Har alltid velat läsa herr Kalifatides som till och med ”fått konungens personliga medalj, 8:e storleken i Serafimerordens band för sina insatser i samhällsdebatten.” Tycker det är ganska fascinerande med författare som skriver på ett annat språk än det man ”föddes med”.

I hennes blick är en kriminalroman där en kvinnlig kommissarie Kristina Vendel har sporadisk kontakt med en man från den undre världen, dagen innan de ska träffas blir han mördad. Samme kriminalkommissarie har själv blivit utsatt för något som tär på hennes psyke, men hon kommer inte ihåg vad som har hänt för hon blev drogad. En annan manlig polis som utreder ett annat mord hittar ett foto på Kristina med ett könsorgan i munnen och det verkar en stund som att Kristina rent utav är den som går runt och hämnas. Och ja, allt hör ju förstås ihop.

Hmm, en lättläst och ganska tunn bok. Korta och koncisa meningar men det flyter bra. Det är uppenbart att Kalifatides velat skriva en samhällskritisk bok, om förändringar, ensamhet, invandring och så vidare. Men det berör aldrig riktigt. Det vimlar av karaktärer som har allehanda problem i sina kärleksliv (alla bedrar alla typ), vilket beskrivs i några korta meningar per person. Jag känner mig mer som en åskådare än en som får uppleva boken. Det rinner liksom bara förbi. Det blir heller aldrig riktigt spännande tycker jag, visst man vill veta vad som ska hända men inte sådär att jag bara måste läsa vidare.

Det blir bara en svag trea av fem möjliga för den här boken. Hade nog förväntat mig mer. Enligt en kommentar från DN på bokens baksida så sägs det ”Det viktigaste är att han skriver så oändligt mycket bättre.” (syftar på en jämförelse med andra kriminalförfattare). Nu har jag inte läst så våldsamt mycket deckare men nåja, så fantastiskt vet jag inte om jag tycker att det är… Men det är ju förstås bara min subjektiva bedömning.