Några av den nya generationens klimatmodeller, vars resultat kommer användas i IPCC:s nästa rapport, har visat avsevärt högre klimatkänslighet än tidigare. En artikel i The Guardian uppmärksammade nyligen att IPCC:s tidigare worst case-scenarier inte gick långt nog då en studie tycks ha bekräftat de höga klimatkänsligheterna. Hur ligger det till med den saken egentligen?

Klimatkänsligheten är ett mått på hur mycket temperaturen kommer att ändras då atmosfärens koncentration av koldioxid fördubblas. Det är mycket komplext och det finns olika sätt att beräkna det. Ett är att använda klimatmodellerna (det är alltså inget värde som läggs in i modellerna utan är ett resultat utifrån de parametrar som används för att beskriva de fysikaliska processerna i modellerna).

I takt med att foskargrupper har presenterat sina modellereringsresultat inför nästa års IPCC-rapport (många är inte klara ännu), stod det klart att några visade betydligt högre värden än tidigare. I AR5 angavs att det mest troliga är att klimatkänsligheten ligger inom 1,5-4,5C med bästa uppskattningen 3C (vänstra stapeln i bilden) och modellerna var en byggsten till den uppskattningen (CMIP5, mittstapeln). De ska jämföras med de nya modellkörningarna längst till höger (CMIP6):

Bild från Carbon Brief, CMIP5 är de modellkörningar som användes i AR5-rapporten och CMIP6 är de som kommer ingå i nästa rapport AR6

 

Till skillnad från vad många verkar tro så var inte den omedelbara reaktionen från forskarvärlden att skrika ut katastroflarm. Många förhåller sig faktiskt ganska skeptiska till dessa resultat då historiska data inte stöder en så pass hög klimatkänslighet (t ex Zhu et al 2020: High climate sensitivity in CMIP6 model not supported by paleoclimate) men naturligtvis vill man ta reda på vad som ligger bakom de nya resultaten.

De nya modellerna har till exempel lagt in uppdaterade parametrar för molnens egenskaper: De kan bestå av vatten i vätskeform eller iskristaller och får då olika egenskaper när det kommer till att reflektera och absorbera solstrålar. Nya studier pekar på att det finns en större del vatten i vätskeform än man tidigare trott och detta har då inkluderats i modellerna, men det finns ett hundratal olika och alla gör inte på samma sätt. Det är därför man använder sig av ett genomsnitt av alla modeller (CMIP 6) för att ”jämna ut felen” så att säga.

Flera studier har gjorts, och görs, för att klargöra vad i modellerna som orsakar de höga klimatkänsligheterna,  Zelinka et al 2020 visade att resultaten till stor del berodde på återkopplingen från molnbildningen över Södra Ishavet. Andra studier har jämfört modellerna över perioden från 1990 och framåt då aerosolnivåerna varit hyfsat stabila och visar att de höga klimatkänsligheterna bör tas med en nypa salt, se till exempel på Real Climate här.

Artikeln i Guardian som nämndes ovan bygger på en studie från Williams et al 2020, som försökt bekräfta de långsiktiga resultaten från klimatmodellerna genom att använda en modell som används för kortsiktiga väderprognoser. Många forskare menar dock att de drar allt för långtgående slutsatser från detta, t ex Gavin Schmidt i länken ovan till Real Climate. Hausfather, Knutti och Betts är andra:

 

 

 

Så är forskarna bara lallare som gissar hej vilt? Nej, det är så här det ser ut på forskningsfronten inom alla vetenskaper, oväntade resultat undersöks vidare och sakta men säkert byggs kunskap upp. Det finns en lång rad anledningar till att tro att värdena ligger för högt:

Bild från Carbon Brief

 

Gavin Schmidts råd angående de nya höga klimatkänsligheterna: Don’t panic! 🙂 Men med tillägget, det är tillräckligt illa med det allmänt accepterade värdet på runt 3C.

---

I en review-artikel från 2017 listade Knutti et al 142 olika studier som beräknat klimatkänsligheten och hur tror ni det skildras i händerna av de självutnämnda skeptikerna?

Gösta Pettersson tar i sin bok Falskt Alarm (som han påstår ska skildra klimatdebatten ur ett vetenskapligt perspektiv) upp EN av dessa studier och den menar att klimatkänsligheten ligger på ca 1C.

