Etikett: EM-DAT

Kommentar på Kalibers (Sveriges radio) granskning av klimatalarmism

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized3 kommentarer

I dagarna publicerade Kaliber (Sveriges radio) en granskning av klimatalarmismen:

Man får vara särdeles inkompetent för att inte hitta överdrifter åt ”båda håll” inom alla stora miljödebatter som rasat genom åren – och klimatet är förstås inget undantag. Och det är bra att sådant belyses. De exempel på felaktigheter som tas upp i programmen kommer dessutom från olika FN-organ (ej IPCC), vilket förstås gör det än mer bekymmersamt. Jag har själv påpekat ett sådant fall tidigare.

Överdrifter och rena felaktigheter är ett otyg och när de kommer från ”mäktiga personer/organisationer” riskerar det att rasera förtroendet för decennier av forskning och arbete. Och FN hamnar onekligen i skottgluggen i Kalibers program. Men en expert som intervjuas om hur FN och dess generalsekreterare är ute och cyklar ska nog vara försiktig med att slänga dessa anklagelser på FN, då hon själv ligger bakom mycket av dem. Man hade gärna hört några följdfrågor i programmet …

Ett problem med att rapportera om sådant här är att det lätt trillar över och blir någon typ av cherry picking med ett bestående intryck av att allt bara är mygel och båg. Ett tydligt exempel är Al Gores film En obekväm sanning:

I Storbritannien började den visas i skolor vilket rörde upp känslor och det hela hamnade i domstol. En domare kom fram till att det förekom nio fel/överdrifter i filmen, vilket sedan dess har använts som bevis för att alla klimatlarm bara är politisk propaganda.

Vad som då inte nämns är att det handlade om detaljer och den övergripande bedömningen var att filmen på det stora hela väl beskrev vad forskningen kunde visa. Beslutet blev att filmen därför kunde visas i skolorna, men under förutsättning att de nämnda felen då skulle beskrivas. Det är m a o inte rationellt att förkasta budskapet i filmen pga de konstaterade felen.

Men det är förstås inget giltigt skäl att inte granska och påpeka felaktigheter!

Reportagen är gjorda av journalisten Ola Sandstig och han tar som sagt upp en del alarmistiska budskap som har spridits världen över trots att de uppenbarligen inte stöds av data. Det är naturligtvis inte okej. Ja, att sådant sprids alltså, att felaktigheter belyses är förstås okej 😉

Sandstig pratar med forskare som beskriver felaktigheterna (som samtidigt trycker på att läget ändå är allvarligt – men man behöver inte överdriva). En punkt handlar om att FN hävdat att antalet väderrelaterade naturkatastrofer femfaldigats under de senaste femtio åren (1970-2019), även om dödsfallen minskat. (Extremväder = ett av klimatdebattens djupaste gyttjehål 🙂 ).

Uppgifterna är tagna ur en rapport från 2021, publicerad av World Meteorological Organization (WMO) and UN Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

Slutsatsen bygger i sin tur på på data från databasen EM-DAT och ser enligt World of Data ut så här:

Försäkringsbolaget Munich Re har en liknande och ofta nämnd databas, men bygger på något skilda kriterier än EM-DAT, trenden är dock likartad:

Ola Sandstig har i Kaliberinslaget intervjuat Debarati Guha-Sapir som byggt upp databasen EM-DAT. Hon är dessutom chef för CRED, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters i Belgien. Hon är en auktoritet inom detta område och gick tidvis under smeknamnet Madame Disaster får vi veta.

Debarati Guha-Sapir säger att den dramatiskt ökade trenden av naturkatastrofer nästan uteslutande beror en bättre och mer omfattande inrapportering – inte på att en verklig ökning av naturkatastrofer har skett. Hon säger att det är onödigt, missvisande och farligt att överdriva på det sätt FN och dess generalsekreterare gjorde och gav en felaktig bild av verkligheten.

Det hänvisas till vad som benämns time bias, att utvecklingen över tid ger bättre och mer omfattande data som inte riktigt kan jämföras rakt av med äldre data. EM-DAT skriver på sin hemsida man inte bör använda data från innan år 2000 för trendberäkningar pga dessa osäkerheter.

Än idag kan det vara svårt att uppskatta hur många som drabbas av naturkatastrofer och hur stora skador dessa ger i de fattigare delarna av världen. I WMO-rapporten från 2021 som nämndes ovan visas hur bristfällig datatäckningen kan vara:

Och det är här jag höjde lite på ögonbrynen. För jag har nämligen skrivit om det här tidigare och Debarati Guha-Sapir hade en annan uppfattning för bara några år sedan…

Ta WMO-rapporten som konstaterar den femfaldiga ökningen. Det visar sig att folk från CRED/EM-DAT, inklusive Debarati Guha-Sapir, har granskat/remissat den innan publikation:

”The following people are also thanked for their reviews of the publication: Regina Below (Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) Emergency Events Database (EM-DAT)), Jessica Blunden (United States National Centers for Environmental Information (NCEI)), Debarati Guha (CRED EM-DAT), …”

I denna artikeln från 2021 redovisar Debarati Guha-Sapir hur en rad väderrelaterade katastrofer ökat dramatiskt sedan 1980-talet:

T ex: ”Reported flood and storm disasters have each increased about three-fold in the past decade compared to 1980–89. Despite risk reduction efforts from organisations such as the U.N. Office for Disaster Risk Reduction (UNDDR) and the World Bank, reported numbers of people affected by storms in the last decade more than doubled compared to the 1980s and economic damages increased by a massive 600%.”

I rapporten The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019) utgiven av CRED och UNDRR med förord av Debarati Guha-Sapir, visas en signifikant ökning mellan perioden 1980-1999 och 2000-2019:

Det skrivs också att en del av detta kan bero på bättre inrapportering men att en signifikant del är riktiga ökningar:

”While better recording and reporting may partly explain some of the increase in events, much of it is due to a significant rise in the number of climate-related disasters.”

Det rimmar dåligt med det hon säger i Kaliberintervjun. Det framgår dock i rapporten att denna ökning är mellan två tjugoårsperioder, från år 2000 och framåt syns nämligen ingen ökande trend:

I en rapport från 2004 utgiven av CRED, skriven av bl a Debarati Guha-Sapir, diskuteras kvaliteten på EM-DAT-siffrorna och de råder till försiktighet att använda tidiga data då de inte är fullständiga. Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla in data om naturkatastrofer från år 1960 och CRED från 1973. EM-DAT började byggas upp 1988 och innehåller data från 1900 och framåt, mycket har med andra ord lagts in retroaktivt.

Det nämns att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Så sent som 2020 hävdade Debarati Guha-Sapir att data från 1980 och framåt är tillförlitliga och tillräckligt fullständiga för att kunna användas i en ”trendanalys” .

