Etikett: CRED

Kommentar på Kalibers (Sveriges radio) granskning av klimatalarmism

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized3 kommentarer

I dagarna publicerade Kaliber (Sveriges radio) en granskning av klimatalarmismen:

Man får vara särdeles inkompetent för att inte hitta överdrifter åt ”båda håll” inom alla stora miljödebatter som rasat genom åren – och klimatet är förstås inget undantag. Och det är bra att sådant belyses. De exempel på felaktigheter som tas upp i programmen kommer dessutom från olika FN-organ (ej IPCC), vilket förstås gör det än mer bekymmersamt. Jag har själv påpekat ett sådant fall tidigare.

Överdrifter och rena felaktigheter är ett otyg och när de kommer från ”mäktiga personer/organisationer” riskerar det att rasera förtroendet för decennier av forskning och arbete. Och FN hamnar onekligen i skottgluggen i Kalibers program. Men en expert som intervjuas om hur FN och dess generalsekreterare är ute och cyklar ska nog vara försiktig med att slänga dessa anklagelser på FN, då hon själv ligger bakom mycket av dem. Man hade gärna hört några följdfrågor i programmet …

Ett problem med att rapportera om sådant här är att det lätt trillar över och blir någon typ av cherry picking med ett bestående intryck av att allt bara är mygel och båg. Ett tydligt exempel är Al Gores film En obekväm sanning:

I Storbritannien började den visas i skolor vilket rörde upp känslor och det hela hamnade i domstol. En domare kom fram till att det förekom nio fel/överdrifter i filmen, vilket sedan dess har använts som bevis för att alla klimatlarm bara är politisk propaganda.

Vad som då inte nämns är att det handlade om detaljer och den övergripande bedömningen var att filmen på det stora hela väl beskrev vad forskningen kunde visa. Beslutet blev att filmen därför kunde visas i skolorna, men under förutsättning att de nämnda felen då skulle beskrivas. Det är m a o inte rationellt att förkasta budskapet i filmen pga de konstaterade felen.

Men det är förstås inget giltigt skäl att inte granska och påpeka felaktigheter!

Reportagen är gjorda av journalisten Ola Sandstig och han tar som sagt upp en del alarmistiska budskap som har spridits världen över trots att de uppenbarligen inte stöds av data. Det är naturligtvis inte okej. Ja, att sådant sprids alltså, att felaktigheter belyses är förstås okej 😉

Sandstig pratar med forskare som beskriver felaktigheterna (som samtidigt trycker på att läget ändå är allvarligt – men man behöver inte överdriva). En punkt handlar om att FN hävdat att antalet väderrelaterade naturkatastrofer femfaldigats under de senaste femtio åren (1970-2019), även om dödsfallen minskat. (Extremväder = ett av klimatdebattens djupaste gyttjehål 🙂 ).

Uppgifterna är tagna ur en rapport från 2021, publicerad av World Meteorological Organization (WMO) and UN Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

Slutsatsen bygger i sin tur på på data från databasen EM-DAT och ser enligt World of Data ut så här:

Försäkringsbolaget Munich Re har en liknande och ofta nämnd databas, men bygger på något skilda kriterier än EM-DAT, trenden är dock likartad:

Ola Sandstig har i Kaliberinslaget intervjuat Debarati Guha-Sapir som byggt upp databasen EM-DAT. Hon är dessutom chef för CRED, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters i Belgien. Hon är en auktoritet inom detta område och gick tidvis under smeknamnet Madame Disaster får vi veta.

Debarati Guha-Sapir säger att den dramatiskt ökade trenden av naturkatastrofer nästan uteslutande beror en bättre och mer omfattande inrapportering – inte på att en verklig ökning av naturkatastrofer har skett. Hon säger att det är onödigt, missvisande och farligt att överdriva på det sätt FN och dess generalsekreterare gjorde och gav en felaktig bild av verkligheten.

Det hänvisas till vad som benämns time bias, att utvecklingen över tid ger bättre och mer omfattande data som inte riktigt kan jämföras rakt av med äldre data. EM-DAT skriver på sin hemsida man inte bör använda data från innan år 2000 för trendberäkningar pga dessa osäkerheter.

