Det här är en fortsättning på min recension av Professionell klimatbevakning med underrubriken Guide för en konstruktiv journalistik skriven av Anders Bolling och Svenolof Karlsson, utgiven av Näringslivets medieinstitut (publicerad på Magasinet Konkret samt ett kompletterande blogginlägg). Detta inlägg handlar om hur svårt det kan vara ”att lyssna på forskarna”. Det finns alltid akademiker med avvikande åsikter och idag kan man i princip bevisa vad som helst genom att hänvisa till vetenskapliga artiklar.

Jag inledde min recension med att nämna att Bolling/Karlsson gav ett nyttigt exempel att reflektera över, som att en vida rapporterad studie om hur fiskar påverkades av sjunkande pH i haven visat sig vara felaktig. Sveriges radio gjorde ett lyssningsvärt program om bland annat detta (ni vet, dom som aldrig rapporterar om sådant…).

Det belyser en gyllene regel inom all vetenskap: man bör tar enstaka nya studier från enstaka forskare med en nypa salt till dess att andra har replikerat resultaten. Det gäller i synnerhet om de har uppseendeväckande slutsatser och oavsett om det handlar om artiklar i kändistidskrifter som Science och Nature.

Jag gav några exempel på hur Bolling/Karlsson inte bryr sig ett skvatt om detta och ställer enstaka ”alternativa artiklar” med högst tveksam metodik mot en uppsjö av studier från decennier tillbaka som också bekräftats av åtskilliga observationer.

Och det här kan vara otroligt svårt. För hur ska en lekman ta sig an en omfattande artikel med innehåll man knappast har en möjlighet att ha kunna genomskåda? Här följer ett exempel från Professionell klimatbevakning:

Urbana värmeöar

Bolling/Karlsson skriver att man ”förmodligen borde ta mer hänsyn till i temperaturmätningarna är det som kallas urbana värmeöar.” Alltså att mätstationer ger missvisande resultat då många ligger i bebyggda områden och städer där det bevisligen är varmare än på landsbygden.

Det är en relevant fråga som dock inte har ignorerats av forskare[1] (vilket inte heller Bolling/Karlsson påstår, däremot att de underskattat faktorn).

Varför anser Bolling/Karlsson att forskarna underskattat denna faktor? För att det har varit en av alla dessa avgrundsdjupa hål i klimatdebatten där forskare anklagas för att fuska med mätserierna. Så sent som 2016 kan man höra tongivande debattörer som Tony Heller på föredrag förklara att det troligen inte skett någon uppvärmning sedan 1940-talet, allt handlar bara om mygel.

Bolling/Karlsson hänvisar till Humlums åsikt (inga bevis) samt till en relativt ny studie[2] med 37 angivna medförfattare.

Hur ska man som lekman ta sig an en sådan artikel?

Ja, det sätter fingret på den kanske mest avgörande faktorn till förvirring i klimatdebatten: Det vimlar nämligen av höga akademiska titlar hos de uppräknade författarna och om nu till och med professorer ifrågasätter IPCC:s slutsatser måste det väl ligga något i det?

Nu är det kontrollerbar fakta att kända ”skeptiker” har varit fel ute, professorstitlar till trots. Flera gånger med oärliga och cherrypickade argument. Professor emeritus Gösta Petersson refererar till exempel i sin bok Falskt alarm till en närmast bisarr hypotes från en David Evans (en bit ner i detta inlägg: Hansen, äpplen, päron och klimatdebattens märkligaste hypotes – Maths Nilsson, författare) men utelämnar i princip alla IPCC slutsatser. Pettersson hänvisar här inte ens till en tidskrift utan till Evans företags hemsida – hypotesen salufördes på hans frus blogg, en av de största i ”ifrågasätta IPCC-branschen”.

Att som lekman ha koll är banne mig inte lätt.

