Inte oväntat gick Jönsson till motattack i en ny video. Och den går på i samma stuk som tidigare. Gjorde ett par kommentarer i nedanstående video. Det må vara att Jönsson ibland för fram berättigad kritik men anledningen till att det inte går att ta honom seriöst är hans ljugande och avsiktliga vinklande bort från verkligheten. Det har han bara sig själv att skylla i. Och ja, det är bara ynkligt att skylla detta på ”bristande produktionskapacitet så jag kan inte hålla mig till fakta.” Det görs medvetet, eller bottnar i en obeskrivlig inkompetens.
Ingen som använder sociala medier kan ha missat att Anders Holmberg fullständigt klädde av debattören, och självutnämnde libertarianen, Henrik Jönsson i SVT:s 30 minuter häromdagen. Ni som följer den här bloggen förstår säkert att jag inte blev särskilt förvånad när det tydligt visades hur Jönsson fulklipper och klistrar lite som han vill för att leverera sitt budskap, jag har ju själv visat det ett antal gånger.
Det mesta är redan sagt. Men jag ville bara sätta det i ett sammanhang, det är i mina ögon några saker som efterspelet visar med all tydlighet: det är ingen enskild händelse och ingår i ett tydligt mönster i ”kampen mot mainstream media” och samhällets fortsatta färd bort från att hylla vetenskap och empiri till att förlita sig på känslor och anekdotisk bevisföring.
Självklart kommer ingen i Henrik Jönssons trogna följarskara ändra uppfattning på grund av detta. På X svämmar det istället över med anklagelser om hur stora starka SVT gav sig på en stackars Youtuber som bara vill ”nyansera debatten”. Och detta med, enligt dem, samma cherry picking som SVT anklagar Jönsson för att använda sig av.
Egentligen finns det väl bara en lärdom alla borde dra efter detta: var saklig. Exempel: självklart måste biverkningar av vaccin kunna diskuteras, men om du börjar med att påstå att vacciner inte funkar får du skylla dig själv att inte bli tagen på allvar.
Vill du bli tagen på allvar, ge fan i att medvetet dra en vals för att ”bättra på” argumentationen. Att det kan bli knas ibland hör väl till, alla kan göra fel. Att ha olika åsikter är heller inga problem. Men det är inte vad det här handlar om.
Men det kommer inte hända. Varför? För det finns en säljbar story:
Kampen mot etablissemanget! Kampen mot det vänstervridna samhället! Kampen mot det förljugna public service och mainstream media!
Det finns ingen sanning – bara åsikter. Typ.
I denna världsbild kan Trump vara en sanningssägare och även de fattigas förkämpe – drain the swamp – trots att det är ren fakta att han tokljuger hej vilt och att hans nu nominerade kabinett är sprängfylld av miljardärer. Hans förra administration hade fyra gånger fler lobbyister än Obama.
I denna världsbild kan enstaka akademikers åsikter väga tyngre än hur många vetenskapliga studier och empiriska resultat som helst. Här viftas Nobelprisad klimatkunskap bort till förmån för en egenutgiven bok av en självlärd cancerforskare som anser att alla klimatforskare inte fattar vad de sysslar med:
Jag har tidigare skrivit om hur libertarianska tankesmedjor drivit denna process i miljöfrågor som spårat ur och tagit ett strupgrepp på den politiska debatten och det republikanska partiet i synnerhet. Det blev sen till ett fint paket serverat på silverfat åt extremhögern som kunde lägga det till sitt korståg mot etablissemanget.
Sanning är ju också att extrema marknadsliberala tankesmedjor som Heritage Foundation och Competetive Enterprise Institute numera inte går att skilja från rena auktoritära förespråkare (de ligger bakom Project 2025).
Det är förstås ingen slump att det ser ut så här. Och jag kan bli på riktigt uppgiven när det påstås att det skulle bero på att forskare inte ”tagit debatten” och det är deras plikt att ta sitt samhällsansvar. Som om det vore bristen på vilja att engagera sig eller brist på tillgänglig fakta som är huvudproblemet. Skrev om vad public service skulle behöva göra för att tillfredsställa ”klart-till-höger-folket” (ffa SD-väljare) enligt Henrik Jönssons logik:
En anledning (av flera) till att detta kan fortgå är för att folk vill höra det som passar in i det man vill ska vara sant. Och att även mer seriösa mediehus publicerar vad skit som helst i någon sorts ge-kunden-vad-den-vill-ha-logik (för det kan väl inte vara inkompetens?):
Offerkoftan är också en bärande del av denna storyn. Dom stora mot dom små. Eliten mot de förtryckta.
Henrik Jönsson är ingen liten hobby-youtubare. Inför senaste valet gjorde han mysiga hemma-hos-reportage med Ulf Kristersson, Jimmie Åkesson respektive Johan Pehrson.
I regi av tankesmedjan Ephi (startades av moderaten Christofer Fjellner) har han i talkshowen 100% fortsatt intervjua makthavare, inklusive statsministern och andra ministrar. Han tycks ha fri tillgång till landets alla debattsidor, är krönikör i GP, varit programledare på SVT där han fick saluföra sina åsikter och så vidare.
Inget fel i det kanske, men Jönsson har en mängd trogna följare och ÄR en maktfaktor. Men när han får kritik blir det genast jättesynd om honom. Här från hans uppföljande snyftdebattartikel i Expressen efter 30-minuterhaveriet:
”Jag vill också lite stillsamt föra fram att jag är ensamt ansvarig för det jag lägger ut på min Youtubekanal. Jag har en ytterst liten grupp personer som hjälper till med manus, klippning och analyser, och hela vår finansiering bygger på frivilliga donationer. Detta innebär att jag och mitt team har en mycket blygsam budget jämfört med SVT som under 2023 hade en sammanlagd intäkt på 5,5 miljarder.”
Cry me a river. De fel som Anders Holmberg lyfte och de jag själv har visat är inga oskyldiga misstag. Man får anstränga sig för att klippa till det så. Men om så vore fallet tyder det på en helt obegriplig inkompetens som borde få Jönsson att sparka hela sin lilla personal inklusive sig själv.
För lite sen vann forskaren Michael Mann ett förtalsmål i USA. I boken Professionell klimatbevakning skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut, beskrivs det hela som att ”klimatkatastrofismen trängt ända in i rättsväsendet” och att de två dömda var några stackars bloggare som samhället gett sig på och att Mann hade hela ”etablissemanget i ryggen”.