Än idag kan det vara svårt att uppskatta hur många som drabbas av naturkatastrofer och hur stora skador dessa ger i de fattigare delarna av världen. I WMO-rapporten från 2021 som nämndes ovan visas hur bristfällig datatäckningen kan vara:

Och det är här jag höjde lite på ögonbrynen. För jag har nämligen skrivit om det här tidigare och Debarati Guha-Sapir hade en annan uppfattning för bara några år sedan…

Ta WMO-rapporten som konstaterar den femfaldiga ökningen. Det visar sig att folk från CRED/EM-DAT, inklusive Debarati Guha-Sapir, har granskat/remissat den innan publikation:

”The following people are also thanked for their reviews of the publication: Regina Below (Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) Emergency Events Database (EM-DAT)), Jessica Blunden (United States National Centers for Environmental Information (NCEI)), Debarati Guha (CRED EM-DAT), …”

I denna artikeln från 2021 redovisar Debarati Guha-Sapir hur en rad väderrelaterade katastrofer ökat dramatiskt sedan 1980-talet:

T ex: ”Reported flood and storm disasters have each increased about three-fold in the past decade compared to 1980–89. Despite risk reduction efforts from organisations such as the U.N. Office for Disaster Risk Reduction (UNDDR) and the World Bank, reported numbers of people affected by storms in the last decade more than doubled compared to the 1980s and economic damages increased by a massive 600%.”

I rapporten The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019) utgiven av CRED och UNDRR med förord av Debarati Guha-Sapir, visas en signifikant ökning mellan perioden 1980-1999 och 2000-2019:

Det skrivs också att en del av detta kan bero på bättre inrapportering men att en signifikant del är riktiga ökningar:

”While better recording and reporting may partly explain some of the increase in events, much of it is due to a significant rise in the number of climate-related disasters.”

Det rimmar dåligt med det hon säger i Kaliberintervjun. Det framgår dock i rapporten att denna ökning är mellan två tjugoårsperioder, från år 2000 och framåt syns nämligen ingen ökande trend:

I en rapport från 2004 utgiven av CRED, skriven av bl a Debarati Guha-Sapir, diskuteras kvaliteten på EM-DAT-siffrorna och de råder till försiktighet att använda tidiga data då de inte är fullständiga. Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla in data om naturkatastrofer från år 1960 och CRED från 1973. EM-DAT började byggas upp 1988 och innehåller data från 1900 och framåt, mycket har med andra ord lagts in retroaktivt.

Det nämns att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Så sent som 2020 hävdade Debarati Guha-Sapir att data från 1980 och framåt är tillförlitliga och tillräckligt fullständiga för att kunna användas i en ”trendanalys” .

I nedanstående filmsnutt kan ni först höra hur Ola Sandstig i Kaliberinslaget intervjuar Debarati Guha-Sapir. Hon säger att det inte finns någon ökning och att FN:s uttalanden är missvisande. Efter det följer en snutt från en intervju Anders Bolling gjorde med henne 2020. Där påstår hon att data från 1980-talet är kompletta. Hon diskuterar också kring att det totala antalet händelser inte har ökat under de senaste decennierna, men att det inte alltid ger en bra bild av utvecklingen.

Men på EM-DAT:s sida står ju som sagt att man inte bör använda data innan år 2000 för trendanalys eftersom de är osäkra.

Det går inte riktigt ihop.

En snabb koll på webarchive visar att sidan med rekomendationen att inte använda data före år 2000 dyker upp först i oktober 2023. I augusti samma år fanns den inte (åtminstone kunde jag inte hitta sidan eller motsvarande info).

CRED/EM-DAT har i flera rapporter beskrivit osäkerheterna i tidiga data, de har också resonerat kring den så kallade time bias, men ändå bedömt att siffror från i alla fall 1980-talet och framåt varit tillräckligt tillförlitliga. WMO/FN kan alltså inte sägas helt ha bortsett från dessa parametrar när det gäller ökningen – som Kaliberinslaget ger intryck av att de gjort. Uppgifterna kommer dessutom direkt från chefen för CRED och mamman till EM-DAT!

Debarati Guha-Sapir, bör med andra ord vara lite försiktig med att anklaga FN för att fara med osanning när det till stor del baseras på hennes egna uppgifter och bedömningar!

