enligt arrangören var över 100 parlamentariker från hela Europa, Storbritannien och Australien, samt en delegation av kongressledare från USA inbjudna.

Två av föredragshållarna är välkända inom klimatdebatten, Bjørn Lomborg och Michael Schellenberger. Den sistnämnde har förflutet inom PR-branschen och är numera en flitig miljödebattör med förkärlek till kärnkraft. Han påstår sig vara en numera omvänd miljöaktivist (en del har uttryckt sitt tvivel om den saken).

Hans bok Apocalypse Never ska vad jag förstår vara någon sorts ursäkt för att han har bidragit till att sprida den skrämselpropaganda han anser att miljörörelsen är skyldig till. Jag har själv inte läst den men den har fått kritik från klimatforskare för att innehålla felaktigheter och populistiska framställningar.[4] Schellenberger visade i alla fall tydligt under sitt föredrag på ARC-konferensen hur klimatdebatten har införlivats i kulturkriget och hur mycket det spelas på känslor.

Det torde inte vara svårt att hålla sig till relevant kritik mot Tysklands nedläggning av kärnkraftverk men som så många gånger förr, kritiker tycks inte kunna hejda sig utan svämmar ut i diverse påhopp och osakligheter. Så även Schellenberger.

Hans föredrag innehåller många av de obligatoriska punkterna i den här debatten varav häcklande och rejäla påhopp på Greta Thunberg är en. Han tar rollen som amatörpsykolog och ger Thunberg en diagnos. Inte den Asperger vi väl alla känner till, utan Cluster B histrionic personality disorder. Diagnosen, berättar han, gäller för en narcissistisk person som ständigt söker uppmärksamhet, har svårt att kontrollera känslor och har starka åsikter men inga fakta att backa upp dem med och påverkas lätt av andra. Han tillägger att det brukade kallas för att vara hysterisk, men att det ansågs vara för sexistiskt i ”vår politiskt korrekta nutid” och därför gavs ett annat namn.

Det stannar inte där. Hela klimatrörelsen förlöjligas. Schellenberger vill leda i bevis att denna bara är ett substitut för att vi i västvärlden har tappat vår kristna tro. För när man gjort det slutar det ofrånkomligen med att man tror på vad som helst. Och om vi inte har en gud att tro på kommer vi hitta på en.

Och vilka är de nya gudarna?

Det finns tydligen tre stora enligt honom: klimatförändringarna, ras och kön. Med klimatet får miljöaktivisterna en ny extern auktoritet att luta sig emot – han syftar på FN och IPCC – och forskarna är de nya prästerna. Han konstaterar: ”Jag önskar att det inte var så dumt … men det är bara Greta Thunberg med en riktigt dålig religion.”

Han menar uppenbarligen att det inte ligger något i det som ett otal forskare påtalar och har dokumenterat i IPCC-rapporterna och alla de studier som är refererade däri.

Bild från Michael Schellenbergers föredrag

Den här typen av ”kulturkrigsargument” har funnits länge i klimatdebatten även på hemmaplan. Jens Ganman utsågs till Årets svensk 2019 av tidskriften Fokus. Han är en kontroversiell figur i vissa avseenden och har varit väldigt aktiv i att kritisera flyktingpolitiken men även klimatalarmismen. I ett Facebookinlägg 25 juli 2019 skrev han ”För att strö ytterligare salt i såren: sista månaden har det ramlat in två oberoende rapporter – en finsk och en japansk – som presenterar alternativa förklaringar till de globala väderfluktuationerna.”

Men lägger till att det nog inte kommer hända att samhället lyssnar på dem:

”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”

I själva verket är hela hans inlägg lite av en idiotförklaring av sig själv (jag är dock övertygad om att Ganman inte är en idiot och att han i det här fallet vet precis vad han sysslar med). Den japanska artikeln[5] handlar om hur klimatet i en del av Asien påverkades då jordens magnetiska poler växlade plats och jordens magnetfält blev markant svagare. Det inträffade för knappt en miljon år sen, vilket resulterade i att mängden kosmisk strålning som träffade atmosfären ökade med mer än 50 procent. Det finns inget där som ens påminner om dagens situation.

Och nej, anledningen till att den finska artikeln ”inte gills” är inte för att den inte är peer-reviewad (vetenskapligt granskad innan publikation). Ganman har själv gett en länk till en faktagranskning på Climate Feedback[6] där experter på området ger, som Ganman uttrycker det, ett ”alternativ synsätt”. Men deras argument är överväldigande och jag vägrar tro att Ganman inte förstår det som står där.

Men han behöver inte förklara sig. Få, om någon, kollar länkar och referenser. Jag tror att Ganman är väl medveten om detta. Inlägget fick 4900 gillanden och delades 1300 gånger. Av de 200 kommentarerna är knappast någon kritisk.

[Läs mer: Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis – Maths Nilsson, författare ]

Samma typ av kommentar dyker upp i en av högerdebattören Henrik Jönssons Yotubefilmer, Champagnesamtal med Jens Ganman.[7] De kritiserar Greta Thunberg och lägger till:

”Vi är redan rökta nu, eftersom vi är två vita medelålders män … det finns en färdigbyggd, konstruerad identitetspolitisk struktur här som omöjliggör [att man får kritisera Greta]. Vi är redan utstraffade.”

Nej, jag påstår inte att allt Jönsson och Ganman för fram skulle vara populism och sakna poänger, så är det förstås inte. Däremot är det tydligt att de till fullo utnyttjar symboler och retorik som är legio i ”klimatkulturkriget”: Greta Thunberg, Public service och miljörörelsen (Miljöpartiet i synnerhet). Några av Jönssons Youtubeinlägg:

Det är utan tvekan en effektiv debatteknik för att skapa popularitet i valda kretsar, men som knappast bidrar till att hitta en gemensam väg framåt. För mig är det en gåta hur man kan förlita sig på den här typen av demagoger i vetenskapliga frågor.

Ett annat bevis för hur den kristna högerkonservativa rörelsen vinner mark i USA och bidrar till att sprida faktaförvirring är Prager U. U:et står för universitet men i realiteten är det en Youtubekanal och kurserna består av relativt korta videosnuttar. En lång rad kända ”klimathotsskeptiker” har gjort filmer i Prager U:s regi.

Utöver ren klimatförnekelse[8] får exempelvis Stephen Meyer härja fritt i att ifrågasätta väl etablerad vetenskap. Han är en av de mer drivande i rörelsen för kreationism/intelligent design som bland annat ifrågasätter evolutionsteorin.

