Jag har i princip slutat att titta runt på vad upprörda nätsidor säger om klimatet, det är ändå mest gammal skåpmat som ältas om och om igen. Ibland kanske uppklätt i nya fina kläder … som visar sig vara ännu en upplaga av kejsarens ny-nya kläder.

Fick ett mejl om att Staffan Mörner håller ”kurs” på Swebb-TV och förkunnar att det inte sker några som helst oroande förändringar av klimatet och det finns ingen koppling mellan våra utsläpp och klimatförändringarna. Det är naturliga cykler.

Jag har ju ”bråkat” med honom tidigare, se länkar en bit ner under ”Klimat”-menyn.

Jag snabbspolade mig igenom videon (del 1, verkar bli en serie..?) och det verkar handla om samma grafer och samma argument som tidigare. Här följer ett par kommentarer om arktis is och minskat pH i haven om någon skulle vara intresserad (jo, jag är fullt medveten att jag aldrig kommer ”omvända” någon).

Arktis isutbredning

Satellitmätningar av Arktis isar kom först 1978 och utbredningen brukar därför oftast också redovisas från den tidpunkten. Det finns dock en del satellitdata från några år tidigare. IPCC:s första rapport från 1990 visade nedanstående graf baserat på detta. Men de använde en annan teknik som gör att mätdata inte går att jämföra rakt av med de mätinstrument som fanns på satelliterna efter 1978.

Mörner pekar på hur låg isutbredningen var 1975 och menar att nuvarande minskning i isutbredning inte är något onormalt, det verkar bara så eftersom man ”valt” att bara redovisa från toppåret 1979. Allt skulle handla om val av startpunkt i mätserien alltså. Han slänger fram några andra grafer och klistrar sen helt sonika in dem i ett och samma diagram för att bevisa sin sak (Mörner: ”lite ovetenskapligt men ganska pedagogiskt” (sic)):

Den som vill kan ju roa sig med att granska den vetenskapliga metodiken i detta och bedöma hur tillförlitliga resultaten är med tanke på skalor, olika metoder osv. Men vad säger de som faktiskt jobbar med saken?

National Snow and Ice Data Center, vars data Mörner använder, menar att det finns tillräckligt tillförlitliga observationer från 1953 och framåt för att kunna göra en sammanställning:

I Journal of Climate 32, 15; 10.1175/JCLI-D-19-0008.1 gjordes nedanstående rekonstruktion av isvolymen från 1900 och framåt (max och min-volymer), Arctic Sea Ice Volume Variability over 1901–2010: A Model-Based Reconstruction in: Journal of Climate Volume 32 Issue 15 (2019) (ametsoc.org):

En annan studie, A changing Arctic seasonal ice zone: Observations from 1870–2003 and possible oceanographic consequences – Kinnard – 2008 – Geophysical Research Letters – Wiley Online Library, kom fram till liknade resultat:

(1) 1870–1952: observations of varying accuracy/availability; (2) 1953–1971: generally accurate hemispheric observations; (3) 1972–2003: satellite period – best accuracy and coverage

Ytterligare en annan studie, Serreze, M. C., & Meier, W. N. (2018). The Arctic’s sea ice cover: trends, variability, predictability, and comparisons to the Antarctic. Annals of the New York Academy of Sciences. doi:10.1111/nyas.13856  

Eller vad säg som denna? Brennan, M. K., and G. J. Hakim, 2022: Reconstructing Arctic Sea Ice over the Common Era Using Data Assimilation. J. Climate, 35, 1231–1247, https://doi.org/10.1175/JCLI-D-21-0099.1.

Den graf som Mörners hänvisar till för data mellan 1920-75 kommer från en artikel av Vinnikov (publicerad 1980). Här är en nyare artikel i Science (1999) av Vinnikov där observationerna sätts i relation till senare data. Du får förstås välja själv om du litar på att Vinnikov har koll eller om det är Mörner som vet bättre.

Mörner menar vidare att minskningen har avstannat (se rutan i grafen nedan) och påstår att det inte har skett någon minskning alls under de senaste 26 åren (sic – igen).

Det är inte enbart temperaturen som påverkar isutbredningen utan även havsströmmar och liknande. Det är förväntat att det finns en relativt stor spridning från år till år. Plocka t ex bort rekordåret 2012 så får grafen ett annorlunda utseende. Tänk att man 2024 fortfarande kan hålla på att plocka ut detaljer ur långa mätserier.