I nedanstående filmsnutt kan ni först höra hur Ola Sandstig i Kaliberinslaget intervjuar Debarati Guha-Sapir. Hon säger att det inte finns någon ökning och att FN:s uttalanden är missvisande. Efter det följer en snutt från en intervju Anders Bolling gjorde med henne 2020. Där påstår hon att data från 1980-talet är kompletta. Hon diskuterar också kring att det totala antalet händelser inte har ökat under de senaste decennierna, men att det inte alltid ger en bra bild av utvecklingen.

Men på EM-DAT:s sida står ju som sagt att man inte bör använda data innan år 2000 för trendanalys eftersom de är osäkra.

Det går inte riktigt ihop.

En snabb koll på webarchive visar att sidan med rekomendationen att inte använda data före år 2000 dyker upp först i oktober 2023. I augusti samma år fanns den inte (åtminstone kunde jag inte hitta sidan eller motsvarande info).

CRED/EM-DAT har i flera rapporter beskrivit osäkerheterna i tidiga data, de har också resonerat kring den så kallade time bias, men ändå bedömt att siffror från i alla fall 1980-talet och framåt varit tillräckligt tillförlitliga. WMO/FN kan alltså inte sägas helt ha bortsett från dessa parametrar när det gäller ökningen – som Kaliberinslaget ger intryck av att de gjort. Uppgifterna kommer dessutom direkt från chefen för CRED och mamman till EM-DAT!

Debarati Guha-Sapir, bör med andra ord vara lite försiktig med att anklaga FN för att fara med osanning när det till stor del baseras på hennes egna uppgifter och bedömningar!

Vad som har hänt (nu spekulerar jag) är förmodligen att andra forskare, eller kanske t o m de själva, har undersökt rapporteringen i EM-DAT-databasen med annan metodik/nya insikter och kommit fram till att ökningen mestadels beror på inrapporteringen. Här är en studie som exempel, publicerad i juli 2023 (jag har inte läst den):

Notera: Jag protesterar inte emot avsaknaden av trend. Jag har likaså dålig koll på detta område och har ingen aning om allt som hänt ”på vägen”, ville bara visa det jag tyckte var märkligt i framställningen om just denna punkt i Kaliberinslaget. Det finns ju några följdfrågor man skulle velat ha ställa till Debarati Guha-Sapir…

Att slutsatser måste omprövas då kunskapen ökar är en naturlig del av forskning och det är inget konstigt om Debarati Guha-Sapir nu har ändrat uppfattning. Men det känns lite förmätet att hon skyller all felaktig rapportering på andra.

Återigen, det är bra att felaktigheter påtalas – några uppgifter i programmet känns graverande – samtidigt får man hoppas att det inte spårar ur åt andra hållet och att man därför avfärdar allt som påhittade skrämselhistorier (haha, skojar bara, klart att det redan har gjort det). Det vore lika idiotiskt som att hävda att problematiken med det brutala gängvåldet inte existerar eftersom det dödliga våldet per capita har sjunkit sen 1990-talet.

Osäkra historiska data om extremväderhändelser är ett gissel när det kommer till att identifiera trender. Men avsaknaden av signifikanta långsiktiga trender betyder inte att de inte finns, se mer här: 12:2 Orsaken bakom extremväder – Attribution studies – Maths Nilsson, författare

[Förtydligande: det jag menar är att extremer är per definition ovanliga. En händelse som förväntas inträffa en gång per hundrade år kräver en lång radda århundraden för att säkerställa en statistisk signifikant ökande trend. Men det går att bedöma orsak och verkan ändå, se vidare i länk ovan.]

Tillförlitliga observationer visar att diverse väderextremer som torkor, värmeböljor, skyfall mm har ökat. Läser man senaste IPCC-rapporten om extremväder är bristen på tillförlitliga globala data största anledningen till att man inte kan fastställa signifikanta globala trender för vissa parametrar. Däremot finns det konstaterade signifikanta ökningar regionalt: Anders Bolling intervjuad på Kvartal – Maths Nilsson, författare

Om väderhändelser leder till en katastrof handlar dessutom mycket på var de inträffar, var och hur folk bor, underhålll av infrastruktur osv som i sin tur ofta bygger på politiska beslut.

Ofta påstås att forskare skyller allt på klimatförändringar. Några svenska politiker drar sig exempelvis inte för att kalla forskaren Fredrieke Otto för klimataktivist för att i nästa andetag använda hennes studieresultat om väderextremer när resultaten passar in: 12:2 Orsaken bakom extremväder – Attribution studies – Maths Nilsson, författare Hon har påtalat att konsekvenserna av väder inte bara kan skyllas på klimatförändringarna: Don’t just blame climate change for weather disasters

Sen får man ju inte bara acceptera siffror utan att fundera på vad de faktiskt säger. Som med markbränder: globalt har de minskat men det beror främst på att avsiktligt anlagda bränder inom jordbruk i framförallt Afrika har minskat, medan skogsbränder i den boreala zonen har ökat i både omfång, antal och intensitet. Perioder med ”brandriskväder” har ökat men du kommer inte hitta en seriös forskare som skyller skogsbränder på enbart klimatförändringarna.

Och så vidare.

Jaja, reaktionerna på Kaliberprogrammen blev förstås de förväntade. På nätet hörs hurraropen på de vanliga ställena.

Visst är det lätt att hålla med i Kvartals uppmaning (nedan) men det är bortom parodi att just Kvartal och Jörgen Huitfeldt uppmanar andra att akta sig för att sprida osanningar i klimatdebatten.

Jag har visat hur Kvartal sprider rena lögner, promotar förvillande och diverse halvsanningar i klimatfrågan. Han gjorde exempelvis reklam för kalkonfilmen Climate the movie och viftar bort kritik med ”att jag kan inte bedöma innehållet” – en journalistisk ynklighet man får leta efter:

Sök på Kvartal på bloggen för mer…

Förhoppningsvis kan Kalibers inslag ihop med dessa förväntade reaktioner ge de som överdriver en tankeställare för vilken energi detta ger förvillarleden.

Det brukar låta som att ”tänka-själv-media” bara vill nyansera debatten när de i själva verket är långt ute i tassemarkerna. Visst finns det alltid saker att invända mot i komplexa frågor, men jag har försökt skildra hur jädra dåligt underbyggd kritiken mot klimatdebatten är i svensk media. Har inga illusioner om att det når fram, men i alla fall:

Självklart kan man ställa högre krav på FN-institutioner och liknande än diverse opinionsbildare, men bara för skoj skull kan ju nämnas att Lomborg är en av dem som förvillar genom att använda data från just EM-DAT felaktigt, även i så kallade peer reviewade artiklar. Det gäller hans påstående att en halv miljon dog i väderextremer per år under 1920-talet och att det sjunkit med 98% sedan dess. Opinionsbildare som Henrik Jönsson köper budskapet med hull och hår. Precis som den vanliga viskleken funkar i opinionsbildandet. Läs mer:

12:1 Bjørn Lomborg och extremväder

Den Av Mathsi Uncategorized7 kommentarer

Föregående kapitel.
Innehållsförteckning med länkar till respektive kapitel.