Prager U har videor som förkunnar att Europa begår självmord genom sin invandring av muslimer. På deras barnavdelning finns animerade filmer där kol lanseras som en tillförlitlig energikälla medan fåglar massakreras av vindkraftverk. Likaså en film som liknar ”klimatskeptikers” kamp mot alarmismen med judarnas uppror mot nazisterna i Warszawaghettot. Huvudpersonen (från Polen) har ”kommit till insikt” och ändrat sin alarmistiska åsikt och försöker övertyga sin omgivning om att de har fel. “Grandfather Jakub tells her about the Warsaw Uprising, when the city’s Jews fought back against the Nazis.”

Barn får också lära sig hur illa livet blir med skattefinansierad sjukvård. Likaså ges en otroligt vinklad version av Black Lives Matters och på barnavdelningen beskrivs George Floyd (en svart man som blev mördad av polis), som “Black man who resisted arrest”.

Under 2023 har Florida och Oklahoma deklarerat att skolorna kan använda Prager U:s videor i undervisningssyfte. Samtidigt har skolor i Florida nu bannlyst närmare 700 böcker från elevernas valfria bokläsande på grund av rädsla för att de bryter mot statens nya lagar som förbjuder material med ”sexuellt beteende” från skolor. Det inkluderar böcker som Änglar och demoner av Dan Brown…

Modis hinduiska och nationalistiska regering i Indien har beslutat att ta bort evolutionsteorin och periodiska systemet ur utbildningen. Likaså har kapitel om demokrati och mångfald tagits bort. Det inkluderar även texter om de utmaningar demokratin står inför.

”2018 avfärdade Satyapal Singh, dåvarande minister för utveckling av mänskliga resurser, evolutionsteorin som ”vetenskapligt fel” och krävde att den skulle tas bort från skolans och högskolornas läroplaner. Ingen ”såg en apa förvandlas till en man”, sa han i kommentarer som citerades av Press Trust of India, en nyhetsbyrå.” India removes evolution and periodic table from some school textbooks – The Irish Times

Kommer ni ihåg tankesmedjan Heritage Foundation som inför USA:s val 1980 författade ett policydokument som fick stor påverkan på Reagans politik (se kapitel 5)? Inför presidentvalet 2024 har de tillsammans med ett åttiotal andra högerorienterade organisationer (flera nämnda i den här boken såsom Heartland Institute och Competitive Enterprise Institute) tagit fram en liknande plan kallad Project 2025.[9] De stödjer inte öppet någon republikansk presidentkandidat men många inblandade har starka band till Donald Trump.

I planen ingår att ge presidenten betydligt mer makt än idag och få in tiotusentals konservativt drivna personer i administrationen. På så sätt vill man undanröja federala anställda som de anser står i vägen för presidentens agenda. Paul Dans, chefen för Project 2025 och före detta Trump-administrationstjänsteman:

”Vi måste dränka området med konservativa.”[10]

Många har påtalat att USA kommer ta ett rejält kliv mot ett auktoritärt styre om Project 2025 blir verklighet (även om de flesta tycks tro att det inte kommer vara möjligt att genomföra allt). Det finns exempelvis en ambition att göra en total översyn av justitiedepartementet och begränsa dess oberoende och stoppa FBI:s ansträngningar för att bekämpa spridning av desinformation.

Genom hela policydokumentet beskrivs federala tjänstemän vid justitiedepartementet, miljöskyddsmyndigheten liksom biståndsorganet USAID som ”radikala vänsteridealister” och ”aktivister” som är ”inbäddade” i sina avdelningar.

Planen innehåller en rad punkter som skulle få mycket stor påverkan på USA:s, och därmed världens, miljö- och klimatarbete. USA skulle återigen lämna Parisavtalet och förmodligen WHO. De menar vidare att den federala regeringen har en ”skyldighet att utveckla stora olje- och gas- och kolresurser”.  

”Nästa administration kommer att stå inför en betydande utmaning när det gäller att avveckla policyer och förfaranden som används för att främja radikala kön-, ras- och jämlikhetsinitiativ under vetenskapens fana. På liknande sätt kommer Biden-administrationens klimatfanatism behöva avvecklas rakt över hela regeringslinjen.”

Flera kända så kallade klimatförnekare har bidragit till Project 2025-dokumentet (Chris Horner har nämnts i kapitel 10:1. David Legates är en annan).

Visst finns det saker som både kan, bör och får kritiseras, i klimatdebatten, men som redovisats ovan är mycket av den kritik som framförs mot media och klimatdebatten bara tröttsamma upprepningar av myter som cirklat runt på nätet i evigheter. De som klagar och drar på sig offerkoftan verkar inte ställa sig några kritiska frågor eller ens försöka kolla upp vad vetenskapen faktiskt säger innan de författar sina texter. Idag är bemötanden av sådana här myter lättillgängliga.

Visst har klimatdebatten förändrats något på senare år när inte ens skeptiker längre kan förneka uppvärmningen. * Men ”klimatförnekelsen” har på inga sätt försvunnit. Krafterna som emotsätter sig ”klimatåtgärder” – uppenbarligen byggt på deras tvivel på att vetenskapen stämmer – tycks tvärtom vinna mark inom vissa grupper.

En bidragande orsak är att diverse inflytelserika personer har påverkats av all den desinformation i frågan som flödar i samhället, och som sen sprider tvivlet vidare och bollen är i rullning.

I USA är det likaså tydligt hur konservativa Fox News varit en betydelsefull faktor i att inte acceptera IPCC:s slutsatser. En analys gjord av ideella Public Citizens visade att av 247 nyhetsinslag som involverade diskussioner om klimatförändringar under det första halvåret 2019, var 86 procent ”avvisande mot klimatkrisen, spred tvivel om uppvärmningen och dess konsekvenser eller använde skräckpropaganda när de diskuterade klimatlösningar”.

