Etikett: Public service

Två nya mediesatsningar – positiv mångfald eller kaninhål?

Den Av Mathsi Uncategorized11 kommentarer

I skuggan av kritiken mot SVT efter BBC:s fulklippning av Trumps tal har ett par nya mediesatsningar sett dagens ljus. Den ena är Henrik Jönssons 100% och den andra är Kvartal, som visserligen funnits ett tag, men som gör en nysatsning som du kan läsa om här: Nu smyglanserar vi det nya Kvartal – Kvartal. Till skillnad från Kvartal har 100 % en uttalad avsikt att driva högeropinion, men båda menar att Public service ofta utgår från ett vänsterperspektiv.

Kvartal

Det låter nästan som att Kvartal försöker sudda ut gränserna mellan vad som är opinionsbildande texter och övrig journalistik. Eller? Det säljer säkert bra men är knappast vad världen behöver nu. Varsågod för åsikt.

Deras chefredaktör Jörgen Huitfeldt beskriver det så här på X (han refererar till sitt tidigare jobb på Sveriges radio):

Kanske var det som jag saknade en journalistik mer driven av genuin nyfikenhet än den jag kunde producera där jag befann mig då. En journalistik där nästan inga frågor är tabu. För som historien ofta visat oss är gårdagens förbjudna frågor inte sällan de som dominerar morgondagens agenda.

Kvartal blev början på ett nytt kapitel för mig. Här hittade jag ett hem för den typ av journalistik som jag gillar – mindre ängslig och mindre anpasslig till samtidens rådande trender men också en där nyanser får ta plats. Om du känner lite som jag gjorde då hoppas jag att Kvartal kan bli ett nytt hem även för dig, som läsare och lyssnare. Vi vill ge dig ett innehåll som utgår från att du är en vuxen människa som klarar av gråskalor och som är van att tänka själv. En vit kanin, helt enkelt.

Önskar dem lycka till. Ambitionerna låter hedervärda men …

… samtidigt farligt naiva och jag hoppas att deras kaninlogga inte är symbolisk för vad som väntar. Hur kittlande och intressant det än må vara att intervjua och försöka ta reda på vad som driver en konspirationsteoretiker, så är det oerhört lätt att man blir en nyttig idiot och bara förser dem med en ny plattform att nå ut. Allt som åstadkoms är att rena lögner får spridning och rotar sig när gränser förflyttas. Ett sluttande plan ner i kaninhålet.

Jag kan hålla med Huitfeldt om att det behövs mer sansade diskussioner, även (eller kanske framförallt) mellan dem som tycker olika. Men det finns gränser. Det finns också en kaninfeghet i att aldrig någonsin ta ställning för fakta, ja även som journalist. Att kasta ur sig vad skit som helst och överlåta till läsaren att ”tänka själv” är inte journalistik i mina ögon.

Som när Huitfeldt ondgjorde sig för att kalkonfilmen Climate the movie inte visades annat än på Youtube. När han fick kritik viftade han bort det med att han inte hade kunskap nog att bedöma sakinnehållet. Det är en journalistisk feghet som är svår att överträffa.

Jag kan visserligen förstå att man börjar tvivla då det figurerar akademiker med ståtliga titlar i filmen. Det är en fundamental orsak till hur klimatförvillandet kunnat bli så framgångsrikt. Det är dock ingen journalistisk merit att kapitulera inför auktoriteter och antydda konspirationer så enkelt som Huitfeldt gör (att forskare producerar alarmistiska resultat bara för att hålla fast vid sina forskningsanslag).

Huitfeldt lyfter bland annat fram den numera pensionerade professorn Richard Lindzen (som fått forskningsanslag från samma källor som övriga klimatforskare). Han har publicerat sina hypoteser som alla andra forskare, men dessa har motbevisats i åtskilliga vetenskapliga artiklar. På samma sätt som vetenskap har tagit sig framåt i alla tider. Temperaturen har redan med råge passerat Lindzens prediktioner (du hittar länkar här på bloggen om du söker).

Det Huitfeldt åstadkommer är att sprida budskapet att denna, och andra, alternativa hypoteser skulle ha ignorerats. Det har de inte. Det är kontrollerbara fakta. Men det krävs ju att man tar ett steg tillbaka från sina känslor och åtminstone gör en antydan till att vara skeptisk. Istället kommer Huitfeldt med dryg kommentar om sina journalistkollegor: ”Jag undrar ibland om klimatreportrar ens har basala fakta i frågan klara för sig.”

