Patrick Moore. En studie i förnekelse.

Patrick Moore är en central figur i klimatdebatten och brukar lyftas fram för att ha varit aktiv i uppstarten av Greenpeace. Han framställs ofta som forskare eftersom han har en doktorshatt i ekologi från 70-talet. I själva verket har han lämnat både akademin och Greenpeace för evigheter sen och är inget annat än en lobbyist/opinionsbildare och lever på ”antiregleringsdebatter” (har bland annat startat CO2 Coalition och ni vet precis varifrån de får sina pengar …)

I slutet på januari 2020 publicerade han med god hjälp av Lord Monckton en, enligt honom själv, vetenskapligt granskad (peer review) rapport om klimatet. Den är dock rena skämtet och jag återkommer till den, först ett par andra saker som Moore påstår (jag har redan skrivit om hur Monckton inte kan hantera sanningen).

Om ni inte redan visste det så är de här två herrarna inga udda figurer bland dem som kritiserar IPCC:s slutsatser, tvärtom går de i bräschen och har deltagit i flera kongressförhör, föreläser och visar upp sig i media då fort de får tillfälle. Moore har t ex över 100 000 följare på Twitter. Elsa Widding (skrivit boken Klimatkarusellen) visade några av Moores grafer i Swebb-TV, Klimatsans lägger frekvent upp deras material och Gösta Pettersson (skrivit boken Falskt Alarm) refererar till Moncktons bisarrt kassa artiklar osv.

Här följer några uttalanden från en intervju av Moore (en av de bästa han givit enligt honom själv/ Twitter 30 jan 2020). En eloge till Kevin Pluck som har textat och tagit fram klippen.


Plastansamlingarna i Stilla Havet (m fl) är en myt enligt Moore. Bevis? Titta på en satellitbild på Google.

Nej, ingen kommersiell satellit har den upplösningen att det skulle kunna användas för att upptäcka plasten och det handlar inte om uppbyggda ”berg” av sopor utan om små plastpartiklar under ytan.

Och nedan får du ”beviset”. Halva jordklotet i en bild utan ett enda moln. Det är alltså på denna nivå debatten är. På allvar:

Moore cloudless day

(Bilden är tagen från Wikipedia och ja, kolla metadata, den är photoshoppad).

Bara som exempel, de här vetenskapliga artiklarna om plast i haven tog ett par minuter att ta fram och skumma sammanfattningen på:

-Lebreton, L., et al, Evidence that the Great Pacific Garbage Patch is rapidly accumulating plastic. Sci Rep 8, 4666 (2018). https://doi.org/10.1038/s41598-018-22939-w
-Jambeck, J. R. et al. Science 347, 768–771 (2015).
-Carson, H. S., Colbert, S. L., Kaylor, M. J. & McDermid, K. J. Mar. Pollut. Bull. 62, 1708–1713 (2011).
-Eriksen, M. et al. PLoS ONE 9, e111913 (2014).
-van Sebille, E. et al. Environ. Res. Lett. 10, 124006 (2015).
-Lönnstedt, O. M. & Eklöv, P. Science 352, 1213–1216 (2016).
-Nature, 536, 263–265 (18 August 2016) doi:10.1038/536263a
-Environ. Sci. Technol. 2014, 48, 9, 4732-4738


Bilder och filmer på fåglar som fått i sig plast är också bara fake enligt Moore:

Några vetenskapliga artiklar om just det (återigen det tog någon minut att få fram):

-Audrey E. Cartraud et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 140, 2019, Pages 308-314
-Marta N. Basto et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 138, 2019, Pages 19-24
-Chunyou Zhu et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 149, 2019
-Franco et al, Marine Pollution Bulletin, Volume 146, September 2019, Pages 387-392

Det är filmer som de här han syftar på:


Ni kanske har sett sköldpaddan som fått ett plaströr i näsborren? Moore anklagar forskaren Christine Figgener (Texas A&M University) som plockade ut det för att själv ha kört in det för att få en bra film:

Här är filmen:


Det finns som du vet en mängd andra bevis på hur djur av olika arter får i sig mängder plast även om det är väldigt mycket som inte är känt om mikroplasters verkan på djur och natur. Moore är inte skeptiker. Han förnekar (ja, det är ett passande ord och du förstår precis vad jag menar, jag syftar inte på någon förnekelse av massmord eller liknande). Han tror säkert på det själv men det spelar ingen roll.