[Lägger till pga kommentar: Som vanligt går det att hitta exempel som man mycket väl kan tycka gått till överdrift (angående wokeism), här två exempel från USA (det andra visar också hur bra populister är på att använda det i propagandakriget):
–New Rule: Democracy Dies in Dumbness | Real Time with Bill Maher (HBO) – YouTube
–Where Does Mainstream Media Go Wrong? | The Problem With Jon Stewart | Apple TV+ (youtube.com)
Sverige:
–Lektor anmäld för användning av N-ordet – Studio Ett | Sveriges Radio
Men ja, jag menar att det precis som i kritiken mot klimatdebatten, som jag beskrivit i föregående avsnitt, är en självnärande spiral som spinner vidare i rejäla överdrifter och används som ursäkt för att styra akademin. Och det är inte längre några ”underdogs” som framför dessa anklagelser, de är en del av själva etablissemanget (ja, även i Sverige) som ger sig på vetenskapen som helhet utifrån enskilda exempel som lika väl kan skyllas på dåligt ledarskap et cetera:
–U.K. government vow to end ‘woke’ science draws rebuke from researchers | Science | AAAS
–Utredningsregn över sektorn kan vara missriktad välvilja – Erik Renström (lu.se)]

*Det här gäller definitivt inte alla. Steve Milloy är ett bra exempel. Han är en amerikansk advokat, lobbyist, författare och tidigare Fox News-kommentator. Likaså är han grundare och redaktör för bloggen junkscience.com där han under decennier agiterat mot miljörörelsen och mot väl etablerad vetenskap, inte minst om klimatet.

Han har varit knuten till libertarianska Cato Institute och Competitive Enterprise Institute. Sedan 2020 har han suttit i styrelsen för Heartland Institute (gällde fortfarande november 2023) och är en av dem som än idag anser att uppvärmningen är en bluff:

Och han är inte ensam.

[1] Desmogs sida https://www.desmog.com/cornwall-alliance-stewardship-creation/

[2] Cornwall Alliance An Evangelical Declaration on Global Warming 1 maj 2009 https://cornwallalliance.org/2009/05/evangelical-declaration-on-global-warming/

[3] Emma Dumain, Kelsey Brugger, Mike Johnson, a climate science skeptic, is speaker nominee, E&E News 25 okt 2023 https://www.eenews.net/articles/mike-johnson-a-climate-science-skeptic-is-speaker-nominee/

[4] A) Peter Gleick, Book review: Bad science and bad arguments abound in ‘Apocalypse Never’ by Michael Shellenberger, Yale Climate Connections, 15 jul 2020 https://yaleclimateconnections.org/2020/07/review-bad-science-and-bad-arguments-abound-in-apocalypse-never/  B)Michaels Tobis, Schellenberg’s op-ed, Real Climate 9 jul 2020 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2020/07/shellenbergers-op-ad/

[5] Ueno, Y., Hyodo, M., Yang, T. et al. Intensified East Asian winter monsoon during the last geomagnetic reversal transition. Sci Rep 9, 9389 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-45466-8

[6] Climate Feedback, Non-peer-reviewed manuscript falsely claims natural cloud changes can explain global warming 11 jul 2019 https://climatefeedback.org/claimreview/non-peer-reviewed-manuscript-falsely-claims-natural-cloud-changes-can-explain-global-warming/?fbclid=IwAR2agkJB8Uojoaw7ARxMEnEQ22gewp4cUkHs_gQirL1GZZuhJv_mbmA7MRY

[7] Youtube. Streamades 25 sep 2019 Champagnesamtal med Jens Ganman https://www.youtube.com/watch?v=pWOiLBKutSs se klippet på min kanal här: https://www.youtube.com/watch?v=P7pSKC6jn08

[8]Joseph McCarthy, A course in climate misinformation, 18 dec 2018 Weather.com  https://web.archive.org/web/20181227134554/https:/features.weather.com/course-climate-misinformation/

[9] Dans, Paul; Groves, Steven, eds. (2023). Mandate for Leadership: The Conservative Promise. Washington, DC: The Heritage Foundation. ISBN 978-0-89195-174-2. https://thf_media.s3.amazonaws.com/project2025/2025_MandateForLeadership_FULL.pdf

[10] Lisa Mascaro, Conservative groups draw up plan to dismantle the US government and replace it with Trump’s vision, AP News 29 aug 2023 https://apnews.com/article/election-2024-conservatives-trump-heritage-857eb794e505f1c6710eb03fd5b58981

Kapitel 11:2:4 – Att tålmodigt diskutera

Den Av Mathsi Uncategorized8 kommentarer

Innehållsförteckning med länkar.
Föregående kapitel.

11:2:4 Att tålmodigt diskutera

Författaren Lena Anderssons skrev 2021 en mycket uppmärksammad artikel på SvD:s ledarsida: Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan.[1] Jag skrev en kommentarstråd på Twitter och den blev min mest delade någonsin. Jag hamnade i en märklig känslomässig situation där jag pendlade mellan att vara nöjd över att felen uppmärksammades och att fyllas med olust över att ingå i ett drev i högt tonläge. För efterspelet var drevliknande. Samtidigt hade detta lätt kunnat undvikas med ett minimalt försök till faktakoll av SvD:s ledarsidas redaktion. Ja, eller framförallt från Andersson själv.

Andemeningen i artikeln var att journalister inte förhåller sig skeptiska till vad de skriver om klimatet och att kritiska frågor uteblir – de driver istället en politisk agenda enligt Andersson. Eftermälet blev ganska förutsägbart: hon kallades klimatförnekare vilket replikerades med att man inte får kritisera klimatdebatten utan att bli uthängd som en byfåne. Typ.

Men Anderssons inlägg låter som det ofta gör när ”proffstyckare” ger sig in och ska kritisera klimatdebatten. Det som kanske liknar skarpa argument är bara tröttsamma ordflöden av zombiepunkter som har ältats i olika varianter i decennier. Om man nu ska vara kritisk till IPCC:s rapporter och snudd på alla relevanta akademiska institutioner världen över får man faktiskt ha lite mer kött på benen än att vara sur över nyanser i några nyhetsinslag.

Min kritik handlar inte om att vilja censurera och tysta personer som Andersson för att de inte ”tycker rätt” – det handlar om att den framförda kritiken är så förbaskat dåligt underbyggd och min frustration över att de ständigt får nya plattformar att föra ut det som någon sorts sanning. De blir sen hyllade som modiga hjältar som vågar stå upp mot majoriteten.

Andersson hade läst Sven Börjessons egenutgivna bok Klimathistoria, och tydligen köpt allt med hull och hår (han var tidigare reporter på Sveriges radio). Hon klagade på att andra inte ställer kritiska frågor men hela hennes artikel är ett haveri på just den punkten. Ett exempel:

”I de vetenskapliga rapporterna diskuterar IPCC såväl växthusgaser som naturliga variationer, skriver Börjesson, men i sammanfattningarna för politiker (och massmedier) anges enbart människoskapade orsaker.”