Vidare påstår de att domen uppmuntrat forskare i andra discipliner att flagga för att de också kommer ”stämma andra forskare och debattörer för att de inte håller med dem.”
Det låter som ett diplomatiskt formulerat eko från hur det låter på nätet: ett hot mot yttrandefriheten, etablissemanget bygger murar runt pk-forskarna och så vidare. Nu handlade det inte om att ”inte hålla med” utan bevisat förtal som också påverkar samhället i stort. Jävla lögner på ren svenska.
Det var heller inte vilka små oskyldiga bloggare som helst. En var anställd av tankesmedjan Competitive Enterprise Institute (CEI), som varit drivande i att sprida desinformation i klimatdebatten, och den andra av den konservativa tidskriften National review.
Tankesmedjor och politiker satte i system att trakassera klimatforskare så till den grad att till och med domare fick nog. Här ett, på juridiska formulerat, ”skärp till er!” från Colombias Superiour Court i det ovan nämnda förtalsfallet:
”Målsägande [Michael Mann] har blivit undersökt flera gånger och hans arbete har funnits vara korrekt. Några av dessa undersökningar har dessutom utförts på grund av anklagelser från CEI-försvararna i målet. På det följer att om någon ska vara på det klara över riktigheten i målsägandens arbete så är det CEI-försvaret. Det är därmed inte mer än rätt att säga att CEI-försvarets fortsatta kritik av målsägande är en hänsynslös ignorans av sanningen.”
Jens Ganman är en annan snyftare. Jag har visat att även han ljuger helt medvetet:
Han länkar exempelvis till en nonsensartikel som han menar ingen kommer ta hänsyn till för att … buhu:
”…kanske man även kan lyssna en stund på dessa herrar? Som dock ÄR vita. Och män. Möjligen även heterosexuella… så… kanske inte.”
Han länkar sedan till klimatforskares faktagranskning av den. Alla som vill fattar vad som står däri. Även Ganman. Men i kampen mot etablissamanget behöver man inte ta hänsyn till sånt förstås. Ingen kollar.
Att dra fram wokeism och liknande tycks ge en frikort från att hålla sig till fakta. Här Ganman och Jönsson efter att ha kritiserat Greta Thunberg:
För att inte tala om Elsa Widding. Skrivit tillräckligt om det, här en sammanfattning av vad som väntar när man bemöter i sak:
Mediekritik är förstås viktig. Även public service gör fel. Men forskning visar att den systematiska vänstervridning som Jönsson och kompani propagerar om finns inte. Men det ligger ju i sakens natur att den som är mest uppeldad i denna fråga kommer se det man (inte) vill se.
Nej, jag har verkligen ingen aning om hur man ska lösa den här spiralen ner till botten. I komplexa frågor finns det alltid överdrifter åt båda håll som populister kan leva gott på. Men det betyder inte att sanningen måste ligga mittemellan.
Så här har det förstås alltid varit, problemet nu är väl att det som tidigare utgjorde vågskvalp nu vuxit till tsunamivågor. Välförsörjt lurendrejeri där personer som Musk kan köpa hela plattformar, påverka val och sprida diverse högerextrema konspirationer och så vidare. RF Kennedy:s organisation Children’s Health Defensesom sprider antivaxxpropaganda omsätter exempelvis hundratals miljoner. Och nu kanske han kommer basa över USA:s hälsomyndigheter! (Nej, jag anklagar inte Jönsson för att vara antivaxxare).
Vad ville jag ha sagt med detta inlägg? Jag vet inte riktigt, kanske mest lyfta min frustration över alltings jävlighet 😉 och hur lögnen på många håll tycks ha blivit en accepterad del av samhällsdebatten (nej, olika åsikter är inga problem, men det är en annan sak) .
Och ja, I know the drill: det är jag som är offerkoftan, det är jag som är kommunist, kanske lämna någon kommentar om kärnkraft?
Man får vara särdeles inkompetent för att inte hitta överdrifter åt ”båda håll” inom alla stora miljödebatter som rasat genom åren – och klimatet är förstås inget undantag. Och det är bra att sådant belyses. De exempel på felaktigheter som tas upp i programmen kommer dessutom från olika FN-organ (ej IPCC), vilket förstås gör det än mer bekymmersamt. Jag har själv påpekat ett sådant fall tidigare.
Överdrifter och rena felaktigheter är ett otyg och när de kommer från ”mäktiga personer/organisationer” riskerar det att rasera förtroendet för decennier av forskning och arbete. Och FN hamnar onekligen i skottgluggen i Kalibers program. Men en expert som intervjuas om hur FN och dess generalsekreterare är ute och cyklar ska nog vara försiktig med att slänga dessa anklagelser på FN, då hon själv ligger bakom mycket av dem. Man hade gärna hört några följdfrågor i programmet …
Ett problem med att rapportera om sådant här är att det lätt trillar över och blir någon typ av cherry picking med ett bestående intryck av att allt bara är mygel och båg. Ett tydligt exempel är Al Gores film En obekväm sanning:
I Storbritannien började den visas i skolor vilket rörde upp känslor och det hela hamnade i domstol. En domare kom fram till att det förekom nio fel/överdrifter i filmen, vilket sedan dess har använts som bevis för att alla klimatlarm bara är politisk propaganda.
Vad som då inte nämns är att det handlade om detaljer och den övergripande bedömningen var att filmen på det stora hela väl beskrev vad forskningen kunde visa. Beslutet blev att filmen därför kunde visas i skolorna, men under förutsättning att de nämnda felen då skulle beskrivas. Det är m a o inte rationellt att förkasta budskapet i filmen pga de konstaterade felen.
Men det är förstås inget giltigt skäl att inte granska och påpeka felaktigheter!
Reportagen är gjorda av journalisten Ola Sandstig och han tar som sagt upp en del alarmistiska budskap som har spridits världen över trots att de uppenbarligen inte stöds av data. Det är naturligtvis inte okej. Ja, att sådant sprids alltså, att felaktigheter belyses är förstås okej 😉
Sandstig pratar med forskare som beskriver felaktigheterna (som samtidigt trycker på att läget ändå är allvarligt – men man behöver inte överdriva). En punkt handlar om att FN hävdat att antalet väderrelaterade naturkatastrofer femfaldigats under de senaste femtio åren (1970-2019), även om dödsfallen minskat. (Extremväder = ett av klimatdebattens djupaste gyttjehål 🙂 ).