Vill du ha ytterligare exempel?

Han anser som sagt inte att plast i haven är något problem, han kastade själv tomflaskor överbord under sin tid på Greenpeace eftersom de blir hem till djur:

Verkligheten:


Och till Moores artikel. Den är inte publicerad i någon vetenskaplig tidskrift utan utgiven via en tankesmedja, vilket är fullt begripligt eftersom den inte skulle ta sig igenom en granskning:

  • ingen seriös vetenskaplig artikel har grafer med en vetenskaplig referens i form av en blogg, t ex joannova.com
  • flera blogginlägg används som referens, det är inte enbart Jo Novas graf utan även ett annat blogginlägg från henne, likaså ett från Steven Goddard (han ljög om sitt namn tidigare, heter egentligen Tony Heller och har blivit motbevisad så många gånger att det är löjligt och har t o m blivit sparkad från bloggen WUWT).  Roy Spencer är visserligen forskare på riktigt men nej, en seriös artikel hänvisar inte till hans blogginlägg som stöd
  • och nej,  tidningsartiklar är inte heller gångbara vetenskapliga referenser i det här sammanhanget (t ex Booker/The Telegraph, som f ö även ifrågasatte om asbest och rökning är hälsofarligt, Bowater/Daily Express, MacCarthy/The Independent)
  • inte heller skulle en graf, tagen ur sitt sammanhang och som inte visar det som hävdas i texten, accepteras. Det gäller en graf med data från en isborrkärna från Grönlands glaciärer (som kanske är en av de mest missbrukade i debatten). Dessutom med enda referens att Christoffer Monckton tagit fram den men i övrigt inga källor till varifrån uppgifterna kommer.

Bara för att ta några exempel.

Det finns inget nytt i hans artikel, inga nya uppgifter, inga nya rön eller slutsatser. Det är ett desperat ältande av samma saker han påstått i åratal. Som har lika lite bäring nu som då.

Han menar att mänskliga utsläpp av koldioxid har räddat planeten från undergång då halten var på väg under 150 ppm vilket skulle få växterna att dö ut. Om två miljoner år! (Varför ser jag inga hånfulla drev om alarmist åt det här!?)

Han har antagit en linjär nedgång sen miljoner år tillbaka och det är inget som stämmer med verkligheten.

Moore: ”Given continued withdrawal of carbon from the atmosphere into the ocean sediments, it would only be a matter of time before CO2 dropped to 150 ppm or lower during a period of glaciation. At the average rate of 32 Kt of carbon lost annually, this would occur in less than two million years from now.”

 

Vänster bild: inte från den aktuella artikeln men med samma budskap (från ett blogginlägg av Moore), notera skalan på x-axeln. Höger bild: CO2 under de senaste knappa miljonen år, det är ingen linjär nedgång. Har även markerat när Homo Sapiens dök upp på planeten för att få lite perspektiv.

Moore refererar till en artikel i PNAS av Ward et al från 2005 som stöd för att växterna riskerar att dö ut vid låga koldioxidhalter (ja, förutom att han använder sitt eget föredrag på lobbyorganisationen GWPF som referens förstås). Den bygger på analys av fossila prover från en tjärgrop i Kalifornien då CO2-halten varit ca 180 ppm.

Tittar man på en nyare artikel från Ward et al i Scientific Reports från 2017, som är baserad på prover från samma ställe, visar det sig att världen inte är så enkel som Moore vill göra gällande. Trots de låga CO2-halterna verkar trädens stamtillväxt ha varit lika stor som idag. Men att plocka ut det som stöder ens tes är själva grunden i förvillandet.