Det tar högst ett par minuter att kolla upp att detta inte stämmer. Saker som solens effekt och vulkanutbrott tas upp även där. Men det är en faktoid som har satt sig. Exempelvis skrev Tove Lifvendahl, chef på SvD:s ledarsida, 2020 en artikel med rubriken De som sätter tvångströja på debatten:

”IPCC sammanställer mängder av angelägen forskning som spänner över flera områden, men de rapporter som oftast når den offentliga diskussionen är sammanställda av politiska tjänstemän och ska betraktas just som det, och inte som en högre makts dekret.” [2]

Alla som hängt med i klimatdebatten ett tag vet mycket väl varifrån denna typ av påståenden kommer ifrån. Det är en frukt av den typ av misskreditering av IPCC som har presenterats i tidigare kapitel och inte minst i min bok Spelet om klimatet. Anklagelser om att IPCC:s sammanfattningar inte stämmer överens med huvudrapporterna har haglat genom åren. Men hållbara bevis lyser med sin frånvaro:

Är IPCC:s sammanfattningar politisk propaganda? – Maths Nilsson, författare

Andersson tar sedan upp larmen om en ny istid som fanns på 1970-talet. Ja, det existerade definitivt sådana larm. Och kanske kan man kalla det ett misslyckande för journalistiken att dessa fick stor spridning för det speglade inte alls det vetenskapliga läget. Men det var inte i närheten av att likna situationen om klimatet idag. Även detta är dock gammal skåpmat i klimatdebatten och inte särskilt svårt att hitta information om. Se vidare i kapitel 11:2:6 nedan.

Hon tar också upp Tännsjös åsikter om despoti beskrivna ovan. Det gör som sagt i princip varenda skribent på kultursidorna som ska belysa alarmismen. Som om han skulle stå för någon allmängiltig ståndpunkt i klimatdebatten. Men det är knappast därför hon fick kritik.

Andersson fortsätter:

”Att ställa frågor är suspekt, för det ser ut som tvivel. Hänvisningarna till forskning liknar egendomligt nog mer krampaktig tro än ett vetenskapligt förhållningssätt. Med ett sådant ska ju allt som talar emot teorin sökas upp och beaktas, snarare än framställas som hädelse och ges beteckningar av det slag som gudsförnekare brukade föräras.”

Det här är också ett standardargument, det vill säga att man inte ”får” kritisera eller ställa ”skeptiska frågor.” Ann Charlott Altstadt skrev en krönika i Fokus 2019:

”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”[3]

I ett replikskifte till sin DN-artikel skrev Andersson:

”Något är allvarligt fel med en hegemoni som är så upptänd att den måste förgöra alla kättare i stället för att tålmodigt diskutera.”

”Vi lever i en värld som hävdar att vi måste bryta med allt vad människan är och har uppnått. Då är det knappast för mycket begärt att medborgarna får höra oklarheterna diskuteras tills de är nöjaktigt utredda. En sådan är varför det har funnits värmeperioder innan människan brände kol, körde bil och flög. Frågan är allt annat än insinuant, för jag känner inte till svaret. Men jag vill gärna leva i ett samhälle där journalistiken är frimodig nog att undra huruvida detta påverkar teorin om växthusgaserna.”[4]

Visst är det rimliga frågor och min kritik handlar inte om att de ställs, utan i det sammanhang de förs fram. I mitt tycke är den naturliga reaktionen när man inte vet något att åtminstone göra en ansats till eftersökningar innan man sågar världens klimatforskare vid fotknölarna. I en av Sveriges största tidningar. Det kanske inte avsiktligt men är de facto vad hon gör. Antydan till konspiration, att diskussionen skulle ha mörkats, att detta inte har belysts.

[Existerar växthuseffekten? – Maths Nilsson, författare]

Men inte heller det här är några nya frågor i klimatdebatten, och alla som varit inblandade i den vet exakt vad dessa tvivel bygger på. Att man inte kan lita på IPCC.

Jag tror både Andersson och Altstadt skulle bli förvånade över hur mycket av även ”klimathotsskeptiska” forskares studier som finns beskrivna och kommenterade i IPCC:s rapporter (liksom i ett otal andra rapporter). Svensmarks kosmiska strålningshypotes, Lindzens irishypotes och så vidare. De har inte ignorerats. Mängder med studier har visat att dessa hypoteser inte håller. Precis som vetenskap har fungerat i alla tider.

Jag undrar om de har en aning om hur mycket motbevisade teser som cirkulerar på nätet? ”Skeptiker” har spått att en nedkylning ska starta i princip varje år sedan millenniumskiftet, allt baserat på diverse ”naturliga cykler-argument”. Alla har fallerat och det är kontrollerbara fakta, inte en åsikt.[5]

Matematikern Evans lanserade Solar notch delay hypotesen. Enligt diverse kurvanpassningar identifierade han de nya krafterna X, N, D. Trots att de är åtminstone tio gånger kraftigare än solens identifierade variationer är det ingen som tidigare upptäckt dem. Och tydligen verkar de med ungefär elva års fördröjning. Oklart varför. Enligt hypotesen skulle en nedkylning påbörjas 2014. Eller kanske så sent som 2017. Eller nu senast 2024. Nej, det är inte jag som raljerar utan precis vad Evans framför. Hypotesen är inte vetenskapligt publicerad utan lanserades på Evans frus blogg (JoNova, en av de största i ämnet).

Far och son Connolly, båda kemister, gick från att utveckla fiskodling till att 2009 ge sig in i klimatdebatten. Även de kunde förklara bort växthuseffekten, men enbart om de införde en för vetenskapen ny okänd storhet om hur mekanisk kraft överförs. De kallade den pervection. Istället för att försöka få denna fantastiska upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter valde de att starta en egen tidskrift. Där finns enbart deras egna artiklar publicerade. Behändigt.

Och nej, dessa två exempel kommer inte från personer i ”utkanten” av skeptikerkretsen. De har varit synnerligen aktiva i debatten.

Om man hävdar att alternativa förklaringsmodeller inte har bemötts får man nog specificera vad man syftar på. Att de skulle ha ignorerats är ren och skär lögn.

Med det sagt så är inte alla forskare helt överens om allt. Och ja, man får publicera studier som ”går emot IPCC”.

I senaste IPCC-rapporten angavs att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären (den så kallade klimatkänsligheten) skulle ge en uppvärmning med 2.5–4°C, där 3°C anges som bästa uppskattning. Detta gäller graden ”sannolikt”, medan intervallet för ”mycket sannolikt” angavs till 2–5°C. Man anger också att en klimatkänsligheten under 1,5 °C kan uteslutas, men att det fortfarande finns osäkerheter gällande den övre gränsen. Vi har nu nått ungefär halvvägs till en fördubbling från förindustriell tid.