Uppgifterna är tagna ur en rapport från 2021, publicerad av World Meteorological Organization (WMO) and UN Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):
Slutsatsen bygger i sin tur på på data från databasen EM-DAT och ser enligt World of Data ut så här:
Försäkringsbolaget Munich Re har en liknande och ofta nämnd databas, men bygger på något skilda kriterier än EM-DAT, trenden är dock likartad:
Ola Sandstig har i Kaliberinslaget intervjuat Debarati Guha-Sapir som byggt upp databasen EM-DAT. Hon är dessutom chef för CRED, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters i Belgien. Hon är en auktoritet inom detta område och gick tidvis under smeknamnet Madame Disaster får vi veta.
Debarati Guha-Sapir säger att den dramatiskt ökade trenden av naturkatastrofer nästan uteslutande beror en bättre och mer omfattande inrapportering – inte på att en verklig ökning av naturkatastrofer har skett. Hon säger att det är onödigt, missvisande och farligt att överdriva på det sätt FN och dess generalsekreterare gjorde och gav en felaktig bild av verkligheten.
Det hänvisas till vad som benämns time bias, att utvecklingen över tid ger bättre och mer omfattande data som inte riktigt kan jämföras rakt av med äldre data. EM-DAT skriver på sin hemsida man inte bör använda data från innan år 2000 för trendberäkningar pga dessa osäkerheter.
Än idag kan det vara svårt att uppskatta hur många som drabbas av naturkatastrofer och hur stora skador dessa ger i de fattigare delarna av världen. I WMO-rapporten från 2021 som nämndes ovan visas hur bristfällig datatäckningen kan vara:
Och det är här jag höjde lite på ögonbrynen. För jag har nämligen skrivit om det här tidigare och Debarati Guha-Sapir hade en annan uppfattning för bara några år sedan…
Ta WMO-rapporten som konstaterar den femfaldiga ökningen. Det visar sig att folk från CRED/EM-DAT, inklusive Debarati Guha-Sapir, har granskat/remissat den innan publikation:
”The following people are also thanked for their reviews of the publication: Regina Below (Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) Emergency Events Database (EM-DAT)), Jessica Blunden (United States National Centers for Environmental Information (NCEI)), Debarati Guha (CRED EM-DAT), …”
I denna artikeln från 2021 redovisar Debarati Guha-Sapir hur en rad väderrelaterade katastrofer ökat dramatiskt sedan 1980-talet:
T ex: ”Reported flood and storm disasters have each increased about three-fold in the past decade compared to 1980–89. Despite risk reduction efforts from organisations such as the U.N. Office for Disaster Risk Reduction (UNDDR) and the World Bank, reported numbers of people affected by storms in the last decade more than doubled compared to the 1980s and economic damages increased by a massive 600%.”
I rapporten The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019) utgiven av CRED och UNDRR med förord av Debarati Guha-Sapir, visas en signifikant ökning mellan perioden 1980-1999 och 2000-2019:
Det skrivs också att en del av detta kan bero på bättre inrapportering men att en signifikant del är riktiga ökningar:
”While better recording and reporting may partly explain some of the increase in events, much of it is due to a significant rise in the number of climate-related disasters.”
Det rimmar dåligt med det hon säger i Kaliberintervjun. Det framgår dock i rapporten att denna ökning är mellan två tjugoårsperioder, från år 2000 och framåt syns nämligen ingen ökande trend:
I en rapport från 2004 utgiven av CRED, skriven av bl a Debarati Guha-Sapir, diskuteras kvaliteten på EM-DAT-siffrorna och de råder till försiktighet att använda tidiga data då de inte är fullständiga. Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla in data om naturkatastrofer från år 1960 och CRED från 1973. EM-DAT började byggas upp 1988 och innehåller data från 1900 och framåt, mycket har med andra ord lagts in retroaktivt.
Det nämns att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:
Så sent som 2020 hävdade Debarati Guha-Sapir att data från 1980 och framåt är tillförlitliga och tillräckligt fullständiga för att kunna användas i en ”trendanalys” .
I nedanstående filmsnutt kan ni först höra hur Ola Sandstig i Kaliberinslaget intervjuar Debarati Guha-Sapir. Hon säger att det inte finns någon ökning och att FN:s uttalanden är missvisande. Efter det följer en snutt från en intervju Anders Bolling gjorde med henne 2020. Där påstår hon att data från 1980-talet är kompletta. Hon diskuterar också kring att det totala antalet händelser inte har ökat under de senaste decennierna, men att det inte alltid ger en bra bild av utvecklingen.
Men på EM-DAT:s sida står ju som sagt att man inte bör använda data innan år 2000 för trendanalys eftersom de är osäkra.
Det går inte riktigt ihop.
En snabb koll på webarchive visar att sidan med rekomendationen att inte använda data före år 2000 dyker upp först i oktober 2023. I augusti samma år fanns den inte (åtminstone kunde jag inte hitta sidan eller motsvarande info).
CRED/EM-DAT har i flera rapporter beskrivit osäkerheterna i tidiga data, de har också resonerat kring den så kallade time bias, men ändå bedömt att siffror från i alla fall 1980-talet och framåt varit tillräckligt tillförlitliga. WMO/FN kan alltså inte sägas helt ha bortsett från dessa parametrar när det gäller ökningen – som Kaliberinslaget ger intryck av att de gjort. Uppgifterna kommer dessutom direkt från chefen för CRED och mamman till EM-DAT!
Debarati Guha-Sapir, bör med andra ord vara lite försiktig med att anklaga FN för att fara med osanning när det till stor del baseras på hennes egna uppgifter och bedömningar!
