Etikett: tropiska stormar

Widding, Pielke Jr och ”korrumperade IPCC”

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized1 kommentar

(För) mycket tjafs om Elsa Widding nu. Så här kommer lite till 😉 Hon lade upp en ny Youtubefilm (3 maj 2023) där hon sågar IPCC som en politisk organisation, inte vetenskaplig. Syntesrapporten som kom för någon månad sedan är, hävdar hon, alarmistisk och bygger på ett numera osannolikt värstascenario (RCP8.5 / SSP5-8.5). Hon hänvisar till statsvetaren Roger Pielke Jr som hon menar har bevisat att IPCC körsbärsplockar studier för att underblåsa alarmismen:

”Allt detta är fiktion, till och med desinformation.”

(ja, fast på amerikanska då…)

När man läser Pielke Jr:s genomgång låter det verkligen illa. Jag tycker Pielke Jr ibland har vettiga och tänkvärda kommentarer, men jag blir alltid lite misstänksam när självutnämnda sanningssägare kommer med sådana här utbrott. Och det är inte första gången…

Men först. Widding fortsätter påstå att hon i sin senaste bok hämtar informationen från IPCC WG1-rapporten. Så är inte fallet. Punkt.

Pielkes kommentar handlade om IPCC:s slutsatser om tropiska stormar: Trends in the Proportion of Major Hurricanes (substack.com)

IPCC konstaterade i sin senaste rapport AR6 att det inte syns någon ökande trend i antalet tropiska stormar. Det var också vad som förutspåddes i till exempel IPCC AR4 från 2007. Däremot skriver de att andelen starka tropiska stormar (kategori 3-5) har ökat under de senaste fyrtio åren.

Det håller även Pielke Jr med om:

Men han menar att det handlar om cherry picking. För det finns ju data från längre tillbaka i tiden och lägger man till dessa så syns ingen uppåtgående trend i intensiteten. Pielke tycker alltså att IPCC vilseleder i detta avseende.

IPCC:s slutsatser om den ökande trenden är mycket influerade av en studie som publicerades i PNAS 2020:

  • Kossin JP, Knapp KR, Olander TL, Velden CS. Global increase in major tropical cyclone exceedance probability over the past four decades. Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Jun 2;117(22):11975-11980. doi: 10.1073/pnas.1920849117. Epub 2020 May 18. Erratum in: Proc Natl Acad Sci U S A. 2020 Nov 24;117(47):29990. PMID: 32424081; PMCID: PMC7275711.

Kossin och Knapp är två av forskarna som har hand om NOAA:s databas International Best Track Archive for Climate Stewardship (IBTrACS) som loggar information om alla tropiska stormar. Även Pielke Jr hyllar arbetet bakom och hämtar sin statistik därifrån – precis om Kossin och Knapp i artikeln ovan. Så hur kan de då ha så olika uppfattning?

PNAS-artikeln beskriver varför: det är först 1980 satelliter kom i drift och man fick tillförlitliga data från hela världen. De konstaterar också att mätdata från tiden innan detta inte lämpar sig för global trendanalys då den är väldigt heterogen både i tid och rum:

”The global instrumental record of TC intensity, however, is known to be heterogeneous in both space and time and is generally unsuitable for global trend analysis.”

Forskarna bakom studien hade tagit fram ett mer tillförlitligt sätt att utifrån satellitdata göra en bedömning av intensitet och antal stormar (homogenisering).

Som lekman är det ju svårt att ha en åsikt om vad som är mest rimligt. Men vad jag vet är att det har stormat (f’låt) rejält i den akademiska debatten om huruvida det finns någon trend i antalet tropiska stormar och dess intensitet under senaste århundradet eller inte. Några studier länkas till här:

RealClimate: Tropical cyclone history – part I: How reliable are past hurricane records?