Under hösten 2023 kom en ny studie med oroande slutsatser om att klimatkänsligheten skulle vara högre än den IPCC anger som trolig: 4.8°C ± 1.2°C. [6] Det skulle innebära att den globala uppvärmningen kommer överstiga 1,5°C under 2020-talet och 2°C före 2050 såvida nuvarande utsläppsnivåer inte minskar drastiskt.

Artikelns huvudförfattare var klimatforskaren James Hansen som blev känd 1988 när han inför den amerikanska kongressen påtalade att han var så säker man kunde vara på att uppvärmningen berodde på människans aktiviteter.

Hansen och kompani bygger sina slutsatser på framförallt paleontologiska bevis (såsom analyser av isborrkärnor och liknande). De menar att aerosolers avkylande effekt har maskerat uppvärmningen och att läget är mer allvarligt än vad IPCC:s slutsatser medger.

De visar att dagens nivåer av växthusgaser i atmosfären implicerar en uppvärmning på hela 10°C, minskad av aerosoler till 8°C. Artikeln hade legat ute på nätet som en så kallad pre-print (ej granskad draft) och väckt mycket uppmärksamhet innan den riktiga publikationen kom. Mycket på grund av ett felaktigt antagande angående dessa siffror eftersom artikeln varit otydlig på den punkten. De påstår alltså inte att denna uppvärmning redan är ”intecknad” och oundviklig (vilket många tolkade det som i sociala medier). De har också förtydligat detta i den nu publicerade artikeln.

Forskare tycks vara tämligen överens om att en snabb utfasning av växthusgasutsläpp skulle undvika en fortsatt uppvärmning. Så även James Hansen:

Men trots Hansens gedigna meriter möttes hans slutsatser av ganska hårt ”motstånd”. Kända klimatforskare som Zeke Hausfather och Michael Mann menade att slutsatserna inte höll.[7] Så visst förekommer det den vetenskaplig debatt.

Ett annat exempel involverar en svenska forskare. I den senaste IPCC-rapporten redovisades nedanstående graf över hur den globala medeltemperaturen sett ut under de senaste två tusen åren (det flesta studier av denna typ brukar oftast röra norra halvklotet). Den kommer från en studie, publicerad 2019, från det internationella samarbetet Page 2k.[8] De använde fem olika statiska metoder för att analysera tillgänglig data för att komma fram till nedanstående graf (de har kommit att kallas hockeyklubbor efter en tidigare kontrovers):

Den svenske historiken Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) var en av medförfattarna.

Under våren 2023 publicerade Clintel, en känd ”klimathotsskeptisk” organisation, kritik mot IPCC AR6 syntesrapport. De påstod att IPCC hade beställt ovanstående alarmistiska graf. Och att en kontrovers uppstått inom Page 2k-samarbetet angående denna. Clintel hänvisade likaså till en annan studie från 2020 (Büntgen m fl) som de ansåg visade att IPCC ljög, temperaturen hade nått dagens nivåer många gånger under tidigare millenier.[9]

Det visade sig att Fredrik Charpentier Ljungqvist (FCL) var medförfattare på även Büntgen-studien, så jag kontaktade honom. Som medverkande till båda studierna borde han om någon veta vad som gällde.

FCL påpekade först att IPCC beställde INTE på något sätt Page 2k-studien som Clintel påstod (FCL använde versaler).

Han bekräftade dock att vissa ledande paleontologer inte anser att Page2k-grafen användes korrekt i IPCC AR6-rapporten (vilket kanske kan bero på att rapporten inte innehöll ett separat kapitel om paleontologi, det vill säga historiskt klimat, som tidigare rapport gjort, det fanns med andra ord få palaeoklimatologer bland författarna). Dessa forskare anser inte att det finns tillräckligt med data för att rekonstruera en global medeltemperatur med precision 2000 år tillbaka (de flesta data kommer som sagt från norra halvklotet). FCL ångrade till viss del att han satte sitt namn på Page2k-studien från 2019.

Men det betyder inte att forskare inte får kritisera IPCC som Clintel antyder. Kritiken beskriven ovan hittas till exempel i en vetenskaplig artikel av Anchukaitis och Smerdon från 2022.[10] Det bör dock noteras att forskarna bakom denna artikel fortfarande drog slutsatsen:

”När nya rekonstruktioner har utvecklats och uppskattningar av tidigare klimat har förfinats, fortsätter resultaten att visa att temperaturen vid slutet av 1900-talet med stor sannolikhet översteg dem under åtminstone det senaste årtusendet.”

Clintel nämner inte detta med ett ord. Och, som FCL påpekade, Büntgen-artikeln från 2020 som han själv varit med att ta fram, visar inte att den förindustriella sommartemperaturen nått dagens nivå som Clintel hävdade. ”Bara det att sommartemperaturerna har inträffat i nivå med tidigt 2000-tal (vilket är 10-20 år sedan). Rekonstruktionen saknar också data för de senaste åren.”

FCL lyfte fram dessa osäkerheter i en Under strecket-artikel i SvD.[11] (Mig veterligt har inte FCL hängts ut som kättare för sin framförda kritik.) Han påpekade också att den som argumenterar för att det varit lika varmt under tidigare perioder som nu, argumenterar indirekt även för en hög klimatkänslighet. Precis som Hansen ovan alltså, vilket borde göra oss ännu mer oroliga för hur klimatet kommer att utvecklas.

Så ja, forskare är uppenbarligen oense om den globala temperaturrekonstruktionen IPCC redovisade. Om det hade funnits ett separat kapitel om paleoklimat i AR6 kanske det skulle ha beskrivits annorlunda (?). Men, som också FCL påpekade, det ändrar fortfarande inte på slutsatserna från AR6 på något sätt.

Och det är så här det brukar vara. ”Klimathotsskeptiker” efterlyser en vetenskaplig debatt, men när den uppstår anförs den som bevis för fusk och att inget går att lita på.

Tänk om Andersson och Altstadt och andra istället för att antyda en konspiration av enorma proportioner kunde berätta hur vetenskaplig information ska framföras för att de ska ta till sig den. Ingen annan vetenskapsgren är så noga sammanfattad och granskad som den om klimatvetenskapen. IPCC lägger dessutom mycket stor kraft på att skriva ihop sammanfattningar för beslutsfattare. Allt för att budskapet ska vara förståeligt även för lekmän. Det är forskare som skriver dessa men texterna gås igenom ord för ord ihop med regeringsdelegater, vilket har lett till att dessa framställs vara politiskt färgade. Men forskarna ansvarar för att dessa stämmer överens med vad som står i huvudrapporterna. Och det går att kontrollera själv.