Själva studien i fråga om urbana värmeöar är i mångt och mycket en statistisk räkneövning som inkluderar urval och viktning av mätresultat, trovärdighet hos och användande av diverse mätserier med mera som de flesta av oss, inklusive journalister, förmodligen varken har kompetens, tid eller ork att bena ut.

Här finns en hel del varningsflaggor som borde leda till viss skepsis. (Men, varken finansiering eller tidigare gärningar hos författarna är i sig giltiga argument för att avfärda resultaten, men väl anledningar till att leta efter en second opinion innan man tar det för sanning.)

37 författare bakom en studie som den här är faktiskt ganska många…

Flera av författarna är heller inte knutna till någon vetenskaplig institution och vissa saknar relevant bakgrund i ämnet. Det ger mer känsla av debattartikel istället för vetenskaplig studie (ja, det är en åsikt).

Insatta ser direkt att det är idel kända så kallade skeptiker som inte köper ens IPCC:s mest säkerställda slutsatser. Många har bevisligen haft fel förr och spått nedkylning istället för uppvärmning baserat på diverse naturliga cykler. Några exempel:

Lobbyisten Patrick Moore har nämnts i recensionen ovan.

Jan-Erik Solheim var medförfattare till de artiklar som beskrevs i Ole Humlumavsnittet i recensionen ovan som förutspådde kraftig nedkylning samt ifrågasatte att den ökade CO2-halten berodde på våra utsläpp.

Herrman Harde har skrivit liknande artiklar och det saknas verkligen inte saklig kritik: Mitt Aktuelltinslag. Och hur det fortsatte … – Maths Nilsson, författare

Fritz Vahrenholt är författare till Die kalte Sonne (2011) som innehåller prediktioner om en nedkylning som helt fallerat. RealClimate: Record heat despite a cold sun

Víctor Manuel Velasco Herrera, sa exempelvis 2008 att glaciärerna växer till sig. Han menar också att en ny liten istid redan hade börjat 2005, eller kommer starta inom ett par, eller cirka 10 år, eller 30-40 år. Beroende på vilket föredrag man lyssnar på tydligen.

Marcel Crok driver CLINTEL som jag visat inte drar sig för att blåljuga: Om Clintels IPCC-kritik och titlars magi – Maths Nilsson, författare

Sallie Baliunas, skrivit en rad motbevisade artiklar och involverad i vetenskapliga kontroverser. Samma år (1995) som Nobelpriset i kemi gick till de som kartlagt hur freoner påverkar ozonlagret satt hon tillsammans med Fred Singer (nestor i denna bransch) i kongressförhör och hävdade att vetenskapen bakom även det var en skröna. AAAS ”What We Know” Initiative: Same Denial, Different Issue – From Ozone Depletion to Climate Change – DeSmog

Flera är också verksamma inom exempelvis CO2 Coalition som t ex Seok Soon Park – CO2 Coalition och Jim Steele – CO2 Coalition

Och så vidare. Varningssignaler …

---

Känslan av debattartikel blir inte mindre av att läsa arbetsfördelningen:

Det anges att det framförallt är tre av författarna som ligger bakom huvudjobbet och ytterligare tre bakom den formella analysen.

De tre huvudförfattarna är Willie Soon, Ronan och Michael Connolly (far och son) som tillsammans har bildat CERES som finansieras via anonyma donationer. Soons tidigare forskning har visat sig finansierats av fossilindustrin via hemliga kontrakt som inkluderade att finansiärerna skulle granska artiklarna innan publikation. Soons studier har motbevisats och han har ljugit om både finansiering och varit involverad i diverse kontroverser.

Det borde få var och en att åtminstone inte blint lita på det han framför.