Vad som har hänt (nu spekulerar jag) är förmodligen att andra forskare, eller kanske t o m de själva, har undersökt rapporteringen i EM-DAT-databasen med annan metodik/nya insikter och kommit fram till att ökningen mestadels beror på inrapporteringen. Här är en studie som exempel, publicerad i juli 2023 (jag har inte läst den):
Notera: Jag protesterar inte emot avsaknaden av trend. Jag har likaså dålig koll på detta område och har ingen aning om allt som hänt ”på vägen”, ville bara visa det jag tyckte var märkligt i framställningen om just denna punkt i Kaliberinslaget. Det finns ju några följdfrågor man skulle velat ha ställa till Debarati Guha-Sapir…
Att slutsatser måste omprövas då kunskapen ökar är en naturlig del av forskning och det är inget konstigt om Debarati Guha-Sapir nu har ändrat uppfattning. Men det känns lite förmätet att hon skyller all felaktig rapportering på andra.
Återigen, det är bra att felaktigheter påtalas – några uppgifter i programmet känns graverande – samtidigt får man hoppas att det inte spårar ur åt andra hållet och att man därför avfärdar allt som påhittade skrämselhistorier (haha, skojar bara, klart att det redan har gjort det). Det vore lika idiotiskt som att hävda att problematiken med det brutala gängvåldet inte existerar eftersom det dödliga våldet per capita har sjunkit sen 1990-talet.
[Förtydligande: det jag menar är att extremer är per definition ovanliga. En händelse som förväntas inträffa en gång per hundrade år kräver en lång radda århundraden för att säkerställa en statistisk signifikant ökande trend. Men det går att bedöma orsak och verkan ändå, se vidare i länk ovan.]
Tillförlitliga observationer visar att diverse väderextremer som torkor, värmeböljor, skyfall mm har ökat. Läser man senaste IPCC-rapporten om extremväder är bristen på tillförlitliga globala data största anledningen till att man inte kan fastställa signifikanta globala trender för vissa parametrar. Däremot finns det konstaterade signifikanta ökningar regionalt: Anders Bolling intervjuad på Kvartal – Maths Nilsson, författare
Om väderhändelser leder till en katastrof handlar dessutom mycket på var de inträffar, var och hur folk bor, underhålll av infrastruktur osv som i sin tur ofta bygger på politiska beslut.
Sen får man ju inte bara acceptera siffror utan att fundera på vad de faktiskt säger. Som med markbränder: globalt har de minskat men det beror främst på att avsiktligt anlagda bränder inom jordbruk i framförallt Afrika har minskat, medan skogsbränder i den boreala zonen har ökat i både omfång, antal och intensitet. Perioder med ”brandriskväder” har ökat men du kommer inte hitta en seriös forskare som skyller skogsbränder på enbart klimatförändringarna.
Och så vidare.
Jaja, reaktionerna på Kaliberprogrammen blev förstås de förväntade. På nätet hörs hurraropen på de vanliga ställena.
Visst är det lätt att hålla med i Kvartals uppmaning (nedan) men det är bortom parodi att just Kvartal och Jörgen Huitfeldt uppmanar andra att akta sig för att sprida osanningar i klimatdebatten.
Jag har visat hur Kvartal sprider rena lögner, promotar förvillande och diverse halvsanningar i klimatfrågan. Han gjorde exempelvis reklam för kalkonfilmen Climate the movie och viftar bort kritik med ”att jag kan inte bedöma innehållet” – en journalistisk ynklighet man får leta efter:
Förhoppningsvis kan Kalibers inslag ihop med dessa förväntade reaktioner ge de som överdriver en tankeställare för vilken energi detta ger förvillarleden.
Det brukar låta som att ”tänka-själv-media” bara vill nyansera debatten när de i själva verket är långt ute i tassemarkerna. Visst finns det alltid saker att invända mot i komplexa frågor, men jag har försökt skildra hur jädra dåligt underbyggd kritiken mot klimatdebatten är i svensk media. Har inga illusioner om att det når fram, men i alla fall:
Självklart kan man ställa högre krav på FN-institutioner och liknande än diverse opinionsbildare, men bara för skoj skull kan ju nämnas att Lomborg är en av dem som förvillar genom att använda data från just EM-DAT felaktigt, även i så kallade peer reviewade artiklar. Det gäller hans påstående att en halv miljon dog i väderextremer per år under 1920-talet och att det sjunkit med 98% sedan dess. Opinionsbildare som Henrik Jönsson köper budskapet med hull och hår. Precis som den vanliga viskleken funkar i opinionsbildandet. Läs mer:
Media kritiseras för att vara alarmistisk. Oftast hittas kritiken i mer högerinriktade publikationer som Kvartal, Fokus, SvD ledare osv. Men kritiken är oftast erbarmligt dåligt underbyggd.
Med tanke på att Donald Trump nominerat antivaxxaren Robert Kennedy Jr till att basa över hälsomyndigheten kopierar jag delar av ett gammalt inlägg. Här länk till lite om Kennedys påståenden:
Myten om att mässlingsvaccin skulle orsaka autism kommer från den brittiske läkaren Andrew Wakefield som fuskat med sina studier publicerad 1998.
“IlealLymphoid-Nodular Hyperplasia, Non-Specific Colitis, and Pervasive Developmental Disorder in Children,” The Lancet 351, (Feb. 28, 1998), 637-41 Numera Tillbakadragen http://briandeer.com/mmr/lancet-paper.pdf
Effekten av MPR-vaccinen är odiskutabel (skyddar mot röda hund, mässlingen och påssjukan).
USA:
Och att få mässlingen är inte ofarligt. Dödligheten till följd av mässling är 1 per 1 000-5 000 insjuknade i höginkomstländer. Enligt statistik från USA mellan åren 1987-2000 så har över sextiotusen fall av mässling bekräftats. Av dem dog 177 personer (det vill säga tre på tusen), 97 drabbades av hjärnskada (encephalitis) och det är bara några av komplikationerna. Nästan tjugotusen av de smittade tvingades till inläggning på sjukhus.
Läs mer på t ex Folkhälsomyndighetens sida istället för att läsa på obskyra bloggar. Mässlingsvirus har dessutom getts sedan 1982 i Sverige.
Ger mässlingsvirus autism? Följande studier är ett axplock av dem som inte hittar något samband (ingen komplett lista). Inte ens en studie delvis bekostad av antivaxxgrupp hittade något samband:
(Inte för att det spelade någon roll, detaljer förstorades upp och målstolparna flyttades ännu en gång).