Andersson ägnade bevisligen inte ens fem minuter åt att öppna IPCC:s sammanfattning för att kontrollera sina uppgifter. Hur ska man då kunna föra en rimlig debatt?

Om man ska ta hänsyn till varenda åsikt som uttrycks på bloggar och liknande och likställa detta med vad som är vetenskapligt publicerat, ja då kommer vi aldrig komma vidare med någonting. Det gäller inte bara klimatfrågan.

Efterspelet till denna artikel följde som sagt ett väldigt förutsägbart mönster.

Flera kritiker hakade upp sig på en detalj. Andersson hade citerat Sven Börjessons bok om en rekordvarm temperatur i Antarktisk 1934. Bara det att Börjesson hade missat att denna temperatur var angiven i Fahrenheit, inte Celsius (25 respektive -4 grader). Ett fel många lätt skulle kunna göra och han skrev en rättelse i SvD och skulle uppdatera sin bok.[12] (Men inte desto mindre visar det på att hela hans resonemang om att nutida värmerekord inte är uppseendeväckande faller platt).

Statsvetaren Victor Galaz skrev en replik på Anderssons inlägg. Han ansåg att hennes artikel följde mallen till klimatförnekelse och tog upp att tobaksbolagen använde sig av samma taktik.

Jag kan hålla med om att epitetet klimatförnekare slängs ut i tid och otid, och bemötandet känns i vissa avseenden delvis osakligt. Det fanns här gott om saklig kritik som kunde ha framförts och jag tror inte en sekund på att Lena Andersson skulle vara köpt av oljeindustrin eller bedriver någon sorts taktisk kampanj (däremot verkar hon vara ett offer för all den desinformation som sprids).

Journalisten och författaren Maciej Zaremba skrev på Dagens Nyheters kultursida att Andersson i sin krönika visserligen hamnat fel men: ”Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta”.[13]

En annan journalist och författare, Nina Solomin, ryckte in och undrade: ”Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna?” Hon hänvisade bland annat till Zarembas inlägg:

”Lena Andersson vågade svära i klimatkyrkan …  Han [Zaremba] som levt under kommunismen i Polen, såg i Lena Andersson en intellektuell som ställde relevanta och obekväma frågor.”

”Ja, de få individer som inte automatiskt gör och tänker som alla andra, är värdefulla för ett samhälle och en kultur som vill vara fri och intellektuellt vital. Dissidenterna i Sovjetunionen och det kommunistiska Europa var av det slaget.”[14]

Men nej, Lena Andersson svor inte i klimatkyrkan, hon var inte skeptisk och ställde inga obekväma frågor. Jag ser enbart bevis för att hon inte lyft ett handtag för att se efter vad forskningen faktiskt säger. Som någon sorts kränkthet över att fysikens lagar gör att våra enorma utsläpp får konsekvenser.

Det saknas verkligen inte personer som uttalar sig om saker de inte är insatta i och trär på sig offerkoftan så fort de får mothugg. Aldrig har väl dessa åsiktsmaskiner haft så stor makt och möjlighet att skaffa följare som nu? Det kommer alltid finnas akademiker som har avvikande åsikter om allt möjligt, det är en helt annan sak att publicera vetenskapliga bevis för dessa åsikter.

11:2:5 Fokus stämmer av kunskapsläget

9 augusti 2021 publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (det vill säga den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”.[15]

I IPCC-rapporten hade det precis slagits fast att det inte råder några tvivel om att uppvärmningen helt beror på mänskliga aktiviteter. Men Hörstadius kom till en annan slutsats:

”… centrala klimatfrågor som vetenskapen ännu inte har svar på: Hur mycket av temperaturökningen beror på människans användande av fossila bränslen? Alltså: hur antropogen är den, respektive hur mycket beror på naturlig variation.”

Hörstadius påstod vidare att det under den medeltida värmeperioden för runt tusen år sedan var varmare än nu, vilket är precis tvärtemot vad IPCC konstaterat. Det finns otroligt många studier som bekräftat detta om och om igen.[16]

Med stöd av Elsa Widdings bok Klimatkarusellen menade han att det bara är pensionerade professorer som vågar ha en avvikande uppfattning då de inte längre riskerar att förlora sina forskningsanslag. Widding uppger i en av sina Youtubefilmer (6 maj 2020) att hon inte hört någon pensionerad professor som ställer sig bakom klimatlarmen. I sin senaste bok (2022) påstår hon att sakkunniga inte oroar sig för uppvärmningens konsekvenser. En intervju med henne i Swebb-TV har rubriken Professorerna är inte oroliga för klimatet. Det är faktiskt helt världsfrånvänt att påstå något sådant 2022.

Hörstadius knäcker verkligen ryggen för att bevisa hur osäker klimatvetenskapen är, han ifrågasätter klimatmodellernas tillförlitlighet, ifrågasätter hur överens forskarna är, lyfter fram gamla myter som motbevisats sedan decennier tillbaka och så vidare. Men han undviker nogsamt allt som visar hur säkra resultat forskningen faktiskt presenterat i senaste IPCC-rapporten.

Sedan ställer han detta mot ekonomiska modeller som visar att klimatförändringarna bara kommer innebära en kostnad på några få procent av BNP. Här nämns inte osäkerheter över huvud taget. (Läs mer om de ekonomiska modellerna i kapitel 13)). Hörstadius refererar inte till en enda naturvetenskaplig klimatforskare trots att det var vad IPCC-rapporten som då just kommit handlade om.

När tidskrifter publicerar sådana här artiklar är det helt deras eget fel att de inte blir tagna på allvar. De påverkar dessutom inte enbart klimatdebatten utan det bidrar till att sprida obefogad misstro gentemot hela den vetenskapliga processen och det får konsekvenser. Som exempelvis att folk inte vill vaccinera sig längre.

11:2:6 Larmen om en istid

Lena Andersson tog som nämnts upp en annan klimatdebattsklassiker. Den om överdrivna larm från forskare om en ny istid på 1970-talet.

Nättidningen Kvartal valde samma spår i en artikel senare samma år.[17] Den fick rubriken Från istid till värmedöd och listade gamla tidningsurklipp där det larmats om en ny istid. Efter att ha läst artikeln kan man få intrycket av att situationen då liknade den om klimatlarmen idag. Men det är inte sant. Om något visar deras inlägg hur enormt tröttsam klimatdebatten kan vara, för det är som sagt inget nytt.