Far och son Connolly, båda kemister, gick från att utveckla fiskodling till att 2009 ge sig in i klimatdebatten. Snart hade de ”motbevisat” växthuseffekten genom att identifiera en helt ny kraftöverföringsmekanism som vetenskapen aldrig tidigare sett (”pervection”). Istället för att försöka få denna upptäckt publicerad i erkända vetenskapliga tidskrifter valde de att starta en egen. Där finns enbart deras egna artiklar publicerade…

Det finns mängder med forskare som är djupt troende (Katharine Hayhoe till exempel) och inget fel i det, men hur ska man hantera det faktum att flera ”skeptiska” forskare är aktiva i organisationer som anser att det är Gud som styr klimatet?

Förutom Willie Soon, Ronan och Michael Connolly har ”den oberoende forskaren” William Briggs deltagit i analysarbetet. Han ligger bakom Realist Catholic Climate Declaration:

• “The extent to which man is responsible for climate change is not known, only surmised. There is no earthly force capable of stopping climate change. […] The salvation of souls is of more pressing concern than the air temperature. Pray to God and pray for your neighbor, not to the planet.”

Anthony Lupo (även knuten till Independent Institute) har signerat uppropet och likaså den fjärde personen bakom analysen, David Legates.

Legates är tidigare klimatforskare men anges i artikeln höra till Cornwall Alliance for the Stewardship of Creation. En evangelistisk organisation som predikar att Guds Intelligenta design styr jordens skeenden och också deklarerat att Gud styr klimatet, inte människan. An Evangelical Declaration on Global Warming (cornwallalliance.org):

• 2009: “We believe Earth and its ecosystems—created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence —are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory.  Earth’s climate system is no exception. Recent global warming is one of many natural cycles of warming and cooling in geologic history.
  

Andra kända ”IPCC-kritiska” debattörer som signerat uppropet är Ross McKitrick och Lord Monckton.

Även klimatforskaren Roy Spencer är aktiv i denna organisation. Hans kollega John Christy är också djupt religiös och tidigare baptistmissionär. De båda var pionjärer i att mäta atmosfärens temperatur via satellit och ansvariga för UAH-mätserien (som är en outlier i dessa mätningar, se nedan). Nej, jag tror inte att Spencer och Christy avsiktligt myglar med sina satellitmätdata. Men hur objektivt tolkar man data när man samtidigt är religiöst övertygad om att människan inte kan påverka klimatet i någon högre utsträckning?

Jag har i tidigare inlägg visat hur de flera gånger t ex gett en skev bild av vad klimatmodellerna visar genom att noga välja vilka data de redovisar.

Visst kan ovanstående anses vara personliga påhopp och guilt by association och ska självklart inte användas för att avfärda det som framställs i artikeln. Men nog måste det hissa varningsflagg hos varje rationell journalist och en vilja att höra med annan expertis på området?

Och kritiken är inte nådig mot hur bland annat urvalet av datapunkter och den statistiska hantering.[1] RealClimate: As Soon as Possible.

Men som i alla frågor i klimatdebatten tar diskussionen aldrig slut.

Aldrig.

Min egen åsikt: Flödet av information inom klimatdebatten är enorm och det är helt omöjligt att ta in allt. Visst ska man lyssna på även motstridiga röster men någon gång går gränsen för när någon inte längre kan anses vara en trovärdig källa.

Har man gång efter gång efter gång bevisligen varit helt ute och cyklat, argumenterat oärligt, har besvärande intressekonflikter och så vidare, ja då får man skylla sig själv att inte bli tagen på allvar utan att åtminstone vidimera uppgifterna med experter på området.

För det finns högst sakliga argument.

---

Angående urban heat islands kan nämnas att mätserier vid marken stämmer överens med de från troposfären via både väderballonger (radiosonde) och satellit där denna effekt knappast kan vara påtaglig. Glaciärer smälter.

Hur kan artikeln då ha blivit publicerad?

