[29/5: Uppdaterad med svar från Bengt, se längst ner.]
Jag blev indragen i en Twittertråd om huruvida naturkatastrofer blivit fler eller inte. Det apropå en rapport från WMO som jag inte hade läst: WMO Atlas of Mortality and Economic Losses from Weather, Climate and Water Extremes (1970–2019). Och när jag inte genast stod i givakt i min klimatjour och bemötte saken (orkade inte), så berodde det förstås på att jag tillhör klimatsekten som inte kan någonting:
”Klassisk kommentar från den VERKLIGE klimatförnekaren. Maths, jag har följt dig och insett att det du kan om klimat är försumbart. Du är bara intresserad av att misstänkliggöra de som inte följer sekten. Så länge du inte kan svara på enkla frågor så har du uppförsbacke.”
”Det är exakt så klimatsekten agerar. Mats (sic) skriver böcker om klimatförnekare men kan själv aldrig ta en diskussion med dessa förnekare.”
Samma farbröder (förlåt att jag generaliserar men i 99% av fallen handlar det om det) undrar sen varför [insert valfritt invektiv] man inte vill ha en saklig diskussion med dem. Nej, jag tänker inte be om ursäkt för att jag ger tvära svar på sånt. Inte heller för att jag inte råkar vilja lägga min fritid på att bemöta allt möjlig skit på beställning. Brandolini’s lag:
”The amount of energy needed to refute bullshit is an order of magnitude larger than is needed to produce it”
Nåväl, jag blev som vanligt ändå nyfiken på en del saker som påstods …
Så, det hela handlade som sagt om huruvida väderrelaterade naturkatastrofer blivit fler eller inte. Jämfört med vilken period? Vilka typer av katastrofer? Förväntas alla typer av väderrelaterade händelser öka i och med klimatförändringarna? När debattörer som Lomborg och Pielke Jr ska beskriva läget brukar man få statistik från år 2000 och framåt, den ser ut så här (geophysical är inte värderrelaterat):
Försäkringsbolaget MunichRe har en annan databas (med andra kriterier för att en händelse ska tas med) där det ser ut som en stadigt ökande trend från 1980 och framåt:
Men låt oss använda den översta grafen som är de data WMO använder sig av. Uppenbarligen finns det ingen ökning i det totala antalet här. Men ovan nämnda WMO-rapport säger att de har ökat med en faktor fem. Hur går det ihop?
Jo, den beskriver utvecklingen över en 50-årsperiod: ”The number of disasters has increased by a factor of five over the 50-year period, driven by climate change, more extreme weather and improved reporting.”
I sammanfattningen jämförs perioden 1970-79 med 2000-2009 och det konstateras att det skett en femfaldig ökning av väderrelaterade naturkatastrofer. Det är förvisso lite bedrägligt, nog borde man bemödat sig med att kommentera hur det står sig relaterat till senaste 10-årsperioden (ökningen blir förstås hög ändå, faktor 4,5). Likaså borde man kommenterat att de faktiskt inte ökat under 2000-talet.
Så visst har, vi kan kalla honom Bengt 😉 , en poäng här. Men ändå, trenden och ökningen från 70- och 80-talen är markant. Det har skett en anmärkningsvärd ökning från dessa tidsperioder – precis som rapporten slår fast.
Men Bengt framhåller då att det inte går att använda statistik från före slutet av 90-talet då kvaliteten är ”extremt bristfällig”. Den synbara ökningen skulle enligt honom endast bero på en ökad inrapportering, inte på att det verkligen har inträffat fler väderrelaterade naturkatastrofer.
WMO har i sina rapporter hämtat data från databasen EM-DAT, som är världens mest kompletta källa för den här typen av data. Den drivs av The Centre for Research on the Epidemiology of Disasters (CRED) vars chef/professor är Debarati Guha-Sapir. Bengt har tydligen haft många mejlkontakter med henne och menar att hon bedyrar att det inte har skett någon ökning av naturkatastrofer och, som sagt, att man inte kan använda data som WMO gör.