Jag skrev ett inlägg och beskrev hur snedvriden informationen i filmen var och att budskapen som förs fram är motbevisade sedan länge. Huitfeldt kommenterade med att det inte hade något med det han skrivit att göra och visade en bild på en halmdocka (se mer i länkar nedan). Detta trots att han exempelvis avslutar sin artikel med att påstå att alternativa hypoteser inte skulle ha bemötts och målar upp sina egna halmgubbar beserade på just att dessa saker inte diskuterats.

Det här vara bara ett exempel på att i åtminstone klimatfrågan är Kvartal helt känslodrivet och visar inte minsta spår av nyfikenhet. Jag har visat flera gånger att Kvartal inte drar sig för att sprida rena lögner. De lyckas exempelvis inte heller ställa en enda kritisk fråga till Anders Bolling trots att hans bok är fylld av felaktigheter och vinklad information.

Ovanstående visar hur känslodriven naivitet blandad med inkompetens leder rakt ner i kaninhålet. Precis denna typ av förhållningssätt har lett till att situationen i framförallt USA är som den är gällande vetenskap. Hur långt ska det gå i Sverige?

Och jo, det är extremt trendkänsligt att saluföra just dessa idéer, att påstå att Kvartal skulle vara ”mindre anpasslig till samtidens rådande trender” är för mig mest komik. Finns det något mer trendigt än nykonservatism, skälla på public service, hårda tag, invandring och klimatförvillande?

Och ja, det finns debatter som har nått vägs ände. Få i Sverige visste vem den amerikanske högerdebattören Charlie Kirk var innan han sköts till döds. Förstås helt vidrigt men när han hyllar påståenden som nedan så handlar det inte längre om att vilja debattera med avsikt att föra frågan framåt. En lögn. En ren provokation.

100 %

Och så ska Henrik Jönsson starta 100%, en ny mediesatsning med uttalat syfte att driva högeropinion och ”utmana vad man ser som ett vänstervridet SVT.” Bland andra ska Hanif Bali, Jan Emanuel, Alice Teodorescu Måwe och Aron Flam medverka.

Jönsson tackar Anders Holmberg för intervjun i 30 minuter. Ni vet, intervjuprogrammet där Jönsson konfronterades med sina fulklippningar och lögner om hur mainstream media skulle ha vinklat rapporteringen om USA-valet. Efter det hade nämligen fem upprörda riskkapitalister hört av sig och de kastar nu in flera miljoner i projektet som är finansierat för tre år framåt.

Men vilka som ligger bakom finansieringen är hemlig. Förstås. Sverige är ett u-land när det kommer till transparens gällande lobbyism och samhällspåverkan.

SVT ska ju, enligt en stor del av populationen på X, vara fullständigt nedlusat med vänstervridet innehåll. Att Henrik Jönsson ändå känner sig nödd att ljuga ihop material för att bevisa det, tyder inte på skicklighet direkt. Alla gör fel, men det Jönsson gjorde är inga oskyldiga misstag. Hade han agerat på samma sätt ute i det riktiga näringslivet (som han tillber) skulle han ha inte fått några mer jobb utan blivit cancellerad enligt gängse rutiner eftersom man generellt inte vill samarbeta med inkompetenta och oärliga människor.

Detsamma gäller Jens Ganman som ljuger helt medvetet och i Facebookinlägg rent ut sagt trollar sina följare. Något man som följare borde blir förbannad för, men icke – 5000 tummar upp och över tusen delningar. Jens Ganman (”årets svensk”) på tunn klimatis – Maths Nilsson, författare

För det handlar ju mest om åsikter och känslor. Fakta blir sekundärt. Han har ju en poäng … nånstans. Inför valet går dieselpumparna varma hos åsiktsmånglarna där Jönsson och kompani nu försöker skapa en icke-existerande förtroendekris för public service (den som finns är väldigt lokal och befinner sig långt ut på högerkanten).