12:1 Bjørn Lomborg och extremväder

Den danske statsvetaren Bjørn Lomborg är som redan nämnts en mycket välkänd och aktiv klimatdebattör som enligt egen utsago inspirerats av ekonomiprofessorn Julian Simon som presentades i kapitel 6:3. Och han har fört Simons tradition vidare med den äran.

Lomborg berättar att han blev eld och lågor efter att ha lyssnat på Simons budskap under ett besök i USA. Hemma i Danmark ville han själv undersöka Simons hypoteser och gav några studenter i uppdrag att leta fram statistik över ”världens tillstånd”. Siffrorna visade samma sak som det Simons hade presenterat: det mesta gick åt rätt håll och miljöhoten var överdrivna.

Slutsatserna publicerade han 1998 i boken Verdens sande tilstand. Den möttes av en våg av kritik från många akademiker, särskilt från biologer och andra naturvetare. Boken översattes till engelska och gavs 2001 ut med titeln The Skeptical Environmentalist. Kapitlet om klimatet hade nu utökats, men få av de påpekade felaktigheterna i den danska upplagan hade ändrats.

Boken salufördes som en vetenskaplig rapport och väckte enorm uppmärksamhet. Den fick hyllningar, men nästan uteslutande i ickevetenskaplig media – särskilt i tidningar som Wall Street Journal och The Economist. Men den fick också svidande kritik. Mycket av denna kom från det vetenskapliga samfundet och publicerades i vetenskapliga tidskrifter som Science, Nature, Bioscience och The Economic Journal.[1] Det gjordes även faktagranskningar på annat håll, amerikanska Union of Concerned Scientists lät exempelvis några världsledande experter inom sina områden gå igenom boken.[2] Den mest omtalade kritiken publicerades dock i en elvasidig artikel i den populärvetenskapliga tidskriften Scientific American.[3]

Kritiken var samstämmig i det att boken inte höll måttet vetenskapligt. Det handlade inte bara om direkta felaktigheter utan också om att Lomborg varit extremt selektiv i den vetenskap han refererade till för att bevisa sina ståndpunkter. Han skulle också ha dragit slutsatser som inte lät sig göras baserat på den data han tog upp.

Lomborg blev sedermera anmäld för oredlighet i forskning (=”fusk”). En dansk kommitté bestående av forskare som representerade samhällsvetare, naturvetare och medicinare utredde ärendet. De kom fram till en fällande dom.[4] De ansåg att Lomborg hade fabricerat data, låtit bli att redovisa resultat som talade emot hans slutsatser samt avsiktligt misstolkat och förvanskats andras resultat. Men de ansåg inte att det var medvetet gjort då han inte bedömdes ha vetenskaplig expertis i alla de frågor han skrivit om.

Men Lomborg överklagade till högre instans under utbildningsdepartementet. Där konstaterades att utredningen hade så pass stora brister i sitt utförande/formalia att domen upphävdes.[5] Departementet ansåg också att utredningen inte klart visat att boken skulle ses som en vetenskaplig publikation – vilket Lomborg själv ansåg – och att det därmed var oklart om boken alls kunde bedömas för oredlighet.

Ärendet gick tillbaka den utredande kommittén men fallet togs inte upp igen. Kommittén ansåg att felen inte hade gjorts medvetet och att det därför inte fanns någon större mening att behandla ärendet igen:

”En sådan förnyad granskning förväntas inte leda till något annat resultat än det som anges i DCSD:s beslut av den 6 januari 2003.”[6]

Man kan ha åsikter om processen var berättigad eller inte. Men frikännandet innebar inte, även om det ofta påstås, att Lomborg hade haft rätt i sak. Felaktigheterna och de vinklade slutsatserna hade inte bedömts.

Hur man än ser på saken ledde uppståndelsen till något av ett genombrott på den internationella scenen för Lomborg. År 2004 fanns han på Times lista över de hundra mest inflytelserika människorna i världen. Sedan 2006 driver han tankesmedjan Copenhagen Consensus Center. Han är väldigt produktiv och skicklig kommunikatör. Och som sådan en opinionsbildare av rang, på hans Facebooksida hamras grafer och kärnfulla meddelanden ut i en strid ström. Och det upprepas om och om igen. Han författar likaså mängder med debattartiklar som regelbundet publiceras i många av de största tidningar världen över. Och då främst i de mer högerorienterade borde kanske tilläggas. Svenska Dagbladets ledarsidor är en av dem.

Få saker torde vara så välbelagda i klimatdebatten som Lomborgs upprepade körsbärsplockande av data för att stödja sina teser där allt som talar emot utelämnas.[7] Trots detta kan jag inte påminna mig om att jag någonsin sett honom backa från något uttalande eller erkänt ett misstag. Tvärtom tycks han vara helt oresonlig i sin uppfattning om att finns det en rapporterad uppgift eller statistik kan, och ska, det användas som det är utan djupare diskussion om vad som ligger bakom siffrorna. Det finns många exempel på hur forskare upprepade gånger påpekat för Lomborg att han inte kan använda deras data på det sätt han gör.[8] Men Lomborg bryr sig uppenbarligen inte.

Klimatforskaren Brian O’Neill recenserade Lomborgs bok Cool It! och sammanfattar mycket av den kritik som har lyfts fram genom åren på ett bra sätt. O’Neill konstaterar först att det finns intressanta avsnitt i boken och att Lomborg väcker en del intressanta frågeställningar, men fortsätter:

”Han har skrivit en bok som syftar till att stödja en viss synvinkel, och om du inte är expert kommer du aldrig att veta vilka fakta som är korrekta och tillbörligt använda och vilka som inte är det. Du kanske inte märker när stora (och avgörande) delar av historien hoppas över helt.”[9]

En rimlig slutsats borde vara att inte köpa det som Lomborg påstår rakt av utan att kolla upp källorna. Tyvärr görs inte detta ens av våra största nyhetstidningar och kända debattörer. Nedan följer ett par typiska exempel hur Lomborg hanterar statistik om extremväder.

12:1:1 Lomborg om klimatrelaterade dödsfall

Den svenske libertarianska debattören Henrik Jönson ägnar flera av sina Yotubefilmer åt vad som mest kan liknas vid ett korståg mot miljö- och klimatrörelsen. I en video från 2019 vill han leda i bevis varför miljörörelsen blivit en religion. Han saluför det vanliga budskapet om att allt har blivit så mycket bättre och att alarmismen är överdriven. Ett av exemplen han tar upp är att extremväder skulle ha krävt 500 000 människors död varje år under på 1920-talet.

Sannolikt har han hämtat uppgifterna från Lomborg som länge påstått detta. Senast i ett föredrag 2023 på tidigare nämnda konferensen som The Alliance for Responsible Citizenship (ARC) ordnade. Han har till och med ordagrant skrivit detta i en av sina vetenskapligt publicerade artiklar. Det vill säga att väderrelaterade dödsfall sjunkit med 96 procent från en halv miljon varje år till knappt 20 000 under 2010-talet. [10] Han inkluderade dessutom en graf över utvecklingen:

Forskare verkar tämligen överens om att dödsfallen minskat i modern tid men stämmer verkligen det Lomborg påstår här?