Steven Goddard (alias Tony Heller) skrev 2013: ”Alla stora klimatorganisation stödde varningarna om en istid, inklusive NCAR, CRU, NAS, NASA – liksom CIA.”[18]

Bloggen Whats Up With That, 2018: ”Det fanns en överväldigande vetenskaplig konsensus på 1970-talet om att jorden var på väg in i en period av betydande avkylning.”[19]

Den här typen av påståenden har nått ändå upp i den amerikanska kongressen. Det blir här också tydligt att vissa är helt avsiktligt ute efter att missleda. I en ledare skriven av James Schlesinger i Washington Post 2003 citerades en rapport från 1975 publicerad av National Academy of Sciences.[20] Enligt citatet skulle forskarna ha varnat för en ny istid och inte en uppvärmning:

”Utifrån historiska data om de interglaciala tidsperioderna så borde nutidens höga temperaturer närma sig slutet och följas av en lång period med avsevärt kallare temperaturer och leda till nästa istid …”

Samma citat användes senare av senator James Inhofe när han ville visa att allt prat om global uppvärmning bara är alarmism, precis som den om istiden på sjuttiotalet.[21] Citatet är dock klippt mitt i en mening, den fortsätter nämligen så här:

”… inom 20 000 år från nu. Men det är möjligt, eller till och med troligt, att människan redan har påverkat miljön så pass mycket att klimatmönstret i en nära framtid kommer följa en annan rutt.”[22]

Det är naturligtvis inget oskyldigt misstag. Sedan är förmodligen inte alla som sprider ryktet medvetna om att hela innebörden är missvisande.

Anledningen till att några av dessa zombieargument aldrig vill dö är förmodligen för att det finns ett uns av sanning i bakgrunden. För det är ingen lögn att det förekom larm om en ny istid på 1970-talet. Det fick även stort utrymme i media.

De flesta teorier som förutspådde en ny istid baserade detta på industrins enorma utsläpp av svaveldioxid och aerosoler. Det reflekterar nämligen solstrålar och anses också vara huvudorsaken till att norra halvklotet upplevde en nedkylning mellan 1940 och 1970-talet.[23] (aerosoler och molnbildning är fortfarande en av de största källorna till osäkerheter i klimatmodellering).

En genomgång av vetenskapligt publicerade artiklar mellan åren 1965–1979 visar dock att en global uppvärmning dominerade ”det vetenskapliga samtalet” redan då: 44 förutspådde en uppvärmning, 7 en nedkylning och 20 var neutrala.[24]

Det är även något som bekräftas av Richard Lindzen, en av de mer namnkunniga IPCC-kritiska forskarna i klimatdebatten. I en skrift från tankesmedjan Cato Institute 1992 skrev han:

”… den globala nedkylningstrenden under 1950- och 1960-talen ledde till en mindre hysteri om global nedkylning på 1970-talet. […] Men det vetenskapliga samfundet tog aldrig till sig saken, regeringar ignorerade det och med stigande globala temperaturer i slutet av 1970-talet dog saken mer eller mindre ut.”[25]

1979 sammanställde dåtidens främsta klimatforskare kunskapsläget i den så kallade Charneyrapporten.[26] Inte heller där är det tal om någon stundande istid utan det rakt motsatta. Slutsatsen var glasklar, vid fortsatta koldioxidutsläpp skulle en uppvärmning ske (om än att det fanns osäkerheter i magnitud och tidshorisont).

Men det är förstås inget nätkrigandet tar hänsyn till. Och finns det inga fakta får man skapa dem själv. Man kan exempelvis förfalska framsidor på den kända tidskriften Time Magazine:

Bilden till vänster påstås som synes vara från 1977 med varning om en ny istid, medan bilden till höger från 2006 varnar om det rakt motsatta. Slutsatsen blir alltså att det bara handlar om obefogad alarmism, då som nu. Men den vänstra bilden är från 2008 – inte 1977 – och såg ut så här:[27]

Flera andra Time-framsidor används i propagandakriget:

Ingen av dessa syftar dock på klimatet, utan den energikris som rådde på den tiden med oljeembargon och västs motsättningar med länderna i Mellanöstern.

Jag kan bara spekulera i varför Kvartal och deras vetenskapsreporter väljer att lägga upp en lång rad gamla tidningsurklipp utan att med ett ord nämna vad vetenskapen faktiskt sa redan på den tiden.

Kvartal: ”I Expressen den 11 februari 1979 frågade man sig återigen om vi var på väg in i en ny istid: ‘vi är på väg in i en ny kall period’. Läget var illa: ‘De flesta forskare är överens om att vi är på väg mot en ny istid.‘”

Det framgår inte vem som påstod det, var det journalisten eller någon de intervjuade? I så fall vem? Oavsett vilket är det helt fel. Men bidrar självklart till att så tvivel och en generellt ökad misstro mot den vetenskapliga processen som nu tycks allt mer spridd i samhället.

[1] Andersson, Lena, Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan, SvD 2021-05-15 https://www.svd.se/a/Gakk5x/journalistiken-sviker-sitt-uppdrag-i-klimatfragan

[2] Lifvendahl, Tove, De som sätter tvångströja på debatten, SvD 2020-11-02 https://www.svd.se/a/PRRqGz/de-som-satter-tvangstroja-pa-debatten

[3] Altstadt, Ann Charlott, Den nya tidens allra heligaste, Fokus 2019-04-04 https://www.fokus.se/kronika/den-nya-tidens-allra-heligaste/

[4] Galaz, Victor, Andersson, Lena, Som taget från manualen för klimatförnekelse, SvD 2021-05-18 https://www.svd.se/a/kR74g6/som-taget-fran-manualen-for-klimatfornekelse

[5] Se exempelvis sammanställning på min blogg 5 jul 2020 Klimatspådomar vi (inte) minns: https://mathsnilsson.se/2020/07/05/klimatspadomar-vi-inte-minns/

[6] James E Hansen et al, Global warming in the pipeline, Oxford Open Climate Change, Volume 3, Issue 1, 2023, kgad008, https://doi.org/10.1093/oxfclm/kgad008

[7] Michael Manns blogg 1 nov 2023, Comments on new article by James Hansen https://michaelmann.net/content/comments-new-article-james-hansen

[8] PAGES 2k Consortium. Consistent multidecadal variability in global temperature reconstructions and simulations over the Common Era. Nat. Geosci. 12, 643–649 (2019). https://doi.org/10.1038/s41561-019-0400-0

[9] Ulf Büntgen m fl. Prominent role of volcanism in Common Era climate variability and human history, Dendrochronologia, Volume 64, 2020, 125757, ISSN 1125-7865, https://doi.org/10.1016/j.dendro.2020.125757

[10] Kevin J. Anchukaitis, Jason E. Smerdon, Progress and uncertainties in global and hemispheric temperature reconstructions of the Common Era, Quaternary Science Reviews, Volume 286, 2022, 107537, ISSN 0277-3791,

https://doi.org/10.1016/j.quascirev.2022.107537 .