Henrik Jönsson säger rakt ut, se video nedan, att han tycker det är ett problem att SVT tar strid för människors lika värde trots att det ligger i deras uppdrag. Trots att det för inte alls länge sedan ansågs vara en självklarhet. Kom inte och säg att samhällsklimatet inte skulle ha ändrats under senare år.

 

”När det gäller public service är den samlade bild som existerande, empirisk forskning ger ovanligt tydlig: Oavsett om det handlar om medborgarnas politiska deltagande, kunskaper, engagemang eller intresse är det samma bild som går igen – uthålliga och välfungerande demokratier värnas av oberoende och starka public service medier.”
/Public service: En svensk kunskapsöversikt

Kommer de att lyckas? Förmodligen. Det följer dessutom samma mönster som i många andra länder. En hedgefondsmiljardär driver GB News i Storbritannien där Nigel Farage har en egen show. CNEWS (”Frankrikes Fox News”) ägs av magnaten Vincent Bolloré, som har anklagats för att ha blandat sig i kanalens redaktionella val. Murdoch har ju länge varit en mediemogul men andra miljardärer köper upp stora tidningar på löpande band som Washington Post, Boston Globe, Los Angeles Times, Atlantic, Time och Fortune och det finns exempel på att det har påverkat ledarsidor politiskt.

Så varför skulle Sverige med SD som landets näst största parti, och som numera signerat äktenskapsförord med Timbro i sitt Tidö 2.0-utkast, hålla emot?

SD har ju fått alla samhällsproblem att handla om invandringen och andra partier har bara kravlat efter. Inklusive Socialdemokraterna. Som nu lyckats skjuta sig i foten igen genom att driva pajaskonton som Jävla u-land osv. Vilket förstås redan används av Tidöpartierna. Vips, så tappade S ett trumfkort och SD:s trollfabriker framställs som att ha varit på samma nivå. Men det blir smått parodiskt när ministern ställer sig i Riks av alla ställen och klagar på sossarnas trollkonton.

Men allt beror ju på hur majoriteten agerar och gör sig hörd. Tyvärr verkar för få bry sig, ”dom har väl en poäng” typ: Kanske för att de inte är medvetna om vad som pågår?:

Kommer Public service hålla emot? Vi får väl se. Det blev tydligt hur BBC nu börjat med självcensurering efter ”Trumpincidenten”. I ett föredrag av den holländska författaren/akademikern Rutger Bregman togs ett konstaterande att Trump var den mest öppet korrumperade presidenten någonsin, bort. Alla vet att det är korrekt, men det handlar om Trumps makt att stämma BBC på enorma belopp.

(Ursäkta att jag maler på och upprepar mig. Är frustrerad över utvecklingen i världen… 😉 )

Henrik Jönsson om Public service partiskhet

Den Av Mathsi Uncategorized10 kommentarer

Den libertartianske debattören Henrik Jönsson fick en debattartikel publicerad i DN häromdagen. Rubriken: Public service är skattefinansierad kulturhegemoni som misslyckas med sitt uppdrag. Misslyckandet syns enligt honom i det att Public service har lågt förtroende hos svenska högerväljare. Han hänvisar till Medieakademins Förtroendebarometern från 2024:

Jönsson menar att ”Denna förtroendepolarisering visar att public service inte klarar av sitt uppdrag som vare sig neutral eller enande kraft – utan snarare driver på misstroende och polarisering i det svenska samhället.”

Som synes ovan ligger inte förtroendebristen hos högern som helhet utan hos de som står långt ut på denna kant. Ingen blir väl särskilt förvånad över att SD sticker ut ordentligt här. Det kan vara på sin plats att visa att förtroendet för SVT/SR generellt sett är högt:

Så vad skulle då SVT och SR göra för att tillfredsställa dessa medborgare? Låt oss som exempel ta det ur klimatdebattsynpunkt.

Vi kan ju börja med att ”samköra” ovanstående uppgifter med data ur en rapport från SOM-institutet (Göteborgs universitet) . På frågan om man anser att klimatförändringarna i huvudsak är orsakade av mänskliga aktiviteter anger 40% av de ”klart till höger” att det är ett felaktigt påstående, var femte SD-väljare ansåg att det i princip var helt felaktigt!