Sedan är det upp till dig att avgöra om du vill vaccinera ditt barn. Och så tycker jag det ska fortsätta att vara…
(Inlägget är några år gammalt och några av länkarna nedan funkar inte längre, kopiera i så fall författarnamn och artikelinfo och sök på nätet):
Studier angående vaccin och autism
Hviid A, Hansen JV, Frisch M, Melbye M. Measles, Mumps, Rubella Vaccination and Autism: A Nationwide Cohort Study. Ann Intern Med. 2019 Apr 16;170(8):513-520. doi: 10.7326/M18-2101. Epub 2019 Mar 5. PMID: 30831578.
Increasing exposure to antibodystimulating proteins and polysaccharides in vaccines is not associated with risk of autism DeStefano F, Price CS, Weintraub ES. Journal of Pediatrics. 2013
n-time Vaccine Receipt in the First Year Does Not Adversely Affect Neuropsychological Outcomes Smith M and Woods C, Pediatrics. 2010; 125(6): 1134-41
Evaluation of Immunization Rates and Safety Among Children With Inborn Errors of Metabolism Klein N, et al., Pediatrics.2011; 127(5), e1139-46
Measles-Containing Vaccines and Febrile Seizures in Children Age 4 to 6 Years Klein N, et al., Pediatrics.2011; 129(5): 809-14
No Evidence for Measles, Mumps, and Rubella Vaccine-Associated Inflammatory Bowel Disease or Autism in a 14-year Prospective Study Peltola H, et al., Lancet. 1998; 351:13278
Autism and Measles, Mumps, and Rubella Vaccine: No Epidemiological Evidence for a Causal Association Taylor B, et al., Lancet. 1999; 353(9169): 2026-9
Mumps, Measles, and Rubella Vaccine and the Incidence of Autism Recorded by General Practitioners: A Time Trend Analysis Kaye JA, et al., British Medical Journal.2001; 322:460-63
MMR and autism: further evidence against a causal association Farrington CP, et al., Vaccine.2001; Jun 14; 19(27): 3632-5
Measles-Mumps-Rubella and Other Measles-Containing Vaccines Do Not Increase the Risk for Inflammatory Bowel Disease: A Case-Control Study from the Vaccine Safety Datalink Project Davis RL, et al., Archives of Pediatric and Adolescent Medicine. 2001;155(3): 354-9
No Evidence for a New Variant of Measles-Mumps-Rubella-Induced Autism Fombonne E, et al.,Pediatrics. 2001; 108(4): e58
Measles, Mumps, and Rubella Vaccination and Bowel Problems or Developmental Regression in Children with Autism: Population Study Taylor B, et al. British Medical Journal2002; 324(7334): 393-6
Relation of Childhood Gastrointestinal Disorders to Autism: Nested Case Control Study Using Data from the UK General Practice Research Database Black C, et al., British Medical Journal. 2002; 325: 419-21
Neurologic Disorders after MeaslesMumps-Rubella Vaccination Makela A, et al., Pediatrics.2002; 110: 957-63
A Population-Based Study of Measles, Mumps, and Rubella Vaccination and Autism Madsen KM, et al., New England Journal of Medicine. 2002; 347(19): 1477-82
Prevalence of Autism and Parentally Reported Triggers in a North East London Population Lingam R, et al., Archives of Disease in Childhood. 2003; 88(8): 666-70
MMR Vaccination and Pervasive Developmental Disorders: A Case Control Study Smeeth L, et al., Lancet2004; 364(9438): 963-9
Age at First Measles-Mumps-Rubella Vaccination in Children with Autism and School-Matched Control Subjects: A Population-Based Study in Metropolitan Atlanta DeStefano F et al., Pediatrics 2004; 113(2): 259-66
No evidence for links between autism, MMR and measles virus Chen W, et al., Psychological Medicine. 2004 April; 34(3): 543-53
Relationship between MMR Vaccine and Autism Klein KC, Diehl EB. The Annals of Pharmacotherapy. 2004; 38(7-8):1297300
Is There a ‘Regressive Phenotype’ of Autism Spectrum Disorder Associated with the Measles-Mumps-Rubella Vaccine? A CPEA Study Richler, et al., Journal of Autism and Developmental Disorders.2006; 36(3): 299-316
Pervasive Developmental Disorders in Montreal and Quebec, Canada: Prevalence and Links with Immunizations Fombonne E, et al., Pediatrics. 2006; 118(1): e139-50
No Evidence of Persisting Measles Virus in Peripheral Blood Mononuclear Cells from Children with Autism Spectrum Disorder D’Souza Y, et al., Pediatrics. 2006; 118(4): 1664-75
Measles Vaccination and Antibody Response in Autism Spectrum Disorders Baird G, et al., Archives of Disease in Childhood. 2008; 93(10): 832-7
Lack of Association between Measles Virus Vaccine and Autism with Enteropathy: A Case-Control Study Hornig M et al., PLoS ONE. 2008; 3(9): e3140
Lack of Association Between MeaslesMumps-Rubella Vaccination and Autism in Children: A Case-Control Study Budzyn D, et al., The Pediatric Infectious Disease Journal. 2010; 29(5): 397-400
Thimerosal Exposure in Infants and Developmental Disorders: A Prospective Cohort Study in the United Kingdom Does Not Support a Causal Association Heron, et al., Pediatrics.2004;114(3)3: 577-83
Thimerosal and the Occurrence of Autism: Negative Ecological Evidence From Danish Population-Based Data Madsen, et al., Pediatrics. 2003; 112(3): 604-6
Autism and thimerosal-containing vaccines: Lack of consistent evidence for an association Stehr-Green P, et al., American Journal of Preventive Medicine. 2003; 25(2):1016
Thimerosal Exposure in Infants and Developmental Disorders: A Retrospective Cohort Study in the United Kingdom Does Not Support a Causal Association Andrews N, et al., Pediatrics.2004; 114(3): 584-91
Pervasive Developmental Disorders in Montreal, Quebec, Canada: Prevalence and Links With Immunizations Fombonne, et al., Pediatrics.2006; 118(1); e139-50
Early Thimerosal Exposure and Neuropsychological Outcomes at 7 to 10 Years Thompson, et al.,New England Journal of Medicine. 2007; 357: 1281-92
Infants After Receipt of Thimerosal Containing Vaccines Pichichero, et al., Pediatrics.2008; 121(2): e208-14
Continuing increases in autism reported to California’s developmental services system: mercury in retrograde Schechter and Grether, Archives of General Psychiatry. 2008; 65(1):19-24
Prenatal and Infant Exposure to Thimerosal From Vaccines and Immunoglobulins and Risk of Autism Price C, et al., Pediatrics.2010; 126(4): 656-64
Lack of Association Between MeaslesMumps-Rubella Vaccination and Autism in Children: A Case-Control Study Budzyn D, et al., The Pediatric Infectious Disease Journal.2010; 29(5): 397-400
How the case against the MMR vaccine was fixed Deer B, British Medical Journal. 2011; 342: 77-84
Jag leker på med mina filmer, här kommer del 2 i en beskrivning av hur klimatdebatten kom till att bli vad den blev. Sorry, men även denna är på engelska…
Jag fortsätter att grotta ner mig i filmredigering 🙂 Den här gången handlar det om hur klimatdebatten kommit att bli så grisig som den är. Visade sig behöva fler än ett avsnitt (man kan ändå inte få med allt man vill…).