Uppgifterna är tagna från databasen EM-DAT. Den har dock data från och med år 1900 men Lomborg har valt att bara redovisa de från och med 1920-talet. Är det en slump? En graf som visar hela mätserien hittas på Lomborgs Facebooksida:

Under 1910-talet såg det uppenbarligen helt annorlunda ut. Lomborg är bevisligen fullt medveten om detta men valde ändå att plocka bort data som skulle kunna grumla hans så glasklara slutsats. Det känns en aning suspekt. Men det blir värre.

Lomborg har valt att slå ihop alla dödsfall under respektive årtionde och räknat ut ett medelvärde för dessa. Var och ett av de ingående åren i respektive årtionde tillskrivs detta dödstal. Det borde rendera i ett stapeldiagram med en stapel för varje decennium, men Lomborg har som synes valt att skildra det i ett linjediagram med en stadigt sjunkande trend. Precis i överensstämmelse med den bild han vill måla upp. Som om det skildrade dödstalen år för år. Men varför döljer han decenniet 1900-1910?

Ni får bedöma själva, men om man jämför detta årtionde med nutid istället för 1920-talet syns ingen större skillnad:

Dödsfall orsakade av extremväder. Medelvärde per årtionde. Data från EM-DAT, hämtade från World in data.

Ett stapeldiagram för varje enskilt år ger en helt annan bild av vad som döljer sig bakom siffrorna jämfört med det avklippta linjediagram Lomborg valt att ta med i sin artikel:

Det är tydligt att dödsfallen inte alls är jämnt fördelade utan beror på specifika katastrofala händelser under enstaka år. Bakom de två största staplarna ligger exempelvis två händelser i Kina, en torkperiod och en översvämningskatastrof, vars dödstal dessutom förvärrades rejält av politiska skäl och krig.

Eftersom Lomborg har en märkbar effekt på opinionen blev det en hel del rabalder om detta. Så pass att de som ansvarar för EM-DAT-databasen kände sig tvungna att kommentera saken.[11]

”Sammanfattningsvis är det omöjligt att dra slutsatser om de bakomliggande orsakerna till den sekellånga trenden i katastrofdödlighet enbart baserat på EM-DAT-siffror.”

De visade också att enstaka händelser har stor inverkan. Plockar man exempelvis bort de femtio värsta under senaste århundradet erhålls en helt omvänd trend:

Bild från CRED. 2022 Disasters in numbers. Brussels: CRED; 2023.

Jag har inte hittat någon som protesterar mot att färre människor dör idag på grund av väderrelaterade orsaker än i början av 1900-talet. Men Lomborgs påståenden håller helt enkelt inte. Det är inte heller ett bra argument för att tona ner riskerna med extrema väderhändelser. Död är inte den enda konsekvensen. Uppgifter från samma databas visar antal människor som påverkats av naturkatastrofer:

Men det är förstås dumt att använda dessa data rakt av för att beskriva en ”klimattrend” med tanke på att tillförlitligheten i rapporterade data förmodligen skiljer sig dramatiskt åt från olika tidsepoker. Vi är fler och vi bor på olämpliga platser.

12:1:2 Lomborg om mark- och skogsbränder

Mark- och skogsbränder är en annan sak det stormar kring inom klimatdebatten. Det är också en av Lomborgs återkommande punkter som han tar upp som bevis på att larmen överdrivs och att det var mycket värre förr. Han, och andra, påstår att studier från Nasa visat att bränder drabbar långt mindre områden nu än för bara några decennier sedan. Det kanske förvånar många med tanke på alla de enorma mark- och skogsbränder som det rapporterats om under senare år. Men det stämmer.[12] Även IPCC konstaterade detta i sin senaste rapport.

Så vad är haken?

Frågan är komplex och ett globalt medelvärde kan ge missvisande bild av vad som pågår.

Nedgången kan nämligen till största delen tillskrivas en minskning av bränder i gräsområden i framförallt Afrika. Stora arealer har omvandlats till jordbruks- och betesmark, bebyggelse och vägar breder ut sig och så vidare. Brändernas omfattning har här ganska lite med klimatförändringarna att göra. Men som IPCC skriver i AR6 kapitel 2:

”Den boreala zonen [=våra breddgrader] upplever också större och mer frekventa bränder, och detta kan öka under ett varmare klimat […]

Ruta 4: ”Brandvädersäsongen har redan förlängts med 18,7 % globalt mellan 1979 och 2013, med statistiskt signifikanta ökningar över 25,3 % medan en minskning endast över 10,7 % av jordens landyta täckt av vegetation. Ännu tydligare förändringar har observerats under den andra hälften av denna period (Jolly et al. 2015).[…] Brandfrekvenserna under 2050 års förhållanden förväntas öka med cirka 27 % globalt, i förhållande till 2000 års nivåer”

Jag har inte hört en enda forskare i ämnet hävda att klimatförändringarna är den enda boven i dramat bakom dessa bränder. Men inte heller påstå att det inte skulle finnas en tydlig ”klimatsignal”.[13] En par studier från 2022 respektive 2023 undersökte hur stor areal skog som brändes och kom fram till att denna har ökat, särskilt i den boreala zonen, under de senaste två årtiondena:[14],[15]

Men det är förstås korta mätserier att dra allt för långtgående slutsatser på gällande koppling till klimatförändringar.

I det här sammanhanget brukar alltid skogsbränder i USA bubbla upp till ytan. Från officiellt håll (National Interagency Fire Center (NIFC)) brukar data över bränd yta per år visas som i den grafen nedan. En tydligt ökande trend syns.

Bild från Carbon Brief[16]

Men data startar med år 1983. Det finns ju rapporterad data ända tillbaka till 1926 påpekar personer som Lomborg. Döljs detta avsiktligt för att kunna bibehålla alarmismen? Det är ett vanligt påstående.

Även Lomborg argumenterar åt det hållet. Bilden nedan är tagen från hans ”vetenskapliga artikel” från 2020.[17] Den visar areal som bränts varje år i USA från 1926 till nu (små staplar) samt uppskattade data per decennium tillbaka till 1900 (breda staplar).

Han skriver:

”Därför, om något, även om klimatförändringar kan öka brandrisken, gör den det från en mycket blygsam nivå, jämfört med historiska data.”

Lomborg inkluderade dock en liten fotnot som påpekar att vissa anser att dessa data inte ska användas eftersom de inte är tillförlitliga. Han hänvisade bland annat till en faktakoll på Carbon Brief som inkluderade en intervju av representant från de ansvariga på NIFC. Data innan 1983 kan inte jämföras med tidigare data menade han. Detta stod också på NIFC:s hemsida när Lomborg hämtade dessa data för sin artikel. Numera har NIFC helt tagit bort data före 1983 från sin hemsida. Föga förvånande ledde detta till konspirationsanklagelser om att vilja dölja information.