Den är gjord av Monckton, Soon et al 2015 och är publicerad i en okänd kinesisk tidskrift. Det behöver naturligtvis inte betyda att den är felaktig men den har fått ordentligt med kritik, en kommentar är publicerad i samma tidskrift, Richardson et al:

Abstract

Monckton of Brenchley et al. (Sci Bull 60:122-135, 2015) (hereafter called M15) use a simple energy balance model to estimate climate response. They select parameters for this model based on semantic arguments, leading to different results from those obtained in physics-based studies. M15 did not validate their model against observations, but instead created synthetic test data based on subjective assumptions. We show that M15 systematically underestimate warming: since 1990, most years were warmer than their modelled upper limit. During 2000-2010, RMS error and bias are approximately 150 % and 350 % larger than for the CMIP5 median, using either the Berkeley Earth or Cowtan and Way surface temperature data. We show that this poor performance can be explained by a logical flaw in the parameter selection and that selected parameters contradict observational estimates. M15 also conclude that climate has a near-instantaneous response to forcing, implying no net energy imbalance for the Earth. This contributes to their low estimates of future warming and is falsified by Argo float measurements that show continued ocean heating and therefore a sustained energy imbalance. M15’s estimates of climate response and future global warming are not consistent with measurements and so cannot be considered credible.

 

Monckton et al har i sin tur kommenterat denna, ni kan läsa själva om ni orkar, de tar till exempel upp argumentet ”det har inte skett någon uppvärmning på 18 år och 6 månader” med stöd av en mätserie från RSS över satellitdata av temperaturen i atmosfären. Men de tar inte med hela mätserien utan börjar vid 1997. Det hör till saken att 1998 var ett extremt år på grund av El Niño och ger därför ett högt och inte representativt startvärde (det ser annorlunda ut om man tar hela mätserien som startar vid 1979). Ett trött och sedan länge överspelat zombieargument och år 1998 platsar inte längre ens i topp-tio-listan över varmaste uppmätta år.

Och hur troligt är det att klimatkänsligheten ligger på 1C? Nuvarande ökning av koldioxid i atmosfären är ungefär 50% jämfört med preindustriell tid och vi har redan sett en ökning av temperaturen med över 1C …

Men det är inget som hindrar även Elsa Widding (författare till boken Klimatkarusellen) att mena att det är troligt att klimatkänsligheten ligger runt 1C istället för IPCC:s 3C (1,5-4,5C). I en debattartikel på SvT Opinion menar hon att IPCC:s 3C är en ren gissning…

Men hon går längre än så, på sin blogg spekulerar hon i att klimatkänsligheten är betydligt lägre än 1C med referens till en artikel från två finska forskare J. Kauppinen och P. Malmi: ”De kommer fram till att koldioxiden i princip inte ger något bidrag alls till temperaturförändringen. Klimatkänsligheten beräknas till 0,24 grader Celsius. Eftersom den mänskliga delen av den totala omsättningen av koldioxid i atmosfären ligger under 10 procent så anser de att människans extra tillskott av koldioxid till atmosfären helt saknar betydelse för klimatförändringar. Det är de låga molnen som styr den globala temperaturen.”

Nu är deras artikel varken publicerad eller granskad utan upplagd på arXiv och det finns anledningar till det … För det första så kan nämnas även om människans utsläpp är en liten del av koldioxidens omsättning i naturen står den för i princip hela ökningen, läs mer här.

Artikeln refererar till sex artiklar varav fyra är skrivna av artikelförfattarna själva och två utav dem är i sin tur inte publicerade (om du inte har koll på hur en vetenskaplig artikel brukar se ut så kan jag bara säga att det här är rent absurt).

Ni kan själva läsa kritiken från experter på området på Climate Feedback. Ett par inledande punkter från Timothy Osborn, Professor, University of East Anglia, and Director of Research, Climatic Research Unit (det finns mycket mer i länken):

”(1) They claim that climate models cannot be relied upon but do not demonstrate this.

(2) They instead make a new climate model (despite this being in contradiction of (1)).

(3) Their new climate model is unvalidated. It is based upon datasets of cloud and humidity without any sources given and which are not up-to-date. They provide no assessment of the accuracy of the data used—these variables are very difficult to measure on a global basis over the time period used. No physical basis is given for their new climate model (e.g. no process is given for how higher relative humidity can make the globe cool).”

 

Så, ovan hittar ni exempel på riktig skepticism och äkta cherry picking, ni får väl bedöma själva …

PS: IPCC:s nästa rapport var tänkt att ges ut i april nästa år men pga pandemin är det skjutet till senare på året. Deadline för artiklar till WG1 är nu i januari 2021 och förhoppningsvis kommer frågan om de höga klimatkänsligheterna vissa modeller ger hinna redas ut mer tills dess.