Ward: ”Nevertheless, remarkably, measurements of annual growth rate of these trees (as shown by the width of the annual rings) show that stem growth was similar to today.”

Det är naturligtvis komplext och fler faktorer än bara CO2 spelar in, och nej, ingen säger emot att en högre halt CO2 gynnar tillväxt, allt annat lika. Och tror du att IPCC mörkar att jordens växtlighet grönskat så är det DU som behöver utbildning och inte världen som är konspiratorisk. Du är vuxen och tror på individen, du klarar att söka upp och läsa en IPCC-rapport.

Moore skriver själv att de förändringar som växterna behövde anpassa sig under tidigare glaciala/interglaciala tider skedde under 15 000 år och att samma sak händer nu under 100 år. Det är skillnad. Men han bortser helt från det i sin argumentation.


Moore drar även upp den enligt honom dåliga korrelationen mellan koldioxid och temperatur genom historien också det ett av hans gamla talepunkter, har skrivit om det här, Klimatet har alltid varierat.

Han tar även upp den uttjatade värmepausen mellan 1996-2014 utan att berätta varför han valt just det intervallet. Nej, varken UAH eller väderballonger ger stöd för en uppvärmningspaus.

Och så där fortsätter det. Nej, allt är naturligtvis inte osant men häpnadsväckande ensidigt, han skriver att i det vilda begränsas växternas tillväxt även av andra faktorer som vatten och näringsämnen men övergår direkt till att ignorera det och säga att för ”mat- och skogsindustrin” är det här enbart bra. Som att vi lever separerade från övriga naturen. Som att nederbördsmönster och temperaturer inte kommer ändras i övrigt. Som att vi inte redan idag överförbrukar vatten. Och så vidare.

”Moore: In wild nature the limiting factors are often water and key nutrients such as nitrogen and phosphorous. But if these nutrients and water are in sufficient supply for optimum growth then at 400 ppm CO2 will be the key factor limiting growth.”

 

Moore har ältat om det här år ut och år. Lika många gånger har han blivit matad med vetenskap som visar att han har fel. Men det skiter han och hans följare fullständigt i. Ingen ”debatt” kommer någonsin kommer ändra på det.

För det handlar inte om vetenskap. Det handlar inte om skepticism. Det är ideologi, pengar och känslor. Han har målat in sig i ett hörn och de sociala kostnaderna i att acceptera att det han har argumenterat för i decennier inte stämmer är förmodligen oöverstigliga.

Återigen, Moore är en central del i klimatförvillandet och är liksom Monckton författare av till exempel NIPCC-rapporterna (som även Lennart Bengtsson sågar vid fotknölarna som rent bedrägeri). Det är ändå röster som allt fler här i Sverige vill ska få höras mer i media verkar det som (Fokus, Axess, GP:s (ledarsida från i fredags håller t ex inte ens grundskolenivå i källkritik)).

För att höra ”båda sidorna” sägs det. Nej, det handlar om att förtränga publicerad vetenskap. Och det är ingen slump att det ser ut så här, många har kämpat hårt för att få ”debatten” precis där den nu är (och har tjänat grymt med pengar på vägen).

Politisk konservatism har naturligtvis inget med förakt för vetenskap att göra, men idag är det precis vad du får på köpet (USA, Australien, Brasilien m fl). Och det kan enbart de konservativa själva göra något åt. Efter år i den här debatten är det uppenbart att fakta inte kommer göra saken ett dugg bättre. Tyvärr har jag inga som helst förhoppningar om att det kommer bli bättre och förmodligen lär vi väl ha Trump vid makten fyra år till och likaså ett konservativt block vid rodret hemma i Sverige …

Heartland Institute är bara en av alla dessa konservativa tankesmedjor som matar republikanerna med information, här kan du själv höra vilka bra kontakter de har med Trumpadministrationen (förr försökte man väl åtminstone dölja korruptionen, nu verkar ”ingen” bry sig).