Jag får också en länk till ett inlägg av tidigare journalisten Anders Bolling som numera jobbar för lobbygruppen Näringslivets medieinstitut. Bolling har till och med intervjuat Guha-Sapir och i klartext fått bekräftat att nej, det finns ingen ökning.
Och det är nu det börjar bli märkligt. För efter en snabb googling är det uppenbart att något inte stämmer här. I flera olika artiklar, intervjuer och rapporter påstår Guha-Sapir själv att jodå, det har visst skett en dramatisk ökning. Hon är exempelvis författare till denna artikel från slutet av 2021:
Och hon hänvisar som synes till data från 80-talet, som hon ska ha sagt till Bengt att man inte kan använda. Googla själva, det är inte svårt att hitta liknande kommentarer från henne.
Låt oss även gå tillbaka till Bollings påstående och faktiskt lyssna på den intervju han gjorde med Debarati Guha-Sapir 2020.
Vid cirka 32 min in säger hon helt tydligt att data från åtminstone 1980 är mycket bra och i princip heltäckande. Jag har själv förstås ingen aning men om nu både Bengt och Bolling har använt henne som en trovärdig källa så borde vi väl rimligen även tro henne angående detta?
En av anledningarna till att Bolling intervjuade henne var att han tidigare undersökt ett liknande fall av påstått fusk med katastrofsiffror. Det handlar om en uppmärksammad studie/artikel i tidskriften Lancet från 2017, skriven av Nick Watts och en lång radda andra: The Lancet Countdown on health and climate change: from 25 years of inaction to a global transformation for public health.
Bolling skriver: Den sade att fallen ökat med 46 procent under 2000-talet. Detta byggde på en mycket kreativ tolkning av data. ”Nej, vi ser inte de 46 procenten”, sade Debby Guha-Sapir.
Det låter övertygande.
Men låt oss återigen lyssna på vad som faktiskt sades under intervjun och inte ta Bollings saxade meningar på orden. Han ville i intervjun att Guha-Sapir skulle kommentera denna artikel och få bekräftat att Watts använt uppgifterna från EM-DAT fel (diskussionen börjar ca 43:30 in). Hon ville dock inte uttala sig om detta eftersom hon där och då inte visste hur Watts hade fått fram sin siffra. (Hon nämner dock att det skett en stor ökning i naturkatastrofer nu jämfört med tre decennier sedan – Bolling tog ingen notis om det dock.)
Efter en del lirkande får Bolling henne i alla fall att säga att nej, vi ser inte denna 46%-iga ökning under 2000-talet. Och ja, hon säger också att många blir typ ”besvikna” när de vägrar bekräfta denna ökning. ”Ingen gillar goda nyheter.”
Men vad står det då egentligen i Lancetartikeln?
Jo, läser man sammanfattningen verkar det uppenbarligen som att Bolling har rätt: ”As a whole, the frequency of weather-related disasters has increased by 46% since 2000, with no clear upward or downward trend in the lethality of these extreme events (Indicator 1.4).”
Men tittar man närmre under kapitlet där denna siffra redovisas får man reda på vad som ligger bakom uppgiften:
”From 2007 to 2016, EM-DAT recorded an average of 306 weather-related disasters per year, an increase of 46% from the 1990–99 average.”
Det är alltså medelvärdet över antal rapporterade händelser per år mellan 2007-2016 som jämförs med medelvärdet per år mellan 1990-99. Nej, jag har inte kontrollräknat, men efter en snabb titt på stapeldiagrammen ovan ser det väl ganska rimligt ut. Sen är det förstås uruselt att de uttryckte sig så slarvigt i artikelns sammanfattning, men är det verkligen anledning till att ”vända upp hela världen”?
En annan sak som jag tycker är värd att notera med tanke på att hela Bollings artikel går ut på att kritisera klimatjournalistiken för att vara alarmistisk och inte ge hela bilden.
