Lennart Bengtsson filosoferar om totalitarism

Blev uppmärksammad på en text publicerad på sajten Det goda samhället idag. Författare är professor emeritus i meteorologi Lennart Bengtsson (LB). En i mina ögon helt bisarr svada med häpnadsväckande slutsatser. Lite tillspetsat kommer han fram till att allt är kaotiskt och att det därför inte finns någon mening att försöka förutse eller påverka framtiden. Människan har bara att anpassa sig efter ändrade förhållanden, allt annat är att likställa med totalitära staters agerande a la Nazityskland, Kina och Sovjetunionen. Klimatlarmen används som ursäkt för att bilda en totalitär världsregering. Typ.

LB: ”Det som händer är att man i stället vill försöka göra framtiden förutsägbar med tvång genom att systematiskt förhindra alla möjliga ändringar som inte faller inom en bestämd ideologi eller tankesfär. De flesta kulturer som försökt detta har gjort detta genom att tvinga människors handlande i ett bestämt mönster som ursprungligen utarbetats av en liten grupp individer. Det nazistiska tusenårsriket var en sådan dröm och samma gällde för olika kommunistiska ideologier inte minst i Sovjet och Kina. Idag kan man spåra liknade tendenser i klimat och miljörörelsen.

Eftersom framtiden inte är förutsägbar vill man som i tidigare totalitärt tänkande göra den förutsägbar genom att systematiskt tvinga i människors beteende i utvalde och i förväg godkända handlingsmönster. Först då kan framtiden bli förutsägbar. För att det skall kunna genomföras krävs dock en totalitär världsregering. Inget annan kan försäkra ett hållbart förhållningssätt och således förhindra ett något varmare klimat eller en ändrad biologisk mångfald.” 

Var och en har ju rätt till sin åsikt, så även jag. Här tycker jag LB är helt ute och cyklar.

LB: ”Det enda som verkligen fungerar är i stället att ständigt anpassa sig till en föränderlig värld.

Men då får man ju först definiera vad det innebär att anpassa sig: åtgärda grundproblemet eller bara acceptera symptomen som något helt oundvikligt? Ibland är just reglering en anpassning till verkligheten och exemplen på detta är otaliga:

-Även om en liten klick mäktiga människor ville prioritera fortsatta utsläpp av SO2 och ekonomisk vinning anpassade vi oss inte till att leva med försurade sjöar och utslagna fiskpopulationer. Vi reglerade utsläppen, trots spådomar att just detta skulle leda till ekonomisk recession och massarbetslöshet.

-Även om en liten klick mäktiga människor ville prioritera fortsatta utsläpp av freoner anpassade vi oss inte till ett tunnare ozonskikt utan reglerade orsaken. Trots spådomar att detta skulle leda till ekonomisk recession och massarbetslöshet.

-Även om en liten klick mäktiga människor ville prioritera fortsatta utsläpp av bly från bilavgaser anpassade vi oss inte till effekterna av dessa. Vi åtgärdade grundproblemet trots spådomar om att bl a hela USA:s bilindustri skulle slås i spillror.

-Vi anpassade oss heller inte bara till att leva med skadorna PCB, DDT osv åstadkom utan åtgärdade problemen via reglering/förbud. Det mystiska miljögiftet – Maths Nilsson, författare; DDT-förbud, malariadöd och Aaron Wildavsky – Maths Nilsson, författare

-Newfoundlandborna fick absolut anpassa sig till torskfiskets totala kollaps. Norrmännen anpassade sig på annat sätt genom att reglera fisket och kan fortfarande åtnjuta goda fångster under reglerade former. Så icke Newfoundlandborna. Man får förstås ha åsikten att Norges val var idiotiskt….

Och så vidare.

I princip alla åtgärder i exemplen ovan föregicks av exakt samma diskussioner som i nuvarande klimatdebatt. Exakt samma organisationer, då som nu, står i ringhörnorna (och ofta samma människor). Men inga av ovanstående insatser krävde en totalitär världsregering. Men jo, oftast krävdes internationella förhandlingar men väl inom ramen för demokratins spelregler. Visst kan man referera till filosofen Tännsjö och andra som uttalat sig i stil med att det kanske behövs totalitarism för att få ner CO2-utsläppen och låtsas som att han representerar en allmän syn på saken. I verkligheten görs enorma ansträngningar för att åstadkomma anpassningar (dvs få ner utsläppen) via förhandlingar på demokratisk väg.

Om man tror att demokrati innebär att alla kan göra vad man vill lever man i en drömvärld. Någon kommer alltid sätta spelreglerna, hitta gärna på något bättre system.


LB påstår vidare att allt är kaotiskt och att det därför inte går att förutspå framtiden. Det är förstås sant i en mening men helt fel i en annan.

Det är klart att det ligger många tillfälligheter bakom att en person blir världsmästare – men det finns inget kaotiskt i det faktum att man måste göra valet att träna som en tok för att för att huvud taget komma dithän.