Vad som har hänt (nu spekulerar jag) är förmodligen att andra forskare, eller kanske t o m de själva, har undersökt rapporteringen i EM-DAT-databasen med annan metodik/nya insikter och kommit fram till att ökningen mestadels beror på inrapporteringen. Här är en studie som exempel, publicerad i juli 2023 (jag har inte läst den):

Notera: Jag protesterar inte emot avsaknaden av trend. Jag har likaså dålig koll på detta område och har ingen aning om allt som hänt ”på vägen”, ville bara visa det jag tyckte var märkligt i framställningen om just denna punkt i Kaliberinslaget. Det finns ju några följdfrågor man skulle velat ha ställa till Debarati Guha-Sapir…

Att slutsatser måste omprövas då kunskapen ökar är en naturlig del av forskning och det är inget konstigt om Debarati Guha-Sapir nu har ändrat uppfattning. Men det känns lite förmätet att hon skyller all felaktig rapportering på andra.

Återigen, det är bra att felaktigheter påtalas – några uppgifter i programmet känns graverande – samtidigt får man hoppas att det inte spårar ur åt andra hållet och att man därför avfärdar allt som påhittade skrämselhistorier (haha, skojar bara, klart att det redan har gjort det). Det vore lika idiotiskt som att hävda att problematiken med det brutala gängvåldet inte existerar eftersom det dödliga våldet per capita har sjunkit sen 1990-talet.

Osäkra historiska data om extremväderhändelser är ett gissel när det kommer till att identifiera trender. Men avsaknaden av signifikanta långsiktiga trender betyder inte att de inte finns, se mer här: 12:2 Orsaken bakom extremväder – Attribution studies – Maths Nilsson, författare

[Förtydligande: det jag menar är att extremer är per definition ovanliga. En händelse som förväntas inträffa en gång per hundrade år kräver en lång radda århundraden för att säkerställa en statistisk signifikant ökande trend. Men det går att bedöma orsak och verkan ändå, se vidare i länk ovan.]

Tillförlitliga observationer visar att diverse väderextremer som torkor, värmeböljor, skyfall mm har ökat. Läser man senaste IPCC-rapporten om extremväder är bristen på tillförlitliga globala data största anledningen till att man inte kan fastställa signifikanta globala trender för vissa parametrar. Däremot finns det konstaterade signifikanta ökningar regionalt: Anders Bolling intervjuad på Kvartal – Maths Nilsson, författare

Om väderhändelser leder till en katastrof handlar dessutom mycket på var de inträffar, var och hur folk bor, underhålll av infrastruktur osv som i sin tur ofta bygger på politiska beslut.

Ofta påstås att forskare skyller allt på klimatförändringar. Några svenska politiker drar sig exempelvis inte för att kalla forskaren Fredrieke Otto för klimataktivist för att i nästa andetag använda hennes studieresultat om väderextremer när resultaten passar in: 12:2 Orsaken bakom extremväder – Attribution studies – Maths Nilsson, författare Hon har påtalat att konsekvenserna av väder inte bara kan skyllas på klimatförändringarna: Don’t just blame climate change for weather disasters

Sen får man ju inte bara acceptera siffror utan att fundera på vad de faktiskt säger. Som med markbränder: globalt har de minskat men det beror främst på att avsiktligt anlagda bränder inom jordbruk i framförallt Afrika har minskat, medan skogsbränder i den boreala zonen har ökat i både omfång, antal och intensitet. Perioder med ”brandriskväder” har ökat men du kommer inte hitta en seriös forskare som skyller skogsbränder på enbart klimatförändringarna.

Och så vidare.

Jaja, reaktionerna på Kaliberprogrammen blev förstås de förväntade. På nätet hörs hurraropen på de vanliga ställena.

Visst är det lätt att hålla med i Kvartals uppmaning (nedan) men det är bortom parodi att just Kvartal och Jörgen Huitfeldt uppmanar andra att akta sig för att sprida osanningar i klimatdebatten.

