”Your government is fucking this thing up!”

Citatet i rubriken kommer från Birgitta Dahl 1989, dåvarande socialdemokratisk miljöminister. Det var ett svar på frågan hur det gick under nattmanglingar vid ett möte i nederländska Noordwijk. De förhandlade om ett avtal för att begränsa CO2-utsläppen och USA satte sig på tvären, vilket var frukten av en av de mer tydliga aktionerna i att medvetet sprida felaktiga tvivel om det vetenskapliga kunskapsläget.

Kom att tänka på detta efter ha läst ett inlägg på Twitter som la hela skulden på miljörörelsen för nuvarande prekära läge vad det gäller CO2-utsläppen. Hej kärnkraftsdebatten™. Som om kärnkraft skulle ha ersatt världens fossilkraft om det bara inte vore för miljörörelsen.

(Ja, jag tycker också det är märklig och olyckligt att Tyskland i nuvarande läge väljer att lägga ner fungerande kärnkraftverk, men den debatten känns helt urspårad – precis som exakt alla frågor verkar göra inom bråkdelen av en sekund numera.)

Vid tiden då IPCC bildades 1988 var enigheten i att agera för att begränsa klimatförändringarna stor över hela det politiska spektrumet. George Bush gick till och med till val på just den saken:

Those who think we are powerless to do anything about the greenhouse effect forget about the White House effect.”

Men det fanns förstås de som tyckte annorlunda. Dels var (är) det enormt stora pengar inblandade, inte bara inom oljeindustrin i sig självt utan även inom den finansiella industrin, två giganter som förstås levde (lever) i symbios. Det fanns (finns) också en stark ideologisk övertygelse hos vissa att begränsa myndigheternas makt. De skulle (ska) ge fan i att blanda sig i den fria marknaden. Det fanns likaså också en del osäkerheter i forskningen, som det alltid gör. Vissa valde att aktivt att förstärka denna in absurdum.

Tankesmedjan George C Marshall Institute startades 1984 av tre mycket framgångsrika fysiker: Robert Jastrow, William Nierenberg, och Frederick Seitz (se Meriterade fysiker dissar ”klimat- och miljövetenskap” – Maths Nilsson, författare). 1989 drog de igång sitt Global Warming Program (nej, de var inte klimatforskare) och hävdade själva att de lyckades övertyga Bushadministrationen om att deras syn på klimatförändringarna och dess orsaker var den riktiga.

Mötet i Noordwijk 1989 var tänkt i att resultera i ett internationellt avtal som skulle frysa/minska utsläppen. Men när miljöministrarna kom dit för att sätta sina kråkor på avtalet satte sig alltså USA på tvären på order ifrån John Sununu, Bushs chief of staff (fick senare avgå på grund av att ha använt militärens jetplan privat och låtit skattebetalarna betala hans privata semesterresor).

New York Times: ”Bromley, at the urging of John Sununu and with the acquiescence of Britain, Japan and the Soviet Union, had forced the conference to abandon the commitment to freeze emissions. The final statement noted only that “many” nations supported stabilizing emissions — but did not indicate which nations or at what emissions level. And with that, a decade of excruciating, painful, exhilarating progress turned to air.

Så USA påverkade Storbritannien, Japan och Sovjetunionen med resultat att det inte ens blev en tummetott av avtalet. Hur det gick till? En hint får man genom att läsa en av Marshall Institutes (GMI) rapporter från 1991, Global warming: What does the science tell us?

Där menar de att dåtidens klimatforskare inte kunde redovisa hållbara bevis för koldioxidens roll i uppvärmningen. De visade en graf från en av forskaren James Hansens artiklar från 1981, som enligt GMI visade att växthuseffekten inte kunde förklara temperaturökningarna:

I själva verket hade körsbärsplockat en graf som bekräftade det GMI ville visa. I själva verket såg det ut så här i Hansens m fl:s artikel:

GMI hade alltså plockat ut den översta grafen, men skippade de efterföljande där den sammantagna effekten från olika parametrar redovisas. Som synes kunde de, tvärtemot vad GMI hävdade, förklara den observerade temperaturen relativt bra. Det är faktiskt helt otänkbart att tre så framstående akademiker bara skulle ha råkat missa detta.