En undersökning gjord av Novus 2019 visar samma sak:

En majoritet från alla partier anser som synes att de nuvarande klimatförändringarna har sin grund i mänskliga aktiviteter. Och som vi alla vet, det är också vad IPCC konstaterat och det är slutsatser som aktivt stöds av praktiskt taget alla relevanta forskningsinstitutioner.

Alla som följt klimatdebatten vet mycket väl att en stor del av de som vägrar acceptera IPCC:s slutsatser knappast skulle få förtroende för Public service med mindre än att de förnekar dessa slutsatser.

Och ja, jag vet precis hur motargumenten lyser: ”vi vill ju bara nyansera debatten!” Om vi skippar extremsajter som Swebb-TV och liknande och tittar på vad mer sansade medier – som ofta hyllas av högerkanten – har publicerat om klimatet. Är det verkligen en nyanserad debatt de strävar efter? Låt oss rekapitulera (ja, jag har skrivit om detta många gånger…):

(Avslutar efter ett gäng exempel med en filosofisk fråga som på ett sätt är grundproblemet för denna diskussion).

Ann Charlott Altstadt i en krönika i Fokus 2019:

”Jag vill exempelvis veta hur mycket människans utsläpp betyder i jämförelse med solens aktiviteter och är sambandet verkligen kausalt mellan ökade mängder koldioxid och temperaturökning? […]

Så varför kan frågorna inte belysas, för och emot, det handlar ju faktiskt om planetens undergång?”

Tror du verkligen på allvar att IPCC inte funderat på det? Det är frågor forskningen undersökt och försökt berätta om under mycket lång tid. Man har gjort vad man kunnat och tar till och med fram en sammanfattning för beslutsfattare, media och allmänhet.

Nej Altstadt, det är inte för att du undrar du får kritik, det är för att du inte ens orkat titta efter.

Altstadt på Bulletin: ”Mot det politiska klustertrasslet hjälper det knappast att nolla utsläpp. Om inte återgången till ett förindustriellt agrarsamhälle, medan Indiens och Kinas ekonomier får växa på fossila bränslen, är ett rättmätigt straff för vår västerländska existens.”

Hej halmgubbar …

Lena Andersson läste en bok och skrev en upprörd artikel på SvD:s ledarsida. Boken påstod att IPCC:s sammanfattningar inte tog upp naturliga parametrar som påverkar klimatet (det vill säga det vanliga gagget om att IPCC:s mål har varit att bevisa människans påverkan och tysta ner andra faktorer). Varken redaktionen eller Andersson orkade ta ett par minuter för att kolla efter. Hade de gjort det hade vi kanske sluppit de sorgliga efterspelen där Andersson ömsom hyllas som modig skeptiker och ömsom kritiseras som köpt klimatförnekare.

Men nej, Lena Andersson ”svor inte i klimatkyrkan”, hon var inte skeptisk och ställde inga obekväma frågor. Nej, hon är säkerligen inte köpt av någon oljeindustri. Hon var bara lat och inte ett dugg nyfiken. För hennes texter om klimatet är en kladdig känslosås spilld på en offerkofta i storlek large.

9 augusti 2021 publicerade IPCC sin sjätte stora rapport AR6 WG1 (det vill säga den delrapport som berör fysiken bakom klimatförändringarna). Två dagar efter detta valde Fokus istället att göra en egen amatörbedömning där ”Erik Hörstadius stämmer av kunskapsläget i klimatfrågan”. Go figure.

Han kommer fram till andra slutsatser än IPCC. Populister som Michael Schellenberger och Elsa Widding får agera sanningssägare om att forskare är köpta och så vidare.

Lobbyorganisationen Näringslivets medieinstitut tog (för någons räkning?) fram en rapport om hur mainstream media rapporterar om stigande havsnivåer, lanserad på SvD:s ledarsida med rubriken Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer.

NMI: ”Näringslivets medieinstitut har undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet har rapporterat om stigande havsnivåer under två års tid. Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att skräckscenarierna dominerar rapporteringen.”

Deras egna siffror visar att så inte är fallet, värstascenariot nämns enbart i 15 procent av artiklarna.

När jag påpekade detta flyttade de målstolparna och säger att det gäller när ca 75 procent av de artiklar som ingick i studien räknas bort. Och då nås en majoritet endast med knapp marginal, trots att de uppenbarligen felklassat en rad artiklar: Svårt ta NMI:s studie om klimatbevakning på allvar (aftonbladet.se)

IPCC har med konstaterat med hög säkerhet att havsnivåökningarna har accelererat.