Jag har visat hur Kvartal sprider rena lögner, promotar förvillande och diverse halvsanningar i klimatfrågan. Han gjorde exempelvis reklam för kalkonfilmen Climate the movie och viftar bort kritik med ”att jag kan inte bedöma innehållet” – en journalistisk ynklighet man får leta efter:

Sök på Kvartal på bloggen för mer…

Förhoppningsvis kan Kalibers inslag ihop med dessa förväntade reaktioner ge de som överdriver en tankeställare för vilken energi detta ger förvillarleden.

Det brukar låta som att ”tänka-själv-media” bara vill nyansera debatten när de i själva verket är långt ute i tassemarkerna. Visst finns det alltid saker att invända mot i komplexa frågor, men jag har försökt skildra hur jädra dåligt underbyggd kritiken mot klimatdebatten är i svensk media. Har inga illusioner om att det når fram, men i alla fall:

Självklart kan man ställa högre krav på FN-institutioner och liknande än diverse opinionsbildare, men bara för skoj skull kan ju nämnas att Lomborg är en av dem som förvillar genom att använda data från just EM-DAT felaktigt, även i så kallade peer reviewade artiklar. Det gäller hans påstående att en halv miljon dog i väderextremer per år under 1920-talet och att det sjunkit med 98% sedan dess. Opinionsbildare som Henrik Jönsson köper budskapet med hull och hår. Precis som den vanliga viskleken funkar i opinionsbildandet. Läs mer:

Blir naturkatastroferna fler på grund av klimatförändringarna?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap13 kommentarer

[29/5: Uppdaterad med svar från Bengt, se längst ner.]

Jag blev indragen i en Twittertråd om huruvida naturkatastrofer blivit fler eller inte. Det apropå en rapport från WMO som jag inte hade läst: WMO Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Water Extremes (1970–2019). Och när jag inte genast stod i givakt i min klimatjour och bemötte saken (orkade inte), så berodde det förstås på att jag tillhör klimatsekten som inte kan någonting:

”Klassisk kommentar från den VERKLIGE klimatförnekaren. Maths, jag har följt dig och insett att det du kan om klimat är försumbart. Du är bara intresserad av att misstänkliggöra de som inte följer sekten. Så länge du inte kan svara på enkla frågor så har du uppförsbacke.”

”Det är exakt så klimatsekten agerar. Mats (sic) skriver böcker om klimatförnekare men kan själv aldrig ta en diskussion med dessa förnekare.”

Samma farbröder (förlåt att jag generaliserar men i 99% av fallen handlar det om det) undrar sen varför [insert valfritt invektiv] man inte vill ha en saklig diskussion med dem. Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag ger tvära svar på sånt. Inte heller för att jag inte råkar vilja lägga min fritid på att bemöta allt möjlig skit på beställning. Brandolini’s lag:

”The amount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude larger than is needed to produce it”

Nåväl, jag blev som vanligt ändå nyfiken på en del saker som påstods …

Så, det hela handlade som sagt om huruvida väderrelaterade naturkatastrofer blivit fler eller inte. Jämfört med vilken period? Vilka typer av katastrofer? Förväntas alla typer av väderrelaterade händelser öka i och med klimatförändringarna? När debattörer som Lomborg och Pielke Jr ska beskriva läget brukar man få statistik från år 2000 och framåt, den ser ut så här (geophysical är inte värderrelaterat):

Försäkringsbolaget MunichRe har en annan databas (med andra kriterier för att en händelse ska tas med) där det ser ut som en stadigt ökande trend från 1980 och framåt:

Men låt oss använda den översta grafen som är de data WMO använder sig av. Uppenbarligen finns det ingen ökning i det totala antalet här. Men ovan nämnda WMO-rapport säger att de har ökat med en faktor fem. Hur går det ihop?

Jo, den beskriver utvecklingen över en 50-årsperiod: ”The number of disasters has increased by a factor of five over the 50-year period, driven by climate change, more extreme weather and improved reporting.”

I sammanfattningen jämförs perioden 1970-79 med 2000-2009 och det konstateras att det skett en femfaldig ökning av väderrelaterade naturkatastrofer. Det är förvisso lite bedrägligt, nog borde man bemödat sig med att kommentera hur det står sig relaterat till senaste 10-årsperioden (ökningen blir förstås hög ändå, faktor 4,5). Likaså borde man kommenterat att de faktiskt inte ökat under 2000-talet.