Han hänvisar till den här studien skriven av Stefan Doerr, för att visa att skogsbränder (eller hur man nu ska översätta wildfires?) har minskat under de senaste hundra åren. Det är det ingen som motsäger, men man kan fråga sig varför Bolling själv utelämnar väsentliga delar i denna diskussion och dessutom använder uppgifter från 100 år tillbaka utan tvekan. Samme Doerr kommentar just detta på Climate Feedback (för det är ingen ny diskussion…).
Hederlig diskussion av Bolling? Not so much. (Det gäller flera av de punkter han listar i sitt inlägg.)
Det är ett himla klagande på mediers alarmistiska rapportering om klimatet. Det går absolut att hitta sånt, och vi vet alla hur rubriker kan vara missvisande. Men jag blir ärligt talat förbannad på haverier till rapporter som Bollings lobbygrupp Näringslivets medieinstitut ger ut. Jag kommenterade deras rapport ”Så rapporterar medierna om stigande havsnivåer” på Aftonbladet.
Men tillbaka till naturkatastroferna. Så enligt den källa som både Bengt och Bolling använt är data från och med 1980 i det närmaste fullständig vad det gäller rapportering av naturkatastrofer. Det har skett en signifikant och, även enligt Guha-Sapir, alarmerande ökning sen dess. Självklart blir uppgifterna mer osäkra desto längre tillbaka i tiden vi går och mycket av detta har lagts in retrospektivt. Hur är det med 70-talets data? Jag vet inte. Men även om man fördubblar antalet händelser under detta decennium hamnar man i paritet med 80-talet och ökningen mot idag är rejäl ändå.
Jag fick också länken till en gammal rapport från 2004 som enligt Bengt ska säga att man inte KAN använda den bristfälliga statistiken (Guha-Sapir är en av författarna):
Är det vad den säger?
Den börjar med meningen: ”Today, the world is facing disasters on an unprecedented scale.” Men absolut rekommenderas att man hanterar uppgifter från deras databas varsamt och tänker på osäkerheterna. Det gäller förstås främst äldre data. Den synbara ökningen under senare decennier beror till stor del på en ökad inrapportering. Men från när är det så?
Office of US Foreign Disaster Assistance (OFDA) började aktivt samla data från år 1960 och CRED från 1973. De nämner att andelen inrapporterade händelser av mindre allvarlig karaktär kan indikera hur mycket bättre kvaliteten på statistiken har blivit:
Under 70-talet ligger den nästan i linje med den för 80-90-talen. Och trots alla fallgropar menar de att deras data duger för att visa trender:
Nej, jag kan inte se att de någonstans skriver att data från innan sent 90-tal inte kan användas, vilket Bengt alltså påstår. Men självklart ska äldre uppgifter användas med några skopor salt. Ni får väl läsa själva.
Jag blev också uppmanad att påvisa hur en artikel i DN fortfarande låg framme trots att Bengts kollega informerat journalisterna om att den var felaktig: deras uppgifter visade att det inte skett en ökning. Han hade till och med fått det bekräftat av chef på United Nations Office for Disaster Risk Reduction (UNDRR):
DN-artikeln FN: Klimatkris bakom ökade naturkatastrofer belyser en rapport från CRED och UNDRR (Guha-Sapir har skrivit förordet): ”The human cost of disasters: an overview of the last 20 years (2000-2019)”. Problematiken verkar vara lite av samma sort som i Lancetartikeln ovan. Ingressen börjar:
”Extremvädren har ökat dramatiskt under de senaste tjugo åren”
Brödtexten inleds dock:
”Globalt har 7.348 naturkatastrofer inträffat de senaste två decennierna, en dramatisk ökning jämfört med den föregående tjugoårsperioden då antalet var 4.212.”
Rapporten har alltså jämfört två tjugoårsperioder mot varandra:
Där kan man också läsa att en del kan bero på bättre inrapportering men att det är en signifikant och reell ökning. Det står dock också att antal händelser per år har legat ganska konstant på denna sida milleniumskiftet. ”Overall, the number of disaster events per year and the distribution of disaster sub-groups has remained relatively stable between the year 2000 and 2019.”