Heritage Foundation är en annan smedja som kämpat hårt för att dissa vetenskap i princip alla miljöfrågor. En organisation Mattias Karlsson (SD) som av en händelse träffade i Washington för att planera uppstarten av sin nya konservativa tankesmedja. Det lär knappast vara en hyllning av Sveriges stolta naturvetenskapliga traditioner vi kommer få höra ifrån dem med tanke på nedanstående…

Men det passar in i gyttret av alla konservativa tankesmedjor och ger väl en del pengar antar jag.

Mattias Karlsson uttalande om vädret


För att avsluta med Moore igen, utvinning av oljesand är egentligen bara ett bra sätt att rena upp naturen. Om man vill kan man få allt att vara precis det man vill det ska vara. Och man blir kändis och får enorma följarskaror.

Har kunskap någonsin varit så nedvärderad som idag?

 

Vad det handlar om, egentligen? Här från Moores artikel:

”There must be a total paradigm shift from demonizing fossil fuels and fearing CO2 as a toxic pollutant to celebrating CO2 as the giver of life that it is while continuing to use fossil fuels ever-more efficiently.”

 

(Jo, jag är fullt medveten om att mina långa inlägg varken gör till eller ifrån i det här propagandaspelet, jag skriver mest av mig frustration).

 

 

 

Indiska Pippisar

Då var det på dagen en månad sedan vi landade i New Delhi. Fan, time flies. Nostalgitrippar lite bland bilderna och nörd som man är blev det ju en hel del fågelbilder… Här e några fjäderfän att skåda, velig är mitt mellannamn så det blev ganska många 😉 .

Egyptian vulture
Egyptian vulture

Såg en del Egyptian Vultures (som av någon anledning heter Smutsgam på svenska) men faktum är att gamarna varit väldigt nära att helt utrotas i Indien. Anledningen är att man matade boskapen med antiinflammatoriska preparat (dichlofenac som finns i bl a Voltaren) vilket gamarna inte tål. Det är numera förbjudet och med bl a hjälp av uppfödning börjar beståndet repa sig.
(klicka på någon av bilderna nedan för större format)

Indien -ett kaos som gav mersmak…

Då var man hemma från Indien igen och de elva dagarna gick alldeles för snabbt 😦

Vi har haft det riktigt skoj och Indien är verkligen en upplevelse, en total kontrast mot den grå vardagen här hemma i Sverige. Så många intryck; skitigt, stökigt, folk, kor, grisar, överlastade fordon av alla slag (och de med någon typ av motor tutar precis hela tiden). Ja. saker händer precis överallt och precis hela tiden. Ett till synes konstant tillstånd av kaos råder nästan överallt, men likförbannat funkar det ju på något sätt 🙂

Trafiken är helt… ja… ähum… oreglerad kan man väl säga för att vara diplomatisk (å andra sidan går det inte lika fort på vägarna som här hemma). Ibland finns det filer utmålade på de gropiga vägarna men det är inget som indier lägger särskilt stor vikt vid, där det finns en yta ledig ja där kör man helt enkelt. Likadant gäller mötande trafik och eventuella hinder i vägen, har man en tuta så ordnar sig allt! Svårare än så behöver det inte vara…

Här ett par (tekniskt odugliga) filmklipp som visar en helt normal dag på stan…:

Ja, det finns väl hur mycket som helst att berätta egentligen, kommer säkert återkomma med fler foton och sådant vad det lider, om inte annat på Flickr. Tänkte här bara dela med mig av våra erfarenheter till eventuella nyfikna som kanske har planer på att dra till Indien.

Våra resrutt var som såhär:

Keoladeo Bird Sanctuary, Bharatpur (2 nätter)
Agra, Taj Mahal (över dagen, sen nattåg)
Bandharvgarh NP (tigerreservat) (2 nätter sen nattåg)
Chambal Safari Lodge (3 nätter följt av en natt i Delhi)

Vi ville fokusera på natur och foto (gärna fåglar och framförallt tiger) och om du har samma ambitioner kommer du förmodligen också stöta på just Chambal Safari Lodge som ett attraktivt förslag att åka till. Vi säger bara i kör: åk någon annanstans, det finns så jädra mycket annat att  se och uppleva i Indien och Chambal var ett riktigt bottennapp, mer om det nedan…

Researrangörer

Vi köpte egna flygbiljetter ner till New Delhi och började sedan leta efter intressanta resmål i närheten och arrangörer av det hela. Vi fastnade till slut för svenska Indienspecialisten, mycket på grund av det varma bemötandet och feed back på vår  initiala (och orealistiska) resrutt och förslag på ändringar. Camillas chef hade dessutom goda erfarenheter av dem sedan tidigare så det fick bli dem.