Så visst har, vi kan kalla honom Bengt 😉 , en poäng här. Men ändå, trenden och ökningen från 70- och 80-talen är markant. Det har skett en anmärkningsvärd ökning från dessa tidsperioder – precis som rapporten slår fast.

Men Bengt framhåller då att det inte går att använda statistik från före slutet av 90-talet då kvaliteten är ”extremt bristfällig”. Den synbara ökningen skulle enligt honom endast bero på en ökad inrapportering, inte på att det verkligen har inträffat fler väderrelaterade naturkatastrofer.

WMO har i sina rapporter hämtat data från databasen EM-DAT, som är världens mest kompletta källa för den här typen av data. Den drivs av The Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) vars chef/professor är Debarati Guha-Sapir. Bengt har tydligen haft många mejlkontakter med henne och menar att hon bedyrar att det inte har skett någon ökning av naturkatastrofer och, som sagt, att man inte kan använda data som WMO gör.

Jag får också en länk till ett inlägg av tidigare journalisten Anders Bolling som numera jobbar för lobbygruppen Näringslivets medieinstitut. Bolling har till och med intervjuat Guha-Sapir och i klartext fått bekräftat att nej, det finns ingen ökning.

Och det är nu det börjar bli märkligt. För efter en snabb googling är det uppenbart att något inte stämmer här. I flera olika artiklar, intervjuer och rapporter påstår Guha-Sapir själv att jodå, det har visst skett en dramatisk ökning. Hon är exempelvis författare till denna artikel från slutet av 2021:

Och hon hänvisar som synes till data från 80-talet, som hon ska ha sagt till Bengt att man inte kan använda. Googla själva, det är inte svårt att hitta liknande kommentarer från henne.

Låt oss även gå tillbaka till Bollings påstående och faktiskt lyssna på den intervju han gjorde med Debarati Guha-Sapir 2020.

Vid cirka 32 min in säger hon helt tydligt att data från åtminstone 1980 är mycket bra och i princip heltäckande. Jag har själv förstås ingen aning men om nu både Bengt och Bolling har använt henne som en trovärdig källa så borde vi väl rimligen även tro henne angående detta?

En av anledningarna till att Bolling intervjuade henne var att han tidigare undersökt ett liknande fall av påstått fusk med katastrofsiffror. Det handlar om en uppmärksammad studie/artikel i tidskriften Lancet från 2017, skriven av Nick Watts och en lång radda andra: The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.

Bolling skriver: Den sade att fallen ökat med 46 procent under 2000-talet. Detta byggde på en mycket kreativ tolkning av data. ”Nej, vi ser inte de 46 procenten”, sade Debby Guha-Sapir.

Det låter övertygande.

Men låt oss återigen lyssna på vad som faktiskt sades under intervjun och inte ta Bollings saxade meningar på orden. Han ville i intervjun att Guha-Sapir skulle kommentera denna artikel och få bekräftat att Watts använt uppgifterna från EM-DAT fel (diskussionen börjar ca 43:30 in). Hon ville dock inte uttala sig om detta eftersom hon där och då inte visste hur Watts hade fått fram sin siffra. (Hon nämner dock att det skett en stor ökning i naturkatastrofer nu jämfört med tre decennier sedan – Bolling tog ingen notis om det dock.)

Efter en del lirkande får Bolling henne i alla fall att säga att nej, vi ser inte denna 46%-iga ökning under 2000-talet. Och ja, hon säger också att många blir typ ”besvikna” när de vägrar bekräfta denna ökning. ”Ingen gillar goda nyheter.”

Men vad står det då egentligen i Lancetartikeln?

Jo, läser man sammanfattningen verkar det uppenbarligen som att Bolling har rätt: ”As a whole, the frequency of weather-related disasters has increased by 46% since 2000, with no clear upward or downward trend in the lethality of these extreme events (Indicator 1.4).”

Men tittar man närmre under kapitlet där denna siffra redovisas får man reda på vad som ligger bakom uppgiften:

”From 2007 to 2016, EM-DAT recorded an average of 306 weather-related disasters per year, an increase of 46% from the 1990–99 average.”