Bara som exempel. Meteorologiprofessorn Kerry Emanuel gjorde en studie 2005 som konstaterade att tropiska stormars destruktivitet hade ökat under de senaste 30 åren. Pielke Jr och Landsea replikerade att nej, observationer säger att så var det inte. Emanuel svarade att jodå, så är det visst. Ni har enbart tittat på observationer för stormar som dragit in över land i USA, medan jag har tittat på alla stormar. Mitt underlag är 100 ggr större än ert och är därmed bättre statistiskt underbyggt.

”This means that the power-dissipation index (PDI) I used, which is accumulated over all storms and over their entire lives, contains about 100 times more data than an index related to wind speeds of hurricanes at landfall.” 

Jag överdriver lite förstås, men ungefär så låter det, läs Emanuels slutreplik här (de andra tror jag är bakom betalvägg): Emanuel, K. Emanuel replies. Nature 438, E13 (2005). https://doi.org/10.1038/nature04427

IPCC har i detta avseende valt att förlita sig på satellitdata på grund av osäkerheterna i data innan dess. Jag kan ingenting om detta och det var ingen total genomgång av forskningen, men jag tycker det finns all anledning att nyansera Pielkes anklagelser. Man får förstås ha vilken åsikt man vill om det är att vilseleda.

——

Om det är svårt att komma överens om ovanstående, blir det ju inte lättare om man ska lägga till några ”mänskliga parametrar” och beräkna de ekonomiska skador som dessa stormar orsakar. Att kostnaderna har skjutit i höjden på senare tid verkar alla vara helt överens om, däremot är ju frågan hur man ska jämföra kostnader från förr med dem nu. Vi har blivit rikare och har dyrare saker och fler bor i utsatta områden osv.

Vad jag förstår var Pielke Jr och Landsea 1998 pionjärer i att försöka normalisera dessa värden. De har sedan dess påtalat att det inte finns någon ökande trend i skadekostnaderna i USA. Pielke Jr blev därför förvånad och irriterad när IPCC AR6 WG1 kapitel 11 inte tar upp hans och andras arbete utan skriver så här (min fetning av text):

”A subset of the best-track data corresponding to hurricanes that havedirectly impacted the USA since 1900 is considered to be reliable, andshows no trend in the frequency of USA landfall events (Knutson et al.,2019). However, an increasing trend in normalized USA hurricanedamage, which accounts for temporal changes in exposed wealth (Grinsted et al., 2019), and a decreasing trend in TC translation speed over the USA (Kossin, 2019)”

De säger alltså att det finns en ökande trend i skadekostnader i USA med hänvisning till en enda studie (Grinsted et al 2019):

Pielke Jr menar här att IPCC går emot konsensus och att Grinstedt-studien är en outlier.

”The IPCC is undercutting leading, consensus, official climate data. Remarkable.”

Han lägger till åtta andra studier som stöder hans sak som inte har blivit refererade till:

Om man tittar närmare på dessa studier så är

  • Schmidt et al 2009 Microsoft Word – Schmidt_S-ext-abs26082009.doc (essl.org)
    ”We believe there is at least evidence to suggest that climatic change as a whole, due to both natural variability and anthropogenic forcings, does have an impact. For example, annual adjusted losses since the beginning of the last “cold phase” (1971) of the Atlantic Multidecadal Oscillation show a positive trend, with an average annual rise of 4% that cannot be explained by socio-economic components.”

Av dessa sex studier är alltså fyra hans egna. Alla tycks bygga på Pielke och Landseas normaliseringsmetodik. Den sista verkar kunna ana en viss ökande trend, men kanske inte från tidigt 1900-tal (?) De övriga två då?

Om jag fattar det rätt så är Martinez 2020 en kommentar till Pielke Jr:s artikel från 2018 och som visar att Pielke Jr har överskattat kostnaden för historiska stormar. Pielke Jr svarar att de erkänner osäkerheterna men vidhåller att deras metodik är mer robust än Martinez förslag.