DN har tydligen även intervjuat Guha-Sapir:
Så nej, jag ser inget fel i denna DN-artikel även om de inte nämner att det inte finns någon trend över de senaste 20 åren.
Är det rätt av CRED och UNDRR att jämföra två tjugoårsperioder på detta sätt? Är den plana kurvan för antal händelser under 2000-talet en signifikant trend? Beror det på bättre anpassning och varningsmetodik?
Jag har faktiskt ingen aning.
Borde WMO och journalister varit tydligare med informationen om att trenden stått still under 2000-talet? Ja, det kan jag tycka, men samtidigt vore det i mina ögon närmast tjänstefel att inte ge en helhetsbild om trenden över tid. Vi har redan haft en våldsam debatt om en påstådd avstannad uppvärmning baserad på tunnelstirrande på korta mätserier i ett system som har stora interna variationer.
IPCC AR6 WG1 har ett helt kapitel om extremväder, men det är ändå bara en del av allt som händer. Det finns ingen som ignorerar osäkerheterna i äldre data om extremhändelser.
Men jo, jag tycker hela den här diskussionen och letande efter detaljfel är tröttsam. Ni får tycka precis vad ni vill, jag har i alla fall försökt sätta mig in i saken. Jag vet inte vad Guha-Sapir har skrivit till Bengt men det finns inget i hennes offentliga uttalanden som stöder att vi inte kan använda uppgifter från EM-DAT innan sent 90-tal. Sen får man väl tro på vem man vill antar jag.
Och som flera forskare har uttryckt det (och som Guha-Sapir sa i intervjun med Bolling): vädermönster och händelser har förändrats och det har blivit allt mer relevant att titta på regionala trender för dessa väderhändelser. Några har ökat, andra inte, och förväntas inte heller göra det om man ser det globalt. Däremot kanske intensiteten och varaktigheten gör det. För vissa händelser är trenden tydlig, för andra inte.
Sen har vi hela området med World weather attribution som talar sitt tydliga språk (bedömning av specifika extremväderhändelser och om klimatförändringar gjort dessa mer troliga). Se gärna min Twitterkommentar om confirmation bias i hur och vad en riksdagsledamot väljer att tro på angående detta.
Nyss postade Bengt ett nytt inlägg i frågan som visar var skon klämmer:
Han ser det alltså som alarmistisk taktik att jämföra med data från 80-talet. (Han glömde att även Guha-Sapir, som han hänvisat till ett antal gånger, använder den måttstocken.)
Bengt och jag kommer nog aldrig bli överens i den här frågan. Jag är fortfarande kvar i klimatsekten. Inget jag säger kommer ändra Bengts uppfattning om det. Och så är det med det, ärligt talat bryr jag mig inte nämnvärt.
Vad säger ni?
Uppdatering 29/5: Bengt har skrivit en kommentar till ovanstående som han ville att jag skulle publicera (eftersom det inte gick att lägga till bilder kommentarsfältet). Läs gärna:
För den som inte orkar läsa lägger jag upp en av de mer centrala graferna i resonemanget. Bengt hänvisar bl a till denna:
Korrelationen mellan nya rapportörer och den totala ökningen av antal naturkatastrofer är iögonfallande.
Bilden är ifrån den CRED-rapport från 2004 jag hänvisade till ovan och inget som har mörkats. Det är samma rapport som kommer fram till att trots bristerna i EM-DAT är de tillräckligt bra för att använda till att uppskatta trender (se skärmdump ovan).
Jag har inte sett någon källa skriva att äldre data skulle vara lika tillförlitlig som efter 2000-talet. Även den WMO-rapport som nämns i början konstaterar att en del av ökningen beror på en bättre/ökad inrapportering. Men nej, jag har ingen aning om hur CRED-ansvariga (etc) har kvalitetssäkrat data eller varför Guha-Sapir anser att data från 1980 och framåt är okej, men jag tar det för givet att data inte är exakta och att det missas en del. Frågan är om det handlar om avsiktlig klimathysterisk manipulation eller inte.
Det får ni fortsätta älta om ni vill.
Maths Nilsson, författare 