(Hansens modell hade naturligtvis sina brister och osäkerheter, men faktum är att den håller ganska bra än idag.)

GMI påstod vidare att en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären enbart skulle ge en grads ökning av den globala medeltemperaturen:

… an increase equivalent to a 100% rise in the concentration of carbon dioxide over today’s CO2 level should produce a temperature rise of approximately 1-C.

Det gick helt på tvärs med vad klimatforskare redan då visat i den så kallade Charneyrapporten 1979 och flera efterföljande rapporter. I princip varenda detalj i GMI:s rapport har visat sig vara felaktig.

Ja, och på denna väg fortsatte det och håller på än idag. Som jag påpekat många gånger visar det hur ett litet antal akademiker (oftast inte själva verksamma inom klimatforskning) påverkat hur situationen ser ut idag.

Oroande ny artikel från James Hansen m fl

Det är inte särskilt omtvistat ens bland ”klimathotsskeptiker” att koldioxid absorberar värmestrålning och att en fördubblad halt i atmosfären kommer leda till runt en grads uppvärmning (men självklart går det hitta ett fåtal som inte köper detta).

Svårigheterna ligger främst i att bestämma vad följdeffekterna av detta blir. En högre temperatur gör att atmosfären kan innehålla mer vattenånga, vilket också påverkar molnbildningen. Olika typer av moln kan ha olika effekt, både en avkylande och en uppvärmande effekt (reflektera solstrålar respektive fungera som ett värmande täcke). Smältande isar och snötäcken påverkar likaså hur mycket solstrålning som absorberas/reflekteras. Och så vidare.

Måttet på hur stor uppvärmningen blir av en fördubbling av koldioxidhalten i atmosfären benämns klimatkänslighet (kk). Det finns lite olika definitioner på denna sett ur olika tidsperspektiv mm, men jag skippar det här. Kk har, sedan i alla fall 1979, uppskattats till cirka 3 °C men med ett relativt stort osäkerhetsintervall (1,5-4,5 °C).

Det finns olika sätt att beräkna kk, läs mer: Explainer: How scientists estimate climate sensitivity (carbonbrief.org)

Under senare år har man snävat in osäkerhetsintervallet och i senaste IPCC-rapporten angavs 2.5–4°C, men fortfarande med 3°C som bästa uppskattning. Notera också att detta gäller graden ”sannolikt”, medan intervallet för ”mycket sannolikt” angavs till mellan 2-5°C. Man anger också att en kk under 1,5 °C kan uteslutas, men att det fortfarande finns osäkerheter gällande den övre gränsen, även värden som överstiger 5°C kan inte uteslutas:

All lines of evidence help rule out ECS values below 1.5°C, but currently it is not possible to rule out ECS values above 5°C.”
the best estimate of ECS is 3°C, the likely range is 2.5°C to 4°C, and the very likely range is 2°C to 5°C.” 

Nu så har alltså en ny studie kommit till slutsatsen att kk ligger betydligt högre: 4.8°C ± 1.2°C.

James Hansen är en av de mer framstående klimatforskarna (jobbade tidigare vid Nasa) som förmodligen är mest känd för att i ett amerikansk kongressförhör 1988 påpekat att det var ställt utom rimliga tvivel att mänskliga utsläpp orsakade klimatförändringar med potentiellt ödesdigra konsekvenser.

Hansens klimatpredikteringar har också varit korrekta även om det förekommer mycket desinformation om detta. Läs t ex:

En av de största osäkerheterna i att spå en framtida uppvärmning ligger i att bestämma hur aerosoler och molnbildning påverkar klimatet. Det betyder inte att man inte har någon som helst koll. Från artikeln:

  • Sherwood et al. [21] conclude that negative low-cloud feedback is ‘neither credibly suggested by any model, nor by physical principles, nor by observations.’

Hansen och kompani kommer i sin nya studie fram till att aerosolers effekt har underskattats. Det är en ganska lång artikel och jag ska inte låtsas att jag kan redogöra för allt men forskarna bygger sina slutsatser på framförallt paleontologiska bevis (såsom analyser av isborrkärnor och liknande). De menar att aerosolers avkylande effekt har maskerat uppvärmningen och att läget är mer allvarligt än vad IPCC:s slutsatser medger.