Efter föregående video fick jag önskemål om att lägga till en berättarröst. Eftersom jag hatar att lyssna på mig sprang jag till AI för hjälp… Clipchamp har en funktion där text görs om till just detta. Finns många språk men svenska var inte hel klockren. Engelska funkar riktigt hyggligt dock (men på sina ställen märks det att inte heller den är utan brister), så det fick bli en engelsk video.
Försöker lära mig editeringsprogram. Lekte därför med gamla kontroverser om hur det kan vara att ta del i klimatdebatten och bli uthängd av en riksdagsledamot. Skulle rätta till och komplettera några saker efter jag laddat ner videon men då hade jag fipplat till det och orkade inte justera tillbaka allt igen. Nåja. det blev som det blev 🙂
Det är uppfriskande att även ”publika debattörer” kan omvärdera sina åsikter när dessa har vilat på skakig grund. För det är vad Mattias Svensson (MS) gör gällande miljöfrågor i sin bok Miljöpolitik för moderater. Den gavs visserligen ut 2015 av tankesmedjan Fores men jag läste den först nu (du kan ladda ner en pdf på deras hemsida). Mattias Svensson är väl annars, gissar jag, mest känd som liberal högerdebattör med kopplingar till Timbrooch likaså skribent på SvD:s ledarsida . Men trots den ärliga mea culpan verkar en betydande del av själva elefanten i rummet stå kvar där i skuggan …
MS börjar med att erkänna att han tidigare lyssnat på dom som ansåg att människan inte hade med klimatförändringarna att göra och att han själv salufört dessa idéer. Men att han tänkt om.
Miljödebatternas ständiga dilemma är att det onekligen förekommer överdrifter i båda åsiktskorridorer (har skrivit och gett exempel bl a här). Det är lätt för populister att utnyttja. Genom cherry picking kan man få det att låta som att miljörörelsen enbart består av de mest radikala aktivisterna och att det egentligen knappt existerar, eller ens har existerat, några större miljöproblem. MS beskriver hur han länge lyssnade på dessa debattörer:
”Kanske för mycket. I min tankevärld kom de [= de mest radikala miljöaktivisterna] länge att representera hela miljörörelsen och all slags miljöpolitik. En bekväm fiende.”
MS har alltså kommit till insikt att det inte är sant. Han vänder sig till och med emot den generaliserade idén att alla miljöregleringar är av ondo:
”Att miljöregleringar har en legitim funktion även för ideologiska marknadsliberaler brukar generellt formuleras så kortfattat och diskret att det är lätt att missa helt. När regleringarna föreslagits har de vanligtvis ignorerats eller kritiserats. Berömmet brukar komma först i efterhand. Detta är en defekt i den klassiska liberalismen ...”
”Ändå är det nog få som i dag beklagar de resoluta politiska åtgärderna för att minska svavelutsläppen. Jag gör det inte. Här blir det intressant. Gröna regleringar och restriktioner är inte befriade från de problem som regleringar vanligen ger upphov till. Ändå tycks de generellt åstadkomma miljöförbättringar utan särskilt stor ekonomisk skada.”
Tänk om alla kunde enas om detta lilla.
Jag tror det är oerhört viktigt att personer som MS poängterar att miljöfrågorna faktiskt inte bara är flum, vilket även Timbros nuvarande vd PM Nilsson tydligt deklarerat. Det är förmodligen enda sättet att nå fram till folk ute på den konservativa och marknadsliberala kanten.
Men varför funkar det ändå inte?
Marknadsliberaler och miljörörelsen (ja, jag generaliserar) tenderar ju att ha olika syn på vari problemen består och därmed också på hur/om de ska lösas. Vi har också olika värderingar som i grund och botten inte har med naturvetenskapliga fakta att göra (”det som är viktigt för mig är mindre viktigt för dig”). MS vill förstås belysa vikten av äganderätten, att marknadsmässiga lösningar är de mest effektiva och att regleringar har sina nackdelar (finns exempel på båda).
Och det är förstås helt okej, så måste det få vara i en demokrati. Det är helt olika saker att bråka om bästa lösningen på ett problem och att bråka om det ens finns ett problem när en bedövande majoritet av den vetenskapliga expertisen anser att det gör det.
Men så har vi elefanten då. Flera gånger påpekas i boken att förändring uppstår nerifrån, det är inte politiker och staten som åstadkommer förbättringar utan allmänhetens agerande. Ett exempel som ges är att användningen av skadliga freoner minskade långt innan förbuden trädde i kraft då folk helt enkelt köpte alternativa produkter på grund forskarnas larm.
Det är sant. I alla fall vad det gällde sprayburkar och liknande (freoner var drivgas).
Även, eller kanske framförallt, marknadsorienterade lösningar på miljöproblem kräver att det finns en betydande folklig opinion som gör att tillräckligt många politiker och företagsledningar vågar ta obekväma beslut för att påverka marknaden – att ändra på status quo kommer alltid innebära att de som gynnas av rådande situation kommer protestera.
Men det är sällan det är så enkelt att när samhället blivit rikare och forskare identifierat miljöproblem så har samhället åtgärdat dessa. Bara sådär. För jo, det beskrivs nästan så, här Johan Norberg, Timbro 2005:
”När man inte längre måste välja mellan sina barns överlevnad och en god miljö börjar man även bry sig om det senare. Ökande välstånd har givit upphov till en miljörörelse som gjort oss medvetna om problemen, och tekniken har givit oss möjligheter att möta dem.”