Artikeln är publicerad i tidskriften Climate, utgiven av förlaget MDPI, som blivit mycket kritiserade för dålig kvalitetskontroll. Bland annat syns en väldigt hög grad av självcitering, det vill säga att forskarna påstår en sak och stödjer detta genom referens till en annan artikel som de själva skrivit. Det är bedrägligt då man kan få intrycket att det finns större vetenskapligt stöd för påståendet än det i verkligheten finns.

(Något den i branschen kända Nils-Axel Mörner tog till bisarra nivåer: Att bedöma en vetenskaplig artikel -nytt från Mörner – Maths Nilsson, författare)

Det syns även i denna artikel där alla utom en av nedanstående referenser är självciteringar:

“AR6 has explicitly argued that urbanization bias represents less than 10% of the long-term warming, but several recent studies have disputed this claim [5,7,9,10,78]. Meanwhile, AR6 argues that the Matthes et al. (2017) solar forcing dataset has been confirmed to be reliable, yet this claim is challenged by several studies arguing it has not yet been satisfactorily resolved which (if any) of the many solar forcing datasets are most reliable [5,7,12,15]”

Artikeln hittas dessutom i ett specialnummer med en inbjuden gästredaktör som beslutar om publikation. I det här fallet var det Ned Nikolov, känd för att helt avfärda växthuseffekten, uppvärmningen kan enligt honom framförallt kopplas till gravitationen.

Han menar också att ingenjörer visat att ben och muskler inte kan bära de största dinosauriernas enorma storlek. Istället menar han att de är bevis på att jordens gravitation då var mindre än nu.

Se där, ett helt blogginlägg med personliga påhopp att använda som ammunition för en osaklig debatt.

Men vet ni, i dagens störtflod av information måste man sålla och ja, jag anser att det ibland är högst relevant att göra ovanstående sanity checks.

Det är en gyllene regel att inte läsa in för mycket i enskilda studier oavsett om de nu är alarmistisk eller inte. Det är varken min eller journalisters uppgift att avgöra vad som är ”vetenskapligt sant” och det är en utopi att journalister ska gå igenom och bedöma metodik osv i detalj om varje artikel de skriver om. Det är forskarnas sak att avgöra (nej, jag skrev inte att man inte ska vara kritisk ändå).

Men det är banne mig en journalists uppgift att om man tar upp en studie med exceptionella resultat att sätta in den i ett sammanhang av vad som redan är publicerat (och utifrån det avgöra om man ska skriva om den över huvud taget innan andra forskare bemött innehållet). Det kan vara ytterst svårt på ett begränsat utrymme men Bolling/Karlsson har skrivit en hel bok utan att nämna de starka bevis för vår påverkan på uppvärmning som faktiskt finns..

Det är också läsarens ansvar att fatta att media i alla tider tjänat pengar på braskande rubriker.

Så det så 🙂

---

[1] Schmidt Gavin,, As soon as possible, Real Climate 6 sep 2023 https://www.realclimate.org/index.php/archives/2023/09/as-soon-as-possible/#ITEM-25079-0

---

[1] Hausfather, Z., K. Cowtan, M. J. Menne, and C. N. Williams Jr. (2016), Evaluating the impact of U.S. Historical Climatology Network homogenization using the U.S. Climate Reference Network, Geophys. Res. Lett., 43, 1695–1701, doi:10.1002/2015GL067640  ; Menne, M. J., C. N. Williams Jr., and M. A. Palecki (2010), On the reliability of the U.S. surface temperature record, J. Geophys. Res., 115, D11108, doi:10.1029/2009JD013094

[2] Soon, W.; Connolly, R.; Connolly, M.; Akasofu, S.-I.; Baliunas, S.; Berglund, J.; Bianchini, A.; Briggs, W.M.; Butler, C.J.; Cionco, R.G.; et al. The Detection and Attribution of Northern Hemisphere Land Surface Warming (1850–2018) in Terms of Human and Natural Factors: Challenges of Inadequate Data. Climate 2023, 11, 179. https://doi.org/10.3390/cli11090179