Lomborg brydde sig uppenbarligen inte om dessa varningar. I sin fotnot argumenterar han emot NIFC-representanten och insisterar på att det bara är en åsikt som inte stöds av data. Enligt Lomborg har data rapporterats – vilket är sant – och kan och bör därför användas som de är.

Men det handlar inte bara om åsikter, de har även dokumenterat osäkerheterna i exempelvis en artikel från 2015,[18] det vill säga långt innan Lomborg publicerade sin artikel.

Många olika institutioner har varit involverade i rapporteringen genom åren och det har inte funnits några standardrutiner. Dubbelrapportering av områden förekommer (exempel ges i artikeln). Politiken om skogsskötsel och brandbekämpning har förändrats dramatiskt under den här tiden. De områden som ingick i rapporteringen har också förändrats väldeliga över tid. Likaså vad som rapporteras. Tidigare rapporterades även avsiktliga bränder men så är det inte längre.

”Miljontals hektar avsiktlig eldning i sydöstra USA ingår som en del av de årliga uppskattningarna av aktiviteten vid skogsbränder på oskyddade marker under flera tidiga decennier av USFS årliga sammanfattande rapporter. Det är olämpligt att jämföra till exempel de tidiga uppskattningarna av den totala brända arean, som tar hänsyn till ”föreskriven brand”, med statistiken i senare USFS-rapporter, som utelämnar den.”

Och så vidare.

Lomborg fortsätter dock och hävdar att andra respekterade vetenskapsmän har använt siffrorna som de är före honom. Det är sant, men ändrar inte på att man jämför äpplen och päron. Likaså, när jag kollade en av de referenser han uppgav för att styrka sitt påstående visade det sig att de inte alls använt data som de var inrapporterade.[19]

De påpekade att tidiga data bör betraktas som uppskattning och försökte justera för de kända bristerna och publicerade följande graf (tagen från Politifact, som använt data från artikeln):

Det ger en helt annan bild än den Lomborg vill visa. Men han kommer sannolikt aldrig att backa. Det följer tidigare mönster: finns det tillgängliga siffror som passar den bild han vill måla upp, kommer han att använda dessa även om expertis säger att det inte kan användas på det sätt han gör. För att ytterligare bevisa detta kan tilläggas att i bildtexten till hans graf över bränd areal i USA står att det förmodligen var än värre förr i tiden än vad hans digram visar:

”(Reynolds och Pierson 1941, tabell 4) indikerar att elden förtärde ännu mer av USA:s skogar under 1800-talet.”

Artikeln han hänvisar till beskriver sågtimmersresurser i USA mellan 1630-1930. I tabell 4 anges enheten i ”billion board feet””. Det är en volym medan övrig data som diskuterats ovan är yta. De går inte att jämföra.

På tal om skogsbränder, det utspelar sig ibland en del märkliga episoder i denna debatt. Klimatforskaren Patrick Brown var huvudförfattare till en artikel som publicerades i den prestigefulla vetenskapliga tidskriften Nature 2023[20]: Slutsatsen var att klimatförändringarna lett till en tydligt ökad brandrisk i Kalifornien.

Men strax efteråt skrev Brown, uppenbarligen utan att meddela sina medförfattare, en opinionstext där han angav att han i studien medvetet utelämnat parametrar som han visste också påverkar brandrisken, enbart för att få den publicerad i Nature.[21] Detta för att tillmötesgå tidskriftens, enligt Brown, förutbestämda narrativ. Det vill säga, lyfter man fram andra orsaker än klimatförändringarna så refuseras man.

”… vi brydde oss inte om att studera inflytandet av dessa andra uppenbart relevanta faktorer. Om jag var medveten om att inkludera dem skulle ge en mer realistisk och användbar analys? Ja, det var jag. Men jag visste också att det skulle avvika från den rena berättelsen fokuserad på klimatförändringarnas negativa effekter, och därmed minska oddsen för att passera Natures redaktörer och granskares ögon.”

Lite av en mea culpa alltså. Och det mottogs precis som man kunde förvänta sig när en etablerad klimatforskare bevisar att forskningen är riggad – det var mumma för en redan extremt polariserad debatt.

Jag tror inte du kan hitta en akademiker som anser att publikationsförfarandet fungerar utan anmärkning. Många har nog en hel del saklig och relevant kritik att framföra vad det gäller granskningsprocessen (peer-review) och en publikationsindustri med vinstmarginaler få andra branscher kan uppvisa. Det är dock inte detsamma som att allt är riggat och att man inte kan lita på något.

Det märkliga i det här fallet är att kontrollerbar fakta talar emot Browns påstående. Granskarnas kommentarer är nämligen offentliga tillsammans med Browns och författarnas svar (finns där artikeln publicerats under rubriken peer review). Den initiala responsen från granskarna var nämligen att artikeln inte höll för publikation. Detta eftersom den bland annat inte behandlat andra relevanta parametrar. Med andra ord tvärtemot det Brown försökte leda i bevis.

Brown och hans kollegor fick argumentera för att övertyga granskarna och att studien borde publiceras trots de begränsningar deras studie hade. (Det är inget ovanligt att man begränsar en studies omfattning beroende på vad det är man vill studera. Det omöjligt att inkludera allt i en studie rörande komplexa frågor, vilket är en av anledningarna till att man inte ska lägga för stor vikt vid enskilda studier).

Andra forskare gav hänvisningar till en lång rad andra studier som inte alls enögt köpte Browns påstådda narrativ. Skeptical science listade exempelvis 37 aktuella studier som direkt motsade Browns anklagelser[22] Det är väl känt och vedertaget att saker som skogsskötsel och andra mänskliga förehavanden förvärrar konsekvenserna av skogsbränder, inte enbart klimatförändringarna.

Att media gärna fokuserar på iögonfallande jättebränder och liknande är likaså inget nytt. Inte heller att det är sådant vi alla lägger märke till. Men det har inte med den vetenskapliga integriteten att göra.

(Patrick Brown jobbar inte längre inom akademin utan på Breakthrough Institute).