Allt praktiskt har fungerat helt klockrent, logisitken har flutit på helt utan problem trots allt kaos därnere (”no problem” 🙂 ). Det kändes dock inte helt okej att behöva tjata sig till fakturan (!). Trots flera påstötningar fick vi den inte  förrän dagen innan vi skulle åka liksom diverse kontaktuppgifter till dem nere i Indien…

De som ansvarat för det praktiska arrangemanget i Indien är Le Passage to India, och de har varit grymt proffsiga hela vägen. Deras chaufförer har hjälpt oss en hel del längs vägen (se nedan) och jag kan verkligen rekommendera dem, de fixar resor inom hela Indien. Tyvärr blev det några ”obligatoriska” stopp vid ”turistfällor” som drar ner betyget litegrand men det var bara att säga nej så drog vi därifrån (vi var väl inte riktigt rätt personer att släpa till krims-krams-shopping-turer 🙂 ).

Keoladeo Bird Sanctionary, Bharatpur, Laxmi Vilas Palace

Camilla-Koleadeo-web-MNI_15 Koaladeo-stig-kvinnor-web-M Purpurhäger-web-MNI_1781

Från Delhi drog vi direkt ner till Bharatpur (3-4 timmars bilfärd) och Keoladeo fågelreservat. Keoladeo har tidigare varit en extremt fågelrikt våtmark men har på senare år haft dåligt med vatten och det är inte längre vad det har varit enligt guiden. Nu var det dock helt okej med vatten när vi var där och en hel del fågel liksom en del hjortar. Lite svårt att ”komma till” dock, vattbrynet täcks ofta av en ganska tät växtlighet. Men i det stora hela var det bra. Hoppa med fördel över alla rikshorna (cykeltaxi) och gudier, det går alldeles utmärkt att vandra omkring på egen hand…

Laxmi Vilas Palace var helt okej boende och maten var god även om vi var ganska ensamma där, kändes rätt ödsligt i matsalen faktiskt.

Agra, Taj Mahal

En och en halv timmas körning från Bharatpur ligger Agra och Taj Mahal. Av logistikskäl blev det besök mitt på dagen, det sägs att morgon eller kväll ska vara magiska där eftersom Taj Mahal skiftar färg då pga av marmorn och alla ädelstenar etc. Men det var faktiskt en mäktig upplevelse ändå, betydligt bättre än förväntat!

Taj-Mahal-I-web-IMGP4661 Taj-Mahal-sidan-web-IMGP470

Om du har guide kan du förmodligen vara helt säker på att du kommer hamna på en marmorstenstillverkning efter Taj Mahalbesöket… Det gjorde i allafall vi och när de började bjuda på te och höll föreläsning om sina varor gick vi därifrån medan han tjatade på, guiden och chauffören som väntade utanför såg rätt förvånade ut när vi kom ut redan efter ett par minuter… 🙂
(Men på riktigt, vem fan köper med sig ett gäng stenplattor eller klinkers hem???)

