Reflektioner av tillvaron….
Äsch, DN debatt ville inte ha min replik, jag var försent ute. Mer namnkunniga människor hade redan varit framme 🙂 Men nu har jag ju ändå skrivit det så den får publiceras här istället. Det var en bra skrivövning att argumentera med en begränsad mängd tecken om inte annat.
Det är anmärkningsvärt hur en professor kan åstadkomma en så endimensionell analys som Hamilton gör i sin debattartikel 8/2. Han sågar den svenska köttprotektionismen och vurmar för frihandel och viftar nonchalant bort alla problem. Det är beklämmande hur Hamilton inte alls verkar förstå allvaret med antibiotikaresistens hos bakterier.
Det är inte science fiction, redan idag avlider 50 000 i EU/USA och 700 000 globalt på grund av resistens. En siffra som beräknas stiga till 10 miljoner 2050 med enorma kostnader som följd. Till exempel kostar bara ett enda fall av MRSA på ett vårdboende en miljon kronor. Fler och fler bakterietyper blir resistenta mot allt fler antibiotikum och det är längre inte någon fantasi att vissa sjukdomar inte går att behandla.
Lägg därtill att endast sex större läkemedelsbolag fortfarande forskar i ämnet. Bristen på ”intresse” beror inte på ondska utan för att marknadens spelregler är sådana. Antibiotikaforskning är helt enkelt svårt att räkna hem ekonomiskt, det är inget vänsterflum utan fakta och inget som det hymlas med i branschen1. Vi är i skriande behov av nya behandlingsalternativ men det möts inte upp av det som finns i forskningen.
Både magnituden av problemet och bristen på åtgärder har vi marknadsekonomin att tacka för till stor del. Det är ingen slump att de som har den minst reglerade hanteringen av antibiotika också har störst problem (som förstås inte håller sig inom gränserna). Det är varken ett nytt eller förvånande problem men vi har länge valt att sopa det under mattan. Hamiltons text visar att han inte ens vill titta under mattan trots att den är alldeles knölig av akuta problem.
Ett hundratal vetenskapliga artiklar påvisar ett samband mellan antibiotika i djurhållningen och problem hos människan. Värst i det avseendet i EU är Cypern, Italien och Spanien. I USA är problemet än värre. 70% av all antibiotika ges där till djur främst i förebyggande syfte. FDA har uppmanat industrin att minska användningen men det har istället ökat (och det är inte första gången frivilliga försök att reglera kemikalier har misslyckats i USA, de har flera gånger uppmanat industrin att minska på användandet av antibiotika till djur men det har inte haft minsta effekt ).
Att vi har all anledning att misstro frihandelsavtalet med USA blev om inte annat klart när EU införde sin nya kemikalielagstiftning REACH. Efter påstötningar från kemikalielobbyn gick USA:s utrikesminister aktivt in och motarbetade EU:s lagstiftning.
The Guardian har dokument som visar att EU redan vikt ner sig i TTIP-förhandlingarna gällande hormonstörande/cancerogena pesticider. Det skulle annars få ”vittgående konsekvenser” angående avtalet.
Hamilton vill tydligen att vi helt bortser från ovanstående problem, genom frihandel ska vi istället prioritera att få ännu billigare kött. Konsekvenserna kan mycket väl bli att vi får välja bort sjukvården som vi känner den idag. Det är verkliga problem. Och då har jag inte ens nuddat vid ord som klimat och etik. Att Hamiltons nyliberala frihandelsvision ska fixa problemen av sig själv är rena rama fantasier.
____________________________________
1 För att ge ett exempel kan vi jämföra två nya läkemedel som båda är efterlängtande och banbrytande:
-Sirturo, ett antibiotikum mot tuberkulos med nytt angreppssätt tillverkat av J&J, den första på över 40 år. Beräknades sälja för 75 miljoner dollar per år 2014.
-Sovaldi, Gileads medicin mot hepatit C. Beräknad försäljning 8 miljarder dollar år 2014. Det motsvarar 1000 dollar per piller. Jag hörde någonstans att en hel behandling kostar runt en miljon här i Sverige (men ta det med en nypa salt…)
____________________________________
Hela Hamiltons artikel är för övrigt en orgie i nyliberala önskedrömmar som låter bra i teorin men bara stämmer om man blundar för stora delar av verkligheten. Till exempel skyller han delar av flyktingströmmen på de höga kött-tullarna och att det är en anledning till att nordafrikanska bönder inte kan leva kvar hemma eftersom de inte kan sälja i EU. Det låter förstås rimligt men verkligheten visar tydligt att det inte är så enkelt. Låga tullavgifter på kläder och mobiltelefoner har i alla fall inte hjälpt textilarbetare i Pakistan och Indien eller Apple-tillverkare i Kina. Och det saknas inte intäkter i de branscherna direkt. Kolla gärna in Last Week Tonight om ”Fashion”, John Oliver är grymt kul
Maths Nilsson, författare 