Nästa kapitel ->>

[1] a) Cole, M.A. (2003), Environmental Optimists, Environmental Pessimists and the Real State of the World – An article examining The Skeptical Environmentalist: Measuring the Real State of the World by Bjorn Lomborg. The Economic Journal, 113: F362-F380. doi:10.1111/1468-0297.t01-1-00141 ; b) Bodnar et al, Lessons learned from“The Skeptical Environmentalist”: an environmental health perspective, International Journal of Hygiene and Environmental Health, Volume 207, Issue 1, 2004, Pages 57-67 ; c) Jeroen C.J.M. van den Bergh (2010) An assessment of Lomborg’s The Skeptical Environmentalist and the ensuing debate, Journal of Integrative Environmental Sciences, 7:1, 23-52, DOI: 10.1080/19438150903533730 d) – Pimm, S., Harvey, J. No need to worry about the future. Nature 414, 149–150 (2001). https://doi.org/10.1038/35102629

[2] Union of Concerned Scienteists: UCS Examines The Skeptical Environmentalist, 16 jul, 2008 https://www.ucsusa.org/resources/ucs-examines-skeptical-environmentalist

[3] Skepticism toward The Skeptical Environmentalist, Scientific American 15 april 2002. På följande länk finns kritik, Lomborgs bemötande och kritik av denna https://www.scientificamerican.com/article/skepticism-toward-the-ske/

[4]A) White C. Environmentalist accused of scientific dishonesty. BMJ. 2003 Jan 18;326(7381):120. doi: 10.1136/bmj.326.7381.120/b. PMID: 12531827; PMCID: PMC1128871. B) Decision regarding complaints against Bjorn Lomborg: http://stephenschneider.stanford.edu/Publications/PDF_Papers/DishonestDane.pdf

[5] Danish Ministry of Research, annual report 2003, https://ufm.dk/en/publications/2004/annual-report-2003-the-danish-committees-on-scientific-dishonesty

[6] The Danish Committees on Scientific Dishonesty, Annual Report 2003, The Danish Research Agency, December 2004 https://ufm.dk/en/publications/2004/files-2004/annual-report-2003-danish-committees-scientific-dishones.pdf

[7] Några exempel ur utöver kritiken av Skeptical Envirnmetalist i föregående ref: a) Ackerman, F. Hot, it’s not: Reflections on Cool It, by Bjorn Lomborg. Climatic Change 89, 435–446 (2008). https://doi.org/10.1007/s10584-008-9403-3  b) Jason M. Vogel, Karen M. Carney, and Joel B. Smith A review of Bjorn Lomborg’s book: Cool It, Mitigation and Adaptation Strategies for Global Change 2008, DOI 10.1007/s11027-008-9151-8 c) Are electric cars really green? An investigation of Bjorn Lomborg’s claims.Youtube potholer54 14 nov 2018 https://www.youtube.com/watch?v=hwMPFDqyfrA

[8] Ett exempel: Readfearn, Climate cost study authors accuse Bjørn Lomborg of misinterpreting results, The Guardian 2 dec 2021 https://www.theguardian.com/environment/2021/dec/02/climate-cost-study-authors-accuse-bjrn-lomborg-of-misinterpreting-results

[9] Brian C. O’Neill, Recension av Cool It: The Skeptical Environmentalist’s Guide to Global Warming https://webarchive.iiasa.ac.at/Research/PCC/pubs/PDR.ONeillReview.PGS359-362.pdf

[10] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981

[11] 2022 Disasters in numbers, Centre for Research on the Epidemiology of Disasters Université Catholique de Louvain United States Agency for International Development (USAID) https://cred.be/sites/default/files/2022_EMDAT_report.pdf

[12] N. Andela et al. ,A human-driven decline in global burned area.Science356,1356-1362(2017).DOI:10.1126/science.aal4108

[13] Climate Feedback,6 jul 2020: Article by Michael Shellenberger mixes accurate and inaccurate claims in support of a misleading and overly simplistic argumentation about climate change https://climatefeedback.org/evaluation/article-by-michael-shellenberger-mixes-accurate-and-inaccurate-claims-in-support-of-a-misleading-and-overly-simplistic-argumentation-about-climate-change/

[14] Front. Remote Sens., 15 March 2022, Sec. Remote Sensing Time Series Analysis, Volume 3 – 2022 https://doi.org/10.3389/frsen.2022.825190

[15] Bousfield, C.G., Lindenmayer, D.B. & Edwards, D.P. Substantial and increasing global losses of timber-producing forest due to wildfires. Nat. Geosci. (2023). https://doi.org/10.1038/s41561-023-01323-y

[16] Zeke Hausfather, Factcheck: How global warming has increased US wildfires, Carbon Brief 8 sep 2018 https://www.carbonbrief.org/factcheck-how-global-warming-has-increased-us-wildfires/

[17] Lomborg, B, Welfare in the 21st century: Increasing development, reducing inequality, the impact of climate change, and the cost of climate policies, Technological Forecasting and Social Change, Volume 156, 2020, 119981, ISSN 0040-1625, https://doi.org/10.1016/j.techfore.2020.119981

[18] Karen C. Short, Sources and implications of bias and uncertainty in a century of US wildfire activity data, International Journal of Wildland Fire 2015 http://dx.doi.org/10.1071/WF14190

[19] Littell, J.S., McKenzie, D., Peterson, D.L. and Westerling, A.L. (2009), Climate and wildfire area burned in western U.S. ecoprovinces, 1916–2003. Ecological Applications, 19: 1003-1021. https://doi.org/10.1890/07-1183.1

[20] Brown, P.T., Hanley, H., Mahesh, A. et al. Climate warming increases extreme daily wildfire growth risk in California. Nature 621, 760–766 (2023). https://doi.org/10.1038/s41586-023-06444-3

[21] Brown, P.T., I Left Out the Full Truth to Get My Climate Change Paper Published, The Free Press 5 sep 2023 https://www.thefp.com/p/i-overhyped-climate-change-to-get-published

[22] Doug Bostrom, Patrick Brown’s recycled hallucination of climate science, Skeptical science 15 sep 2023 https://skepticalscience.com/patrick-brown-hallucination.html

Blir naturkatastroferna fler på grund av klimatförändringarna?

Den Av Mathsi Klimat, Samhälle, Uncategorized, Vetenskap13 kommentarer

[29/5: Uppdaterad med svar från Bengt, se längst ner.]

Jag blev indragen i en Twittertråd om huruvida naturkatastrofer blivit fler eller inte. Det apropå en rapport från WMO som jag inte hade läst: WMO Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Water Extremes (1970–2019). Och när jag inte genast stod i givakt i min klimatjour och bemötte saken (orkade inte), så berodde det förstås på att jag tillhör klimatsekten som inte kan någonting:

”Klassisk kommentar från den VERKLIGE klimatförnekaren. Maths, jag har följt dig och insett att det du kan om klimat är försumbart. Du är bara intresserad av att misstänkliggöra de som inte följer sekten. Så länge du inte kan svara på enkla frågor så har du uppförsbacke.”

”Det är exakt så klimatsekten agerar. Mats (sic) skriver böcker om klimatförnekare men kan själv aldrig ta en diskussion med dessa förnekare.”