Det går att hålla med om det mesta här, men ett avgörande steg utelämnas: det har liksom inte löst sig av sig självt. I verkligheten har just marknadsliberala tankesmedjor och lobbyorganisationer utgjort betydande hinder att genomföra dessa förbättringar genom att propagera för att problemen inte ens existerar. Det är själva motsatsen till att försöka få en förändring genomförd ”nerifrån folket” så att säga.
Nej, jag menar inte att alla marknadsliberaler avsiktligt vill ta död på naturen, däremot att ideologiska skygglappar gjort att ett fåtal akademiker som bekräftat deras syn har fått ett extremt stort inflytande (som gått på tvärs med majoriteten av publicerad forskning). Och marknadsliberala tankesmedjor har, och har haft ett stundtals enormt inflytande på politiken.
Ja, jag uppskattar Mattias Svenssons bok, han lyfter problematiken och beskriver, som angetts ovan, det som ”en defekt i den klassiska liberalismen”. Jag hävdar bestämt att det varit och fortfarande är ett utmärkande särdrag, kanske inte i liberalismen som sådan men hos marknadsliberala tankesmedjor i praktiken (nej inte alla och så vidare). Och det jag anser vara elefanten är just att väldigt lite tycks ha ändrats i detta avseende.
Har jag gjort mig en egen bekväm fiende? Kanske, men jag tycker inte det.
Tidigare vd:n för Timbro, Benjamin Dousa skrev exempelvis en artikel: ”Därför är marknadsliberaler de riktiga klimatvännerna” och allt motstånd mot miljöåtgärder de stått för genom åren är som bortblåst. Som om att de skulle varit en drivande kraft till att ha fått till stånd de förändringar som nu hyllas unisont (se länkar ovan).
Tänk om det är de teoretiska grunderna bakom nyliberalismen som är själva problemet? (miljödebattens eviga fråga sedan sextiotalet 🙂 ). MS skriver:
”Under 1970-talet kulminerade överväldigande och närmast samstämmiga varningar för annalkande resursbrist med en flod av bästsäljande böcker. Den mest kända är förmodligen den så kallade Romklubbens publicering 1972 av The limits to growth som förutspådde att de flesta mineraler skulle ta slut under kommande decennier, med kännbara konsekvenser även för västvärlden.”
”Den som mer än någon annan vänt perspektiven i debatten om resurser var statistikern Julian Simon (1932–1998). En lång och ambitiös genomgång av resurser i mänsklighetens historia fick Simon att ställa de dystra slutsatserna på huvudet i boken The Ultimate resource.”
Jag har skrivit om 1970-talets undergångsanda tidigare och även om den uppmärksammade Tillväxtens gränsersom MS tar upp. Forskarna bakom rapporten hade använt sig av dåtidens mest sofistikerade datamodell för att simulera vad som skulle hända i framtiden vid olika scenarier. Men vad den INTE gjorde var att förutspå att ”de flesta mineraler skulle ta slut under kommande decennier.” Detta även om både miljörörelsen och dess kritiker påstod detta, om än i motsatta syften…
Nämnda Julian Simon påstår mycket riktigt i sin bok The Ultimate resource att Tillväxtens gränser spådde att mineraler skulle ta slut inom några decennier. Det har sedan upprepats av många. Vågen av kritik återuppstod året efter IPCC hade bildats 1988 – om det var en slump låter jag vara osagt. Ronald Bailey, reporter och senare även Adjunct Fellow på Competitive Enterprise Institute och Media Fellow vid Cato Institute, påpekade det bl a i Forbes.
Påstående blev till ”fakta” och sorterades in i facket ”ännu en misslyckad alarmistisk spådom” att använda i populistdebatten. Den infanns sig till och med i en av ekonomen Nordhaus vetenskapliga artiklar. Lomborg tog också upp det i en artikel i Foreign Policy Magazine 2009. Han påstod samma sak i SvD-artikeln 50 år av falsk miljöpanik2021.
Men i Tillväxtens gränser listas bara kända tillgångar för en massa råvaror, hur länge dessa skulle räcka med dåvarande förbrukningsgrad, hur länge de skulle räcka med en exponentiellt ökande förbrukningsgrad (vilket då hade observerats under lång tid) samt effekten av hur många år som 5 gånger större nya fyndigheter skulle räcka.
Men de var fullt medvetna att det inte var realistiska antaganden och det var heller inte vad som spåddes:
I boken återges endast ett exempel som körts i deras datamodell och det gäller krom. Resultaten visar att det inte handlar om att råvaran kommer ta slut, däremot gör den exponentiella efterfrågan att priset till slut skjuter i höjden och att det är anledningen till att förbrukningen avstannar.
Och det är för övrigt exakt det Julian Simon beskriver.
Resultaten visar också att återvinning och nya fyndigheter bara skjuter denna ”kollaps” några decennier framåt i tiden. Förbrukningen har ökat exponentiellt sedan dess, men även i kromexemplet ligger den kritiska punkten en bit fram från vår nutid. Och det är problemet med exponentiell tillväxt, när det väl börjar går det sjukt snabbt.
Forskarna bakom Tillväxtens gränser påpekar att de inte gjorde några exakta prognoser, det fanns alldeles för många obekanta variabler för att göra så pass detaljerade analyser. Istället skulle resultaten användas för att se samhällsutvecklingen på systemnivå vid exponentiell tillväxt.
Jag är själv extremt skeptisk till ekonomiska spådomar men som jag ser det handlar det här inte om exakthet. De gjorde tolv olika scenarier, flera uppföljningar har gjorts och uppenbarligen stämmer deras business as usual-scenario ganska bra. Finns länkar på Wiki: The Limits to Growth – Wikipedia
Denna punkt är nog en av de mest centrala i alla miljöfrågor och har varit sen sextiotalet: kan människan fortsätta leva på samma sätt som vi gör nu där fysiken och biologins lagar ofta tycks få en underordnad betydelse gentemot vår påhittade ekonomis regler istället för tvärtom …
Lobbyism och tankesmedjor
Lobbyism har väl alltid funnits och att försöka påverka politiker är en självklar del i en demokrati. Och här är det bara att gratulera den marknadsliberala rörelsen. Timbros vd PM Nilsson beskriver organisationens inflytande i podden Starta pressarna (ca 8:20 in) och menar att en stor del av framgången kan tillskrivas deras bokförlag och utbildning för unga som de bedrivit i decennier.