Det är alltså medelvärdet över antal rapporterade händelser per år mellan 2007-2016 som jämförs med medelvärdet per år mellan 1990-99. Nej, jag har inte kontrollräknat, men efter en snabb titt på stapeldiagrammen ovan ser det väl ganska rimligt ut. Sen är det förstås uruselt att de uttryckte sig så slarvigt i artikelns sammanfattning, men är det verkligen anledning till att ”vända upp hela världen”?

En annan sak som jag tycker är värd att notera med tanke på att hela Bollings artikel går ut på att kritisera klimatjournalistiken för att vara alarmistisk och inte ge hela bilden.

Han hänvisar till den här studien skriven av Stefan Doerr, för att visa att skogsbränder (eller hur man nu ska översätta wildfires?) har minskat under de senaste hundra åren. Det är det ingen som motsäger, men man kan fråga sig varför Bolling själv utelämnar väsentliga delar i denna diskussion och dessutom använder uppgifter från 100 år tillbaka utan tvekan. Samme Doerr kommentar just detta på Climate Feedback (för det är ingen ny diskussion…).

Hederlig diskussion av Bolling? Not so much. (Det gäller flera av de punkter han listar i sitt inlägg.)

Det är ett himla klagande på mediers alarmistiska rapportering om klimatet. Det går absolut att hitta sånt, och vi vet alla hur rubriker kan vara missvisande. Men jag blir ärligt talat förbannad på haverier till rapporter som Bollings lobbygrupp Näringslivets medieinstitut ger ut. Jag kommenterade deras rapport ”Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer” på Aftonbladet.

Men tillbaka till naturkatastroferna. Så enligt den källa som både Bengt och Bolling använt är data från och med 1980 i det närmaste fullständig vad det gäller rapportering av naturkatastrofer. Det har skett en signifikant och, även enligt Guha-Sapir, alarmerande ökning sen dess. Självklart blir uppgifterna mer osäkra desto längre tillbaka i tiden vi går och mycket av detta har lagts in retrospektivt. Hur är det med 70-talets data? Jag vet inte. Men även om man fördubblar antalet händelser under detta decennium hamnar man i paritet med 80-talet och ökningen mot idag är rejäl ändå.

Jag fick också länken till en gammal rapport från 2004 som enligt Bengt ska säga att man inte KAN använda den bristfälliga statistiken (Guha-Sapir är en av författarna):

Är det vad den säger?

Den börjar med meningen: ”Today, the world is facing disasters on an unprecedented scale.” Men absolut rekommenderas att man hanterar uppgifter från deras databas varsamt och tänker på osäkerheterna. Det gäller förstås främst äldre data. Den synbara ökningen under senare decennier beror till stor del på en ökad inrapportering. Men från när är det så?

Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla data från år 1960 och CRED från 1973. De nämner att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Under 70-talet ligger den nästan i linje med den för 80-90-talen. Och trots alla fallgropar menar de att deras data duger för att visa trender:

Nej, jag kan inte se att de någonstans skriver att data från innan sent 90-tal inte kan användas, vilket Bengt alltså påstår. Men självklart ska äldre uppgifter användas med några skopor salt. Ni får väl läsa själva.

Jag blev också uppmanad att påvisa hur en artikel i DN fortfarande låg framme trots att Bengts kollega informerat journalisterna om att den var felaktig: deras uppgifter visade att det inte skett en ökning. Han hade till och med fått det bekräftat av chef på United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

DN-artikeln FN: Klimatkris bakom ökade naturkatastrofer belyser en rapport från CRED och UNDRR (Guha-Sapir har skrivit förordet): ”The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019)”. Problematiken verkar vara lite av samma sort som i Lancetartikeln ovan. Ingressen börjar:

”Extremvädren har ökat dramatiskt under de senaste tjugo åren”

Brödtexten inleds dock:

”Globalt har 7.348 naturkatastrofer inträffat de senaste två decennierna, en dramatisk ökning jämfört med den föregående tjugoårsperioden då antalet var 4.212.”

Rapporten har alltså jämfört två tjugoårsperioder mot varandra:

Där kan man också läsa att en del kan bero på bättre inrapportering men att det är en signifikant och reell ökning. Det står dock också att antal händelser per år har legat ganska konstant på denna sida milleniumskiftet. ”Overall, the number of disaster events per year and the distribution of disaster sub-groups has remained relatively stable between the year 2000 and 2019.”