Den åttonde är en kommentar på en artikel av Nordhaus (belönad med Nobels ekonomiska minnespris eller hur det nu benämns). Nordhaus hade fastställt en ökande normaliserad skadetrend:

Nej, ingen av dessa studier har refererats till i IPCC-rapporten. Men det har inte heller exempelvis de här två som rapporterat en ökande skadetrend:

  • F. Estrada, W. W. Botzen, R. S. Tol, Economic losses from US hurricanes consistent with an influence from climate change. Nat. Geosci. 8, 880–884 (2015)
  • F. Barthel, E. Neumayer, A trend analysis of normalized insured damage from natural disasters. Clim. Change 113, 215–237 (2012)

Estrada et al, kritiserar Pielke Jr normaliseringsmetodik ganska hårt då de menar att den missar olika parametrar. De får helt andra resultat, nedan från deras artikel, Pielke Landsea till vänster och Estrada et al till höger.

Och Grinsted-studien som IPCC hänvisar till? Forskarna bakom den skriver att de har adresserat de de osäkerheter som finns i tidigare normaliseringsprocesser. De diskuterar bland annat Pielke Jr:s studie från 2018. Forskarna säger sig ha hittat en väg runt dessa problem och tidigare motsägelsefulla studier. Bland annat tar de hänsyn till hur stor area och vilket område som respektive storm har påverkat. Storleken på skadekostnaderna beror förstås på var stormen drar in över land.

IPCC har uppenbarligen bedömt detta som tillförlitligt.

Jag har absolut ingen aning om vad som är bäst och har definitivt inte gjort någon heltäckande litteraturstudie på det här (jag är helt novis på området). Men det låter inte som att det råder en överväldigande konsensus om Pielke Jr:s slutsatser (?) – som han själv påstår.

Här en översiktsartikel om tropiska stormar och aktuell forskning: How climate change is making hurricanes more dangerous » Yale Climate Connections

Det behövs folk som går emot strömmen, och Pielke Jr kommer då och då med relevanta kommentarer. Men det betyder inte att man måste utse dessa personer som några sanningssägare och lita blint på vad de säger bara för att de är emot majoriteten. En annan anledning att jag väljer att avvakta är för att det inte är första gången Pielke Jr fäller ganska hårda ord i klimatdebatten.

Inte heller att han trär på sig offerkoftan.

2009 ville Pielke Jr visa hur snedvriden klimatdebatten var och gjorde en googlesökning på två olika artiklar; en från Michael Mann som visade att antalet orkaner ökade och en annan skriven av Chris Landsea som inte såg någon ökande trend. Resultatet visade enligt Pielke Jr att Manns studie hade 1264 gånger fler nyhetsnotiser än Landseas.

Bara det att det finns en känd filmregissör som också heter Michael Mann (regisserat Heat bland annat) och sökningen var så ospecifik att även dessa träffar fanns med i resultatet han visade. I verkligheten var förhållandet 11 för Mann mot 5 för Landsea. (Skillnaden skulle dessutom kunna förklaras med att Manns studie var publicerad i en kändare tidskrift (Nature)). (ref Another Pielke train wreck | ScienceBlogs)

Pielke Jr erkände sedan att han ”varit lite slarvig”. Några tiopotenser fel bara.

Som sagt, ta det för vad det är. Tyckte Pielke Jr:s utspel kunde behöva nyanseras en aning. Jag har inte kollat igenom allt han har skrivit.

Hans studie om kostnader finns i alla fall refererad till i IPCC AR6 WG2. Men jag har inte läst texten (brukar mest fokusera på delrapport WG1).

Widding påstår, liksom Pielke Jr, sen att just WG2-rapporten liksom syntesrapporten (den senare kom för någon månad sen) är vinklad och nästan enbart bygger på ett orimligt värstascenario. Jag vet inte det jag. Här några bilder. Vi är på väg mot strax under 3C men osäkerheterna gör att vi kan hamna ovanför det. Ni som hejar på Lomborg ska titta på 4C:s bilderna, han menar nämligen att 3,75C är optimalt att satsa på till 2100.