  • “One result is that human-caused aerosol climate forcing is at least 0.5 W/m2 more than usually assumed.”
  • Our finding from paleoclimate analysis that ECS is 1.2°C ± 0.3°C per W/m2 (4.8°C ± 1.2°C for 2 × CO2) implies that the (unmeasured) aerosol forcing must be more negative than IPCC’s best estimate.” 
  • Thus, under the present geopolitical approach to GHG emissions, global warming will exceed 1.5°C in the 2020s and 2°C before 2050.

Dagens klimatmodeller inkluderar visserligen en förväntad minskad mängd aersoler pga minskad omfattning av förbränning av fossila bränslen, och därmed en minskad avkylande effekt, men det ska då alltså inte vara tillräckligt för att återspegla verkligheten.

Artikeln har legat ute som en så kallad pre-print (ej granskad draft) ganska länge och har väckt mycket uppmärksamhet. Framförallt på grund av ett felaktigt antagande beroende på att artikeln var otydlig på en punkt.

Hansen och kompani visar nämligen att dagens nivåer av växthusgaser i atmosfären implicerar en uppvärmning på hela 10°C, minskad av aerosoler till 8°C.

Forcing required to yield Cenozoic temperature for today’s solar irradiance, compared with human-made GHG forcing in 2022.

Det skulle innebära att dagens sammansättning av växthusgaser redan motsvarar en uppvärmning som skulle orsaka en total avsmältning av isen på Antarktis med katastrofala konsekvenser (om än på mycket lång sikt). Men, de påstår inte att denna uppvärmning redan är ”intecknad” och oundviklig! (vilket många tolkade det som i sociala medier). De har också förtydligat detta i den nu publicerade artikeln.

Forskare tycks vara tämligen överens om att en snabb utfasning av växthusgasutsläpp skulle undvika en fortsatt uppvärmning. Så även James Hansen:

Här citat från artikeln:

  • ”Equilibrium warming is not ‘committed’ warming; rapid phaseout of GHG emissions would prevent most equilibrium warming from occurring.” 
  • Human-caused GHG forcing today is already above the level needed to deglaciate Antarctica, if such forcing is left in place long enough. We do not predict full deglaciation of Antarctica on a time scale people care about—rather we draw attention to how far today’s climate is out of equilibrium with today’s GHG level.

Missuppfattningen beror på att beräkningarna om 10°C bygger på att atmosfärens sammansättning skulle förbli konstant ”för evigt”. Så är inte fallet som beskrivs här Warming in the pipeline: Decoding our climate commitment (theclimatebrink.com) liksom i denna Twittertråd:


Visst är det oroande. Men som alltid, en studie kommer aldrig innebära ”den enda sanningen” utan bör sättas i sitt sammanhang med andra studier. Det brukar vara vist att invänta andra forskares kommentarer och bemötande även om det brukar ta sin tid.

Men det är ju ännu ett tungt bidrag till alla andra anledningar till varför vi bör fasa ut fossilanvändningen snabbt.


Uppdatering:

Kritik från Michael Mann: Comments on New Article by James Hansen | MICHAEL E. MANN (michaelmann.net)

Han tycker inte Hansen och kompani bevisat att areosoler har underskattats mm

Zeke Hausfather (klicka på bild för att komma till Twittertråd):

Kommentar från Glen Peters:

Hansen, äpplen, päron och klimatdebattens märkligaste hypotes

Cherry picking. Ta saker ur sitt sammanhang.  Jämföra data med sådant det egentligen inte kan jämföras med. Det är väl saker vi alla råkar göra ibland och det helt omedvetet, men det kan ju också vara helt avsiktlig …  Här får ni ett klassiskt exempel från klimatdebatten, ett drama i två akter i där man kan fundera på tillfällighet kontra avsiktlighet. Ni får bedöma själva:

1988 hölls ett Kongressförhör i USA där klimatforskaren Jim Hansen sa att han var så säker han kunde bli på att människan låg bakom uppvärmningen. Han presenterade resultat från sin klimatmodell (simuleringarna gjordes 1984, artikeln publicerades 1988 strax efter förhöret). Eftersom det är svårt att förutspå framtida utsläpp hade tre olika scenarier körts baserat på olika nivåer av växthusgaser (CO2, N2O, CH4 och CFC) .