Det finns inget kaotiskt i att pH i vattnet sjunker om man adderar SO2. Inte heller att vissa livsformer inte klarar av denna typ av förändringar även om vi aldrig kommer kunna förutse exakt alla detaljer om vad utsläppen innebär. Det är heller inget magiskt i att minskade utsläpp minskar dessa problem.

Vädret, och i en förlängning klimatet, må vara kaotiskt men det är inte det faktum att CO2 absorberar IR-strålning eller att en ökad koncentration leder till rubbad ”energijämvikt” på jorden. Fortsatta utsläpp och en ökad atmosfärshalt är en effekt av oss fullt medvetna handlingar.

Mycket av vårt välstånd bygger, i motsats till vad LB skriver, i allra högsta grad på vår förmåga att klargöra och förutspå mönster vad det gäller temperatur, nederbörd över året och så vidare. Att en ökad medeltemperatur kommer ändra på detta är också förutsägbart om än inte att reda ut exakt vad detta kommer innebära. Men det ligger t ex inget kaotiskt i att plusgrader smälter is även om det är marigt att exakt bestämma när, var och hur lång tid det tar.

Som sagt, LB får tycka precis vad han vill precis som jag. Och jag tycker hans text är extremt flummig.

Kom ihåg att EU i princip begick självmord när man instiftade ny kemikalielagstiftning (REACH) där Frankrikes och Tysklands kemiindustrier skulle rasa ihop tillsammans med ländernas ekonomi. Detsamma spåddes när EU under samma tidsperiod skulle leva upp till CO2-minskningarna enligt Kyotoprotokollet – miljontals med förlorade jobb och störtdykning av ekonomierna. Well, det inträffade aldrig, läs mer: Aktivist i kostym.

Märkliga uttalanden av professor Lennart Bengtsson i SD-kanal – Maths Nilsson, författare
Meteorologiprofessor på SwebbTV – Maths Nilsson, författare

Kathmandu, jordbävning och Telia

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Kathmandu, Nepals huvudstad. Det är definitivt en upplevelse att gå omkring i de myllrande gränderna och jag skulle mycket väl kunna stå i ett hörn och bara titta på allt som händer och fota en hel dag. Med lite hjälp finns det en hel del mysiga restauranger med god (och ”magsäker”) mat och om det är något som slår en efter att ha varit i Nepal är hur vänliga de flesta är, trots en helt kaotisk trafik såg jag inte en tendens till bråk eller förbannade människor i trafiken (vilket inte betyder att tutorna är tysta 🙂 ).

Det finns också mycket fint att titta på:

 

Men ändå…

… jag vill gärna åka tillbaka till Nepal men det är knappast Kathmandu som lockar. Nu har jag visserligen aldrig varit en stor fan att springa runt i städer men avgaserna är verkligen fruktansvärda (väldigt många går omkring med andningsmask och det kan verkligen rekommenderas). Själv tappade jag rösten när vi kom tillbaka från bergen, jag är helt övertygad om att föroreningarna hade stor skuld till det, det släppte dessutom nästan direkt efter vi lämnat stan.

 

Många frågar om hur det såg ut efter katastrofen med de kraftiga jordbävningar förra året. Svaret är att spåren syns överallt: raserade hus, sprickor i fasader och ärr från stora jordskred. Regeringen har lovat ersättning till de många drabbade men det är något som inte har betalats ut ännu. Vår resa var ett resultat av Chhiring och Annelies önskan att försöka bidra, en del av det vi betalade gick till återbyggnad och projekt för rent vatten i Rolwaling.

 

Bidrag och välgörenhet är förstås ingen hållbar lösning i längden, men Nepal tillhör de allra fattigaste länderna i världen och jordbävningen var knappast vad de behövde (som om någon gör det…). Men en förutsättning att det ska gå åt rätt håll är att utvecklingsländerna inte dräneras på sina rättmätiga skatteintäkter, vilket är ett jätteproblem. Upp mot en trillion dollar försvinner varje år från fattiga länder på grund av bland annat offensiv skatteplanering. Nu är det Telia som är i ropet igen. De sålde Ncell, sin lokala operatör i Nepal, för åtta miljarder men vägrar betala den reavinst Nepals skattemyndighet säger de är skyldiga.

Telia har lagt upp affären via bolag i Norge och hävdar att de inte alls ska betala. Det förvånar mig inte en sekund om det kommer sluta i att det är lagligt, eller åtminstone så grådaskigt att de kan smita undan. Det stinker när det dessutom handlar om ett statsägt företag som omsätter i runda slängar 100 miljarder (SEK) med ett resultat på över 22 mdr år 2014 (Under samma år låg Nepals BNP runt 500 miljarder (SEK) som jämförelse). Så jo Telia, Nepal behöver dom pengarna!

Ibland känns det som världen är full av snorungar som förväntar sig att alla andra ska betala, någon annan får göra det, någon annans problem, överbetalda människor som tycker allt är tillåtet så länge ingen ser och det finns pengar att tjäna. Domar’n dömer ju, något eget ansvar behövs inte.