I inlägget på NMI:s hemsida om ovan nämnda rapport, hänvisades också till en artikel på nättidningen Kvartal. Två dagar innan NMI:s rapportsläpp hade de, av en ren tillfällighet, skrivit en artikel med rubriken: Varför överdriva havsnivåhöjningen?

I själva verket innehåller artikeln rena lögner som att ”… nyhetskanalen ABC påstods år 2008 att stora delar av Manhattan skulle ligga under vatten år 2015.” Gammal dynga spridd av en känd amerikansk konservativ sajt som tjänar stora pengar på sitt spridande av dynga i klimatfrågan.

Skrivit mer om Kvartals artikel här:

Kvartal publicerade likaså artikeln Från istid till värmedöd där det beskrivs att människan alltid har larmat om undergång (vilket förstås är sant). På 1970-talet handlade det om varningar för en ny istid och nu är det värmekollaps. Baserat på tidningsklipp konstateras att: ”Slutligen, för 50 år sedan spåddes alltså istid och mänsklighetens undergång.”

Genom att körsbärsplocka kan man få fram precis vad man vill. Det här är gammal skåpmat i klimatdebatten och det är bedrövligt att skribenten inte med ett ord belyser att skillnaden då och nu är avgrundsdjup! Men redan på 70-talet handlade en klar majoritet av de vetenskapligt publicerade artiklarna en uppvärmning. Alarmism om istid på 70-talet? Konsten att plocka körsbär.

Axess: Här har jag skrivit om statsvetare Emil Uddhammars artikel 2019 i Axess, Kraven på lydnad i klimatdebatten. Det finns en del saker jag kan hålla med om men som i nästan alla av dessa pseudokritiska inlägg trillar det över kanten, för det blir så uppenbart att han inte tagit del av vad som utspelats genom decennierna. Han skriver:

”Grunden för den offentliga journalistiken och debatten i ett öppet samhälle bör vara ett kritiskt förhållningssätt. Så brukar vi tänka, och det gäller givetvis även läsare och allmänhet. Detta är också i linje med vetenskapsfilosofen Karl Poppers kritisk-rationella metod, vilken han kortfattat beskrev som ”conjectures and refutations”, teser och motbevis.”

Också det här är standardargument, det vill säga att alternativa hypoteser tystas ner. Visst låter det lärt och bra men Uddhammar ger inga exempel och är i realiteten är det bara floskler som är lätta att slänga ur sig. Saker har motbevisats in absurdum utan att det accepteras. Jag har skrivit om detta så många gånger att jag inte orkar länka mer, typ 90% av mina blogginlägg handlar om det….

Men jo, Uddhammar ger några exempel. Precis som Lena Andersson och i princip alla ”klimattdebattkritiska” artiklar man kan hitta lyfts filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjös dystopiska debattartikel i Dagens Nyheter från 2018 fram. Där beskriver Tännsjö hur hoppet är ute och att han menar att ett despotiskt ”klimatstyre” är vårt enda hopp.

Jag lovar, du blir inte uthängd som klimatförnekare om du kritiserar detta.

Kvartal igen. Chefredaktören Jörgen Huitfeldt gjorde för lite sen reklam för förvillarfilmen Climate the movie och påpekade att det är ”talande att filmen, trots den samlade tyngden hos de medverkande, inte finns att se någon annanstans än på Youtube”. Jag skrev ett inlägg och bemötte mycket av det som filmen tar upp och varför det är gammalt uttjatat nonsens, de fina titlarna på de som medverkar till trots.

Huitfeldt läste och kommenterade på Twitter att det inte hade med det han skrivit att göra.

Vilket det naturligtvis har, han avslutar sin artikel med att vi måste kunna ”pröva djärva teser som går på tvärs med den rådande uppfattningen ...” Vad jag hade beskrivit i mitt inlägg var just att de ”djärva teser” som presenteras i filmen har blivit prövade om och om igen och bevisligen inte hållit.