DN har tydligen även intervjuat Guha-Sapir:

Så nej, jag ser inget fel i denna DN-artikel även om de inte nämner att det inte finns någon trend över de senaste 20 åren.

Är det rätt av CRED och UNDRR att jämföra två tjugoårsperioder på detta sätt? Är den plana kurvan för antal händelser under 2000-talet en signifikant trend? Beror det på bättre anpassning och varningsmetodik?

Jag har faktiskt ingen aning.

Borde WMO och journalister varit tydligare med informationen om att trenden stått still under 2000-talet? Ja, det kan jag tycka, men samtidigt vore det i mina ögon närmast tjänstefel att inte ge en helhetsbild om trenden över tid. Vi har redan haft en våldsam debatt om en påstådd avstannad uppvärmning baserad på tunnelstirrande på korta mätserier i ett system som har stora interna variationer.

IPCC AR6 WG1 har ett helt kapitel om extremväder, men det är ändå bara en del av allt som händer. Det finns ingen som ignorerar osäkerheterna i äldre data om extremhändelser.

Men jo, jag tycker hela den här diskussionen och letande efter detaljfel är tröttsam. Ni får tycka precis vad ni vill, jag har i alla fall försökt sätta mig in i saken. Jag vet inte vad Guha-Sapir har skrivit till Bengt men det finns inget i hennes offentliga uttalanden som stöder att vi inte kan använda uppgifter från EM-DAT innan sent 90-tal. Sen får man väl tro på vem man vill antar jag.

Och som flera forskare har uttryckt det (och som Guha-Sapir sa i intervjun med Bolling): vädermönster och händelser har förändrats och det har blivit allt mer relevant att titta på regionala trender för dessa väderhändelser. Några har ökat, andra inte, och förväntas inte heller göra det om man ser det globalt. Däremot kanske intensiteten och varaktigheten gör det. För vissa händelser är trenden tydlig, för andra inte.

Sen har vi hela området med World weather attribution som talar sitt tydliga språk (bedömning av specifika extremväderhändelser och om klimatförändringar gjort dessa mer troliga). Se gärna min Twitterkommentar om confirmation bias i hur och vad en riksdagsledamot väljer att tro på angående detta.

Nyss postade Bengt ett nytt inlägg i frågan som visar var skon klämmer:

Han ser det alltså som alarmistisk taktik att jämföra med data från 80-talet. (Han glömde att även Guha-Sapir, som han hänvisat till ett antal gånger, använder den måttstocken.)

Bengt och jag kommer nog aldrig bli överens i den här frågan. Jag är fortfarande kvar i klimatsekten. Inget jag säger kommer ändra Bengts uppfattning om det. Och så är det med det, ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt.

Vad säger ni?

Uppdatering 29/5: Bengt har skrivit en kommentar till ovanstående som han ville att jag skulle publicera (eftersom det inte gick att lägga till bilder kommentarsfältet). Läs gärna:

kommentar-om-naturkatastrofer-fran-bengt-Ladda ner

För den som inte orkar läsa lägger jag upp en av de mer centrala graferna i resonemanget. Bengt hänvisar bl a till denna:

Korrelationen mellan nya rapportörer och den totala ökningen av antal naturkatastrofer är iögonfallande.

Bilden är ifrån den CRED-rapport från 2004 jag hänvisade till ovan och inget som har mörkats. Det är samma rapport som kommer fram till att trots bristerna i EM-DAT är de tillräckligt bra för att använda till att uppskatta trender (se skärmdump ovan).

Jag har inte sett någon källa skriva att äldre data skulle vara lika tillförlitlig som efter 2000-talet. Även den WMO-rapport som nämns i början konstaterar att en del av ökningen beror på en bättre/ökad inrapportering. Men nej, jag har ingen aning om hur CRED-ansvariga (etc) har kvalitetssäkrat data eller varför Guha-Sapir anser att data från 1980 och framåt är okej, men jag tar det för givet att data inte är exakta och att det missas en del. Frågan är om det handlar om avsiktlig klimathysterisk manipulation eller inte.

Det får ni fortsätta älta om ni vill.