Nattåg Agra – Jabalpur (ner mot Bandhavgarh NP)

Ja, detta fungerade bättre än väntat. Tåget gick till och med i tid, det ni SL/SJ… Det var dock skönt att få hjälp, det gick inte att lista ut vilken vagn eller sängplats som var våra utifrån biljetten. Själva stationen var ett skådespel i sig, allt händer här…

Vi hade klass 2 biljetter på vägen ner och klass 1 på vägen tillbaka, det som skiljde var egentligen att kupeväggarna bestod av gardiner i klass 2 och britsarna var kortare (är man längre än mina resliga 173 cm  kan det nog bli lite jobbigt). Vi laddade med kakor och chips, köpa mat på tåget är inte aktuellt. Toaletterna är… hmm… ja, funktionsdugliga med utsläpp direkt på rälsen…  men man tar inte gärna med sig en tidining och sätter sig och långskiter där inne 🙂  man vill ut så fort som möjligt och jag är glad att jag är kille. Men det funkar…

På vägen tillbaka blev det dock en rejäl försening på fyra-fem timmar. Så här års är det rätt kallt på nätterna och det är vanligt med dimma som orsakar problem i trafiken.

Night-train-web-MNI_1979

Kupe-IMGP4814Tågkupe-gång-IMGP4819

Bandharvgarh Nationalpark

Bandharvgarh är känt för att ha flest tigerobservationer av alla parker i Indien men saker har hänt på senare tid. För det första har safariturerna numera bara tillträde till 40% av parken (som redan från början är ganska liten) och antalet bilar har drastiskt minskat. Och tittar man på detta sjuka klipp (ungefär 3 minuter in) från 2008 så förstår man varför… Tidigare spårade skogsvakterna (Forest guards) tigrarna på nätterna/morgnarna med hjälp av elefant och meddelade sedan guiderna var de befann sig. Detta är inte längre tillåtet  sedan ett drygt år tillbaka (inga elefantturer alltså, vad som än skrivs i resebroschyrerna du läser) och resultatet är att det är mycket svårare att få syn på tiger numer. Tdigare berättade hotellpersonalen att de mer eller mindre kunde garantera att man fick se tiger, som en sista utväg kunde man betala lite för att hoppa upp på en elefant. Vi lyckades inte på fyra safariturer och under alla våra turer hade ingen bil sett någon tiger alls i parken. En stor besvikelse faktiskt 😦

Men kanske ännu större besvikelse (att inte få se tigern är väl som det är liksom) var att vi faktiskt hade räknat med att se lite annat om nu inte tigern dök upp. Visst var det grymt spännande när apor och hjortar fick hela skogen att vibrera av alarmrop men det var ärligt talat ganska trist i längden; tre olika hjortarter (de är inte sådär våldsamt talrika heller…), några apor och lite fågel. Mycket mer var det inte. Och eftersom parken är så liten åkte man bara någon kilometer till man kom till ett stängsel, det gick inte att komma ifrån känslan av djurpark (vid sista turen åkte vi upp till en liten bergstopp och fick lite utsikt över parken (se nedan) och insåg att det nog varit bättre/vackrare förr när man hade tillgång till större delen av parken). Det blev lite som att åka på rådjurssafari och det var dessutom riktigt kallt och jag menar verkligen griskallt…. December/Januari är kanske inte helt rätt tid att åka hit med tanke på det. Parken är indelad i tre zoner och av någon anledning hamnade vi i zon tre (som är ett långsmalt område) i alla turer utom en,  och det handlade nästan om att köra fram och tillbaka på en väg.

Men boendet. Oj vad bra!!! Bhandav Vilas, superb service, vänlig atmosfär och maten var helt strålande. Ja det var helt enkelt så bra det kan vara.

Sambal-hjort-web-MNI_1928 Sambal hjort

Bandhavgarh-vy-web-MNI_1908

Trots allt hade vi det bra men skulle nog hellre testa en annan park nästa gång, men vad vet man. All info som finns på nätet och i resebroschyrer verkar bygga på gammal kunskap. De införda förändringarna är på kort sikt helt klart bra för tigern, tyvärr är det väl risk att det kan gå åt andra hållet om man inte kan se tigern i en förlängning. Utan turister inga pengar och ingen tiger….

Det var dock nästa anhalt som blev helt fel, här snackar vi falsk marknadsföring (inget ont om vår researrangör dock). Men det tar jag i nästa inlägg.

Pool-Bandhav-Vilas-MNI_1949 Squirrels-I-web-MNI_1608