Huitfeldt blev förstås ansatt på Twitter och betonade flera gånger att han inte hade kunskap att ta ställning för det som framfördes i filmen. Men ändå ville han lyfta fram den och ansåg han att det var talande att den inte visades utanför Youtube. Det är en journalistisk ynklighet svår att trumfa (varsågod för åsikt). Han har dessutom, efter allt hans egen tidning publicerat om klimatet, mage att ifrågasätta sina kollegors kompetens:

Huitfeldts inspel är helt och hållet ett appeal to authorities baserat på hans känslor.

Nej, jag säger inte att man inte får kritisera klimatdebatten. Jag har flera gånger påpekat att det finns skäl att göra det, till exempel här. Men det är inte vad ovanstående innebär, eventuell relevant kritik drunknar i rent dravel och idiotförnekande av fakta. Det finns inte en antydan till skeptiskt tänkande, man tycks bara vilja höra det man vill ska vara sant.

Enda sättet för Public service för att tillfredställa dessa medborgare är att fara med osanning i denna fråga. Och ja, det beror på den omfattande desinformationsapparat som verkat under flera decennier. Flood the zone with shit.

Kom ihåg att vi även har moderata riksdagsledamöter som på fullt allvar postar sånt här:

Och då kommer vi till den filosofiska frågan… Ta Elsa Widding som Kvartal, Epoch Times, Fokus med flera har lyft fram som den som förde in sunt förnuft i klimatdebatten (ja, inte minst Sverigedemokraterna förstås).

I veckan som gick debatterade hon med försvarsminister Pål Jonsson i riksdagen. Widding hade ställt en skriftlig fråga om hotbilden mot Sverige och framförde ren Putinpropaganda. Hon skyllde exempelvis kriget i Ukraina på Nato, USA och UK – stackars Putin hade ju enligt henne inget annat val än att anfalla. Han ville ju till och med ha fred (sic). Ni hittar debatten på riksdagens hemsida här (och i textat pdf-format här, börjar på sidan 37).

Vi är ganska många som gång efter gång påpekat hur ute i tassemarkerna hon är och jag gissar att få av oss är ett dugg förvånade över hennes radikalisering som är sorglig att se.

Hennes anförande ovan sprids av Swebb-TV med flera. Låt oss anta att hennes åsikter om Ukraina och Putin skulle få fäste inom ytterhögern på samma sätt som klimatförvillandet gjort: Hur många anhängare skulle det då krävas för att Public service måste anpassa sig till detta?

För jo, det är i princip vad Henrik Jönssons argumentation går ut på.

Men nej, Public service ska fan inte anpassa sig efter opinionen och förvränga verkligheten för att inte kränka dem på ytterkanterna (oavsett om det är höger eller vänster). Vilket är vad som sker i USA:

Henrik Jönsson: ”De som försvarar den statsfinansierade kulturhegemonins fortsatta dominans ser dock inte mångfald som ett önskvärt ideal, utan utmålar i stället den fria marknadens bördiga mylla som ett hot om förruttnelse och morbiditet.”

Henrik Jönsson svamlar. Det är inte den som påpekar fakta som polariserar när någon avsiktligen ljuger för att driva opinion. Ja, jag har visat att Henrik Jönsson gör just det i sin iver att demonisera miljörörelsen.

Läs gärna detta debattinlägg av en lång rad forskare inom området (öppen artikel): Politisk splittring kring public service är djupt olyckligt, skriver forskare | SvD Debatt

”Men även om förtroendet är lägre inom väljargrupperna längst till höger är förtroendet också bland dessa väljare högt och även inom denna grupp är förtroendesiffrorna för public service betydligt högre än för andra medier. Public service, som det ser ut idag, har med andra ord brett stöd i befolkningen. Röster som hävdar annorlunda har helt enkelt fel.”

Forskning visar också att det inte finns en systematisk partiskhet inom public service:

”Men samtidigt som det är positivt att public service debatteras är det olyckligt om diskussionen fastnar i ”tyckande”. När det gäller public service finns det ju hyllmeter av akademisk forskning! Att tycka är inte fel – men att argumentera utifrån fakta väger onekligen tyngre.”

 Det ligger lite i sakens natur att våra förutfattade meningar och selektiva tittande gör att vi inte alltid håller med om detta. Det vore konstigt om det inte fanns fel och diverse saker att kritisera, men det handlar om det finns en systematisk snedvridning.