Och det är inte bara utbredningen som räknas. Man vet också att mängden gammal is har minskat dramatiskt:

Det är alltså som vanligt. Antingen litar man på dem som faktiskt jobbar med saken och publicerar data i vetenskapliga artiklar, eller så tror man att personer som Mörner är bättre lämpade att ge den sanna bilden medelst googling och upprapande av en miljard grafer (de flesta tycks tagna från NoTrickZone, en sajt som befinner sig långt ute i tassemarkena vad det gäller sanning – ja det har visats om och om igen).

Och om man sätter äldre data (som påstås mörkas) i relation till nuvarande? Här en kort filmsnutt:

---

Försurning av haven

Det här handlar alltså om världshaven och inte vattendrag som försurats av svavelutsläpp. De ligger fortfarande på den alkaliska sidan rent kemiskt, men pH sjunker på grund av att koldioxid löses in och bildar kolsyra.

Mörner säger visserligen att mätsningar utanför Hawaii visar att pH sjunkit samtidigt som mer koldioxid har lösts in i vattnet (partialtrycket ökar). Men menar sen att det saknas långa mätserier (vilket är sant) och hänvisar istället till en rekonstruktion som gjorts vid ett isolerat korallrev utanför Australien (Flinders reef) som bevisar att pH varierat betänkligt över tiden, helt utan mänsklig inverkan.

Rekonstruktionen är gjord av en forskargrupp ledd av Carlos Pelejero och publicerades i Science 2005. I den står tydligt att vattnet runt revet inte cirkulerar fritt till det omgivande havet utan byts ut sporadiskt vid stormar och liknande. Vattnet står heller inte i jämvikt med luftens koldioxidhalt utan påverkas i högra grad av andra faktorer. Studien säger således inte mycket om försurningen om havet och vad effekterna blir på det marina livet i stort.

Men även Patrick Moore tar upp detta exempel på hur inget händer upp i sin senaste bok. Professor Pelejero blev tillfrågad om vad han ansåg om argumentationen och svarade att Moores påstående inte stämmer. Han påpekade också att det var flera bloggar som missuppfattade just detta när artikeln publicerades, men blev förvånad över att det fortfarande används som ett argument.

Min förvåningsgrad sträcker sig till en gäspning…

Vad artiklen/studien visar är hur pH i en begränsad lagun i området har varierat baserat på så kallade proxydata från bor-isotoper. Kemin ”uppför sig” betydligt annorlunda där än i haven utanför och det är svårt att detektera en trend i ”bruset”. Pelejero gav Holman länkar till en studie som använt sig av samma teknik men i havet utanför som visar en tydlig trend Surface ocean pH variations since 1689 CE and recent ocean acidification in the tropical South Pacific | Nature Communications En annan studie från Sydkinesiska sjön: Acceleration of modern acidification in the South China Sea driven by anthropogenic CO 2 | Scientific Reports (nature.com)

Moores kommentar? “I don’t buy it. They don’t know what the pH was in 1900, never mind 1850, never mind 1750. They don’t know what the pH was then.”

Han svarade dock inte på varför han i så fall använde Pelejeros artikel för att bevisa just detta… Och så hänvisar han istället till Craig Idso vid organisationen Center for the Study of Carbon Dioxide and Global Change. Även om man bortser från de miljoner denna organisation och familjen Idso har fått från vissa särintressen så är det inte vetenskapliga artiklar Moore stödjer sig på utan diverse blogginlägg.

Allt är med andra ord precis som vanligt.

Ja, och så här fortsätter det. Jag har inte sett hela Swebb-TV-videon (det här står mig upp i halsen ärligt talat), men i princip allt som Mörner framför har bemötts Och jag har nog skrivit om det mesta skulle jag tro). Det är vad som kallas gish-gallop, vilket innebär att debattören snabbt lägger fram en lång följd av tvivelaktiga argument, halvsanningar och feltolkningar och det blir helt omöjligt att orka bemöta.

För att bara avsluta:

En betydande del av havsnivåökningarna beror på att vatten expanderar med ökande temperatur och alltså får en större volym. Staffan Mörner säger att kusterna inte påverkas av detta, allt taget ifrån en bisarr artikel från hans namn Nils-Axel Mörner som jag skrivit om tidigare: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner – Maths Nilsson, författare

Man kan verkligen påstå precis vad som helst i den här debatten!

---

PS

Om du är nyfiken på alarmism och hur miljödebatten sett ut och utvecklats genom åren och lett till dagens situation, läs min ”bok” Vi har tio år på oss: https://mathsnilsson.se/vi-har-tio-ar-pa-oss/ Finns att läsa som blogginlägg alternativt att ladda ner som pdf (inget förlag vile ge ut den och jag orkar inte fixa egen utgivning – been there, done that 😉 )

Vi har tio år på oss!