Samma farbröder (förlåt att jag generaliserar men i 99% av fallen handlar det om det) undrar sen varför [insert valfritt invektiv] man inte vill ha en saklig diskussion med dem. Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag ger tvära svar på sånt. Inte heller för att jag inte råkar vilja lägga min fritid på att bemöta allt möjlig skit på beställning. Brandolini’s lag:

”The amount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude larger than is needed to produce it”

Nåväl, jag blev som vanligt ändå nyfiken på en del saker som påstods …

Så, det hela handlade som sagt om huruvida väderrelaterade naturkatastrofer blivit fler eller inte. Jämfört med vilken period? Vilka typer av katastrofer? Förväntas alla typer av väderrelaterade händelser öka i och med klimatförändringarna? När debattörer som Lomborg och Pielke Jr ska beskriva läget brukar man få statistik från år 2000 och framåt, den ser ut så här (geophysical är inte värderrelaterat):

Försäkringsbolaget MunichRe har en annan databas (med andra kriterier för att en händelse ska tas med) där det ser ut som en stadigt ökande trend från 1980 och framåt:

Men låt oss använda den översta grafen som är de data WMO använder sig av. Uppenbarligen finns det ingen ökning i det totala antalet här. Men ovan nämnda WMO-rapport säger att de har ökat med en faktor fem. Hur går det ihop?

Jo, den beskriver utvecklingen över en 50-årsperiod: ”The number of disasters has increased by a factor of five over the 50-year period, driven by climate change, more extreme weather and improved reporting.”

I sammanfattningen jämförs perioden 1970-79 med 2000-2009 och det konstateras att det skett en femfaldig ökning av väderrelaterade naturkatastrofer. Det är förvisso lite bedrägligt, nog borde man bemödat sig med att kommentera hur det står sig relaterat till senaste 10-årsperioden (ökningen blir förstås hög ändå, faktor 4,5). Likaså borde man kommenterat att de faktiskt inte ökat under 2000-talet.

Så visst har, vi kan kalla honom Bengt 😉 , en poäng här. Men ändå, trenden och ökningen från 70- och 80-talen är markant. Det har skett en anmärkningsvärd ökning från dessa tidsperioder – precis som rapporten slår fast.

Men Bengt framhåller då att det inte går att använda statistik från före slutet av 90-talet då kvaliteten är ”extremt bristfällig”. Den synbara ökningen skulle enligt honom endast bero på en ökad inrapportering, inte på att det verkligen har inträffat fler väderrelaterade naturkatastrofer.

WMO har i sina rapporter hämtat data från databasen EM-DAT, som är världens mest kompletta källa för den här typen av data. Den drivs av The Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) vars chef/professor är Debarati Guha-Sapir. Bengt har tydligen haft många mejlkontakter med henne och menar att hon bedyrar att det inte har skett någon ökning av naturkatastrofer och, som sagt, att man inte kan använda data som WMO gör.

Jag får också en länk till ett inlägg av tidigare journalisten Anders Bolling som numera jobbar för lobbygruppen Näringslivets medieinstitut. Bolling har till och med intervjuat Guha-Sapir och i klartext fått bekräftat att nej, det finns ingen ökning.

Och det är nu det börjar bli märkligt. För efter en snabb googling är det uppenbart att något inte stämmer här. I flera olika artiklar, intervjuer och rapporter påstår Guha-Sapir själv att jodå, det har visst skett en dramatisk ökning. Hon är exempelvis författare till denna artikel från slutet av 2021:

Och hon hänvisar som synes till data från 80-talet, som hon ska ha sagt till Bengt att man inte kan använda. Googla själva, det är inte svårt att hitta liknande kommentarer från henne.

Låt oss även gå tillbaka till Bollings påstående och faktiskt lyssna på den intervju han gjorde med Debarati Guha-Sapir 2020.

Vid cirka 32 min in säger hon helt tydligt att data från åtminstone 1980 är mycket bra och i princip heltäckande. Jag har själv förstås ingen aning men om nu både Bengt och Bolling har använt henne som en trovärdig källa så borde vi väl rimligen även tro henne angående detta?

En av anledningarna till att Bolling intervjuade henne var att han tidigare undersökt ett liknande fall av påstått fusk med katastrofsiffror. Det handlar om en uppmärksammad studie/artikel i tidskriften Lancet från 2017, skriven av Nick Watts och en lång radda andra: The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.

Bolling skriver: Den sade att fallen ökat med 46 procent under 2000-talet. Detta byggde på en mycket kreativ tolkning av data. ”Nej, vi ser inte de 46 procenten”, sade Debby Guha-Sapir.

Det låter övertygande.

Men låt oss återigen lyssna på vad som faktiskt sades under intervjun och inte ta Bollings saxade meningar på orden. Han ville i intervjun att Guha-Sapir skulle kommentera denna artikel och få bekräftat att Watts använt uppgifterna från EM-DAT fel (diskussionen börjar ca 43:30 in). Hon ville dock inte uttala sig om detta eftersom hon där och då inte visste hur Watts hade fått fram sin siffra. (Hon nämner dock att det skett en stor ökning i naturkatastrofer nu jämfört med tre decennier sedan – Bolling tog ingen notis om det dock.)

Efter en del lirkande får Bolling henne i alla fall att säga att nej, vi ser inte denna 46%-iga ökning under 2000-talet. Och ja, hon säger också att många blir typ ”besvikna” när de vägrar bekräfta denna ökning. ”Ingen gillar goda nyheter.”

Men vad står det då egentligen i Lancetartikeln?

Jo, läser man sammanfattningen verkar det uppenbarligen som att Bolling har rätt: ”As a whole, the frequency of weather-related disasters has increased by 46% since 2000, with no clear upward or downward trend in the lethality of these extreme events (Indicator 1.4).”

Men tittar man närmre under kapitlet där denna siffra redovisas får man reda på vad som ligger bakom uppgiften:

”From 2007 to 2016, EM-DAT recorded an average of 306 weather-related disasters per year, an increase of 46% from the 1990–99 average.”

Det är alltså medelvärdet över antal rapporterade händelser per år mellan 2007-2016 som jämförs med medelvärdet per år mellan 1990-99. Nej, jag har inte kontrollräknat, men efter en snabb titt på stapeldiagrammen ovan ser det väl ganska rimligt ut. Sen är det förstås uruselt att de uttryckte sig så slarvigt i artikelns sammanfattning, men är det verkligen anledning till att ”vända upp hela världen”?

En annan sak som jag tycker är värd att notera med tanke på att hela Bollings artikel går ut på att kritisera klimatjournalistiken för att vara alarmistisk och inte ge hela bilden.

Han hänvisar till den här studien skriven av Stefan Doerr, för att visa att skogsbränder (eller hur man nu ska översätta wildfires?) har minskat under de senaste hundra åren. Det är det ingen som motsäger, men man kan fråga sig varför Bolling själv utelämnar väsentliga delar i denna diskussion och dessutom använder uppgifter från 100 år tillbaka utan tvekan. Samme Doerr kommentar just detta på Climate Feedback (för det är ingen ny diskussion…).

Hederlig diskussion av Bolling? Not so much. (Det gäller flera av de punkter han listar i sitt inlägg.)

Det är ett himla klagande på mediers alarmistiska rapportering om klimatet. Det går absolut att hitta sånt, och vi vet alla hur rubriker kan vara missvisande. Men jag blir ärligt talat förbannad på haverier till rapporter som Bollings lobbygrupp Näringslivets medieinstitut ger ut. Jag kommenterade deras rapport ”Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer” på Aftonbladet.