PM Nilsson säger vidare att alla som suttit i borgliga regeringar under Bildt, Reinfeldt och nuvarande varit inblandade i någon Timbroverksamhet.
Smaka på det. Alla.
Skickligt gjort. Är det ett problem?
Tja, de som har andra värderingar och vill se ett annat samhälle anser förstås att så är fallet, men att tycka olika är ju en del av demokrati, eller hur? Men ett demokratiskt problem uppstår förstås när kopplingen mellan särintressen – lobbyister – politiker inte är transparant. Särintressen och rika personer kan köpa sig enorma fördelar gentemot allmänheten.
Och det finns en uppsjö exempel av dylika förhållanden, inte minst i USA. I en essä från mitten av 1990-talet skrev exempelvis vd:n för Charles G Koch Charitable Foundation om deras strategi i USA. Det är också väldokumenterat hur många av dessa tankesmedjor erhållit stora summor öronmärkta för att bedriva felaktig propaganda om klimatet. Ja, det gäller även europeiska organisationer och personer kopplade till Timbro och de uppvisar ingen som helst ånger. Faktum är att Mattias Svenssons bok är enda exemplet jag sett som kan likna något av en ursäkt (men det kanske finns andra?).
Om jag skulle ta anställning på Läkemedelsverket (jag jobbar ju inom läkemedelsindustrin) skulle jag vara tvungen att avyttra eventuella aktier i läkemedelsbolag och bryta andra kopplingar som sätter mig i någon sorts beroendeställning. Inom politiken är detta inte lika självklart, idag jobbar många i Sverige som lobbyister och har politiska uppdrag samtidigt. Det gäller både till höger och vänster, se tråd på Twitter:
Ska vi verkligen ha det så här?
Jonas Nilsson på lobbyfirman Geelmuyden Kiese mailar moderata oppositionsborgarrådet Christofer Fjellner angående en av Geelmuyden Kieses Almedalsgrejer. Jonas Nilsson är själv moderat och sitter i samma kommunstyrelse som Fjellner. pic.twitter.com/UWGPsma7Wu
För mig är detta ett självklart demokratiskt problem (om än inte lika självklart hur man ska komma till rätta med det…).
Ta vinster i välfärden. Ingen fråga har väl haft så lite stöd jäms över hela partilinjen men ändå är det i realiteten endast ett parti under de senaste trettio åren som drivit ett motstånd att tala om. Många av de politiker som drev igenom reformerna har gjort enorma pengar på att starta dessa företag (nej, det handlar inte om att förbjuda friskolor och fritt val utan om nödvändigheten att skolor ska drivas under aktiebolagslagar). Sådana här jättereformer drevs igenom utan någon utredning att tala om.
Vad har det med MS bok att göra? Kanske inte så mycket direkt, men det finns mycket som tyder på att de marknadsekonomiska drivkrafter som hela nyliberalismen grundar sig på, och som MS skriver en hel del om, har rejäla problem att beskriva verkligheten…
Ekonomi
Ekonomi är inte min hemmaarena, men jag har eget företag, jobbar på utvecklingsföretag som är beroende av riskkapital (både privat och statligt). Jag jobbar i en av de mest reglerade branscher som finns och vet allt om byråkrati och ibland övernitiska bestämmelser. Men jag tror många inom Timbrosfären skulle bli förvånande över hur duktiga företagen själva är på att skapa byråkrati och likformighet. Likaså hur myndigheter ofta är bra att ha att göra med samtidigt som många företag kan vara ett helvete att arbeta med (inga av mina nuvarande bör jag väl påpeka 🙂 ).
Jag kan hålla med Mattias Svensson i mycket men vi verkar ha olika syn på frihet, hur innovationer och ny teknik utvecklas (jag jobbar med det) och vilket samhälle vi vill leva i med mera – och det är förstås helt okej. Häromdagen såg jag en grupp med en flagga ”Revolutionära kommunister” prydd med hammaren och skäran! Jag är lika rädd för att de ska få politiskt inflytande som jag är för att marknadsfundamentalister som Arthur Laffer får det, och genomför libertarianska hokus pokusreformern a la det katastrofala Kansasexperimentet.
Nåväl, vill bara upplysa om att det finns invändningar mot de neoklassiska ekonomiska teorierna som styr en stor del av vår värld idag. Ekonomiprofessor Steve Keen varnar t o m studenter för att ta en ekonomiexamen då de teorier som lärs ut är alldeles för simpla och orealistiska. Han ifrågasätter alltså själva grunderna och ger också explicita exempel vad som är empiriskt felaktigt, ni får läsa själva: Profit Maximization in the Real World – by Steve Keen (substack.com). Här en film:
Och angående regeringens nya budget där sänkta skatter påstås leda till ökad tillväxt. Här en studie som gått igenom 18 OECD-länders ekonomier under de senaste 50 åren och de kunde inte hitta några som helst bevis för att denna hypotes stämmer: The economic consequences of major tax cuts for the rich – LSE Research Online
”While a common defense of NCE is that ‘it has advanced and no longer depends on all the assumptions you have critiqued’, it still depends on at least three hypotheses that are not generally true: methodological individualism (H2), methodological equilibration (H7) and methodological instrumentalism (H10).”
Den här videon i samma ämne är ju ganska kul, den nederländske historikern Rutger Bregman åkte till Davos och anklagade deltagarna där för att vara hycklare. Sluta babbla om filantropiska miljardärer, beskatta dem hårt! Tucker Carlson tyckte det var roligt och ville intervjua honom, det gick inte så bra…:
Jag vet förstås att alla inte håller med och sorterar lite under saker man inte får säga i det här jävla landet-kategorin (men det är klart man får 🙂 … men lite naivt att tro att man inte skulle få mothugg).
För övrigt undrar jag hur liberalismen mår idag. ”Frihetens flaggskepp” i form av Heritage Foundation, Competitive Enterprise Institute med flera ligger bakom Project 2025 som i mina ögon är en rent fascistisk och antivetenskaplig skrift. Här i Sverige har Timbros PM Nilsson varit drivande till att inkludera Sverigedemokraterna i regeringssamarbete – trots att de i många frågor står i rak motsats till liberalismens värderingar.
Maths Nilsson, författare 