fig3_H88

Tio år senare, 1998, var det dags för ett nytt kongressförhör varvid den IPCC-kritiske forskaren Patrick Michaels tyckte klimathotet var alarmistiskt och tog Hansens modell som bevis för det, den hade ju visat fel med 300% på bara tio år! [Det verkar vara taget från Crichtons bok State of Fear, det Michaels påstod var att den visat fyra gånger mindre]. Han visade nedanstående bild som bevis:

Pat Michaels misleading graph 1

Som synes visade han enbart ett scenario och som av en händelse var det scenario A, det vill säga worst case. Detta trots att Hansen under sin presentation tio år tidigare ENBART hade visat scenario B eftersom han ansåg det vara mest troligt. Hur ser det ut om alla scenarier tas med och jämförs med verkligheten:

Hansen_GW_projection_1988

Bild från Real Climate

Nu blir bilden en helt annan än den Michaels målade upp. Scenario B låg närmst de verkliga utsläppen [Skeie et al 2011 och diskussion på Skeptical Science] och temperaturen stämmer bra överens med de observerade även om det naturligtvis inte är helt exakt (syftet med klimatmodellerna är för övrigt inte att förutspå enstaka år perfekt utan att visa trender).

Senare utvärderingar visar att modellen presterar bra när rätt utsläppsförhållanden inkluderas, det vill säga fysiken är bra representerad. En sak Hansen hade skattat fel i sin modell var att freonutsläppen (som är kraftiga växthusgaser) hade sjunkit mer än förväntat, simuleringarna hade gjorts innan Montrealprotokollet hade signerats.

Noterbart är att i scenario B och C hade ett större vulkanutbrott lagts in år 1995, vilket förklarar den tillfälliga dippen i temperaturkurvan. I verkligheten inträffade faktiskt ett utbrott på Mt Pinatubo 1991 och utvecklingen fångas ganska bra av modellen även om det förstås är omöjligt att veta när det inträffar och hur kraftigt det blir.

Och vem är Patrick Michaels? Jodå, han är klimatforskare. Grafen han använde kom från den konservativa tankesmedjan Cato Institute där han är, förlåt var, vetenskaplig rådgivare (de har ganska nyligen lagt ner sin klimatförvillaravdelning) och mycket av hans forskning har betalats av oljeindustrin…


Men Michaels är inte den enda som har attackerat Hansens modellkörningar. Här visar en viss David Evans hur fel ute Hansen varit (via Joanne Novas blogg):

hansen-1988-a-b-c-scenarios-600

Alla tre scenarier finns med och alla visar på tok för varma temperaturer (de observerade värdena är i svart). Det ser inte alls ut som det jag visade ovan, varför då kan man fråga sig?

Notera varifrån den angivna mätserien kommer: UAH. Det är satellitmätningar av den nedre atmosfären (troposfären) medan Hansens modell är validerad mot temperaturmätningarna vid jordytan och det blir verkligen att jämföra äpplen med päron även om man kan tycka att de borde visa samma (läs mer till exempel här).

Notera också vilken startpunkt Evans har valt för Hansens serier, i toppen av år 1987-88. Mätserien börjar nämligen inte där utan 1979:

UAH Evans

 

Evans har alltså inte brytt sig om trenden eller medelvärdet utan valt toppnoteringen och, förlåt om jag låter cynisk, det är knappast av en slump. Startpunkten för Hansens serier borde börja ungefär vid den röda pilen jag lagt in (den vänstra, vid ”medelvärdet och inte vid toppen”) och därmed skulle serierna skjutas ner ca 0,2C i ”y-led”. Titta igen på Evans bild med det i åtanke, bilden av Hansens serier blir då en helt annan och mer rättvis (sen är det som sagt ett faktum att satellitmätningarna av atmosfären har legat lägre än de som gjorts vid jordytan).

Det här är samma metod som användes av Christy i ett annat kongressförhör för att visa hur illa modellerna presterar, läs mer här.

Nedan kan du se hur Hansens modell ser ut jämfört med de markbaserade mätningarna:

h88_proj_vs_real

Bild från Real Climate

Och vem är David Evans?