[11] Charpentier Ljungqvist, Stor osäkerhet om hur klimatet varit förr, SvD 26 jul 2023 https://www.svd.se/a/bgwgr3/stor-osakerhet-om-hur-klimatet-varit-forr

[12] Börjesson, Sven, Rättelse. SvD, 2021-05-16 https://www.svd.se/a/nAd3gB/sven-borjesson-kommenterar-faktafel-om-klimatet

[13] Maciej Zaremba: Låt oss vara rädda om skeptikerna, de är ju så sällsynta, Dagens Nyheter 24 maj 2021 https://www.dn.se/kultur/maciej-zaremba-lat-oss-vara-radda-om-skeptikerna-de-ar-ju-sa-sallsynta/

[14] Nina Solomin, Hur högt i tak har vi för de relevanta frågorna? Fokus 26 maj 2021 https://www.fokus.se/kronika/hur-hogt-i-tak-har-vi-for-de-relevanta-fragorna/

[15] Hörstadius, Erik, Alarmister och förnekare – lyssna på vetenskapen!, Fokus 2021-08-11 https://www.fokus.se/vetenskap/alarmister-och-fornekare-lyssna-pa-vetenskapen/

[16] En lista på runt 60 studier hittas här: https://gist.github.com/priscian/5a10f13dbf727048aee17e5d3849041a

[17] Höjer, Henrik, Från istid till värmedöd, Kvartal 2021-12-07 https://kvartal.se/artiklar/fran-istid-till-varmedod/

[18] Tony Heller, The 1970 global cooling scare, bloggen Real climate science https://realclimate.science/1970s-ice-age-scare/#gsc.tab=0

[19] Angus McFarlane, The 1970s Global Cooling Consensus was not a Myth, bloggen Watts Up With That 19 nov 2018 https://wattsupwiththat.com/2018/11/19/the-1970s-global-cooling-consensus-was-not-a-myth/

[20] James Schlesinger, Climate Change: The Science Isn’t Settled, Washington Post 7 jul 2003 https://www.citizenreviewonline.org/july_2003/climate.htm

[21] Congressional Record-Senate, 23 juli 2003, sida 19943

[22] Understanding climate change, National Academy of Sciences 1975 ISBN 0-309-02323-8 https://ia803200.us.archive.org/18/items/understandingcli00unit/understandingcli00unit.pdf

[23] Meehl, et al, 2004: Combinations of Natural and Anthropogenic Forcings in Twentieth-Century Climate. J. Climate, 17, 3721–3727, https://doi.org/10.1175/1520-0442(2004)017<3721:CONAAF>2.0.CO;2. ; Real Climate, The global cooling myth, 2005-01-14 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2005/01/the-global-cooling-myth/

[24] Peterson, T. C., Connolley, W. M., & Fleck, J. (2008). THE MYTH OF THE 1970s GLOBAL COOLING SCIENTIFIC CONSENSUS, Bulletin of the American Meteorological Society, 89(9), 1325-1338. https://journals.ametsoc.org/view/journals/bams/89/9/2008bams2370_1

[25] Lindzen, Global Warming. The Origin and Nature of the Alleged Scientific Consensus, Cato Institute 1992 https://www.cato.org/sites/cato.org/files/serials/files/regulation/1992/4/v15n2-9.pdf

[26] National Research Council. 1979. Carbon Dioxide and Climate: A Scientific Assessment. Washington, DC: The National Academies Press. https://doi.org/10.17226/12181.

[27] Walsh, Bryan, Sorry, a TIME Magazine Cover Did Not Predict a Coming Ice Age, Time Magazine, 2019-09-09 https://time.com/5670942/time-magazine-ice-age-cover-hoax/

[28] Desmogs sida https://www.desmog.com/cornwall-alliance-stewardship-creation/

[29] Cornwall Alliance An Evangelical Declaration on Global Warming 1 maj 2009 https://cornwallalliance.org/2009/05/evangelical-declaration-on-global-warming/

[30] Emma Dumain, Kelsey Brugger, Mike Johnson, a climate science skeptic, is speaker nominee, E&E News 25 okt 2023 https://www.eenews.net/articles/mike-johnson-a-climate-science-skeptic-is-speaker-nominee/

[31] A) Peter Gleick, Book review: Bad science and bad arguments abound in ‘Apocalypse Never’ by Michael Shellenberger, Yale Climate Connections, 15 jul 2020 https://yaleclimateconnections.org/2020/07/review-bad-science-and-bad-arguments-abound-in-apocalypse-never/  B)Michaels Tobis, Schellenberg’s op-ed, Real Climate 9 jul 2020 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2020/07/shellenbergers-op-ad/

[32] Ueno, Y., Hyodo, M., Yang, T. et al. Intensified East Asian winter monsoon during the last geomagnetic reversal transition. Sci Rep 9, 9389 (2019). https://doi.org/10.1038/s41598-019-45466-8

[33] Climate Feedback, Non-peer-reviewed manuscript falsely claims natural cloud changes can explain global warming 11 jul 2019 https://climatefeedback.org/claimreview/non-peer-reviewed-manuscript-falsely-claims-natural-cloud-changes-can-explain-global-warming/?fbclid=IwAR2agkJB8Uojoaw7ARxMEnEQ22gewp4cUkHs_gQirL1GZZuhJv_mbmA7MRY

[34] Youtube. Streamades 25 sep 2019 Champagnesamtal med Jens Ganman https://www.youtube.com/watch?v=pWOiLBKutSs se klippet på min kanal här: https://www.youtube.com/watch?v=P7pSKC6jn08

[35]Joseph McCarthy, A course in climate misinformation, 18 dec 2018 Weather.com  https://web.archive.org/web/20181227134554/https:/features.weather.com/course-climate-misinformation/

[36] Dans, Paul; Groves, Steven, eds. (2023). Mandate for Leadership: The Conservative Promise. Washington, DC: The Heritage Foundation. ISBN 978-0-89195-174-2. https://thf_media.s3.amazonaws.com/project2025/2025_MandateForLeadership_FULL.pdf

[37] Lisa Mascaro, Conservative groups draw up plan to dismantle the US government and replace it with Trump’s vision, AP News 29 aug 2023 https://apnews.com/article/election-2024-conservatives-trump-heritage-857eb794e505f1c6710eb03fd5b58981