Men tillbaka till naturkatastroferna. Så enligt den källa som både Bengt och Bolling använt är data från och med 1980 i det närmaste fullständig vad det gäller rapportering av naturkatastrofer. Det har skett en signifikant och, även enligt Guha-Sapir, alarmerande ökning sen dess. Självklart blir uppgifterna mer osäkra desto längre tillbaka i tiden vi går och mycket av detta har lagts in retrospektivt. Hur är det med 70-talets data? Jag vet inte. Men även om man fördubblar antalet händelser under detta decennium hamnar man i paritet med 80-talet och ökningen mot idag är rejäl ändå.

Jag fick också länken till en gammal rapport från 2004 som enligt Bengt ska säga att man inte KAN använda den bristfälliga statistiken (Guha-Sapir är en av författarna):

Är det vad den säger?

Den börjar med meningen: ”Today, the world is facing disasters on an unprecedented scale.” Men absolut rekommenderas att man hanterar uppgifter från deras databas varsamt och tänker på osäkerheterna. Det gäller förstås främst äldre data. Den synbara ökningen under senare decennier beror till stor del på en ökad inrapportering. Men från när är det så?

Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla data från år 1960 och CRED från 1973. De nämner att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:

Under 70-talet ligger den nästan i linje med den för 80-90-talen. Och trots alla fallgropar menar de att deras data duger för att visa trender:

Nej, jag kan inte se att de någonstans skriver att data från innan sent 90-tal inte kan användas, vilket Bengt alltså påstår. Men självklart ska äldre uppgifter användas med några skopor salt. Ni får väl läsa själva.

Jag blev också uppmanad att påvisa hur en artikel i DN fortfarande låg framme trots att Bengts kollega informerat journalisterna om att den var felaktig: deras uppgifter visade att det inte skett en ökning. Han hade till och med fått det bekräftat av chef på United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):

DN-artikeln FN: Klimatkris bakom ökade naturkatastrofer belyser en rapport från CRED och UNDRR (Guha-Sapir har skrivit förordet): ”The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019)”. Problematiken verkar vara lite av samma sort som i Lancetartikeln ovan. Ingressen börjar:

”Extremvädren har ökat dramatiskt under de senaste tjugo åren”

Brödtexten inleds dock:

”Globalt har 7.348 naturkatastrofer inträffat de senaste två decennierna, en dramatisk ökning jämfört med den föregående tjugoårsperioden då antalet var 4.212.”

Rapporten har alltså jämfört två tjugoårsperioder mot varandra:

Där kan man också läsa att en del kan bero på bättre inrapportering men att det är en signifikant och reell ökning. Det står dock också att antal händelser per år har legat ganska konstant på denna sida milleniumskiftet. ”Overall, the number of disaster events per year and the distribution of disaster sub-groups has remained relatively stable between the year 2000 and 2019.”

DN har tydligen även intervjuat Guha-Sapir:

Så nej, jag ser inget fel i denna DN-artikel även om de inte nämner att det inte finns någon trend över de senaste 20 åren.

Är det rätt av CRED och UNDRR att jämföra två tjugoårsperioder på detta sätt? Är den plana kurvan för antal händelser under 2000-talet en signifikant trend? Beror det på bättre anpassning och varningsmetodik?

Jag har faktiskt ingen aning.

Borde WMO och journalister varit tydligare med informationen om att trenden stått still under 2000-talet? Ja, det kan jag tycka, men samtidigt vore det i mina ögon närmast tjänstefel att inte ge en helhetsbild om trenden över tid. Vi har redan haft en våldsam debatt om en påstådd avstannad uppvärmning baserad på tunnelstirrande på korta mätserier i ett system som har stora interna variationer.

IPCC AR6 WG1 har ett helt kapitel om extremväder, men det är ändå bara en del av allt som händer. Det finns ingen som ignorerar osäkerheterna i äldre data om extremhändelser.

Men jo, jag tycker hela den här diskussionen och letande efter detaljfel är tröttsam. Ni får tycka precis vad ni vill, jag har i alla fall försökt sätta mig in i saken. Jag vet inte vad Guha-Sapir har skrivit till Bengt men det finns inget i hennes offentliga uttalanden som stöder att vi inte kan använda uppgifter från EM-DAT innan sent 90-tal. Sen får man väl tro på vem man vill antar jag.

Och som flera forskare har uttryckt det (och som Guha-Sapir sa i intervjun med Bolling): vädermönster och händelser har förändrats och det har blivit allt mer relevant att titta på regionala trender för dessa väderhändelser. Några har ökat, andra inte, och förväntas inte heller göra det om man ser det globalt. Däremot kanske intensiteten och varaktigheten gör det. För vissa händelser är trenden tydlig, för andra inte.

Sen har vi hela området med World weather attribution som talar sitt tydliga språk (bedömning av specifika extremväderhändelser och om klimatförändringar gjort dessa mer troliga). Se gärna min Twitterkommentar om confirmation bias i hur och vad en riksdagsledamot väljer att tro på angående detta.

Nyss postade Bengt ett nytt inlägg i frågan som visar var skon klämmer:

Han ser det alltså som alarmistisk taktik att jämföra med data från 80-talet. (Han glömde att även Guha-Sapir, som han hänvisat till ett antal gånger, använder den måttstocken.)

Bengt och jag kommer nog aldrig bli överens i den här frågan. Jag är fortfarande kvar i klimatsekten. Inget jag säger kommer ändra Bengts uppfattning om det. Och så är det med det, ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt.

Vad säger ni?

Uppdatering 29/5: Bengt har skrivit en kommentar till ovanstående som han ville att jag skulle publicera (eftersom det inte gick att lägga till bilder kommentarsfältet). Läs gärna:

kommentar-om-naturkatastrofer-fran-bengt-Ladda ner

För den som inte orkar läsa lägger jag upp en av de mer centrala graferna i resonemanget. Bengt hänvisar bl a till denna:

Korrelationen mellan nya rapportörer och den totala ökningen av antal naturkatastrofer är iögonfallande.

Bilden är ifrån den CRED-rapport från 2004 jag hänvisade till ovan och inget som har mörkats. Det är samma rapport som kommer fram till att trots bristerna i EM-DAT är de tillräckligt bra för att använda till att uppskatta trender (se skärmdump ovan).

Jag har inte sett någon källa skriva att äldre data skulle vara lika tillförlitlig som efter 2000-talet. Även den WMO-rapport som nämns i början konstaterar att en del av ökningen beror på en bättre/ökad inrapportering. Men nej, jag har ingen aning om hur CRED-ansvariga (etc) har kvalitetssäkrat data eller varför Guha-Sapir anser att data från 1980 och framåt är okej, men jag tar det för givet att data inte är exakta och att det missas en del. Frågan är om det handlar om avsiktlig klimathysterisk manipulation eller inte.

Det får ni fortsätta älta om ni vill.