Han är en matematiker som är pappa till Notch-Delay Solar Theory som bygger på ren kurvanpassning där han har hittat en okänd kraft, Force X, i solens inre aktivitetscykler,  som av någon okänd anledning och via okänd mekanism drabbar jorden men med en fördröjning av elva år eller hm …

”The delay is most likely 11 years, though definitely between 10 and 20 years.” (Evans 2016).

Trots att det är en kraft som aldrig har registrerats så är den 10-20 gånger starkare än variationen i solens utstrålning i solcyklerna. Obegripligt? Varför inte låta Evans själv förklara sin klimatmodell:

”Force X works by modulating the albedo of the Earth, or the amount of solar radiation reflected straight back out to space without changing the heat of the planet, by clouds and ice and so on. Force X turns the tap that controls how much sunlight pours into the Earth’s climate system. This could be through UV, magnetic field effects, solar wind, or some form of electrical field.”

 Numera finns det utöver X även N och D:

”We don’t know the mechanisms behind forces X, N, or D. We canvas several possibilities, including Solar stimulation of ozone via UV or energetic electron or particle precipitation, cosmic rays, solar stimulation of plankton, meteoritic dust, the interplanetary electric field, asymmetries in the motion of the Sun, and the influence of the Jovian planets.”

Hm, de okända krafterna verkar kunna vara nästan vad som helst alltså. Men i vilket fall kan man använda modellen till att förutspå klimatet, så här lät det 2014:

”So the cooling is most likely to begin in 2017.

The delay could be as much as 20 years, in which case the drop could be as late as 2024. Or it could occur as soon as 2014. An El Nino or La Nina could affect the timing too. At this stage, we don’t know. But by the end of 2018 seems fairly likely.”

”If the hypothesis is right, sustained and significant cooling of about 0.3 °C will begin in around 2017”.

Otydligt? Joanne Nova lät ändå ganska säker på sin sak:

As we head to the UNFCCC meeting in Paris 2015 where global bureaucracy beckons, a sharp cooling change appears to be developing and set to hit in the next five years.”

Hm, blev inte så mycket av med den där nedkylningen va? Istället för 0,3C nedkylning har vi sett ca 0,2C uppvärmning. Evans ger inte upp dock, 2016:

”David’s overarching prediction is that the 2020s will be no warmer than the 1980s, which should kill off the carbon dioxide theory of global warming.”

Tycker ni också det här låter skumt?

Gösta Petterson (GP), professor emeritus i biokemi och författare till boken Falskt Alarm -klimatfrågan ur ett vetenskapligt perspektiv, tyckte i alla fall att Evans hypotes var mer värd att ta upp än nästan allt av det som IPCC presenterar. Trots bokens underrubrik refererade GP i sin bok (upplaga 2019) inte till någon vetenskaplig artikel (finns nämligen inte) utan till David Evans företags hemsida. Ett företag han driver ihop med Joanne Nova, som driver bloggen JoNova, där bland annat den här hypotesen har saluförts.

Även Staffan Mörner, författare till boken Borde vi bry oss om klimathotet? refererar till just denna graf (not 94). Som jag berättade i ett tidigare inlägg så tyckte Mörner att man skulle vara noga med att kontrollera var grafer startar, jag håller med om det men han verkar inte ta så hårt på det om det styrker hans egen tes…

Är jag elak om jag tycker att det här mest liknar en parodi på vetenskap? Kanske är jag ännu elakare när jag funderar på om Nova och Evans med nöjda men förvånade miner konstaterar att man faktiskt kan leva på att presentera vilka hypoteser som helst …

Evans är för övrigt Founding member of Climate Exit (Clexit), stöder Galileo Movement, CFACT med mera.

Låt mig ta fram min egen klimatmodell och göra en spådom: Evans kan snart inte längre skjuta fram datumet för nedkylningen mer. Kanske är det dags för en ny hypotes baserad på kurvanpassningar? Kanske får vi se Force Y lanseras?

Ja, jag kanske får äta upp det här men det kan jag ta, hur man än vrider på det så är det ingen seriös vetenskaplig metodik utan handlar mer om att gissa och hitta på.