Bilder från syntesrapporten:

Antalet tropiska stormar minskar

Den Av Mathsi Klimat, Uncategorized, VetenskapLämna en kommentar

Extrema väderhändelser är ett populärt ämne att tvista om. Blir de fler och värre? Ja, det beror på vilka händelser man pratar om … men de har ofta det gemensamt att det är svårt att bestämma helt säkra trender då det saknas långa tillförlitliga mätserier. Att de är just extrema innebär ju per definition också att de inträffar relativt sällan vilket inte gör saken lättare, enstaka händelser kan påverka resultatet oproportionerligt mycket. Så är fallet för tropiska stormar (benämns tropical cyclones (TC) i IPCC:s rapporter).

I en studie, nyligen publicerad i Nature Climate Change, har forskare använt sig av en så kallad re-analysis där de utnyttjat observationer i kombination med datamodeller för att bedöma utvecklingen från 1850 till 2012 (det är först på 1970-talet tropiska stormar började mätas via satelliter).

De fann att globalt sett har antalet tropiska stormar minskat med 13 procent sedan 1900-talets början. Bild från Carbon Brief (antal stormar globalt, södra halvklotet respektive norra halvklotet och längst ner till höger tropiska vattentemperaturutvecklingen)

Annual tropical cyclone frequency over 1850-2012, for the globe (top left), the southern hemisphere (top right) and the northern hemisphere (bottom left). Tropical sea surface temperature rise anomaly, compared to a pre-industrial baseline, is shown in the bottom right. Source: Chand et al (2022).

De hade undersökt sju olika områden, i Nordatlanten såg man en ökning men i övriga syntes en minskning.

Några blir kanske överraskade av resultatet? Andra fäller standardkommentaren ”Jaha, vad var det vi sa, alarmistiska forskare har alltid haft fel!”

Men faktum är att detta är i linje med vad forskare länge har sagt, även om bristen på långa mätserier gjort modellerna osäkra. Forskarna bakom studien anför förklaringshypotesen att uppvärmningen påverkar framförallt två kraftiga globala luftströmmar i atmosfären: den kallade Hadley-cirkulationen som för luft från ekvatorn ut mot polerna och tillbaka (bild härifrån):

och Walker-cirkulationen som för luft i öst-västlig riktning (starkt kopplad till ENSO):

Uppvärmningen gör att dessa strömmar avtar i styrka. En konsekvens blir att luftmassor från olika höjd blandas i allt mindre grad vilket skapar förhållanden som är mindre gynnsamt för bildandet av tropiska stormar.

Som sagt, nedan följer några klipp från de tre senaste IPCC-rapporterna om vad som förväntas hända med antalet tropiska stormar med en fortsatt uppvärmning:

IPCC AR4 (2007):

IPCC AR5 (2013):

IPCC AR6 (2021)

Ett minskat antal stormar är förstås bra, men tyvärr finns det också en baksida som inte har inkluderats i studien, nämligen stormars intensitet och hur mycket skada de orsakar och liknande.

Tropiska stormar hämtar energi från haven (det krävs att havet har en temperatur på minst 26,5 °C ner till cirka 60 meters djup för att bilda och ”driva” en tropisk storm) och varmare hav gör alltså mer energi tillgänglig, därför anser man det troligt att intensiteten i stormar kan öka med en ökad temperatur. Och det verkar också stämma med observationer, det vill säga att andelen kraftiga stormar (kategori 3-5) har ökat även om det totala antalet minskar.

En ökad temperatur i atmosfären gör också att den kan innehålla mer vattenånga (ca 7 procent mer per ökad grad). Det leder i sin tur till att man kan förvänta sig kraftigare skyfall, särskilt i samband med tropiska stormar. Också detta har observerats.

Läs mer om studien på Carbon Brief (varifrån jag hämtat informationen)

Studien är ett steg på vägen till kunskap, mycket återstår att reda ut för det är som vanligt komplexa system. (Och du, det här är ett blogginlägg, inte en full genomgång av all befintlig forskning…)